Vänta, stopp ett tag. I kärlek och krig är allt tillåtet, men sedan när gäller det också mästerskapsförberedelser?

I takt med att VM börjar närma sig har nyhetsbevakningen ökat – och med den antalet artiklar och uttalanden. Det är så det ska vara, det är så vi vill ha det.

Men det är inte så Pia Sundhage vill ha det. Inför VM-turneringen har landslagsledningen börjat stänga till kring spelarna. De tillgängliga spelarna är få och intervjutiderna är korta, vilket gör förutsättningarna för ditresta journalister långtifrån optimala.

Det påminner om hur situationen såg ut inför EM på hemmaplan för ett par somrar sedan, eller hur den såg ut inledningsvis. Efter kritik och påtryckningar öppnade landslagsledningen upp för media, vilket genererade hundratals artiklar och ovärderlig marknadsföring.

Nu väljer Sundhage återigen att försöka isolera laget från media och yttre påverkan. Är det av rädsla för ökade press på landslaget eller ligger andra anledningar bakom beslutet?

Jag läste Jennifer Wegerups krönika i dagens Sportbladet och håller med henne i allt. Alles. Tutti,

En bättre möjlighet att skapa intresse för och marknadsföra damfotbollen går knappast att få. Ändå väljer Sundhage & Co att låta chansen gå dem förbi.

Argument som att det intervjuer och mediamingel för mycket energi från spelarna köper jag inte. Kanske kan det kosta lite för Lotta Schelin, Nilla Fischer, Caroline Seger och Kosovare Asllani, men inte för de andra.

Och med tanke på att spelarna ska vara på kanadensisk mark i en och en halv månad (om det går så bra som laget hoppas och siktar) kan intervjuer och möten med andra än lagkamraterna sannolikt vara välkomna.

Så varför inte omfamna det ökande intresset och möta media med öppna armar? Det har andra landslag gjort med en rad positiva effekter som följd. För om spelarna och ledarna inte älskar att befinna sig i hetluften och klara av att hantera det är det faktiskt som Jennifer Wegerup skriver, då har man inget där att göra.

***

”Vi  kommer först och främst att jobba med försvarsspelet. Vi måste hitta tillbaka till tryggheten”.

Orden är assisterande förbundskapten Lilie Perssons. I en intervju med Svt berättade Persson om landslagets fokus de närmaste dagarna.

Uttalandet fick mig att haja till. ”Hitta tillbaka till …” Tryggheten i försvarsspelet har saknats länge, faktisk ända sedan Pia Sundhage valde att skola om Nilla Fischer till mittback.

Det är inte Fischers fel, men faktum är att hon i grund och botten är mittfältare – och en otroligt duktig sådan.

När hon förpassades till en ovan position förde det med sig osäkerhet, inte minst i positionsspelet. Osäkerhet som gjorde att Fischers naturliga ledaregenskaper urvattnades.

Även om Wolfsburgspelaren nu blivit van rollen som mittback har hon aldrig blivit den general eller härförare som en backlinje på absolut högsta internationella nivå behöver.

Så om Persson och landslaget vill hitta tillbaka till tryggheten i försvarsspelet får man börja med att blicka bakåt till Thomas Dennerbys tid som förbundskapten. Därefter får man jobba med grundläggande delar.

Tänk vad en översättning till engelska kan ge effekt. Kampanjen ”klappa för Sverige” hann knappt se dagens ljus innan den spreds som en löpeld i sociala medier.

Nu blev översättningen ”clap for Sweden” inte helt klockren. Clap är nämligen slang för gonorré.

Men lek med tanken att den makabra översättningen var planerad, att den var ett led i att verkligen skapa spridning av landslagets hashtag för VM. Det hade i mitt tycke varit genialiskt.

***

AIK sparkar tränaren Mattias Eriksson. Efter att bara ha norpat åt sig en poäng på sju omgångar väljer klubben att kicka Eriksson och låta Nazanin Vaseghpanah ta över huvudansvaret för damallsvenskans jumbo.

***

VM-reserven Magdalena Ericsson kan vinka adjö till mästerkapen. Linköpingsbacken måste operera okbenet, som krossades i matchen mot Vittsjö i torsdags, och missar därmed definitivt VM i Kanada.

***

Jag har inte uppdaterat bloggen lika frekvent som jag brukar de senaste veckorna. Anledningen består av 100 sidor och finns att köpa från och med 1 juni.

Då varvar bloggen upp inför den stundande VM-turneringen också.

Nadine Kessler, Ingvild Stensland och Kate Gill är borta från VM.
Kanske missar även Fatmire Alushi och Simone Laudehr turneringen.

Det står redan klart att världens bästa fotbollsspelare, Nadine Kessler, missar mästerskapen i Kanada. Tyskan som bara spelat en enda match den här säsongen hinner inte tillbaka från sin korsbandsskada.

Inte heller norskan Ingvild Stensland kommer att finnas med när VM sparkar igång. Veteranen som slitit för att komma tillbaka från en knäskada ställdes utanför Even Pelleruds trupp.

Utanför truppen hamnade också den australiensiska Sverigebekantingen Kate Gill precis som rosengårds engelska mittfältare Anita Asante.

Tyskland, som redan står utan Kessler och skadade Luisa Wensing, drabbades kanske av ytterligare ett avbräck i går. Frankfurts Simone Laudehr skadade knät och det är i dag inte klart hur länge hon blir borta.

Dessutom avslöjade PSG-spelaren Fatmire Alushi att hon är gravid, vilket innebär att hon inte spelar VM i Kanada.

Kosovare Asllanis PSG hade chansen att vinna Champions League. Men finalen slutade som de så ofta gjort, med tyskt segerjubel. 

Célia Sasic sköt Frankfurt till ledning i Berlin. Marie-Laure Deli tog Paris Saint-Germain tillbaka i finalen med sitt 1-1-mål. 

Det resultatet stod sig. Länge. Matchuret passerade 90 minuter och matchen gick mot förlängning – då slog Mandy Islacker till. 

Inhopparen avgjorde Champions League-finalen i den tredje övertidsminuten och säkrade den nionde tyska titeln i turneringen, den fjärde för Frankfurts del. 

***

Den tyska dominansen i Champions League är monumental. Nio av de 14 turneringsfinalerna har slutat i tyska triumfer. 

Två gånger har ett franskt (Lyon) eller ett svenskt (Umeå) lag vunnit. En gång har engelska Arsenal lyft pokalen. 

***

Se upp för Célia Sasic i VM. Tyskan har öst in mål under säsongen och både vunnit skytteligan i Frauen-Bundesliga (21 mål) och i Champions League (14 mål).

Eftersom jag missade första mötet mellan Rosengård och regerande Champions League-mästarinnorna Wolfsburg såg jag mycket fram dagens returmöte på Malmö IP.

Tyskorna började klart bäst. De tog rättvist ledningen i den efter drygt 10 minuter. Ett inlägg från vänster nådde Alexandra Popp som, markerad av både Emma Berglund och Amanda Ilestedt, nickade in 0-1. I de lägena är Popp otroligt stark och avslutet höll allra högsta klass. Zecira Musovic i Rosengårds mål var chanslös. Det var Popps tredje mål i årets Champions League.

Hemmalaget hade väldigt svårt att skapa något framåt under de första 20 minuterna. Bakåt var tyskorna ruskigt stabila och backlinjen plockade ganska enkelt bort Rosengårds offensiva trio Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag. Största skillnaden mellan lagen i det här skedet av matchen var att Wolfsburg var extremt snabba att ställa om till försvar. Åtta-nio spelare var direkt tillbaka på rätt sida, vilket gjorde det väldigt svårt för Rosengård att hitta ytor att spela på.

Trots detta kommer 1-1 efter 23 minuter då Therese Sjögran hittar Marta i djupled. Brasilianskan löper mellan mittbackarna, tar med sig bollen i fart och placerar in kvitteringen. Inte helt rättvist kan jag tycka.

Efter målet börjar Rosengård komma in i matchen, men de hetaste chanserna skapar ändå Wolfsburg. 19-åriga Musovic i målet får göra en riktigt svettig räddning då Anna Blässe tar sig runt på högerkanten och spelar in till Popp som via Musovic skjuter i ribban. Där borde det varit 1-2. Men istället blir det hemmalaget som gör mål igen. Efter en hörna skapas lite kalabalik i Wolfsburgs straffområde. Anita Asante vinner en mycket viktig nickduell och bollen når Anja Mittag som trycker in ledningsmålet i nättaket.

Tung start också på andra halvlek

Andra halvlek börjar ungefär som första. Babett Peter gör tunga 2-2 efter tio spelade minuter. En hörna når Peter på bortre där hon först nickar och sedan trycker in sin egna retur. Detta inför det nya publikrekordet 5 748 personer. Precis som vid Popps 0-1 så får Peter nicka helt ostört i straffområdet. Mot ett sånt starkt lag straffar det sig direkt.

Trots att det är Rosengård som måste göra mål för att ta sig vidare är det tyskorna som är bäst och farligast. Försvarsmässigt så spelar de stabilt över hela planen och tillåter inte Rosengård att skapa lägen överhuvudtaget. Klart att regerande mästarinnorna kan hantera ett sånt läge.

Med 10 minuter kvar blir det ridå på Malmö IP. Popp nickar in sitt andra mål för dagen och sänker svenskornas Champions League-drömmar. Återigen får man nicka väldigt ostört i straffområdet. Tre markeringsmissar – tre mål. Det håller givetvis inte på den här nivån.

I den sista minuten lyckas hemmalaget göra 3-3 genom Sara Björk Gunnarsdottir. Det är trist och tråkigt att inget svensklag lyckades att ta sig vidare. Att det skulle blir ruskigt tufft visste man ju på förhand. Men jag kan inte låta bli att imponeras av dem ändå. Att göra fyra mål på två matcher på Wolfsburg är otroligt starkt. Faktum är att tyskorna endast släppt in totalt tre mål hittills under hela säsongen i Bundesliga. Att dessutom inte förlora någon av de två matcher är också det ett styrkebesked för svensk damfotboll. Heja Rosengård helt enkelt.

Tung CL-dag med svenska ögon sett, men nu blir det full fokus mot den damallsvenska seriepremiären! Och en sak till. Passa på att njut lite av att 5 748 personer tog sig till Malmö IP idag.

Maja Johansson

Efter 117 landskamper och 46 mål meddelar superanfallaren och kämpen Kelly Smith att hon slutar i landslaget. Själv startar jag upp och om här i bloggen.

En månad, lite drygt, har jag varit borta. Men varje slut följs av en ny början och för min del startar ett nytt kapitel i bloggen här och nu. Saker och ting kommer att vara sig lika, men en del kommer att förändras …

Nog om mig. Den stora nyheten den här veckan är att Englands kanske allra bästa spelare de senaste 20 åren slutar i landslaget. Och hon lämnar ett lika stort som svårfyllt efter sig, Kelly Smith.

Beslutet är dock lätt att förstå med tanke på att hon varit enormt skadedrabbad och bara spelat till och från de senaste åren.

”Varje dag en kamp”
36-åringen har dessutom brottats med betydligt större problem än fotbollsrelaterade skador och hennes framgångsrika karriär har kantats av alkoholproblem och depressioner.

Inför EM-turneringen 2013 pratade jag med Smith. Det som skulle bli en kort telefonintervju slutade med ett långt samtal om allt från fotboll, skador och chanserna att komma i form inför turneringen till comebacker, depressioner och hennes alkoholproblem.

Det var ett av de mest utlämnande samtal jag fört med en spelare. Smith var så genuin och transparent att jag blev överraskad.

Samtalet gav mig inte bara bra underlag till en intervjuartikel, den gav mig också en oerhört positiv bild av en stark person och en anfallare i absolut världsklass.

Med bakgrund av just det samtalet känns den engelska stjärnans beslut att sätta punkt för landslagskarriären lite extra tråkigt. Jag hade verkligen Kelly Smith att spela ett sista stort mästerskap.

Allt har ett slut och min nystart eller comeback stannar här, med en länk till artikeln som blev till efter det där långa och väldigt givande samtalet med den engelska superstjärnan: ”Varje dag en kamp”.

Landslagsforwarden har skapat en del rubriker genom åren. Nu gör hon det igen.
Englands Lianne Sandersson tar nämligen av sig kläderna för pengar – i ett gott syfte.

Ända sedan Lianne Sanderson slog igenom som talangfull tonåring i Arsenal har hon gått sin egen väg. En väg som för all del varit framgångsrik, men för den skull inte alltid okomplicerad och utan konflikter.

Hennes riktiga genombrott kom säsongen 2006 då hon svarade för 40 mål på 41 matcher i Arsenaltröjan och fick göra landslagsdebut mot Ungern.

Året därpå smällde Sanderson in 51 baljor på 36 matcher och spåddes en lysande framtid.

Och karriären gick spikrakt uppåt – fram till sommaren 2010.

Efter att ha varit en del av förbundskapten Hope Powells EM-trupp 2009 placerades den målfarliga anfallaren på läktaren i en VM-kvalmatch mot Spanien sommaren därpå, vilket fick bägaren att rinna över för det dåvarande USA-proffset (Philadelphia Independence).

Sanderson valde då, bara 22 år gammal, att bojkotta landslaget och gick samtidigt till offentlig attack mot förbundskaptenen Hope Powell, som hon ansåg vara både orättvis och ta saker personligt, vilket fick stor uppmärksamhet i brittisk och internationell media.

Efter att Englands misslyckats i sommarens EM-slutspel fick Hope Powell lämna sin post, vilket öppnade dörren för Sanderson att göra comeback.

Och tillbaka i den engelska landslagströjan skapar hon nu nya rubriker.

Londontjejen erbjuder sig nämligen att springa en engelsk mil i bara underkläderna – mot betalning.

Anledningen till det något makabra upptåget är att Sanderson hjälper till att samla in pengar till Children´s Tumor Foundation, en organisation som verkar för att hitta hitta botemedel till Neurofibromatosis (vilket är en neurologisk sjukdom som kan leda till cancer).

Sanderson, som i nuläget har samlat in 350 dollar, gör onekligen något väldigt värdefullt och fint – och hon går i vanlig ordning gå sin egen väg.

I dag blev det klart att den förra Malmöspelaren Emma Wilhelmsson spelar i England kommande säsong. Hennes nya hemvist blir Chelsea.

Wilhelmssons provspel med Chelsea under inofficiella klubblags-VM i Japan tidigare i vinter föll visst väl ut. I dag skrev den förra 27-åringen nämligen på för Londonklubben.
Man får väl säga att Wilhemsson, som för bara lite mer än ett år sedan lämnade dåvarande LdB FC Malmö för Jitex, byter upp sig.

I och med att kontraktet är påskrivet blir Wilhelmsson den fjärde svenska spelaren i Women´s Super League sedan ligan kom till. De övriga tre som spelat i England är; Maria Karlsson (Doncaster Rovers), Sofia Jakobsson (Chelsea) och Louise Fors (Liverpool).

……………………………

Pia Sundhage får en ny kollega. Rebecca Hedin, som det senaste tillskottet i landslagets ledarstab heter, blir ny mediaansvarig från och med 1 februari.

Hedin kommer närmast från EM-organisationen där hon var assisterande presschef på Gamla Ullevi.

Information färdas väldigt fort, särskilt nuförtiden. Nykomlingen Eskilstunas värvning av Sofie Persson nådde mig blixtsnabbt och nyheten om norska landslagsspelaren Lisa-Marie Woods skakande blogginlägg tog inte mycket längre tid på sig.

Sanningen är att jag har semester och inte ”ska” jobba. Men, det är svårt att släppa allt helt och hållet även fast jag befinner mig bland palmer, sandstränder och ljumma vatten.

Och Eskilstuna Uniteds satsning inför säsongen i Damallsvenskan är riktigt intressant att följa. Nykomlingen menar helt klart allvar, vilket man visat genom att locka till sig rutinerade landslagsbacken Sara Thunebro och nu också förra Piteåkaptenen Sofie Persson – bland andra.

Dessutom säger sig klubben vara ute efter ytterligare en etablerad spelare. Spännande.

………………………………………………

Lisa-Marie Woods avslöjande skapade i går stora rubriker både i Norge och Sverige. Det den norska landslagsspelaren skriver om i sin blogg är skakande, men kommer dessvärre inte som någon jätteöverraskning.

Det kommer ju med ojämna mellanrum fram nyheter om trakasserier och övergrepp inom sportens värld.
Maktmissbruk är aldrig någonsin acceptabelt och det är tragiskt att sådant förekommer över huvud taget – oavsett om det händer inom sportens värld eller någon annanstans.

………………………………………………

Fjolårets stora stjärnskott i Damallsvenskan, Stina Blackstenius, skrev i går ett kontrakt som innebär att hon spelar kvar i Linköping i ytterligare tre år.

………………………………………………

Eftersom jag är i Asien ska jag passa på att gratulera australiensiskan Sarah Walsh som fyller 31 år i dag. Den före detta landslagsforwarden är tämligen okänd i Sverige, men hon var faktiskt klar för en allsvensk klubb 2009.

Dessvärre hade hennes amerikanska agent kommit överens om ett avtal med Saint Louis Athletica i samma veva och Walsh valde en högre lön i USA före spel i Sverige.

………………………………………………

Det sista mina chefer sa innan jag lämnade jobbet i torsdags var: ”Njut av semestern nu och låt jobbet vara”. Nog njuter jag alltid och mer av den varan ska det bli, så  nu lägger jag bort jobbet – igen.

Det är ett par dagar sedan Hope Powell fick lämna tjänsten som Englands förbundskapten – och förra landslagsspelaren Lianne Sanderson tog bladet från munnen.

Boston Breakers-forwarden, som bojkottat landslagsspel sedan 2010, riktade hård kritik mot Powells och hennes sätt att leda England.

”It was an environment where you couldn’t have much of an opinion. Players feared being taken out of the team. We need someone who is fresh. Someone who will pick players who deserve to be picked. For last ten years, not much change”, sa Sanderson i Radio 5.

Att Sanderson valde bort det engelska landslaget för tre år sedan berodde just på att hon inte kom överens med Hope Powell, men landslagsforwarden är inte den första (och knappast den sista) som riktat hård kritik mot den tidigare förbundskaptenens sätt att leda det engelska landslaget.

Nu när Powell är borta från förbundskaptensposten lär Sanderson sannolikt dra på sig Englands vita tröja igen.