Det bjöds på riktiga publikfester i Damallsvenskan den gångna helgen. 2 153 åskådare kom till Malmö IP för att se Martas hemmadebut i Rosengård och 5 221 personer såg Linköping besegra Umeå med 2–0.

För ett par veckor sedan skrev jag att publiksiffrorna ökar i Damallsvenskan. Under vårsäsongen var publiksnittet elva och en halv procent bättre än första halvan av säsongen 2013. Positivt, helt klart.

Och snittet höjdes sannolikt ännu lite mer i helgen när över 2 000 åskådare såg Rosengård besegra tabelljumbon Jitex med 3–0 och drygt 5 200 personer bevittnade mötet mellan Linköping och Umeå. Därtill var det lite drygt 1 500 åskådare på matchen mellan Eskilstuna och Vittsjö medan knapp 500 åskådare fick se Lisa Ek göra comeback i och skjuta Kopparbergs/Göteborg till seger över Piteå.

***

Rosengård drygade ut försprånget ner till serietvåan Kif Örebro i och med vinsten över Jitex. Närkelaget har dock en match mindre spelad.

***

Kirsten van de Ven gjorde comeback i Rosengårds segermatch. Holländskan som dragits med sviter av en hjärnskakning spelade faktiskt sin första tävlingsmatch för året.

***

Kim DeCesare har påbörjat sin avbetalning efter att ha värvats till Eskilstuna. DeCesare gjorde segermålet i matchen mot Vittsjö.

***

AIK har fyllt luckan efter målvakten Hilde Gunn Olsen som lämnat för Linköping. Solnaklubben har värvat Brittany Anghel från BP.

***

Det var inte bara damallsvenska lag som lockade storpublik i helgen. 973 åskådare tog sig till Kanalplan där Hammarby vann seriefinalen i Elitettan mot Mallbacken med 5–0.

Damallsvenskan har gjort uppehåll över VM-kvalmötet med Nordirland.
För den skull är det inte stiltje i damfotbolls-Sverige. Tvärtom.

Den som trodde att det skulle bli tyst om Damallsvenskan nu när serien tagit ett tio dagar långt uppehåll för internationella matcher trodde fel.
Det kommer att hända saker den närmaste veckan.

Bland annat kan jag avslöja att Tyresös Nigeria-projekt på väg att ge resultat.
Den långa resa som påbörjades redan i vintras är nu på väg mot sitt mål.
Den avgörande frågan är om klubben ror projektet i land eller om skeppet med oljepengar kapsejsar.

Det är nämligen från nigerianska oljeintäkter som Tyresö hoppas hitta sin räddning.
Min kollega Kristoffer ”Kroko” Bergström skrev om ”biståndsprojektet” (som Tyresös ordförande Hans Lindberg kallade det för) härom dagen, men jag har fått nys om ännu mer än vad som framkom då.
Som att pengarna kommer från oljeindustrin, bland annat.

Mer om det när jag har fått ännu mer kött på benen – och när tiden är mogen.

…

Linköpings anfallstalang Stina Blackstenius gjorde ett av målen i segermatchen mot Rosengård senast.
Trots det kommer hon inte att vara med i F19-landskampen mot Norge eftersom hon är småskadad och sliten.

Jag pratade med Linköpings tränare Martin Sjögren i går som berättade att klubben tänkte låta henne vila från landslagsuppdraget.

Ett smart drag från Linköping och ett beslut som helt säkert gynnar såväl klubben som F19-landslaget längre fram – i synnerhet med tanke på att det väntar ett EM i sommar.

…

Inte heller Lina Hurtig finns med i Calle Barrlings trupp mot Norge.
Umeåspelaren har ställts åt sidan för att hon ska få viktig och välbehövlig vila efter en vår som också gjort henne sliten och småskadad.

…

Med pausknappen intryckt i Damallsvenskan finns det ännu godare anledningar än vanligt att se matcher i Elitettan.
För egen del styr jag kosan till Stockholms Stadion i eftermiddag där det vankas derby mellan Djurgården och Hammarby.

De två obesegrade Stockholmslagen finns med i toppskiktet i serien efter tre omgångar och mötet har alla förutsättningar att bli en riktig derbydrabbning med allt vad det innebär.

I går tog Nanne Bergstrand över Hammarbys damlag – för ett par timmar.
Som gästtränare drillade Bajen-coachen klubbens elitettanspelare i ett pass på Kanalplan.

Hammarby har inlett ett spännande samarbete mellan herr- och damlaget.
Ett exempel utspelade sig på Kanalplan i går när Nanne Bergstrand, som till vardags tränar klubbens Superettanlag, höll i en träning för damlaget.

Och tanken är att smålänningen, som förde Kalmar till allsvenskt guld 2008, ska träna laget vid fler tillfällen.

Elin Rubensson missar VM-kvalmatchen mot Nordirland på grund av skada.
Sannolikt handlar det om den muskelbristning som hon ådrog sig när Rosengård mötte Lunds P17-lag i en träningsmatch förra onsdagen.

Kif Örebros mittfältare, Elin Magnusson, ersätter Rubensson i Pia Sundhages VM-kvaltrupp.

…
Det är fördel Birmingham inför returen i Champions League nästa vecka. Birmingham vann gårdagens kvartsfinal mot Arsenal med 1–0 efter mål av Remi Allen.

…

Hon kunde ha blivit landslagsspelare i fotboll, men valde att satsa på vintersport istället.
Multilangen Anna Holmlund lade ner elitfotbollssatsningen och tog OS-brons – i skicross.

Jag ska erkänna att jag inte är särskilt intresserad av utförsåkning och freestyle i vanliga fall, men just i dag det annorlunda. Jag har nämligen följt skicross-äventyret från början till slut.
Anledningen heter: Anna Holmlund.

Sveriges färskaste OS-medaljör har hållit mig fastnitad framför tv:n, gett mig vita tummar (eftersom jag hållit dem stenhårt) och sett till att mitt hjärta fått jobba hårt under dagen.
Och det är väl egentligen inte så konstigt att Anna Holmlund haft sådan inverkan på mig under dagen.
Hon var ju faktiskt ”min” i mitten av 2000-talet.

Jag ska prata ur skägget. Anna var en av flera väldigt talangfulla spelare i det Sundsvalls DFF som tog steget upp till och spelade i Norrettan för nästan tio år sedan.
Samma lag som jag hade glädjen och förmånen att få träna tillsammans med Mikael Helmersson och Anders Åkergren.

”Honkan”, som vi kallade henne mot hennes vilja, var tuff och löpstark. En pålitlig back med ett finfint huvudspel och en talang som räckte hela vägen till flicklandslagsspel.
Tyvärr gjorde fysiska problem att Holmlund fick lägga fotbollsskorna på hyllan.

Nu blev Holmlund framgångsrik i alla fall. Och jävlar vad jag gläds med henne.
Där har ni anledningen till varför bloggen i dag handlar mer om vintersport än om fotboll. Det är hon nämligen värd, fotbollstalangen ”Honkan”.

……………………………..

Stort tack till Sundsvalls Tidning för arkivbilden på Anna från hennes tid i Sundsvalls DFF.

Det har varit på gång ett tag, men i dag blev det officiellt.
Lisa Lantz lämnar Umeå Södra och Elitettan för Umeå IK och Damallsvenskan.

Att Umeå har varit på jakt efter en försvarsspelare är ingen hemlighet.
Ända sedan isländskan Katrin Jonsdottir la skorna på hyllan och Alexandra Nilsson valde att flytta till Skellefteå har UIK letat efter en försvarsspelare.

Sanna Svensson var på tapeten, men hon hamnade till slut i Vittsö. En annan kandidat var nigerianskan Gladys Nnenena Akpa, men pappersstrul hindrade och hindrar fortfarande henne från att komma till norra Sverige för provspel.

Men nu är jakten på en försvarsförstärkning över.
Lisa Lantz har skrivit på ett kontrakt som sträcker sig över den kommande säsongen.

Lantz är en spelare som jag känner väl. Mycket väl till och med.
Hon var en av de första spelarna som värvades till Sundsvalls DFF, som jag tränade, inför återkomsten till Norrettan 2005.

Jag minns faktiskt första mötet med den då unga, blyga och lite valpiga tjejen från Delsbo som med stora ögon och gapande mun klev in på och tittade ut över sin nya hemmaplan, Norrporten Arena.

Lika väl minns jag hur den där hälsingetjejen, begåvad med enorm drivkraft, stor potential och ett sjuhelvetes tillslag, tog stora utvecklingskliv under sin debutsäsong i Sundsvalls blå tröja.

Sedan dess har hon så klart utvecklats en hel massa, både som människa och som spelare. Valpigheten är borta sedan länge, men drivkraften och det blytunga skottet finns kvar – precis som den tuffa spelstilen.

Och det är de egenskaperna som har tagit henne till Umeå IK, den klubb som hon tränade med under några dagar sommaren 2006 och då drömde om att få spela för någon gång.

Hon valde att lämna Umeå IK och lägga skorna på hyllan. Nu är Alexandra Nilsson tillbaka – som tränare.

3–1-segern mot Kristianstad den 20 oktober i fjol satte punkt för Alexandra Nilssons spelarkarriär.
Det var i alla fall så hon tänkte, Kalixtjejen.
Nu är hon emellertid tillbaka i elitfotbollen, men inte som spelare utan som tränare, skriver Norran.

Nilsson kommer nämligen att träna Sunnanå, samma klubb som försökte värva henne som spelare men fick nej, tillsammans med Martti Tikkanen kommande säsong.

Den förra mittbacken blir ett varmt välkommet tillskott i ett Sunnanå som tappat en hel drös spelare (åtta stycken) sedan man ramlade ur Damallsvenskan.
Förra veckan lämnade ju Sara Nordin och Julia Spetsmark för spel i Kif Örebro och så sent som i dag blev det klart att också Annika Kukkonen går samma väg.

Nu får klassikerklubben i alla fall förstärkning på tränarsidan, även om man allra helst hade önskat se Alexandra Nilsson i mittförsvaret.

För fyra dagar sedan det blev officiellt att landslagsbacken Sara Larsson lämnar Kif Örebro. I dag blev det klart var hon spelar kommande säsong – i Elitettanklubben LB07.

En av 2000-talets bästa svenska försvarsspelare lämnar alltså Damallsvenskan för spel i Elitettan med Limhamn Bunkeflo.

Med 111 landskamper och en hel drös internationella mästerskap på sitt samvete (tre EM-, tre VM- och lika många OS-turneringar) blir Sara Larsson därmed Skåneklubbens och seriens överlägset mest meriterade spelare kommande säsong.

I och med klivet ner i seriesystemet är väl Larssons internationella karriär, en imponerande sådan, med största sannolikhet till ända.
Hon var en del i de landslag som tog VM-silver 2003, VM-brons 2011 och EM-silver 2001, och spelade dessutom två säsonger i den amerikanska proffsligan NWSL.

Här hemma i Sverige blev hon mästare med Linköping 2009.

Men Larsson blir inte den enda landslagsmeriterade spelaren i Elitettan 2014.

I går blev det nämligen klart att Louise ”Lollo” Fors också väljer Elitettan kommande säsong.

Den landslagsmeriterade mittfältaren som blev engelsk mästare i september lånas ut från Liverpool Ladies – till Älta IF.
Utlåningen gäller fram till november 2014.

Att Fors skulle vända hem till Sverige redan nu var faktiskt, tro det eller ej, inte särskilt oväntat. Men det kan jag återkomma till vid ett senare tillfälle.

Nu nöjer jag mig med att konstatera att Elitettan fått två ruskigt bra tillskott inom loppet av några timmar.

Umeå Södra spelar i Elitettan även nästa år. I går kväll lämnade klubben beskedet att man lyckats säkra upp pengar som gör en fortsättning möjlig.

– Spelarna och ledarna har gjort ett jättejobb den senaste veckan, vilket har gett oss ett läge som ser överkomligt ut och som styrelsen har sagt okej till, berättar Umeå Södras ordförande Erik Lyxell.

Men den ekonomiska situationen är fortsatt tuff för Umeåklubben som kommer att tvingas hålla hårt i plånboken för att få pengarna att räcka till.

”Södras” beslut att satsa vidare är naturligtvis enormt glädjande för Umeåfotbollen, men också för Elitettan som nu slipper omaket med att fylla en tom plats i serien med ett annat lag.

Elitettan är på väg att skörda sitt första offer. Mycket talar nämligen för att Umeå Södra tvingas dra sig ur serien på grund av att resekostnaderna är för höga.

– Finns det inte pengar eller åtminstone en budget som vi tror på så ryker A-laget på måndag, sa klubbens ordförande Erik ”Ekke” Lyxell när vi pratades vid i går.

Alarmerande, men inte helt oväntat.

De norrländska distriktsförbunden var emot införandet av en riksserie (Elitettan) just på grund av rädslan för att de kraftigt ökade resekostnaderna skulle göra det svårt för klubbarna norr om Dalälven att överleva.

Nu ser de farhågorna tyvärr ut att besannas.

Bidragen bra, men inte bra nog
Elitfotboll Dam, (EFD), har försökt kompenserade de ökade resekostnaderna genom att ge större ekonomiska bidrag till de lag som reser längst, vilket är fantastiskt bra, men det räcker tyvärr inte.

En klubb som Umeå Södra har fått cirka 390 000 kronor i bidrag det här året, men rest för omkring 600 000 kronor. Jag tänker mig att klubben dessutom har haft utgifter för boende och mat på mellan 150 000-200 000 kronor.

Bidraget från EFD har således räckt till ungefär hälften av kostnaderna som spel i Elitettan har inneburit för Umeålaget.

Jag har varit verksam i klubbar på den här nivån och i Damallsvenskan och vet vilket enormt arbete som krävs för att över huvud taget få verksamheten att gå runt. Varje sponsorkrona är jättetuff att dra in och i bästa fall blir fotbollsåret en plus minus noll-affär, men alltför ofta en minusdito.

Klubbarna har det svårt
Att Umeå Södras ekonomi har blivit lidande efter en säsong i riksserien Elitettan förvånar därför mig inte. Utöver kostnader för och i samband med resor har klubben haft utgifter för planhyror och material – och högst sannolikt också tvingats ersätta en och annan spelare för utebliven inkomst i samband med vissa bortamatcher.

Med tanke på att flera av klubbarna i Damallsvenskan (som trots allt är en betydligt mer attraktiv serie att synas i samband med för en sponsor) har svårt att gå runt ekonomiskt, några av dem har ju till och med varit farligt nära konkurs de senaste åren, är det lätt att förstå ”Södras” bekymmer.

Grundproblemet är, som jag ser det, att produkten inte attraherar tillräckligt mycket.

Svart på vitt
Missförstå mig rätt, för jag brinner verkligen för damfotboll, men det räcker med att titta på publiksiffrorna i landets två högsta serier för att inse att intresset för produkten inte är enormt.

Med vetskapen om att lönenivåerna (i Damallsvenskan) har ökat för varje år samtidigt som publiktillströmningen varit relativt stillastående är det därför lätt att förstå klubbarnas ökade ekonomiska bekymmer.

Jag önskar att jag hade en lösning på de problem som svensk damfotboll brottas med, men det har jag dessvärre inte.

Det enda jag vet är att Svenska Fotbollförbundet, EFD och klubbarna måste ta problemen på allvar, annars riskerar fler klubbar än Umeå Södra att tvingas dra sig ur serier – eller i värsta fall gå i konkurs.

Multimänniskan Johan Rheborgs bilder ska locka en ny publik till damfotbollen. Så är det i alla fall tänkt. Idén är spännande och bilderna bra, men kommer de verkligen att höja intresset för damfotboll?

Det är Elitfotboll Dam, (EFD), som ligger bakom fotoprojektet ”Fotboll är en konst”. Ett femtontal bilder tagna av skådespelaren, komikern, manusförfattaren och Gud-vet-allt-han-är Johan Rheborg ska ställas ut i fyra städer med förhoppingen om att en ny publik ska få upp ögonen för Damallsvenskan och svensk damfotboll.

Jag har sett bilderna (som är riktigt bra), pratat med inblandade och gillar nytänket, men jag tror tyvärr inte att utställningen av Rheborgs bilder kommer att ge högre publiksiffror i Damallsvenskan – åtminstone inte på kort sikt.

Publiken sviker
Ändå är det just ett ökat intresse som behövs för den svenska damfotbollen på toppnivå. Publiksiffrorna i Damallsvenskan har så här långt varit svaga, rent av usla och trenden är dessvärre negativ.

LdB FC Malmö redovisade sin sämsta publiksiffra på fyra år i förra omgången (endast 504 personer kom till Malmö IP för att se laget) och snittet i Damallsvenskan är efter tre spelade omgångar, och drygt två månader kvar till EM på hemmaplan, föga imponerande 702 åskådare!

Hur kan det vara så när en haussad EM-turnering står för dörren? Och vem bär egentligen ansvaret?

Frågorna är inte helt lätta att besvara, men helt klart har det gjorts för lite för att bygga intresse för och locka publik till damallsvenskans matcher detta EM-år och det som väl har gjorts har bevisligen inte varit tillräckligt bra.

Personligen tycker jag att förbundet och EFD tillsammans med klubbarna borde ha gjort samordnade marknadsföringsaktioner för att boosta intresset för Damallsvenskan innan säsongen startade – gärna med Pia Sundhage som en av frontfigurerna.

Ansvarsfrågan är tredelad
Klubbarna själva bär ett ansvar, men man ska känna till att resurserna i de allra flesta fall är väldigt begränsade och att organisationerna är närmast minimala. Majoriteten av klubbarna i Damallsvenskan har nog gjort och gör nog vad de kan, eller nästintill i alla fall, för att sälja sin produkt – eller?

Svenska Fotbollförbundet har, som jag ser det, ett större ansvar att se till att Damallsvenskan ”når ut” och attraherar. Tyvärr har förbundet aldrig varit särskilt skickligt på att sälja produkten damfotboll – och man har inte varit det i år heller. I vanlig ordning nöjer man sig med att sälja tv-rättigheterna till TV4 och lägga upp tandlösa texter om matcher på sin webbplats.

Elitfotboll Dam har i sin roll som intresseorganisation för Damallsvenskan och Elitettan ett stort ansvar, men inte heller EFD har varit särskilt bra på att paketera och promota elitdamfotbollen genom åren – detta trots att en av EFD:s tre målsättningar är (som de skriver):

”Att genom ett aktivt, internt och externt lobbyarbete skapa fler förutsättningar för klubbdamfotbollen att komma på kartan”.

Intresseorganisationens roll gentemot föreningarna är bland annat att driva klubbarnas prioriterade frågor – och där måste intresset för damfotboll och de svaga publiksiffrorna finnas med.

EFD har gjort sina försök att ”skapa förutsättningar för att klubbdamfotbollen ska komma på kartan” och gör nu ytterligare ett med utställningen ”Fotboll är en konst”.

Låt vara att bildutställningen är spännande, banbrytande och av mig väldigt uppskattad, men jag tror tyvärr inte att den kommer ge elitdamfotbollen ett lyft.

Hoppas jag har fel.