För tio dagar sedan blev Linnea Liljegärd klar för Kristianstad. I går debuterade hon för sin nya klubb. Men frågan är om hennes övergång till Damallsvenskan är giltig.

Vi backar bandet några månader.

I september förra året lämnade skyttedrottningen Kopparbergs/Göteborg för spel med Rossijanka. Men sejouren i Ryssland blev kortvarig och redan i januari i år bröt hon kontraktet med storklubben.

Liljegärd blev emellertid inte arbetslös särskilt länge. Redan i mars skrev hon på för norska Avaldsnes, som hon nu alltså lämnat för att fortsätta karriären i Kristianstad.

Allt gott så långt.

Men övergångsreglerna har fått mig att fundera lite. Får den förra landslagsforwarden spela för Kristianstad?

Så här står det i övergångsbestämmelserna:

”Den 1 januari 2008 införde FIFA nya regler om antalet föreningar en spelare får representera under en och samma säsong. Den nya regeln innebär att ett säsongsbegrepp införs och ersätter den tidigare tidsbestämda perioden 1 juli-30 juni för övergångar.

En professionell spelare får således vara registrerad för maximalt tre föreningar och spela bindande matcher för maximalt 2 föreningar per säsong med utgångspunkt från berört nationsförbunds säsong.

Det innebär t.ex. att en spelare som under hösten spelat för 2 föreningar som spelar höst/vår därefter kan komma att spela för 2 föreningar under en säsong som löper vår/höst”.

Linnea Liljegärd har representerat tre föreningar sedan september förra året (Kopparbergs/Göteborg, Rossijanka och Avaldsnes). Bryggerilaget spelar ju vår/höst, Rossijanka spelar höst/vår och Avaldsnes vår/höst.

Den förra landslagsforwarden har ju de facto redan spelat bindande matcher för Rossijanka och Avaldsnes,  Får hon då också spela för en tredje klubb, Kristianstad?

Jag ringde Svenska Fotbollförbundet för att reda ut mina funderingar, men de kunde faktiskt inte ge ett klart besked. De visste helt enkelt inte själva.

Så min slutsats är att Linnea Liljegärds övergång från Avaldsnes till Kristianstad är okej och den förra skyttedrottningen får spela för sin nya klubb – åtminstone så länge disciplinnämnden inte granskar övergången och gör en rejäl tolkning av de bestämmelser som gäller.

Du missade väl inte att Damallsvenskan sparkade igång i går kväll och att flera av lagen från högsta ligan spelade matcher i Svenska cupen?

Det var lättare att gå miste om kvällens matcher än att känna till att de faktiskt spelades.

Bara en halv vecka efter den EM-final som sågs av 41 301 åskådare var en hel hög EM-spelare tillbaka i vardagen igen. 732 personer såg Jenny Hjohlman skjuta Umeå till tre poäng mot Mallbacken på Strandvallen.

Mycket tydligare än så blir inte skillnaden mellan den fotbollsfest som varit och den fotbollsverklighet som råder.

I rekordturneringens kölvatten kan man tycka att intresset för damfotbollen skulle vara stort, men så ser det inte ut att vara. 732 åskådare, som sagt.

……………………………………..

Sex damallsvenska lag klev in i Svenska cupens andra omgång i går kväll också. Fyra av dem spelade högst odramatiska matcher i skuggan av storpublik och massiv mediabevakning.

Tyresö lockade 950 personer att se mötet med Västerås BK 30 på Ringvallen, vilket var glädjande. Men frågan är vad matchen, som slutade med en hyfsat klar 19–0-seger för Stockholmslaget, egentligen gav spelarna och publiken? 

Och vad säger det om cupens nuvarande utformning och upplägg när Linköping spöar Landsbro med 13–0 eller när Vittsjö krossar stackars Värnamo med 17–0?

Ganska säkert är i alla fall att den här typen av matcher och klasskillnad inte leder till ett ökat intresse, varken för Svenska cupen eller för damfotbollen i stort.

Och även om överlägsenheten på sina håll var alldeles för stor så borde matcherna ändå kunnat locka en större publik än vad de faktiskt gjorde. Det var det trots allt väldigt många EM-lirare som visade upp sina färdigheter runt om i riket.

………………………………………..

Jenny Hjohlman är nu uppe i sex mål den här säsongen. Ett bättre än hon mäktade med i fjol.

………………………………………..

Elaine Moura blev i går klar för spel med Älta för resten av säsongen, men rykten gör gällande att hon från början var på väg att byta Tyresö mot AIK.

Tyresö har sett om sitt hus inför hösten och Champions League. Målvakten Ashlyn Harris har värvats och kontrakten med Caroline Seger och Sara Thunebro har förlängts. Men det lär komma att hända mer.

Det blev ett rekordkort semesteruppehåll för bloggen den här gången. Anledningen stavas Tyresö.

Svenska mästarna går en spännande höst till mötes såväl i Damallsvenskan som i Champions League.

Som bekant har mästarna stärkt upp truppen med fjolårets bästa målvakt i USA och sett till att behålla både mittfältsmotorn Caroline Seger och ytterbacken Sara Thunebro.

Men det kommer att hända mer, var så säker.

Enligt uppgifter är Elaine Moura på väg bort från klubben, (rykten placerar henne i en annan Stockholmsklubb), samtidigt som nya namn kan vara på väg in.

Sedan tidigare har det ryktats om att att norskan Caroline Graham Hansen, som provspelade med Tyresö i vintras, kan vara aktuell för en övergång.

”Det kan bli spel i Sverige, men jag kan också bli kvar i Toppserien”, sa Graham Hansen när jag pratade med henne efter EM-finalen mot Tyskland.

Så vi får helt enkelt vänta och se vad som händer med den tekniskt skickliga norskan med det härliga drivet. Mer klart lär det då vara att Elaines dagar i Tyresö är räknade.

Vårsäsongen har varit ett mörker för Piteå. Tio matcher har resulterar i sex poäng och laget ligger fast förankrat i botten av Damallsvenskan. Nu hoppas klubben på förstärkning från Umeå.

Annina Wede har 19 allsvenska framträdanden på sitt cv – samtliga för Umeå IK. Nu kan hon dock vara på väg till konkurrenten Piteå.

”Hon kommer att träna med oss nu och känna hur det känns”, säger Piteås sportchef Leif Strandh till Piteå-Tidningen.

Förra veckan blev Tyresömittfältaren Emilia Appelqvist klar för spel med norrbottningarna och nu ser alltså ytterligare en förstärkning ut att vara på ingång.

Malmö behövde tre poäng för att jämna ut läget i tabelltoppen. Det blev bara en poäng – efter två mål av Anja Mittag – och guldstriden lever vidare.

Tyresö gick fram i tvåmålsledning mot LdB FC Malmö, tack vare två fullträffar av Marta.

Där och då såg toppstriden i Damallsvenskan ut att avgöras. Tre Tyresöpoäng skulle dryga ut avståndet ner till tvåan Malmö till sex pinnar.

Men Malmö kom tillbaka.

Formstarka skattedrottningen Anja Mittag smällde in två bollar och räddade både poäng och guldstrid.

Linköping har placerat sig just bakom toppduon. I kväll befäste man tredjeplatsen genom att vinna sin femte match i följd.

Steget bakom
Starkt jobbat av Linköping som inte haft en helt perfekt vårsäsong (med skador, ung och tunn trupp).

Tuffare läge då för kvällens motståndare Umeå som inkasserade sin tredje raka förlust och som saknar mittfältsmotorn Hanna Folkesson mer än mycket.

I Umeå spelade Caroline Jönsson sin sista match i karriären. Hatten av för en framgångsrik målvakt som betytt mycket för svensk fotboll, men som i mitt tycke inte borde spelat i kväll (se mitt förra inlägg).

Solklart var ordet
Jag var i kontakt med en Göteborgsspelare i förmiddags. Hon var helt på det klara att mötet med Mallbacken skulle bli svintufft.

Hon hade fel.

Kopparbergs/Göteborg körde över nykomlingen helt (5-1) och slog vakt om fjärdeplatsen i tabellen.

Jodie Taylor var tillbaka efter en hjärnskakning och gjorde två av målen i segermatchen.

Tillbaka på vinnarspåret
Efter tre raka förluster hittade Örebro en väg att vinna igen. Det såg lite bistert ut när Margret Lara Vidarsdottir sköt Kristianstad i ledning.

Men märkningarna vände och vann.

Med halva säsongen i ryggen är Kif Örebro årets stora utropstecken i Damallsvenskan. Snacka om ett lag som har gjort mycket av lite.

Late bloomer
Efter en riktigt seg start av säsongen vaknade Vittsjö till rejält innan uppehållet.

I kväll var det Jitex som fick se tre poäng förvandlas till noll. Snöpligt nog följdes Sofie Anderssons kvittering av ett självmål.

Summering
Med ”derbyt” mellan Piteå och Sunnanå kvar innan Damalksvenskan helt går till sommarvila är det tid för några konstateranden.

Säsongens utropstecken: Kif Örebro.
Laget som få trodde på, har visat att det kan räcka långt med hårt jobb och riktigt välorganiserat lag.

Säsongens missräkning: Kristianstad. Skulle ju utmana lagen i toppen, men har bara tagit 13 poäng.

Laget är starkt framåt, men svagt som oktoberis bakåt.

Säsongens tråkigaste: Korsbandsepedemin.
Nio spelare har drabbats hittills – kanske tio om Tyresös Johanna Frisk skadades så illa som man befarar.

Säsongens sämsta: Livescore.
Förbundets resultatrapportering har fungerat risigt. Om det beror på systemet eller på handhavandet låter jag vara osagt.

……………………..

Jag blev påmind om något jag lyft, men inte plockat ner.

Domaren Jenny Palmqvist skulle ha dömt seriefinalen mellan Malmö och Tyresö – men valde bort matchen.

Istället dömde EM-domaren Linköping-Umeå.

Rätt eller fel?

Jag vet inte, men jag lutar nog åt att hon borde ha skipat rättvisa i Skåne i kväll – trots hennes tuffa beslut i fjolårets avförande match mellan samma lag.

Flera klubbar har det tufft. Linköping är en av dessa. En redan tunn spelartrupp har urholkats ytterligare av nya knäskador den senaste tiden.

Lånet från Tyskland, Lidija Kulis, skadade ena knät förra veckan och kommer att magnetröntgas på fredag.

Också Maja Krantz dras med ett ont knä och kan tvingas till en meniskoperation.

Sedan tidigare saknar Linköping korsbandsskadade Linda Sällström och fotskadade Jennie Nordin.

Görjobbigt i Göteborg
Lika illa, eller kanske till och med värre, är läget för Kopparbergs/Göteborg.

Backen Camille Levin slet ju av en lårmuskel för några veckor sedan, Johanna Almgrens trasiga knä reparerades i förra veckan och dessutom drabbades anfallaren Jodie Taylor av en hjärnskakning för någon dag sedan.

Värst och sist
Men allra värst är det nog för nykomlingen Sunnanå som drabbats av svåra skador på flera nyckelspelare och som just därför kan se sista chansen till ett nytt kontrakt gå upp i rök redan innan sommaruppehållet tar vid.

Räkna med att alla skador kommer att innebära nya namn i Damallsvenskan efter sommaren.

Fråga Linköping, Göteborg eller Sunnanå om du inte tror mig.

Sverige vann mot Norge med 2–1, men Pia Sundhage var inte nöjd. Mittfältsspelet klickade inte. Genast började det ropas efter Therese Sjögran – igen. Men Malmöspelaren är inte lösningen på problemet. Inte längre.

Pia Sundhage letar efter den perfekta konstellationen på Sveriges mittfält. En radarpartner till Caroline Seger står överst på önskelistan.

Lisa Dahlkvist, Marie Hammarström och Hanna Folkesson har alla varit okej i rollen, men ingen kombination verkar ha fallit Sundhage helt i smaken. Folkesson är dessutom borta från EM på grund av en ledbandsskada.

Efter mötet med Norge berättade Sundhage att hon skulle fortsätta leta efter en mittfältare, men hur mycket hon än letar så kommer hon knappast att hitta det hon söker. Inte utanför den befintliga landslagstruppen i alla fall.

Jag vet att det har ropats efter Malmös Therese Sjögran, men hon är inte svaret på Sundhages mittfältsproblem. Faktiskt inte ens nära.

I de matcher jag har sett Malmö under året har Sjögran oftast börjat på bänken och när hon har kommit in så har hon varit långt ifrån bra. Den enkla sanningen är nog att tiden har hunnit ifatt Malmöspelaren.

Hon är inte den spelare hon var för fyra, fem år sedan och kommer heller aldrig att bli det igen. Nej, den spelartyp som Sundhage söker finns faktiskt redan i den svenska EM-truppen. Hon heter Nilla Fischer och har skolats om till mittback.

Fischer har tagit stora steg under året och klarat acklimatiseringen från central mittfältare till försvarsspelare på ett sätt jag knappast trodde var möjligt – men hon är ändå ett snäpp, kanske två, bättre som innermittfältare.

Om Sundhage vill hitta den optimala mittfältslösningen måste hon flytta fram Fischer i banan, men då uppstår förstås ett annat problem.

Hanna Folkesson missar sommarens EM-slutspel. En smäll (motläggssituation) på dagens träning tog värre än det först verkade och inre ledbandet i ena knät gick av.

Därmed blir Umeåmittfältaren borta i fyra till sex veckor – minst – och chanserna att komma med i Pia Sundhages blågula mästerskapstrupp sannolikt lika med noll.

Tufft för det svenska laget, blytungt för stackars Umeå som redan tappat Emma Berglund (korsbandsskada) den här vårsäsongen.

Men allt är inte allt nattsvart för västerbottningarna. Emmelie Konradsson har spelat till sig en plats i startelvan mot Norge och landslagsdebutanten Jenny Hjohlman har visat framfötterna under dagarna i Linköping.

Samtidigt som Umeå har tre landslagsspelare på plats i Linköping provspelar en nigeriansk dito för klubben.

Landslagsbacken Gladys Akpa finns på plats i björkarnas stad för att spela till sig ett kontrakt. Kanske blir det så att den damallsvenska publiken får bekanta sig mer med nigerianskan efter sommaruppehållet.

Den amerikanska landslagsspelaren Yael Averbuch är nästan lika rolig att följa på Instagram som hon är att se på planen.

I går bjöd hon på följande bild från Kopparbergs/Göteborgs träning:

Jag ska medge att jag kände en viss oro när Pia Sundhage slog fast att hon skulle använda Nilla Fischer som mittback i landslaget. Den oron är inte riktigt lika stark längre.

Det finns fortfarande skönhetsfel och missar i Nilla Fischers försvarsagerande och hon gamblar fortfarande lite väl mycket i sitt spel (dribblar i lägen där hon borde spela safe).

Men i det stora hela så har Linköpingsspelaren klarat omställningen från central mittfältare till innerback snabbt och bra – och i kvällens segermatch mot Malmö överglänste hon mittbackskollegan Charlotte Rohlin.

Den snabba acklimatiseringen har faktiskt överraskat Fischer själv.

– Jag trodde att sträckan skulle vara längre, att det skulle ta längre tid att bli trygg i spelet som mittback, sa hon när vi pratade förra veckan.

Av kvällens match att döma så tycker jag att Nilla Fischer ser ut att bli bättre och bättre för varje match, vilket är väldigt positivt för svenskt vidkommande.

Veckorna fram till EM blir ändå oerhört viktiga för det svenska försvaret – och i synnerhet för Charlotte Rohlin.

Rohlin är ännu inte riktigt tillbaka i gammalt gott slag efter sin korsbandsoperation och samspelet med Nilla Fischer är definitivt inte fläckfritt.

Men det finns fortfarande tid kvar för utveckling och förbättring.

Redan på lördag bildar Fischer och Rohlin mittlås när Sverige möter Norge, kanske ser samspelet ännu lite bättre ut då.

…………………………………………..

Pia Sundhage och Lilie Persson var inte de enda förbundskaptenerna som såg Linköping besegra Malmö. Även Hollands förbundskapten Roger Reijners fanns på plats på Linköping Arena för att specialstudera Renée Slegers.

Linköpingsmittfältaren gjorde en bra match och borde nog ha stärkt sina aktier att komma med i den holländska EM-truppen.

…………………………………………

Den stora huvudfiguren i mötet mellan Linköping och Malmö var utan tvekan danskan Pernille Harder. Superlöftet gjorde matchens två första mål och imponerade stundtals stort.

Harder har potential att bli en världsspelare och är den danska spelare som Sverige måste hålla bäst koll på i EM-premiären 10 juli.