Pia Sundhage presenterade en EM-kvaltrupp som innehöll det mesta. Etablerade stjärnor, intressanta comebacker och spännande debutanter – dessutom en riktigt överraskning: Umeås Hanna Glas.

Den svenska truppen till EM-kvalmatcherna mot Moldavien och Polen andas omstart, nytänkande och framtid. Inte sedan hon testade spelare till höger och vänster under sin första tid som förbundskapten har Pia Sundhage tagit ut en så varierad och intressant trupp som i dag.

Kvar finns de erfarna, viktiga spelarna som ska bära laget i det kommande kvalspelet, spelare som Nilla Fischer, Lotta Schelin, Caroline Seger och Sofia Jakobsson. Med är också unga spelare som varit med en del och börjat etablera sig i landslaget, som till exempel Elin Rubensson och Amanda Ilestedt.

Dessutom ges relativt oerfarna och på flera håll riktigt formstarka spelare som Jenny Hjohlman, Magdalena Ericsson och Hilda Carlén chansen, – precis som comebackande Josefin Johansson och Lina Hurtig.

Därtill bjuder truppen på ett par högintressanta nykomlingar: Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund och Umeås succéback Hanna Glas.

Att Hammarlund skulle komma med var jag hundraprocentigt säker på, att Hanna Glas skulle göra det var bara något jag hoppades. Ja, hoppades. Om det är någon spelare som tagit stora kliv och imponerat under säsongen, vid sidan av Hammarlund, så är det just Glas.

Sundsvallstjejen har tagit riktigt rejäla kliv sedan hon lämnade Sunnanå för Umeå för två säsonger sedan och har under året visat upp ett spel som håller riktigt hög klass.

Glas är utan tvekan den stora skrällen i Sundhages 22 spelare starka trupp, Josefin Johansson och Lina Hurtig är rejäla, men glada, överraskningar.

Nu ska man naturligtvis inte ställa alldeles för stora krav på de nya eller nygamla landslagsspelarna, men därmed inte sagt att man kan ha förhoppningar. Som jag ser det har Ericsson, Glas, Rolfö och Hammarlund goda förutsättningar att etablera sig i landslaget, på sikt.

Hur som helst tycker jag att truppen till de inledande kvalmatcherna är den mest intressanta på väldigt länge. Den visar också att Sundhage & Co gör en nystart nu när kvalet inleds.

***

Kosovare Asllani är inte med i Sundhages trupp. Anledningen är att PSG-spelaren lämnat återbud av familjeskäl.

***

Varken Zecira Musovic eller Lina Nilsson kom med den här gången. Musovic hade sannolikt gjort det om Sundhage plockat med tre målvakter, Nilsson tycks av allt att döma vara petad.

***

Skyttedrottningen från F19-EM, Stina Blackstenius, ställdes utanför i samråd med klubbtränaren Martin Sjögren och U23-förbundskaptenen. Ett klokt beslut, som jag ser det. Blackstenius är ung och klivet till A-landslaget är stort och Linköpingsspelarens chanser kommer, var så säker.

Linköping hade ännu en chans att haka på i toppstriden – men tog den inte. Det gjorde istället Umeå som bara behövde två skott på mål för att skjuta hemmalaget i sank och längre ifrån en Champions League-plats.

Ett massivt spelövertag,  tolv avslut och lika många hörnor till trots kammade Linköping noll mot Umeå. Tabelltrean kom knappt till riktigt farliga chanser. Det gjorde istället ett decimerat Umeå och Jenny Hjohlman.

Landslagsanfallaren fick två chanser, förvaltade båda och sköt sitt lag närmare nytt kontrakt – samtidigt som hon sköt bort Linköping från allt vad guldstrid heter. Vägen till tre poäng gick via ett organiserat och extremt uppoffrande försvarsspel, kryddat med två sylvassa omställningar.

På fredag tar Pia Sundhage ut sin första landslagstrupp sedan VM och det skulle överraska mig stort om målskytten Hjohlman, som gjort fyra mål på två matcher, inte finns med i den.

***

Glädjeämnena var få för Linköping. Pernille Harder tvingades kliva av efter en smäll och laget sumpade ännu en chans att haka på i toppen. Det enda positiva var väl att Renée Slegers gjorde comeback efter lång skadefrånvaro.

***

Kvällens mest överraskande val? Att låta Lina Hurtig spela vänsterback. Anfallaren skötte uppgiften med den äran dessutom. 

Hammarby hade chansen att klättra upp över nedflyttningsstrecket – då svarade Stockholmslaget för ett riktigt bottennapp.

Det är fördel Mallbacken i bottenstriden efter att Hammarby förlorat mot Kif Örebro med 3–1 på bortaplan. Chansen att koppla ett litet grepp om den så värdefulla tiondeplatsen gick om intet tidigt i matchen.

Efter tre minuters spel var Örebro i ledning, efter tio hade hemmalaget närmast dödat matchen. Dubbla misstag av Sofia Lundgren och Helen Eke resulterade i det första målet, en fin löpning och påpassligt agerande av Sanna Talonen Torstensson ledde fram till det andra.

Hammarby flyttade fram i andra halvlek, lyckades etablera mer spel på offensiv planhalva och fick en fantastisk möjlighet att reducera efter tio minuters spel. Men Julia Karlenäs förvaltade inte chansen att skjuta Bajen in i matchen från elva meter.

En kvart från slutet tändes Hammarbys hopp trots allt. Emma Jansson löpte igenom och placerade bollen förbi Carola Söberg i Örebromålet. Men närmare än så kom aldrig gästerna. Istället tilläts Ogonna Chukwudi dundra in 3–1 och döda matchen fullständigt.

Förlusten innebär att streckstriden mellan nykomlingarna Hammarby och Mallbacken går vidare. En poäng skiljer lagen åt när sex omgångar återstår av säsongen.

Kommer kampen om nytt kontrakt att avgöras när lagen möts i den näst sista omgången?

***

Pia Sundhage fanns på plats på Behrn Arena. Sundhage som på fredag presenterar sin första landslagstrupp efter VM i Kanada.

I den truppen kommer, enligt uppgifter som nått mig, varken Carola Söberg eller Sofia Lundgren att finnas med. Istället lär målvaktsplatserna bakom Hedvig Lindahl gå till Hilda Carlén (Piteå) och Zecira Musovic (Rosengård).

Rosengård ser allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Mallbacken å andra sidan, ser mer och mer ut som ett lag som spelar i damallsvenskan även nästa år.

Inför säsongen var jag övertygad om, nej bergsäker på, att Rosengård skulle försvara sitt SM-guld. Relativt enkelt dessutom. Men förutsättningarna har förändrats ganska rejält sedan i våras.

Anja Mittag spelar i Paris Saint-Germain, Ramona Bachmann i Wolfsburg och Therese Sjögran är sportchef. Tränaren Markus Tilly, som ledde laget när säsongen startade, är ersatt av danske Jack Majgaard Jensen.

Spelarförlusterna har inneburit att Rosengårds vägvinnande spel kommit av sig, att slagstyrkan devalverats kraftigt och att man inte längre förfogar över landets bästa spelartrupp.

Efter 0–0 mot Kristianstad senast och 2–2 mot Piteå i dag har jag svårt att se hur Malmölaget ska klara av att försvara sitt SM-guld. Man spelar inte som ett mästarlag, man har inte den där självklarheten över sig som ett guldvinnande gäng brukar ha och man har kanske inte heller tillräckligt med tro på sin egen förmåga.

Om Rosengård tidigare hade en spelidé och ett anfallsspel som kunde mäta sig med Europas bästa går offensiven nu mycket mer på chans. Det vilar ett tungt ansvar på Marta och Natasa Andonovas axlar att kliva fram och avgöra matcher med sin skicklighet och spetskompetens.

Nej, guldet lämnar Malmö i år. Frågan är om det hamnar i Eskilstuna eller Linköping.

***

Piteå är värda att nämnas i mer än förbifarten. Laget är utan tvekan årets största positiva överraskning. En väldigt stor del i Piteås framgångar grundar står att finna i den otroliga tydlighet ifråga om spelidé och metod, som jag ser det.

Det är aldrig minsta lilla tveksamhet hos Piteås spelare hur de ska agera i givna situationer. Den tryggheten, tillsammans med en härlig lojalitet och Pauline Hammarlunds målglädje kan räcka hela vägen till en Champions League-plats.

***

Lika säker som jag var på att Rosengård skulle försvara guldet, lika övertygad var jag inför säsongen om att Hammarby skulle fixa nytt kontrakt – på AIK och Mallbackens bekostnad.

Nu är jag långtifrån lika säker.

Medan Mallbackens spel har blivit allt mer välorganiserat och framför allt tajtare, blandar Hammarby högt och lågt. Stockholmslaget släpper in näst mest mål i hela serien och har ännu inte fått någon vidare fart på fabrikationen framåt.

Efter Mallbackens 1–0-seger mot Kristianstad tidigare i dag håller jag laget som knapp favorit i streckstriden. En strid som mycket väl kan komma att avgöras när lagen möts i näst sista omgången.

Damallsvenskan blir 57 kilo fattig fattigare och Rosengård, enligt uppgifter, 900 000 kronor rikare. I dag blev det klart att Ramona Bachmann lämnar Malmöklubben för Wolfsburg.

Så var det då klart att Ramona Bachmann lämnar damallsvenskan för att bli klubbkompis med Nilla Fischer i Wolfsburg. Att schweiziskan skulle byta Rosengård mot den tyska toppklubben har varit klart sedan länge, även om Malmöklubben har gjort sitt yttersta för att förneka det hela.

Klubbytet skulle dock ske först i januari, men Wolfsburg plockade fram plånboken och köpte loss Bachmann redan nu för en summa som enligt uppgifter landade på omkring 900 000 kronor.

Pengarna, om prisuppgifterna nu stämmer, kommer väldigt lägligt för Rosengård som så sent som förra veckan vädjade till Malmö kommun om bidrag till Champions League-deltagandet.

För enligt uppgifter som nått mig från flera olika håll är ekonomin långtifrån urstark i mästarklubben, vilket till viss del kan förklara försäljningen av anfallsvapnet.

Oavsett vilket så tappar Rosengård inte bara en fantastisk spelare av absolut högsta klass och en självklar publikmagnet, man förlorar nog också kampen om SM-guldet. För utan Anja Mittag, Therese Sjögran och nu Bachmann, som tillsammans svarade för 35 mål i fjol, ser offensiven betydligt svagare ut än vad den gjorde vid samma tidpunkt förra året. Ni vet, den offensiv som förra säsongen var landets och en av Europas allra bästa.

***

Rosengård och Piteå blev derbykvällens största förlorare. Nyheten om Bachmanns adjö hann inte mycket mer än komma ut innan Malmölaget tappade poäng i Skånederbyt mot Kristianstad (0–0).

Desto gladare då i Kristianstad som tog sin första poäng mot Malmö/LdB/Rosengård på 16 försök!

I Umeå fixade Jenny Hjohlman en poäng till hemmalaget via två mål i slutet av matchen mot Piteå. Norrbottningarna ledde dessförinnan med 2–0 (båda målen inprickade av Hanna Pettersson).

Och på Zinkensdamm gav Katrin Schmidt sitt Hammarby en fin start i derbyt mot AIK när hon smekte in 1–0 efter 15 minuter. Men AIK kvitterade precis innan paus genom Julia Zigiotti Olme. Fler mål än så blev det inte i en inte alltför välspelad match.

Summa summarum, slutade alla tre derbymatcherna (om man nu kan kalla dem det) med kryss. Missräkningar för Rosengård, Piteå och Hammarby således.

Göteborg kom till matchen mot Hammarby utan målvakt, men förlorade av helt andra anledningar.

Att inte kunna ställa en målvakt mellan stolparna i en seriematch är direkt dåligt och ett tydligt tecken på att det finns mycket kvar att jobba med i de damallsvenska klubbarna. I vissa avseenden håller ligan skyhög kvalitet, i andra är nivån närmast bottenlöst låg.

Men det var inte avsaknaden av en målvakt som blev Göteborgs fall på Zinkensdamms IP, det var det ojämna, stundtals helt ostrukturerade, försvarspelet och bristen på en plan B.

Faktum var att Hammarby kom till dubbelt så många avslut som Göteborg gjorde (12–6) och skapade vid sidan av målen flera fullödiga chanser som mycket väl hade kunnat resultera i ännu fler mål. Framför allt kunde Bajen tämligen enkelt försvara sig mot gästernas få och uddlösa attacker.

På plats såg jag hur Göteborg körde fast anfallsmässigt redan före paus, hur Manon Melis blev stillastående, hur Lieke Martens hade svårt att hitta in med bollar bakom Hammarbys lågt stående backlinje.

Det var egentligen bara en gång som Melis blixtrade till och då gjorde hon mål.

I andra halvlek flyttade Stefan Rehn fram sina styrkor, såg till att alltid attackera med minst två spelare mot Hammarbys högerback Olga Ekblom, men närmare än Danielle Van de Donks reducering kom man aldrig.

Jag läste den kritik Mallbackens ordförande Sven Eriksson riktade mot Göteborg efter förlusten och har förståelse för hans besvikelse. Men som jag ser det var det inte Anna Ahlstrands målvaktsinsats (även om Emma Janssons 1–0-mål inte direkt såg otagbart ut) som fällde Göteborg. Det var snarare bristen på variation i anfallsspelet och den totala avsaknaden spel i djupled bakom Hammarbys backlinje.

***

I övrigt gick det nästan som väntat. Rosengård briljerade inte, men hittade ändå en väg att vinna mot Mallbacken. Ett sent frisparksmål från Marta säkrade tre viktiga poäng.

***

Linköping hade chansen att blanda sig i guldstriden på allvar igen, men tog den inte. Med ett sent mål sköt Julia Spetsmark samtliga tre poäng till Kif Örebro istället.

***

I Solna bjöds det på svängdörrsförsvar och mål i massor. AIK nätade tre gånger om, men förlorade ändå mötet med Umeå. Det krävs nog ett mirakel om AIK ska spela damallsvensk fotboll även nästa år.

***

De återstående topplagen, Eskilstuna och Piteå, tog full pott båda två. Eskilstuna är därmed tvåa i serien, två poäng bakom Rosengård, medan Piteå parkerar på fjärde plats, en pinne bakom Linköping.

”Det är för dåligt”,  som Gif Sundsvall-legendaren Leif ”Lill-Foppa” Forsberg skulle ha sagt när det begav sig. Bara 90 minuter före avspark mellan Kristianstad och Örebro visade sig planen vara i för dåligt skick för att spela på.

Det som varken fick eller får hända inträffade. Efter en lång bussresa till Skåne fick Kif Örebro-spelarna packa väskorna och åka hem igen, utan att spela matchen mot Kristianstad – planen var helt enkelt för farlig att spela på.

Orsaken till mattans usla kondition var det dräneringsarbete som utfördes av Kristianstad kommun för fem veckor sedan. Ett arbete som tydligen inte innefattade att göra planen spelduglig igen.

Skandal är bara förnamnet.

Två frågor som känns väldigt relevanta poppade upp i huvudet när nyheten nådde mig:

1. Hur taffligt kan en kommuns skötsel av en anläggning där en svensk elitklubb spelar var?
2. Hur kommer det sig att Kristianstad själva inte kände till planens urusla skick förrän 90 minuter före första spark?

Utan att ha alla fakta är det inte svårt att slå fast att Kristianstad som klubb borde ha agerat långt tidigare. Det som nu skedde var som ”Lill-Foppa” skulle ha sagt: ”alldeles för dåligt”. Och kan komma att kosta både pengar och poäng.

***

Desto mer glädjande då att Lisa Ek, som lämnade Kopparbergs/Göteborg för att försöka förverkliga drömmen om spel i utlandet, är klar för Fiorentina.

***

Glädjande också, i alla fall för Rosengårdssupportrarna, att Lina Nilsson kritat på för ytterligare två säsonger med Malmöklubben.

Omdiskuterade domslut med avgörande mål och omkastningar i tabellen som följd. Det svänger i damallsvenskan – och jag gillar det.

Frida Broströms straffmål tog Mallbacken över nedflyttningsstrecket, på AIK och Hammarbys bekostnad. Bottenmötet på Strandvallen avgjordes alldeles i slutet av den första halvleken.

Domare Pernilla Larsson pekade på straffpunkten när Madelen Jagony föll i straffområdet i slutet av första halvlek. AIK-spelarna protesterade vilt, men till ingen nytta.

Några sekunder senare sköt Broström matchens enda mål, Mallbacken förbi Hammarby i tabellen och AIK ännu ytterligare ett steg närmare degradering. Ett omdiskuterat domslut, och det med all rätta, kan därmed komma att bli avgörande för bottenstriden.

***

Lika omdiskuterat blev Eskilstunas 1–0-mål mot Umeå. Ett inkast som borde varit Umeås blev istället gästande Eskilstunas. Gaelle Enganamout tackade för domslutet genom att göra matchens första mål.

Hanna Glas kvitterade för Umeå innan Sofie Persson sköt Eskilstuna till tre nya poäng och en andraplats i tabellen. Precis som i bottenstriden kan kampen i toppen, om inte avgöras så i alla fall påverkas klart av ett direkt dåligt domslut.

***

Jag såg att både Umeås tränare Maria Bergkvist och Eskilstunas dito Viktor Eriksson anser att domarstandarden i damallsvenskan är för låg. Jag kan bara hålla med.

Väldigt få domare i landets högsta serie är tillräckligt duktiga för att klara av uppgiften. Tyvärr. De flesta hänger varken med i spelet eller tempot.

Jag förstår var beslutet att bara låta kvinnliga domare döma matcherna i damallsvenskan kommer ifrån, och jag sympatiserar med tanken. Men så länge domarnas kvalitet inte står i paritet med spelarnas är det fel att kvotera.

Matcher i landets högsta serie, en av världens bättre serier, ska och får inte avgöras av dåliga domslut. Det utvecklar varken spelarna, spelet eller domarna själva – och kan dessutom få konsekvenser för tabellplaceringar och därmed också ekonomi.

***

I skuggan av omdiskuterade domslut och avgörande mål studsade Piteå tillbaka efter käftsmällen mot Linköping senast. Rejält dessutom. Laget körde över Kopparbergs/Göteborg med 4–0 och befäste sin fjärdeplats i tabellen.

Pauline Hammarlund gjorde ett av målen och tog sig därmed upp i delad skytteligaledning igen.

Hammarby hade chansen att lämna bottenstriden bakom sig. Då blev man indragen i den på allvar. Medan Lina Hurtig nickade Umeå till tre livsviktiga poäng mot Bajen sköt Madelene Jagony sitt Mallbacken till säsongens tyngsta seger.

Damallsvenskan lever, både i toppen och botten.

Pernille Harder tog Linköping tillbaka till andraplatsen i tabellen. Danskan gjorde tre mål när nyblivna cupmästarna utklassade Piteå (5–0). Vera Diatel inledde målfabrikationen och Fridolina Rolfö avslutade densamma.

Efter tolv spelade omgångar ligger Harders Linköping nu fyra poäng bakom serieledande Rosengård.

Men den största dramatiken utspelade sig i andra änden av tabellen. Hammarby hade chansen att ta ett stort kliv närmare nytt kontrakt och bort från bottenstriden. Så blev det inte. Istället blev Bajen kvällens stora förlorare.

Ett hungrigare, bättre organiserat och framför allt betydligt spetsigare Umeå besegrade Hammarby med 2–0. Matchhjälte blev Lina Hurtig som gjorde sin bästa match på väldigt länge, nickade in båda målen och sitt Umeå närmare nytt kontrakt.

Jag var på plats när lagen möttes på Zinkendamms IP för en och halv vecka sedan. Då var spelet omväxlande, tempot ganska lågt och resultatet (1-1) rättvist. 

I kväll var skillnaderna större. Umeå var bättre än senast, Hammarby sämre. Ett kostsamt faktum för de grönvita. 

Samtidigt som Hammarby föll tungt sköt Madelene Jagony sitt Mallbacken till seger mot Kif Örebro. Vinsten innebar att nykomlingen knappade in på Hammarby närmast över nedflyttningsstrecket och nu bara ligger en poäng bakom Stockholmslaget.

Bottenstriden lever i allra högsta grad, länge leve dramatiken.

Umeås framtid kan komma att avgöras i dag – i dubbel bemärkelse.
Först väntar beskedet om klubben beviljas ett livsviktigt lån, därefter en sexpoängsmatch mot Hammarby.

Onsdagen 12 augusti kan bli en historisk dag i Umeå IK:s historia. Ett kommunalt beslut och en hyperviktig match kan avgöra klubbens ekonomiska och sportsliga framtid.

I dag tar Umeå kommun beslut om klubben ska beviljas ett räntefritt lån om 650 000 kronor, pengar som skulle innebära att den ekonomiska krisen är över – åtminstone för stunden. I kväll möter man Hammarby i en match där tre poäng, tillfälligt andrum eller pressande streckstrid ligger i potten.

Den egentliga krisen är dock inte över – även om klubben får låna pengar och tar tre poäng.

Dels är pengarna från kommunen villkorade och dels har klubben en handlingsplan som bland annat innebär att kostnaderna för spelare och ledare ska sänkas med en miljon kronor under nästa år. Den sänkningen innebär i att ett lag som redan i dag befinner sig i tabellens nedre region löper stor risk att tappa ytterligare i kvalitet, slagstyrka och tabellplacering under 2016.

Umeås storhetstid är över sedan länge. I dag kan en ny tidsepok inledas, en som varken innefattar elitfotboll eller mediabevakning.