Det har varit ett makalöst fotbollsår med höga toppar och djupa dalar, landslagsbojkott och intressanta uttalanden, svenskt deltagande i Champions League-final och en väntad konkurs.

Mina starkaste minnen från berg och dalbane-året 2014 som bjöd på …

… bojkotten
Året inleddes med frost. Klubbarna i Damallsvenskan satte sig på tvären och Pia Sundhages planerade läger frös inne.

… bomber
Tyresö slog på stora trumman när man värvade fyra brasilianska spelare på ett bräde, däribland stjärnspelaren Fabiana – som aldrig fick spela.

… otur
Efter två korsbandsskador i följd drabbades landslagsforwarden Linda Sällström en tredje gång. Under en träningsmatch i Thailand slet finskan av korsbandet igen.

… käftsmäll
Pia Sundhages landslag åkte på en gammal hederlig käftsmäll i Amiens. De blågula förnedrades stundtals i landskampen mot Frankrike som slutade med en solklar fransk seger.

… bakslag
I synnerhet för Kopparbergs/Göteborg. Landslagsbacken Stina Segerström satte punkt för karriären och Johanna Almgren tvingades till ännu en knäoperation.

… Algarve Cup bjöd på sol, värme och blandade karameller. Sverige inledde med att besegra Danmark och fortsatte med att slå USA. Sedan vände det. Först föll man mot Japan och sedan avslutade man turneringen med torsk mot Island. 

… kaos
Tyresös ekonomiska kris flöt upp till ytan. Mitt under brinnande Champions League-slutspel blev det känt att klubben hade skulder på närmare åtta miljoner kronor.

Medan elitklubbens ordförande Hans Lindberg fick svara på medias många frågor höll sig ”Mr Tyresö”, Hans Löfgren, borta från frågor och ramljus.

Turerna var många och rubrikerna stora, men laget tog trots allt till Champions League-final där man föll mot Wolfsburg. Därefter drog sig laget till sist ur Damallsvenskan.

… stjärnvärvning
Rosengård lockade till sig Marta och tog sikte mot en ny glimrade SM-titel.

… publikfester
2 153 åskådare som Martas hemmadebut på Malmö IP medan 5 221 såg Linköping besegra ett Umeå i fritt fall. Augusti var månaden när Damallsvenskan lockade storpublik.

… biljett
Sverige slog tillbaka Skottland och säkrade en plats i VM i Kanada nästa sommar.

… guld
Gick välförtjänt till Rosengård.

… rekord
Slog Therese Sjögran som i oktober spelade sin 200:e landskamp. Respekt!

… avancemang
Svarade Hammarby för när man tillsammans med Mallbacken tog sig tillbaka till Damallsvenskan.

… dubbel
Den tog Mimmi Löfwenius som vann både ligan och cupen med sitt Lilleström.

… reseplanerare
Fotbollförbundets ordförande Karl-Erik Nilsson som lovade att resa till de länder som är bättre att spela fotboll i för tjejer än Sverige.

Jag ser fram emot att läsa om Nilssons resor under 2015.

… klantarslen
Alla som på ett eller annat sätt var inblandade i fiaskot på Fotbollsgalan där Therese Sjögren förbisågs – igen!

***

Fotbollsåret 2014 blev ett av de sämsta på väldigt länge för landslaget . Nio segrar, en oavgjord och sex förluster (!) blev Pia Sundages facit. För Damallsvenskan blev året omtumlande, på grund av Tyresös kaos och fall.

För eget vidkommande har 2014 nog varit mitt bästa fotbollsår någonsin. Jag har fått följa Algarve Cup, ett antal landskamper och mängder av seriematcher på plats.

Dessutom fick jag avnjuta VM på plats i Brasilien och vara en kugge i maskineriet som tog ett av lagen från Elitettan till Damallsvenskan.

Det har varit det bästa av fotbollsår, helt enkelt. Med det tackar jag för mig. Kanske kommer jag tillbaka på andra sidan nyår.

Slumrande, så kan nog Damallsvenskans silly season bäst beskrivas.
De uppseendeväckande övergångarna och de stora rubrikvärvningarna har lyst med sin frånvaro i vintermörkret. Nu vill jag ha några klassiska bomber.

Katrin Schmidts övergång från mästarlaget Rosengård till nykomlingen Hammarby och Emma Berglunds flytt från Umeå till nyss nämnda Rosengård. Där har ni hösten och vinterns största värvningar så här långt.

Transferkarusellen har snurrat ovanligt långsamt sedan säsongen tog slut. De härliga överraskningarna har uteblivit och hittills har ingen av de tolv klubbarna bjudit på någon riktigt imponerande förstärkning.

Visst var de två övergångarna jag redan nämnt starka på sina sätt, men de fick inte direkt huden att bli knottrig och håret i nacken att resa sig. Båda klubbytena var dessutom ganska uppenbara för de initierade.

Mellanmjölksrekryteringar
Linda Sällströms flytt till Vittsjö, Elin Rubenssons byte till Kopparbergs/Göteborg och Eskilstunas rekryteringar av Oliva Schough och Petra Larsson är definitivt inga värvningsbomber.

Det är fyra rekryteringar av spelare som har en sak gemensamt: de har en hel del att bevisa.

Nu står spelare som Lisa Dahlqvist, Carola Söberg, Emma Lundh och Hedvig Lindahl utan kontrakt, vilket borgar för att några intressanta kontraktsskrivningar kommer vad det lider.

Men jag hoppas på något ännu större – allra helst före jul.

Jag vet att klubbarnas ekonomiska muskler spelar in i värvningsarbetet och att utbudet på marknaden är tunt – men jag, Damallsvenskan och svensk fotboll behöver några riktiga bomber.

Ge mig en riktig smällkaramell, ge mig ett par kraftfulla bomber, ja ge mig några nyårsraketer som lyser upp den mörka fotbollshimlen.

Har ni läst Karl-Erik Nilssons senaste blogginlägg? Om inte, så gör det.
Då får ni se hur snedvriden en  förbundsordförandes omvärldsbild kan vara.

När stormarna efter Fotbollsgalan mojnat satte sig förbundsordföranden Karl-Erik Nilsson vid tangentbordet och värkte ur sig en ny bloggtext. Resultatet blev en lång utläggning om FIFA och utredningen av VM i Qatar och Ryssland följt av ett beklagande över debaclet vid Fotbollsgalan.

Men också en uppmaning där Nilssons bristande och skruvade omvärldsbild blev tydlig.

Eftersom jag är en del av damfotbollen vill jag uppmana Nilsson att boka in en resa till Tyskland och därefter titta i kalendern när det passar att flyga till England och USA. Jag är helt säkert på att resorna kommer att bli lärorika.

Naturligtvis är allt inte bättre, i synnerhet inte i England och USA, men inom vissa områden har man där kommit längre än vad vi har. Men starta i Tyskland, Karl-Erik. Det kommer att öppna dina ögon.

***

Eskilstuna värvade landslagsspelaren Olivia Schough som efter en totalt misslyckad sejour i Tyskland och en något bättre tid i Ryssland återvänder till Damallsvenskan.

Värvningen är intressant, speciellt eftersom Schough har väldigt mycket att bevisa efter sin utlandsvistelse. Personligen tror jag inte att Eskilstuna gjort någon succérekrytering, men den som lever får se.

Jag har ett hatkärleksförhållande till Fotbollsgalan, av flera olika anledningar.
Men icke desto mindre vill jag ära de som äras bör. Här är mina vinnare.

Mitt senaste blogginlägg föll ju inte i god jord riktigt överallt. Men jag står fast vid vad jag skrev om Marta och hennes uttalanden. Nu handlar det dock om något helt annat. I kväll är det dags för Fotbollsgalan och här är spelarna som jag anser bör vinna:

Årets målvakt
Nominerade: Hilda Carlén (Piteå IF), Stephanie Labbé (KIF Örebro DFF), Hedvig Lindahl (Kristianstads DFF).
Min vinnare: Hedvig Lindahl.
Lindahl hade samma höga räddningsprocent som Örebros Stephanie Labbé fast hon spelat i ett sämre lag. Dessutom höll hon högsta nivån i flest matcher.

Årets back
Nominerade: Nilla Fischer (VfL Wolfsburg), Lina Nilsson (FC Rosengård), Linda Sembrant (Tyresö/Montpellier Hérault SC).
Min vinnare: Nilla Fischer.
Nilsson och Sembrant får ursäkta, men de har inte spelat på samma nivå som Fischer gjort. Inte ens nära faktiskt. Wolfsburgsbacken har varit bättre än samtliga konkurrenter, med råge dessutom.

Årets mittfältare
Nominerade: Ramona Bachmann (FC Rosengård), Mariann Gajhede Knudsen (Linköpings FC), Caroline Seger (Tyresö/Paris Saint-Germain FC).
Min vinnare: Ramona Bachmann.
Den svåraste kategorin att utse en vinnare i, tycker jag. Mitt val faller på Ramona Bachmann – trots att hon inte gjort sin bästa säsong.

Årets forward
Nominerade: Manon Melis (Kopparbergs/Göteborg FC), Anja Mittag (FC Rosengård), Lotta Schelin (Olympique Lyonnais).
Min vinnare: Anja Mittag.
21 mål och elva assist. Det räcker så.

Damallsvenskans mest värdefulla spelare
Nominerade: Ramona Bachmann (FC Rosengård), Hedvig Lindahl (Kristianstads DFF), Anja Mittag (FC Rosengård).
Min vinnare: Anja Mittag.
21 mål och elva assist. Det räcker så. Men jag kan lägga till att hon har varit Rosengårds kanske viktigaste spelare och smällt in mål i Champions League dessutom.

Årets genombrott
Nominerade:Malin Diaz Pettersson (Eskilstuna United, Magdalena Ericsson (Linköpings FC), Fridolina Rolfö (Linköpings FC).
Min vinnare: Fridolina Rolfö.
Hon har gått från talangfull till riktigt bra under säsongen och kryddat sina insatser på planen med åtta fullträffar och landslagsdebut.

Årets tränare
Nominerade: Viktor Eriksson (Eskilstuna United DFF), Rickard Nilsson (KIF Örebro DFF), Martin Sjögren (Linköpings FC).
Min vinnare: Rickard Nilsson.
Han lotsade Örebro till den lagets bästa placering någonsin, vilket dessutom gav en Champions League-plats.

Diamantbollen
Min vinnare: Nilla Fischer.
Hon följde upp en stark säsong i lands- och klubblag med att lyfta Champions League-bucklan. Fischer är värdig vinnare av Diamantbollen.

Linköping gick på knock och säkrade avancemang direkt.
Rosengård kunde gjort likadant, men efter många missade möjligheter får Malmölaget en tuffare resa till en Champions League-kvartsfinal.

Oj, vilken totalkross som Linköping bjöd på. Det behövdes inte ens 40 minuter för att döda allt vad spänning och dramatik heter i hemmamötet med ryska Zvezda. 4–0 i paus blev 5–0 innan matchen var över och Linköping är därmed redan klart för kvartsfinal.

Och faktum är att Rosengård hade kunnat gå samma väg. Malmölagets första 30 minuter mot Fortuna Hjörring var bra och borde resulterat i ett betydligt större försprång än Anja Mittags 1–0-mål.

Men när effektiviteten lämnade en del övrigt att önska kunde Sofie Pedersen visa danskorna en väg tillbaka i fajten i början av andra halvlek.
Just där och då var det fördel Fortuna.

Katrin Schmidt löste upp knutarna. Med sitt 2–1-mål satte hon Rosengård i förarsätet inför returen på blöt dansk höstmark.

Förutsättningarna kunde, och borde, vara bättre för Malmölaget.
Men nu är det som det är och Rosengård kommer att gå vidare till Champions League-kvartsfinal, det är jag bombsäker på.

***

Det var inte bara Rosengårdspelare som gick av planen med en känsla av missmod i går. Lotta Schelin & Co i Lyon kryssade (1–1) mot Caroline Seger och Kosovare Asllanis PSG. Helt klart en missräkning för Lyonspelarna.

***

Jag kan inte sätta punkt för bloggandet den här gången utan att kommentera Martas utspel. Brassestjärnan kan komma att lämna Rosengård när hennes kontrakt med klubben går ut efter returmötet med Fortuna Hjörring.

Parterna diskuterar en förlängning, men står enligt uppgifter väldigt långt ifrån varandra i dagsläget.

– I bland kan man inte göra vad hjärtat vill utan man måste göra vad som behövs. Det är klart att jag vill spela i Champions League, men jag måste också överleva på det jag tjänar och jag har många som behöver mitt stöd, säger Marta bland annat till Kvällsposten.

Ett jävligt provocerande uttalande, tycker jag.
Om någon har tjänat pengar på att spela fotboll i Damallsvenskan så är det Marta Viera da Silva. I Umeå tjänade hon mellan 80 000-100 000 kronor i månaden och i Tyresö nästan det dubbla.

Pengar som borde räckt jävligt långt – både för egen del och till försörjning av släkt och vänner.

Med tanke på att ingen tjänat sådana enormt stora pengar i Damallsvenskan som Brassestjärnan faktiskt gjort tycker jag att hennes uttalande är pinsamt och direkt hånfullt mot alla de damallsvenska spelare som lever sina drömmar med några futtiga tusenlappar i fickan varje månad.

Bättre huvudspel och förmågan att kunna vila med boll ska ge VM-succé.
Det är Pia Sundhages plan, om man hårddrar den något.

Jag har varit passiv och overksam sedan Sverige föll mot Tyskland i Örebro. Nu kan jag inte hålla mig längre.
Förbundskapten Sundhage har tagit ut en blågul trupp till matcherna mot Kanada i slutet av månaden – och som vanligt har jag svårt att förstå vissa av hennes val.

Kanske är jag blind för de kvaliteter som Sundhage och assisterande förbundskapten Lilie Persson ser hos vissa spelare, eller så ser vi helt enkelt väldigt olika på fotboll.

Märkliga val

Efter en ganska miserabel höst med massor av bänknötande är Lina Hurtig tillbaka i landslaget. Märkligt, tycker jag.

Hurtig är inte den enda spelaren jag ställer mig frågande till i den 25 spelare stora truppen. Marija Banusic är en annan. Viss har hon en härlig högstanivå, men spelar på den alldeles för sällan för att ha i en blågul trupp att göra.

Och det finns fler.

Men nu handlar det här inte om att peka ut specifika spelare eller att droppa namn. Det handlar om att jag har svårt att förstå hur landslagsledningen resonerar och på vilka grunder de fattar sina spelarbeslut.

För hur man än vrider och vänder på uttagningar och spelarval är det sannolikt helt orimligt, närmast omöjligt, att vinna VM med spelare som håller hyfsad allsvensk klass – i synnerhet när man ställs mot världsstjärnor och ultrakvalitativa landslagskollektiv.

Väntar inga svar
Jag kommer nog aldrig att förstå Sundhages uttagningar, heller aldrig få några konkreta svar på mina frågor. Och så får det väl vara. Det är hennes privilegium att välja vilka spelare hon vill – och mitt att ifrågasätta de val hon gör.

Något som fick mig att reagera ännu mer än uttagningen av vissa spelare var förbundskaptenernas egna ord om vad som krävs för en VM-succé nästa sommar.

Att utveckla huvudspelet, utveckla förmågan att pulsera tempot i matcher och att kunna behålla bollen inom laget längre perioder är naturligtvis bra och viktiga delar i ett spel – men leder knappast till guld i Kanada.

Kanske kan man vinna enstaka matcher tack vare starkt huvudspel, men definitivt inte några titlar. Jag tror heller inte att en förbättrad förmåga att behålla bollen ger några direkta resultat.

Däremot skulle ett tajtare kollektivt försvarsspel tillsammans med bättre passningsspel och fler löpningar i maxfart (både offensivt och defensivt) göra det svenska landslaget bättre och mer slagkraftigt. Det är i alla fall så som jag ser på saken.

Klubbchefen, tränaren och lagkaptenen har redan lämnat. Nu kommer nästa avhopp. Fystränaren L-G Skoog väljer även han att lämna Umeå.

Vad är det som händer egentligen? Förre klubbchefen Niklas Westman har lämnat sin post, precis som tränaren Jonas Wikström. Som lök på laxen har dessutom den som kanske mest av alla personifierat Umeå IK – Emma Berglund – valt att se sig om efter ny klubbadress.

Men det stannar inte där. Nu lämnar också fystränaren Lars-Gunnar Skoog den forna storklubben. Skoog väljer att ta ett uppehåll från fotbollen nästa år.

Och med tanke på att jag vet att fler landslagsspelare än Berglund kommer att lämna klubben undrar jag hur det står till med Umeå IK egentligen?

***

Jag nåddes av uppgifterna redan i helgen. I dag blev de officiella. Annica Svensson spelar i Eskilstuna även nästa säsong. Därmed får årets stora positiva överraskning i Damallsvenskan behålla ännu en spelare från årets startelva.

Med Rickard Nilsson vid rodret lotsades Kif Örebro till sin bästa placering i Damallsvenskan någonsin. Närkelaget knep andraplatsen och spelar i Champions League nästa år.

Säsongen är slut. Rosengård försvarade som väntat guldet från i fjol, men kampen om andraplatsen blev stundtals ganska spännande. Både Kopparbergs/Göteborg och Linköping blandade sig i silverfajten, men när serien till sist skulle summeras stod slutstriden mellan Örebro och Göteborg.

Göteborg gjorde allt i sin makt, vann över Vittsjö och tog de tre poäng som krävdes. Men segern hjälpte föga när Örebro avslutade säsongen med att slå tillbaka Eskilstuna och därmed bärga sin 14:e vinst.

***

Få hade väl tippat att Örebro skulle sluta tvåa i Damallsvenskan. Men det gjorde man – mot alla odds.

En anledning stavas kontinuitet, en annan stavas Rickard Nilsson. Kif-tränarens noggranna, hårda och målmedvetna arbete har gjort att Örebro tagit det ena klivet efter det andra.

Och tack vare att klubben fått behålla merparten av spelartruppen över ganska lång tid har Nilsson kunnat utveckla och förädla ett lag som så sent som inför fjolårssäsongen tippades att ramla ur Damallsvenskan.

Jag vill därför passa på att gratulera Rosengård till guldet ytterligare en gång, lyfta på hatten för ett Örebro som svarat för en makalöst fin säsong –och buga mig djupt för Rickard Nilssons framgångsrika arbete. Det är nämligen väl värt att hyllas.

Först missade Linköping, sedan föll Kopparbergs/Göteborg.
Det är fördel Kif Örebro i kampen om en Champions League-plats.

Tre lag har varit de tuffaste kombattanterna i jakten på andraplatsen i Damallsvenskan och en plats i nästa års Champions League.
Samtliga tre, Göteborg, Linköping och Örebro, har haft chansen, men inget av lagen har tagit den.

Och det är just det som håller på att avgöra toppstriden. Istället för att greppa möjligheten har både Linköping och Göteborg bränt sina chanser. Visserligen har Stefan Rehns Göteborg en liten öppning kvar – men då måste man vinna mot Vittsjö samtidigt som Örebro förlorar mot Eskilstuna.

Så min fråga inför slutrundan är: ska något lag ta chansen nu då, eller går andraplatsen till det lag som missat minst?

Hon var en dyrköpt prestigevärvning när hon lämnade Malmö för Göteborg.
I går gjorde Manon Melis ytterligare en avbetalning när hon sköt Kopparbergs/Göteborg till förarsätet i jakten på Champions League-platsen.

Damallsvenskan är redan avgjord, men kampen om andraplatsen som ger en Champions League-plats är fortfarande tajt och tuff. I synnerhet efter gårdagens toppmöte mellan Kif Örebro och Kopparbergs/Göteborg, som slutade med Göteborgsseger.

Örebro hade en gyllene chans att rycka, skaffa sig ett guldläge med två matcher kvar av säsongen. Manon Melis satte grusade de planerna när hon sköt sitt Göteborg till seger, tre viktiga poäng och guldsits i racet om andraplatsen i serien.

Med två omgångar kvar ligger Göteborg tvåa på 36 poäng, lika många som trean Örebro och tre pinnar före fyran Linköping. Räkna med att kampen pågår ända fram till säsongens sista slutsignal.

Bajen är tillbaka
Jag såg inte toppmötet i Damallsvenskan i går. Mitt engagemang fanns på annat håll, på Grimsta IP där Hammarby hade chansen att ta klivet upp i Damallsvenskan – om man besegrade Brommapojkarna samtidigt som Kvarnsveden tappade poäng.

Djurgården rullade in boll efter boll mot Kvarnsveden på Stockholms Stadion, vilket gav Hammarby en makalös möjlighet att knyta ihop säcken.

Men på Grimsta blev det aldrig tal om vackert eller ens särskilt bra spel. Istället gjorde sig stundens allvar påmind och spelet skiftade mellan att vara tempofattigt och statiskt till att under korta stunder bli något bättre, lite mer varierat och fartfyllt.

Det var i en sådan period av bättre Hammarbyspel som Olga Ekblom tog ett bra initiativ, vände inåt i banan och rullade in målet som tog ”Bajen” tillbaka till fotbollens finrum.

Vackert, tyckte jag (som är part i målet), men framför allt typiskt för höstsäsonger i svensk fotboll. Det är sällan, väldigt sällan, som skönspel och finlir tar lag upp i seriesystemet. Det är hårt jobb, kloka val eller ödesdigra misstag som leder fram till det som är absolut viktigast för att knipa titlar och ta seriekliv – viljan och förmågan att faktiskt hitta vägar att vinna matcher.

Just det sistnämnda är en av de stora anledningarna till att Hammarby tillsammans med Mallbacken spelar damallsvenskt 2015.
Årstiden är verkligen härlig, precis som skitmatcherna som hör den svenska fotbollshösten till.