Elin Rubensson (född 1993), Malin Diaz (1994) och Lina Hurtig (1995) är några exempel på supertalanger som tagit sig hela vägen till a-landslaget. Nästa spelare att debutera i Pia Sundhages landslag finns troligtvis på listan nedanför – där jag har rankat Sveriges 30 största talanger födda 1997-99.

Av de här 30 spelarna, som jag anser ha störst potential just nu, är det väldigt få som faktiskt kommer att bli riktigt bra. Många av dem kommer att sluta. Några andra blir bra allsvenska spelare och en, max två, från varje årskull når damlandslaget. Det är så det har sett ut de senaste åren. De spelare som är bäst när de är 16-18 år behöver inte alls vara bäst några år senare. Alla utvecklas olika. Det finns heller inget facit på om det är klokast att göra några inhopp i allsvenskan eller att vara tongivande i division 1 i den här åldern. Utan tvekan är det så att de här spelarna har en stor fotbollstalang. Vad de sen gör av den talangen är upp till dem själva. För att bli en toppspelare krävs noggrannhet, rätt inställning, en jäkla massa träning och lite tur. De som kan kombinera allt detta är också de som tar sig längst.

BEDÖMNING: Jag tittar på framförallt två olika aspekter när jag rankar spelarna.
• Fakta. Det de faktiskt har presterat i klubb- och landslag. Meriterande är mycket speltid på hög nivå eller en stor roll i ett lag på lägre nivå.
• Potential. Unika egenskaper, en bra karaktär och miljö. Vem har störst chans att få sitt genombrott? Vem kan bli bäst på lång sikt?

TALANGLISTAN 2015

1. Michelle de Jongh
Kif Örebro, mittfältare, 1997
Mariestadstjejen kom tillbaka från en korsbandsskada under fjolåret och har i år fått sitt genombrott i Kif Örebro. Hon har tagit mer och mer plats i allsvenskan. Spelat både ytter- och innermittfältare men är allra bäst i den sistnämnda positionen. En tvåvägsspelare med bra bolldriv och fin spelförståelse. Ambitiös och målmedveten ledartyp som närmar sig a-landslaget.

2. Emma Holmgren
Sirius, målvakt, 1997
På grund av Zecira Musovics återbud till f19-EM fick ett år yngre Holmgren chansen som förstamålvakt – och som hon tog den. Har gjort en mycket övertygande säsong i Sirius och spås, tillsammans med Musovic, bli nästa stormålvakt. Bra skolad och gör ofta avgörande räddningar.

3. Nathalie Björn
AIK, försvarare, 1997
Förutom två säsonger som ordinarie i allsvenskan har mittbacken snart spelat 30 flicklandskamper och gjorde tidigare i år debut i u23-landslaget. Hon var dessutom ledaren i det laget som i somras vann guld i f19-EM, där hon även valdes in i all-star-team. En gedigen försvarsspelare med stor potential.

4. Loreta Kullashi
AIK, anfallare, 1999
16-åringen öser in mål i Svenska Spel f19-serien och har under hösten tagit en ordinarie plats i allsvenskan. Målskytten har en extraordinär spelförståelse och ett fint passningsspel. Redan gjort flera landskamper med det äldre flicklandslaget.

4. Tove Almqvist
Linköping, mittfältare, 1997
Har haft det tufft med speltid i Linköping, men gjorde ett jättebra mästerskap i somras och valdes in i EM:s all-star-team. En teknisk vinnarskalle som står för finesser i det offensiva spelet.

6. Ebba Wieder
Rosengård, mittfältare, 1998
Innermittfältaren har i perioder varit ordinarie hos svenska mästarinnorna – och imponerat. En playmaker som är allra bäst i ”nummer tio”-rollen. Bra blick och passningsspel.

7. Julia Zigiotti Olme
AIK, anfallare, 1997
Kan användas på flera positioner offensivt och har en fin funktionell teknik som hon använder smart. Har tillhört en av AIK:s bästa under sin debutsäsong i allsvenskan.

8. Ellen Löfqvist
Sundsvall, mittfältare, 1997
Den enda i sommarens EM-trupp som inte spelade i ett elitlag (division 1). Löfkvist är en hårt arbetande och fysisk stark defensiv innermittfältare. Bra i huvudspelet och gör en del mål från sin position. Debuterade i u23-landslaget tidigare i år som en av två 97:or.

9. Nellie Lilja
LB07, mittfältare, 1999
Gör sin andra säsong som ordinarie i LB07 och spelar på en hög nivå för sin ålder. Djupledslöpande innermittfältare med bra blick för spelet. En ledartyp som är bra på att driva boll i hög fart. Har skallen för att ta sig långt.

10. Filippa Angeldal
AIK, mittfältare, 1997
Mångsidig kreatör som har en väldigt känslig högerfot. Gör många poäng i landslaget. Gör sin andra säsong som ordinarie i allsvenskan, men har störts en del av skador under året.

11. Ronja Aronsson
Piteå, försvarare, 1997
Anfallaren som gjorde allsvensk debut som 13-åring (näst yngst genom tiderna) är nu omskolad till ytterback. Har imponerar i topplaget Piteå och i f19-landslaget. Har en bra fysik.

12. Rebecka Blomqvist
KGFC, anfallare, 1997
En hårt arbetande anfallare som är lika bra defensivt som offensivt. Måltjuv som än så länge agerar inhoppare i KGFC. Har gjort två mål på 13 matcher i allsvenskan.

13. Lotta Ökvist
Piteå, försvarare, 1997
En mångsidig spelare med grym fysik som kan användas på flera positioner. Har spelat över 30 matcher i allsvenskan trots sin ålder. Vänsterfotad spelare med bred repertoar. .

14. Josefine Rybrink
Kungsbacka DFF, försvarare, 1998
Har tillhört en av KDFF:s bästa spelare under sitt debutår i elitettan. Har spelat både mittback och defensiv innermittfältare. Klok, bolltrygg och bra passningsspelare.

15. Ebba Hed
Halmia, anfallare, 1999
Tvåfotad, mentalt stark anfallare som redan gjort två säsonger i a-laget. Bra förstatouch och ett hårt skott har resulterat i 18 mål i division 1.

16. Maja Göthberg
Hovås Billdal, försvarare, 1997
Snabb och rivig ytterback eller yttermittfältare som är helt ordinarie i Hovås Billdal.

17. Nathalie Persson
Rosengård, mittfältare, 1997
Slog igenom i allsvenskan under fjolåret med sex poäng (tre mål, tre assist) på 12 matcher. I år har yttermittfältaren haft det lite tuffare. Kvick och teknisk djupledslöpande spelare.

18. Anna Anvegård
Växjö DFF, mittfältare/anfallare, 1997
Yttermittfältare som toppar skytteligan i division 1 Södra Götaland med sina 25 mål. Teknisk spelare som är bra en-mot-en.

19. Amanda Persson
Växjö DFF, försvarare, 1998
Snabb vinnarskalle som är en av nyckelspelarna i Växjö DFF – som i höst kvalar för en plats i elitettan. Vänsterbacken följer gärna med i offensiven och har bland annat gjort fem assist i år.

20. Matilde Abrahamsson
Halmia, försvarare, 1999
Mittbacken har en central roll i division 1-laget. En naturlig ledare som bär kaptensbindeln i f16-landslaget. Bra 1-mot-1 defensivt och fysiskt stark.

21. Sarah Mellouk
Umeå, mittfältare, 1998
Har stagnerat lite efter sitt stora genombrott i Rosengård förra säsongen – men har en enorm potential. Mångsidig innermittfältare utan direkta svagheter.

22. Emma Pennsäter
Rosengård, försvarare, 1997
Gjorde allsvensk debut tidigare i år och tog i september en startplats under f19-landslagets EM-kval. Tagit stora kliv och byggt på sig nödvändiga muskler. En snabb och brytsäker mittback som är bra 1-mot-1 defensivt.

23. Ida Strömblad
Kungsbacka DFF, mittfältare, 1998
Den lilla yttermittfältaren har tagit en ordinarie plats i elitettan under året. Teknisk och avig med en jättefin inläggsfot. Ett bollgeni som även var en stor talang i innebandy och bandy.

24. Christine Tjärnlund
Sunnanå, anfallare, 1997
Vindsnabb anfallare från Storuman som fått sitt genombrott i elitettan med sina 11 mål. Debuterade nyligen i f19-landslaget.

25. Fanny Lund
Kopparberg/Göteborg FC, målvakt, 1997
Fått chansen i allsvenskan i Loes Guertz frånvaro och varit ordinarie förstamålvakt i höst. Höll bland annat nollan mot Rosengård.

26. Matilda Ovenberger
LB07, anfallare, 1999
Gick från Rosengård till LB07 inför säsongen och har fått en del speltid i elitettan. En stark och tuff djupledslöpande anfallare som gör många mål. Har bland annat gjort fyra mål på åtta landskamper.

27. Saga Ollerstam
LB07, försvarare 1998
Ledartyp som är kapten i f98-landslaget. Mittbacken är ordinarie i elitettan och har bland annat gjort fyra mål i år.

28. Izabell Rydell
Gideonsberg, anfallare, 1999
En irrationell och fräck spelare som gjort 25 mål i division 2. Lite oskolad och än så länge inte given i landslaget. Är en minst lika stor talang i innebandy.

29. Hanna Lundell
Rosengård, mittfältare/anfallare, 1998
Löpstark yttermittfältare eller anfallare som öser in mål. I f19-laget har hon gjort 15 mål på 18 matcher och i augusti gjorde hon fyra mål i en Svenska Cupen-match för a-laget. Dessutom avgjorde hon sommarens Gothia Cup-final med ett hattrick. Har gjort tre inhopp i allsvenskan.

30. Moa Öhman
Assi, anfallare, 1999
Värvades till Assi (division 1) inför säsongen och har fått ett rejält genombrott under sin första a-lagssäsong. 15-åringen har, trots att hon inte är helt ordinarie, gjort 20 mål. Teknisk och irrationell spelare som ännu inte fått chansen i landslagssammanhang.

—

BUBBLARE
I september gjorde spelare födda 2000 sina första landskamper. De är för unga för att vara med på listan – men här är några namn att lägga på minnet redan nu.

Sara Linnakallio
Eskilstuna United, anfallare, 2000
15-åringen debuterade i allsvenskan i slutet av augusti. Spelade även sina två första landskamper i september och gjorde ett mål på straff. En typisk måltjuv.

Vanessa Henrysson Roqueta
Kristianstad, mittfältare, 2000
Yttermittfältaren lämnade nyligen Nättraby (division 1) och skrev kontrakt med allsvenska Kristianstad. Har suttit på bänken vid några tillfällen men ännu inte debuterat.

Emmy Zetterberg
Halmia, mittfältare, 2000
Lämnade nyligen Böljan för Halmia. En explosiv innermittfältare med låg tyngdpunkt och bra passningsspel. Emmy har gener att brås på då hon är dotter till före detta landslagsspelaren Pär Zetterberg.

Saga Nygård
AIK, anfallare, 2000
Har gjort 15 mål på 12 matcher i Svenska Spel f19-serien. Det ledde till att 15-åringen fick debutera i allsvenskan i slutet av augusti. Har ett bra tillslag och går rakt på mål.

—

Foton: Alla foton är från Bildbyrån.

/Maja Johansson

Hon visade vägen med två viktiga mål i semifinalen mot Tyskland. Stina Blackstenius avslutade EM-turneringen med att nicka två nya mål och Sverige till EM-guld.

Det har varit en på många sätt bedrövlig svensk sommar. Solen har lyst med sin frånvaro oftare än den strålat och skänkt välbehövlig värme till semesterlediga nordbor. Men vad gör väl det.

För några veckor sedan blev det svenska U21-landslaget bäst i Europa, i kväll var det F19-landslagets tur att vinna EM-guld. Just det, EM-guld.

Guldet är, som jag skrev efter semifinalsegern mot Tyskland, frukten av ett metodiskt arbete och ledarteamets förmåga att skapa tydlighet, trygghet och en stark tilltro till det egna kollektivets kapacitet.

Men den också ett nytt starkt bevis på förbundskapten Calle Barrlings fallenhet och duktighet i att förankra sin spelidé hos spelarna och få dem att genomföra matcher med taktisk skicklighet, väldig disciplin och underbart uppoffrande arbete.

Det var det ypperligt välorganiserade och disciplinerade försvarsspelet som lade grunden till kvällens finalseger, det var Stina Blackstenius fantastiska form som fick den viktiga sista pusselbiten att falla på plats.

Hon som visade vägen med två mål i semifinalen, gjorde det i kväll igen – när det gällde som mest. Och när Spanien reducerade i matchens slutskede hade de blågula spelarna sin tydlighet, sin organisation och sin tro på den egna förmågan att falla tillbaka på.

Därför är Sverige bäst i Europa. Igen.

***

Fjärran från F19-EM tog Eskilstuna emot Hammarby i damallsvenskan. Om den där riktiga dramatiken uteblev i guldmatchen lyste den helt med sin frånvaro på Tunavallen. Tabelltrean var helt enkelt numret större än nykomlingen från Stockholm.

Gaelle Enganamouit svarade för ett hattrick i matchen som Eskilstuna vann med 3–1 och därmed klev upp i serieledning.

För Hammarby blev förlusten tung i dubbel bemärkelse. Inte nog med att laget föll ännu en gång, man fick dessutom kvällens målskytt, Moa Hedell, skadad. Hedell som missade fjolårssäsongen till följd av en korsbandsskada såg på tv-bilderna ut att drabbas av en ny knäskada.

Semifinalsegern mot Tyskland har väckt förhoppningar till liv.
Intresset för ett svenskt F19-landslag har knappast varit större.
I kväll kan framtidens blågula stjärnor bli mästare, i kväll kan en ödmjukt kaxig grupp av spelare bli odödliga.

Det har varit ett par händelserika dagar. Rosengård och Linköping har tappat poäng, Piteå har klättrat i tabellen och Therese Sjögran har gjort comeback efter några dagar som fotbollspensionär. Dessutom har Kristin Hammarström aviserat att hon varvar upp i Kopparbergs/Göteborg igen, åtminstone för en kortare period.

Men än mer aktuellt är kvällens EM-final. Förväntningarna ligger i luften. Avgörandets stund är här. Ett sista hinder återstår på F19-landslagets resa mot att bli bäst i Europa, det svåraste hindret av alla – Spanien.

Det kommer att krävas något alldeles extra för att Calle Barrlings blågula gäng ska lyckas besegra den stora förhandsfavoriten, men efter den prestation Sverige svarade för i semifinalen mot Tyskland känns inget helt omöjligt.

EM-semifinalen väckte dessutom stor intresse. Dagen efter var nyheterna om F19-landslagets mäktiga match den mest lästa och delade i båda kvällstidningarna.

Ytterligare ett tecken på det nyväckta och stora intresset är att kvällens final direktsänds i TV 12. Glädjande, minst sagt.

Kris och comeback
Rosengård tappade i går poäng för tredje matchen i följd, vilket inte hänt sedan våren 2011 om jag minns rätt. Med tränaren Markus Tilly sjukskriven, nyckelspelaren Anja Mittag såld toill PSG och skador på viktiga Anita Asante och Marta genomgår klubben just nu en slags mini-kris.

Att Therese Sjögran i går gjorde comeback efter en rekordkort tid som fotbollspensionär är ett tecken på den ”kris” jag tycker mig skönja. Att veteranen hoppar in i det läge Rosengård befinner sig i kan jag förstå, men det får klubbens sista-matchen-kampanj att kännas billig.

Nu tror jag att Malmöklubben gör klart med en ny tränare riktigt snart och sannolikt stärker upp truppen med ytterligare en eller två spelare. Men tills dess lär väl Sjögran vara såväl sportchef som tränare och spelare …

Linköpings låga lägstanivå
Segern i mötet med Rosengård imponerade, gårdagens förlust mot Piteå gjorde det inte. Linköping fortsätter att varva topprestationer med riktiga bottennapp.

Med tanke på den spelartrupp man förfogar över ska laget inte behöva fallera så som man gjorde i första halvlek i Norrbotten.

Hammarlund är het
Hon gjorde mål i fem raka matcher innan sviten tog slut. I går hittade Pauline Hammarlund rätt igen när hon sköt 2–0 till Piteå mot Linköping. Därmed är Hammarlund ny skyttedrottning i damallsvenskan med sina åtta fullträffar.

Jag skulle inte bli förvånad om anfallaren uppvaktas av Rosengård redan nu i sommar.

Eskilstuna till topp
I kväll kan Eskilstuna ta över serieledningen. Säsongens stora överraskningslag går vid seger mot Hammarby om både Linköping och Rosengård. Vem hade trott det när säsongen startade?

Mjukt och mesigt agerande i eget straffområde höll på att kosta Sverige en EM-final. En bomb signerad Tove Almqvist och två viktiga mål av skyttedrottningen Stina Blackstenius räddade kvällen för blågult. När semifinalen kom att avgöras på straffar var Sverige helt enkelt för bra för Tyskland.

Sveriges F19 spelar EM-final – igen. Det är inte första gången det händer och knappast heller den sista. Den svenska succén är nämligen ingen slump, den är frukten av ett metodiskt arbete och ledarteamets förmåga att skapa tydlighet, trygghet och en stark tilltro till det egna kollektivets kapacitet.

Men den också ytterligare ett bevis på förbundskapten Calle Barrlings duktighet i att förankra sin spelidé hos spelarna och få dem att genomföra matcher med taktisk skicklighet, väldig disciplin och underbart uppoffrande arbete.

Inte minst är kvällens framgång ännu ett evidens för att den spelarutveckling som bedrivs i klubbarna runt om i landet håller riktigt hög klass.

Lita på att det jublas i Linköping
Det började illa för Sverige och hade kunnat slutat ännu värre. Redan i den första minuten skapade Tyskland en sagolikt bra chans att ta ledningen, tio minuter och ett försvarsmisstag senare var fotbollsstormakten i ledning.

Men vad gjorde väl det?

Sverige tog sig inte bara in i matchen, man tog över den. Knappt halvvägs in i halvleken skickade Linköpings Tove Almqvist i väg en praktfull projektil som betydde 1–1 och just innan halvtidsvilan nickade lagkompisen Stina Blackstenius laget i ledning.

De svenska spelarna skapade chanser att avgöra semifinalen, men tog dem inte. Det gjorde Tyskland däremot.

Nya missar i det svenska straffområdet blev dyrköpta. Tyskland gjorde såväl 2–2 som 3–2 och såg ut att gå mot ännu en EM-final – då Sveriges stora skyttedrottning slog till.

Med två minuter kvar av matchen såg Stina Blackstenius, men viss hjälp av en tysk försvarare, till att ta semifinalen till mållös förlängning. Och när matchen till sist kom till ett straffavgörande visade svenskorna en kyla och självsäkerhet som gjort tyska landslagsspelare i alla åldrar fruktade.

Två viktiga räddningar av Emma Holmgren och fyra stensäkra svenska straffar senare var F19-landslaget klart för EM-final. Igen. Tacka tydligheten, den taktiska skickligheten och spelarnas fantastiska tro på sitt eget spel för det.