I fjol darrade man på manschetten när det drog ihop sig och tappade guldet årets sista match.
I år har Malmö sprungit ifrån både guldfrossa och konkurrenter – och därför är man Svenska mästare. Väldigt värdiga Svenska mästare.

Efter en rakt igenom stark säsong och en höst där anfallsspelet gått från bra till enastående kan LdB FC Malmö titulera sig bäst i Sverige. 2–0 mot Umeå på hemmaplan konfirmerade seriesegern.

Det var egentligen aldrig något snack om hur mötet med Umeå skulle sluta och heller inte var guldet skulle hamna – åtminstone inte efter segern mot Tyresö 10 augusti.

Där, i matchen på Tyresövallen, tog Malmö det avgörande klivet mot ett nytt SM-guld. Tyresö ledde (två gånger om), men Malmö mäktade med att komma tillbaka, vända och vinna – trots att man fick Amanda Ilestedt utvisad med 20 minuter kvar att spela.

Men det är inte riktigt så enkelt som att Malmös serieseger kan härledas till vinsterna mot Tyresö.

Skånelaget de facto har varit bäst över tid, vunnit flest matcher och släppt till minst antal mål. Man har dessutom spelat den bästa anfallsfotbollen i Sverige – i synnerhet under hösten.

Med Katrin Schmidt i en mer utpräglad balansroll på mittfältet, med Ramona Bachmann lite längre ner i banan och med en lika spelsmart som formstark Therese Sjögran ute till vänster har Malmö fått fler dimensioner i sitt offensiva spel och förvandlats från riktigt bra till glimrande.

Därför är Sveriges bästa lag också nyblivna Svenska mästare, för tredje gången på fyra år. Väldigt värdiga mästare.

…………………………..

Josefine Johansson har varit riktigt bra under hösten, precis som hennes Piteå. I dag sköt hon sitt lag till ännu en seger och skickade i samma stund ner Mallbacken i Elitettan.

Därmed står det klart att två nykomlingar ännu en gång får lämna Damallsvenskan efter bara en säsong i fotbollens finrum.

Det började dåligt, men slutade desto bättre.
Tyresö kom tillbaka från ett tidigt underläge och vann till slut klart mot Kopparbergs/Göteborg och guldstriden lever därmed vidare.

Frågan nu är väl bara om gulddrömmen överlever morgondagen? Personligen tror jag inte det.

Och jag misstänker att man både i Linköping och Malmö hoppades på att Tyresö skulle få en liten reaktion efter onsdagens Champions League-batalj mot franska PSG.

Någon sådan reaktion blev det emellertid inte – åtminstone inte efter att Christen Press kvitterat Marie Hammarströms tidiga ledningsmål.
Tyresö tog tre ganska enkla poäng (efter seger med 4–1) och säkrade samtidigt andraplatsen i Damallsvenskan.

Nu är en andraplats inte mycket värd (bortsett från en ack så viktig Champions League-plats) för en klubb som satsat stenhårt i flera år och som inför säsongen gjorde klart att man siktade på att vinna allt som gick att vinna, vilket man inte lyckats med.

Men det kunde å andra sidan gått ännu sämre.

Tabelltrean Linköping lekte ju hem tre nya poäng mot Kif Örebro och hade, om Tyresö förlorat i dag, kunnat spela ner Stockholmslaget till en tredjeplats i sista omgången.

Även om chansen på andraplatsen gick upp i rök tidigare i dag kan Linköping se tillbaka på en säsong som överträffat alla förväntningar.

En bantad budget, en handfull relativt orutinerade spelare och flera tunga avbräck (som långtidsskador på Sofia Lundgren och Mariann Gajhede Knudsen samt försäljningen av Nilla Fischer) till trots slutar man trea i Damallsvenskan, med 13 poängs marginal (minst) ner till fyran Göteborg.

Att man är ensam om att ha besegrat Malmö i seriespelet understryker lagets starka prestation ytterligare.

Det är inte utan man undrar hur långt Östgötaklubben hade kunnat nå om man inte slarvat bort poäng i matcherna mot Sunnanå, Mallbacken med flera.

Oavsett ovanstående har laget gjort en enastående prestation och tränaren Martin Sjögren (i hård konkurrens med Örebros Rickard Nilsson) borde ligga väldigt bra till för att få priset som årets tränare på Fotbollsgalan senare i år.

Om det jublades högt i Tyresö efter 4–1-vinsten mot Kopparbergs/Göteborg var det ändå knappast något mot de segertjut som fyllde luften runt Skytteholm i tidigare i eftermiddag.

Där körde nämligen AIK över Sundsvalls DFF med 6–1 och tog klivet tillbaka upp i Damallsvenskan.

AIK får sällskap upp i damfotbollens finrum av Eskilstuna United som säkrade sitt avancemang genom att besegra Öster med 2-1.

Malmö vann bortamötet med norska LSK Kvinner i Champions League med 3–1 och är så gott som klart för åttondelsfinal.
Det är i alla fall min spontana känsla.

Jag har inte sett Malmös segermatch i sin helhet, men jag törs ta gift på att Skånelaget vinner returen hemma i Malmö. Allt annat får nog betecknas som en jätteöverraskning.

De tongivande spelarna Therese Sjögran, Manon Melis och Ramona Bachmann tog ansvar för målskyttet och underströk ytterligare att damallsvenska ettan är i en väldigt bra form. Så bra att man kommer att gå vidare i kontinentens finaste klubblagsturnering.

Tyresö fick en härlig start på Champions League-äventyret när hårdsatsande Paris Saint-Germain slogs tillbaka med 2–1 inför fulla läktare.

16-delsfinalen i Champions League fick verkligen den inramning den förtjänade. Inför ögonen på 3 327 åskådare tog Tyresö sina första steg mot sin högt ställda målsättning – att bli bäst i Europa.

Och resan började som sagt bra, mycket tack vare Christen Press.

Det här var nämligen kvällen där det mesta av värde kretsade kring amerikanskan som både inledde och avslutade målskyttet i matchen – och däremellan hann med att sätta in en klumpig tackling på Kosovare Asllani med PSG-straff och kvittering som följd.

”Hon bryr sig inte om hon bränner ett avslut, hon bryr sig inte om hon tappar boll ibland. Nästa gång hon får ett avslut sätter hon dit den”, lovordade Tyresös tränare Tony Gustavsson efteråt och tillade:

”Att hon sen gör tre mål i kväll är en annan sak”.

Christen Press var inte bäst på planen, inte näst bäst heller. Hon överglänstes klart av Marta, Veronica Boquete och några andra spelare på planen, men det var hon som gjorde det viktigaste – målen.

En klart okej match
Matchen som sådan var spelmässigt ganska jämn och länge helt oviss. Känslan av att den kunde sluta hur som helst fanns faktiskt med från början till slut.

Jag delar alltså inte Tony Gustavssons åsikt om att, som han sa på presskonferensen efter slutvisslan, det var en riktigt, riktigt bra fotbollsmatch.

Däremot var det en tuff kamp mellan två hårdsatsande lag som på många vis påminner om varandra. En kamp som under långa stunder höll riktigt bra klass och som Tyresö vann efter att återigen ha visat prov på ett blixtrande snabbt omställningsspel, men också med viss tveksamhet i egen sista tredjedel.

I och med segern slipper laget känna kniven mot strupen inför returen i Paris om två veckor. 2–1 är ett resultat som kan räcka långt, men som kräver en ny stark prestation om Champions League-resan ska gå vidare.

Tyresö siktar högt inför Champions League och satsning inför turneringen har varit lika tydlig som målmedveten.
Inget understryker klubbens höga ambitioner mer än värvningen av Whitney Engen – som bara får spela Stockholmslagets CL-matcher.

I början av augusti offentliggjorde Tyresö sin värvning av den amerikanska landslagsbacken Whitney Engen. För en vecka sedan, två månader efter att rekryteringen blev officiell, tränade amerikanskan med sin nygamla klubb.

När Tyresö mötte Piteå i Damallsvenskan i lördags fanns Engen varken med på planen eller i truppen. Anledningen: Hon får inte spela för Stockholmsklubben i seriespelet.

Eftersom amerikanskan fullföljde säsongen i Liverpool och anslöt till Tyresö först i början av oktober är hon diskvalificerad för seriespelet.

Men när Tyresö i kväll kliver in i Champions League för första gången lär amerikanskan finnas med i startelvan. Det är nämligen det hon är värvad för – att stärka upp lagets defensiv i Europacupspelet.

Att Engen inte får medverka i de damallsvenska matcherna beror på 1 september-regeln. Regeln innebär följande:

Spelare vars övergångsanmälan inkommit den 1 september eller senare samt spelare med spelklarhet efter den 7 september får inte delta i den nya föreningens representationslag eller övriga lag i representations-serierna, läs mer i Representationsbestämmelser (RB) 1 kap 19§.

Därmed är Whitney Engen enbart på plats för att spela i Champions League och där hjälpa Tyresö att nå sina högt ställda mål.

Silly season har tjuvstartat. Innan säsongen ens är över har spelare redan börjat byta arbetsgivare.

Sent i eftermiddag gick GT ut med uppgifterna att Jitex framtidslöfte, Fridolina Rolfö, är klar för spel i Linköping efter säsongen. Därmed verkar Linköping fortsätta sin satsning på talangfulla spelare.

Uppgifter i GP gör gällande att serieledande LdB FC Malmö har ställt in siktet på Kopparbergs/Göteborgs engelska mittfältare Anita Asante. 

Asante konfirmerar att Skåneklubben har varit i kontakt med hennes agent och att hon ska ta ett beslut om sin framtid i nästa vecka.

Något som däremot inte gått att läsa ännu, men som det ryktats om, är att nigerianskan Ogonna Chukwudi kommer att lämna Umeå för spel i Kif Örebro efter säsongen.

En intressant värvning av Örebro som i Chukwudi får just den typ av yttermittfältare som man saknat under året.

Dessutom blir det, enligt konkurrentens tidningsuppgifter, en ängel som efterträder ärkeängeln Torbjörn Nilsson i Kopparbergs/Göteborg. Stefan Rehn är mannen, som trots att han står under kontrakt med Jitex, kommer att leda Peter Bronsmans (eller ”Bromsman” som en spelare kallade honom) fotbollslag 2014.

Mer rykten och faktiska uppgifter om klubbyten lär komma inom kort. Cirkusen har nämligen bara börjat.

Pia Sundhages trupp till VM-kvalmatcherna mot Bosnien-Hercegovina och Färöarna var helt befriad från skrällar. Precis som väntat, med andra ord.

Lina Hurtig fanns inte med, inte Maria Banusic heller. Nej, Pia Sundhage bjöd inte på några som helst överraskningar när hon presenterade sin trupp till årets två avslutande tävlingsmatcher. Det närmaste hon kom något oväntat var att plocka med Malmös Elin Rubensson – och att inte nämna försvarsspelet i detaljer som måste förbättras inför VM 2015.

Men bortsett från att diskussionen om det defensiva spelet uteblev, tycker jag att mycket känns ganska bra.

Sundhage väljer att köra vidare med de spelare som har varit med tidigare och de som hon har valt att satsa på under merparten av året. Kontinuitet, med andra ord.

Att hon väljer att ställa Umeås Lina Hurtig, som är i riktigt bra slag, utanför truppen kan jag köpa. Hurtigs tid kommer, men ju förr desto bättre. När det gäller Kristianstads Maria Banusic så tycker jag att det känns rätt att hon inte är med.

Banusic har fantastiska förutsättningar att bli en klasspelare, men hon är inte där ännu – och har fortfarande en ganska lång bit kvar innan hon är en forward för det svenska landslaget.

Och oavsett hur landslagstruppen ser ut i årets två sista matcher så gör det knappast någon större skillnad. Sverige ska, och kommer, att vinna båda matcherna utan större problem.

Kopparbergs/Göteborg skulle utmana Tyresö och Malmö om guldet.
Så blev det aldrig.
Därför väljer Torbjörn Nilsson att lämna sitt tränaruppdrag i Göteborgsklubben.

Det är ingen underdrift att påstå att Kopparbergs/Göteborg inte har levt upp till förväntningarna den här säsongen. Laget skulle ju utmana de stora drakarna om Kronprinsessan Victorias pokal, var det tänkt.

Och det började riktigt bra med seger i Supercupen mot Tyresö i våras, men sedan ebbade framgången ut.

Först gick landslagsmittfältaren Johanna Almgren sönder, sedan valde skyttedrottningen Jodie Taylor att bryta sitt kontrakt – och som ett direkt resultat av de två tunga avbräcken fick laget allt svårare att vinna matcher.

I går inkasserade Göteborg sin tredje raka förlustmatch (3–0-mot Umeå). En förlust som fick bägaren att rinna över, för i dag meddelade Torbjörn Nilsson att han lämnar klubben efter säsongen. 

”Jag kände på något sätt att jag gjort mitt”, kommenterar Nilsson sitt beslut till GP.

Nilssons beslut känns riktigt, eftersom han inte har lyckats särskilt bra med sitt jobb under säsongen.

Ett ganska starkt Göteborgslag är i nuläget 21 poäng bakom serieledande Malmö och kan om det vill sig illa sluta sexa i Damallsvenskan. Vi pratar om en placering som ligger ett par oceaner ifrån målsättningen att vara med och slåss om SM-guldet – och ett resultat som klubbens starke man, Peter Bronsman, knappast gläds över.

Torbjörn Nilsson har lyft Göteborg under sina år i klubben, men inte tillräckligt mycket. Trots bra spelarmaterial har han inte lyckats vinna SM-guld, trots två mycket bra chanser, och heller inte mäktat med att förvandla Bronsmans gäng till en egentlig toppklubb. Sanningen är att han faktiskt inte lyckades sätta ett riktigt bra fungerande försvarsspel.

Med det i åtanke känns Nilssons beslut som det rätta och tiden helt perfekt för förändring och nystart.

Att jag, och många med mig, kommer att sakna Torbjörn Nilsson är en helt annan sak. Hans positiva sätt, underbara engagemang och fantastiska förmåga att sprida glädje omkring sig kommer att saknas i damfotbolls-Sverige.

Med ett tidigt ledningsmål slog Malmö an tonen mot Kif Örebro.
Sedan blev det tyst, fram till paus.
Därefter förvandlade hemmaspelarna tonen till en skön musikal tack vare mängder av maxlöpningar och blixtrande omställningar – och nu är guldet väldigt nära.

Jag trodde att Örebro skulle kunna bli en ganska hård nöt för Malmö att knäcka. Det blev man också, i första halvlek.
Sedan växlade serieledarna upp och sprang närkingarnas försvar sönder och samman.

Mest, bäst och smartast sprang Ramona Bachmann som var så där bra som bara hon kan vara och Malmö vann till slut med 4–2.

Men trots att Malmö vann och ryckte ifrån Tyresö i tabelltoppen var det Jitex och Linköping som blev dagens stora vinnare i Damallsvenskan.

Annika Sjölund sköt Mölndalslaget till seger, och sannolikt nytt kontrakt, mot formsvaga Kristianstad nio minuter före slutet. Linköping vann med uddamålet (2–1) mot Vittsjö och säkrade därmed tredjeplatsen i tabellen.

Längre norrut närmade sig Umeå tabellens övre skikt när man tog tre poäng mot seriens mest formsvaga lag, Kopparbergs/Göteborg, efter seger med 3–0.

Ännu är inget avgjort
Med två omgångar kvar av Damallsvenskan är fortfarande inget helt avgjort, mer än att Linköping blir trea (som sämst) och att Sunnanå åker ur. 

Tyresö kan fortfarande vinna guld, men också sluta trea. Mallbacken har chansen att fixa nytt kontrakt, men får svårt att göra det efter 1–1 mot usla Sunnanå i dag.

Att Malmö ska tappa guldet i år igen känns faktiskt helt orimligt. Laget, i allmänhet och Ramona Bachmann i synnerhet, har visat fin form under hösten och i kvällens match mot Örebro bjöd man stundtals på en helt glimrande anfallsfotboll.

Defensivt finns fortfarande en del att jobba på, även om laget har släppt till minst mål av alla i Damallsvenskan, särskilt om man vill gå långt i Champions League. Men det är en helt annan historia.

Det är en gråmulen söndag i början av oktober. En sådan där dag utan mål och mening, men också en dag där Damallsvenskan kan avgöras på alla plan.

Jag skriver ”kan” för i och med att två omgångar återstår efter dagens matcher finns fortfarande utrymme för viktiga förändringar.

Men om Linköping vinner bortamatchen mot Vittsjö, eller om 
Kopparbergs/Göteborg lämnar T3 Arena i Umeå utan poäng, är kampen om tredjeplatsen definitivt avgjord.

På samma sätt kan streckstriden få sin upplösning i eftermiddag. Mallbacken bör inte förlora mot superjumbon Sunnanå, men om man ändå faller kan man falla hela vägen ner i Elitettan, i alla fall om Jitex tar tre poäng mot Kristianstad.

Mest intressant är väl kanske ändå guldstriden där Malmö i kväll kan göra det avgörande rycket. Men det räcker inte att ställa ut skorna mot ramstarka Kif Örebro som har en lika övertygande som imponerande fjärdeplats i sikte. Inte illa för ett lag som tippades få slåss för nytt kontrakt.

Min magkänsla säger ändå att tabellettan är för stark för överraskningslaget från Närke och att Kronprinsessan Victorias pokal i kväll får en adresslapp med destination Skåne.

Placeringar och reflektioner
Att Malmö vinner ser jag nu som en självklarhet, särskilt om man tar tre poäng i kväll.

Allt talar naturligtvis också för att Linköping, med sju poäng tillgodo på fyran från västkusten, ska ta den där pallplatsen – vilket får ses som en stark bedrift från ett på sina håll och kanter ganska ungt LFC-lag.

För Kopparbergs/Göteborg har säsongen inte alls blivit vad man hade hoppats på. Bryggerilaget skulle ju utmana de stora drakarna, Tyresö och Malmö, men har efter segern i Supercupen innan säsongen ens börjat aldrig varit nära att leva upp till sin högt ställda målsättning.

Som jag ser det behöver klubbossen Peter Bronsman bestämma sig för vad han vill med sitt lag och därefter göra en nystart med en ny tränare vid rodret.

När det gäller Örebro, som mycket väl kan sluta fyra, bör man bygga vidare på man nu har – med Rickard Nilsson och Erik Österlund kvar som tränare. Duon har gjort mycket av lite och i år fått skörda frukterna av sitt hårda arbete.

För streckstridslaget Jitex krävs nog, precis som för storasyster från Göteborg, en nystart på flera plan. Klubben brottas med ekonomiska problem, har en spelartrupp som bara delvis håller hygglig nivå och ett spel som inte räcker särskilt långt. Kör man vidare i samma hjulspår är risken stor att man hamnar på fel sida nedflyttningsstrecket nästa år.

Det går att reflektera ännu mer över lagen, deras prestationer och säsongen som sådan, men det lämnar jag till en annan dag. En dag där gråmulen höst har övergått till kylig förvinter.