Marta har redan lämnat och i går gjorde ytterligare en handfull spelare sina sista framträdanden i Tyresö. Nu planerar klubben för en framtid – även vid konkurs.

Det var en speciell söndag på Tyresövallen när flera av stjärnorna tog farväl med matchen mot Rosengård. Den allra bästa avslutningen fick Christen Press som gjorde båda målen i 2–1-segern.

Nu väntar spel i Chicago Red Stars för skyttedrottningen medan Veronica Boqute lämnar för Portland Thorns och duon Meghan Klingenberg och Whitney Engen fortsätter säsongen i Houston Dash.

Var Caroline Seger, Marta och Carola Söberg hamnar är fortfarande inte klart, åtminstone inte utåt. Min gissning är att Seger hamnar i Paris Saint-Germain, som också har visat stort intresse för Marta.
Söbergs nästa klubbadress är svåra att gissa sig till, men en del rykten placerar henne i USA – och hon har träffat representanter från en amerikansk klubb.

…

Jag har i likhet med många andra varit på det klara med att Tyresö Fotboll AB går i graven i samband med tingsrättsförhandlingen nästa vecka. Det är jag också fortfarande.
Däremot är jag inte lika klar över att en konkurs innebär slutet för Tyresö som damallsvensk klubb.

Enligt uppgifter finns planer på att låta moderklubben, Tyresö FF, driva laget vidare och fylla upp den nu riktigt decimerade truppen med spelare från egna ungdomslag.

Exakt hur det skulle vara möjligt att genomföra rent fotbollsjuridiskt vet jag inte.
Men om det går och om Tyresö skulle få en sådan lösning till stånd är jag väldigt säker på att det inte gynnar den svenska damfotbollen på ett enda sätt.

Personligen hoppas jag att Svenska Fotbollförbundet och Elitfotboll Dam väljer att dra en tydlig gräns och markera vad som är okej och inte okej att göra inom ramarna för en elitklubb – om ett sådan scenario blir aktuellt.

För hur man än ser på hela den här soppan så står det väldigt klart att fotbollsföretaget Tyresö inte har skött sin verksamhet särskilt bra och redan förbrukat alla livlinor man haft.

…

Det är åtta dagar sedan Sportbladet skrev om att UEFA och det svenska förbundet gick in och räddade Champions League-resan för Tyresö. Det val som Karl-Erik Nilsson & Co gjorde då har jag fortfarande svårt att smälta.

Det kan aldrig vara ett förbunds uppgift att plocka upp plånboken för en klubb som redan gjort av med allt man har och en hel massa mer.
En kraftig markering och ett klart uttalande från förbundshåll varit mer på sin plats.

Jag trodde på Wolfsburg och trodde ett tag att jag hade trott fel.
Då vaknade den tyska fotbollsmaskinen till liv och satte färg på en Champions League-final som blev något utöver det vanliga.

Wolfsburg var favorit att försvara sin Champions League-titel, men lagets första 45 minuter höll definitivt inte mästarklass – i synnerhet inte försvarsmässigt.
Det utnyttjade Tyresö maximalt.

Två fina individuella prestationer resulterade i två mål, allt inom loppet av två minuter.
Det var där och då som Tyresö såg ut att knäcka storfavoriten och avgöra Champions finalen i Lissabon.
1–0 var frukten av några sekunders genialitet signerat Marta. 2–0 kom efter fint förarbete från Christen Press och skarprättning av Veronica Boquete .

Vid båda tillfällena var Nilla Fischer och övriga backar i det tyska stjärnlaget passiva, utspridda och oerhört svaga.

Wolfsburg då?

Tja, laget skapade en målchans värd namnet före pausutskällningen. Veteranen och skyttedrottningen Martina Müller fick möjligheten, men tog den inte.

Halvvägs genom finalen var Tyresö mästare. Drömmen om en Champions League-final hade infriats och väl där såg den skuldtyngda klubben ut att göra det ingen annan klubb lyckats med – att besegra Wolfsburg.

Ralf Kellermans halvtidssnack måste ha varit något utöver det vanliga. Det gjorde i alla fall något anmärkningsvärt med mästarlaget.
För det Wolfsburg som kom ut på planen för andra halvlek var inte alls samma som i den första, åtminstone inte spelmässigt.

Tyskorna rivstartade och två minuter in i andra akten reducerade Alexandra Popp, hon som spelade vänsterback i finalen mot Lyon för ett år sedan.
Fem minuter senare tog Müller revansch för missen i första halvlek när hon rullade in kvitteringsbollen.

Pang. Bom. Wow. Den tyska mästarmaskinen hade kickat, snarare än gnisslat igång.

Men när magkänslan skvallrade om ytterligare tyskmål slog Marta till.
Ett nytt magiskt nummer, ett nytt magiskt mål och Tyresö var tillbaka i förarsätet.
Brasilianskan gjorde vad bara hon klarar av att göra när hon böjde bollen runt och förbi Wolfsburgs landslagsmålvakt Almuth Schult.

Men det är något speciellt med tysk vinnarmentalitet. Något som inte går att ta på, men som aldrig någonsin sviker. Den finns där och den ger inte sällan resultat.

Wolfsburgspelarna plockade fram den, avslöjade Tyresös brist på snabbhet i backlinjen och utjämnade genom inhopparen Verena Faisst.
Där och då var Tyresö ett slaget lag. Ett tyskt mästarlag med vittring viker sällan, närmast aldrig ner sig.

Och med tio minuter kvar att spela klev mittfältsmotorn Nadine Kessler in i handlingen på allvar, svarade för ett fint förarbete (där Line Röddik Hansens försvarsspel lämnade en hel del övrigt att önska) och gav Martina Müller ett läge hon inte kunde missa.

Skyttedrottningen gjorde sitt tionde mål i turneringen (bästa av alla) och avgjorde ett finaldrama som Alfred Hitchcock bara kunnat drömma om att lyckas regissera.
Wolfsburg gick igenom sin andra Champions League-turnering i rad utan att förlora en enda match och blev tredje klubben i historien som lyckades försvara en Champions League-titel (Umeå IK och Lyon var de första två).

För Tyresö uppfylldes drömmen om att spela final i världens vassaste klubblagsturnering, men väl där räckte man inte till.

Kanske var det också finalen på en klubbs resa mot en orimlig dröm.
En resa som sannolikt kan ta slut inom kort.

…

Jag läste att Tyresös tränare Tony Gustavsson hyllade finallagens offensiva spel.
För egen del reflekterade jag mer över bristerna i båda lagens försvarsdito …

…

Finalen bjöd på sju mål. Inget gjordes av en svenska.

…

Att Wolfsburg till sist gick vinnande ur detta minnesvärda finaldrama kändes rättvist.

…

Blir Tony Gustavsson presenterad som assisterande förbundskapten till Jill Ellis i USA inom kort?

Tyresö har chansen att bli historiskt.
Man kan bli det andra svenska laget som vinner Champions League – och det första som lyckas besegra Wolfsburg.

Det råder ingen tvekan om att Wolfsburg är favorit att försvara sin Champions League-titel.
Tyska mästarlaget svämmar nästan över av landslagsspelare och är urstarkt på varje enskild position – och det faktum att laget aldrig förlorat i turneringen säger egentligen det mesta.

Wolfsburg gått igenom två raka Champions League-turneringar utan en enda förlust.
Förra säsongen, lagets första i turneringen, vann man åtta och kryssade i en av sina nio matcher.
I den här upplagan har man spelat åtta matcher, vunnit sju av dessa och bara spelat oavgjort i första mötet med Turbine Potsdam.

Vi snackar alltså dynasti, eller åtminstone stor potential att bygga en.
Men då måste det tyska stjärnlaget vinna finalen i Lissabon på torsdag och bli den tredje klubben i historien som försvarar en Champions League-titel, vilket bara Umeå och Lyon lyckats med tidigare.

Finns det då överhuvud taget något som talar för Tyresö?
Svaret är ja.

Det ena är skadeläget i Wolfsburg där en handfull viktiga spelare dras med skavanker och problem, vilket kan påverka startelvan.
Det andra är Tyresös snabba och många gånger giftiga omställningsspel där Christen Press och Marta kan bli rejäla hot mot Wolfsburgs något tröga backlinje.

Men så här på förhand känns ändå Wolfsburg som den stora favoriten, även om Tyresö har chansen att göra det omöjliga.
Stockholmslaget har ju heller aldrig förlorat i Champions League.

Rosengård satte stopp för nykomlingen Eskilstunas förlustfria succéstart i Damallsvenskan.
Malmölaget ser ut som den guldkandidat man vill vara, men det finns fler lag som imponerar.

Det är en första gång för allt. I dag var det första gången för en hel del.
Eskilstuna förlorade för första gången i Damallsvenskan, Umeå släppte in sitt första mål för säsongen, Piteå inkasserade sitt första nederlag på elva matcher och AIK underläge till ledning och första segern i serien.

Jag vet inte hur många gånger jag varit på den årliga upptaktsträffen till Damallsvenskan och hört meningen: Damallsvenskan blir jämnare än någonsin i år.
Men det är först den här säsongen som orden har blivit verklighet.

Det räcker med en snabb titt på serietabellen för att se hur tajt det faktiskt är mellan lagen.
Föga oväntat är det Rosengård som toppar Damallsvenskan.
I eftermiddag tog laget tog tre nya poäng när man satte stopp för succénykomlingen Eskilstuna och har 15 poäng efter sex spelade matcher.

Men det finns lag som kan utmana mästarna från Malmö.
Linköping är kanske den största guldkonkurrenten, men jag tror att Umeå kan göra livet surt för serieledarna, i alla fall när lagen möts.

Just Umeå är tillsammans med Eskilstuna och Piteå de lag som imponerat mest i början av säsongen, vid sidan av väntade topplagen Rosengård och Linköping.

Självklart kan även Tyresö mäta sig med Rosengård – åtminstone om man kommer till spel med sina stora stjärnor.

Men stjärnorna tycks vara kvar i Tyresö i mötet med Rosengård närmast efter Champions League-finalen. Enligt uppgifter har amerikanskorna fått klartecken för att medverka matchen för att sedan lämna klubben.

Mer om det när det är aktuellt.

Det spelades fyra matcher i Damallsvenskan i dag.
En av dessa var bottenmötet mellan Jitex och AIK, där Solnalaget drog det längsta strået och bärgade sina första poäng för säsongen.
Vinsten innebar också att laget klättrade upp över nedflyttningsstrecket medan Vittsjö halkade ner under detsamma.

…

Vittsjö hade sannerligen ingen rolig dag. Gästande Umeå (utan Hanna Folkesson) körde över laget fullständigt när man vann med 6–1.
Matchen avgjordes i praktiken redan under de första 23 minuterna då Emmi Alanen fullbordade ett hattrick.
Efter ett mål av Lina Hurtig avslutade Jenny Hjohlman Umeås målskytte med sina två första fullträffar för säsongen.

Nu blev det ingen perfekt match för västerbottningarna eftersom Kirsty Yallop på övertid spräckte lagets nolla.
Målet var det första Umeå släppte in under säsongen.

…

Piteå hade inte förlorat på tio matcher innan mötet med Kif Örebro och sviten såg ut att kunna förlängas när laget tog ledningen på bortaplan.
Men Örebro ville annat, vände och vann efter mål av Sarah Michael och Ogonna Chukwudi.

…

På tisdag kan Linköping haka på i toppstriden när man ställs mot Kristianstad.
Seger där och Martin Sjögrens gäng är två poäng bakom Rosengård.
Även Umeå kan blanda sig i guldstriden om man vinner den match man har upp på sina konkurrenter.

Men säsongen är ung ännu och mycket kan och kommer att hända.
Klart är i alla fall att Damallsvenskan är jämnare än någonsin.

Therese Sjögran spelar vidare i Rosengård ytterligare två säsonger.
Ett beslut som gynnar henne, klubben och svensk fotboll.

Efter VM-kvalmatchen mot Nordirland förra veckan avslöjade landslagsveteranen Therese Sjögran att hon siktar vidare mot VM nästa sommar och på en fortsättning i Rosengård.
I dag skrev hon på ett nytt tvåårsavtal med mästarklubben.

Kontraktsförlängningen är riktigt bra, både för klubben och för Pia Sundhages landslag.
För 37 år gammal är Sjögran fortfarande en av landets absolut bästa mittfältare och en viktig kugge i Rosengård såväl som i landslaget – vilket hon visat under våren och inte minst den senaste veckan (med mål i klubb- och landslaget).

Men Sjögrans underskrift betyder än mer än så.
I och med att hon förlänger karriären med två nya säsonger får Malmöklubben behålla en viktig kulturbärare samtidigt som svensk damfotboll även fortsättningsvis får möjlighet att använda sig av ett av de största affischnamnen på damsidan.

För egen del är jag, som jag skrivit tidigare, imponerad över hur starkt landslagsveteranen kom tillbaka från sin korsbandsskada förra säsongen.
Jag och säkert många med mig trodde nog att Sjögran skulle få svårt att komma upp i samma höga nivå som före skadan, vilket hon inte heller gjorde – hon kom tillbaka ännu snabbare och ännu starkare.

Efter den comebacken har Sjögran min fulla respekt och hon har visat att hon är en viktig kugge i Sundhages lagbygge till VM nästa år.

…

Det krävdes definitivt inga nattmanglingar för att Rosengård och Sjögran skulle hitta fram till en överenskommelse. Det berättar klubbens sportchef Erling Nilsson:

– Både hon och klubben ville hitta en lösning, så det var en ganska enkel förhandling.

…

Från en skånsk klubb till en annan.
I går blev Kristianstad klart för semifinal i Svenska cupen när man slog AIK med 4–2.
Skånelaget ställs mot Örebro i nästa runda.

Båda lagen behövde tre poäng, men fick nöja sig med varsin.
Matchen mellan Kopparbergs/Göteborg och Tyresö slutade med en halv besvikelse för båda lagen.

Det kunde ha varit ett toppmöte, men var det inte – varken spelmässigt eller sett till tabellplaceringarna.
Istället var det en match mellan två lag i stort behov av tre poäng.
Göteborg (med två raka kryss i bagaget) för att på allvar haka på topplagen i Damallsvenskan och Tyresö för att fortsätta sin klättring i tabellen.

Så blev det inte.

Manon Melis gav visserligen Stefan Rehns gäng hopp om tre pinnar när hon rullade in 1–0 tre minuter in i andra halvlek.
Men bara sju minuter senare letade sig en Marta-frispark, till synes ganska billigt, in i Göteborgsmålet och förhoppningen om full pott grusades.

90 minuter av slarvigt spel, mängder av bortslagna passningar och väldigt få målchanser resulterade i ett föga välkommet kryss och två missnöjda lag – åtminstone delvis.

Om det vill sig illa kan kvällens poängförlust bli kostsam för Göteborg, även om det än så länge skiljer lite mellan lagen i toppen av Damallsvenskan.
För Tyresö spelade väl poängtappet mindre roll. Om en dryg vecka spelar laget Champions League-final mot Wolfsburg och ytterligare ett par veckor senare kan sagan vara slut.

I dagsläget har jag i alla fall riktigt svårt att se någon annan utgång än att Tyresö Fotboll begärs i konkurs i Nacka tingsrätt 5 juni.
Allt annat får ses som en överraskning av galaktiska mått.

Så kanske var det bara Göteborg som lämnade planen i besvikelse i kväll när allt kommer omkring?

…

Spelet värmde inte på Valhalla i Göteborg, men publiksiffran gladde i alla fall.
1040 åskådare såg matchen på plats.

…

Samtidigt som det kryssades i Göteborg tog sig Linköping till semifinal i Svenska cupen via 3–0-seger mot Sirius på Studenternas i Uppsala.

Kristin Minde gjorde två mål och Fridolina Rolfö ett när Linköping tog sig fram till match mot Umeå eller Tyresö (se målen här).
Vilka Linköping får möta avgörs på Tyresövallen 28 maj klockan 18.00.

….

Noterbart var att landslagsmeriterade backen Magdalena Ericsson gjorde comeback i LFC:s startelva efter den knäskada som hållit henne borta från spel under vårsäsongen.

Tony Gustavsson är nära jobbet som ny förbundskapten för USA.
Så nära att han lär lämna Tyresö efter Champions League-finalen mot Wolfsburg?

Det har gått lite över en månad sedan Tom Sermanni fick sparken som förbundskapten för USA.
Sedan dess har det amerikanska förbundet jobbat på att hitta en ersättare.

Tyresös tränare Tony Gustavsson, som assisterade Pia Sundhage under OS i England, har varit ett av namnen på det förbundets lista över tänkbara efterträdare – och är det fortfarande.
Det är också Jill Ellis som tillfälligt tagit över rollen som förbundskapten efter Sermanni.

Kort efter Champions League-finalen 22 maj tror jag att det amerikanska förbundet presenterar Gustavsson som ny förbundskapten för USA – kanske tillsammans med Ellis.

De båda kandidaterna känner varandra sedan tidigare och någon form av delat ledarskap skulle göra det möjligt för Gustavsson att behålla sin bas här i Sverige där han har familjen.
Dessutom skulle det kunna ge honom möjlighet att fullfölja kontraktet med Tyresö säsongen ut – om klubben överlever borgenärsmötet i Nacka tingsrätt 5 juni vill säga.

…

På tal om Tyresö så har Arne Utvik, Avaldsnes starke man, lagt upp bilder från Martas besök hos klubben på föreningens Facebook-sida på Martas besök.

Bilderna är ett par veckor gamla och tagna när ekonomiskt starka Avaldsnes hälsade på i Stockholm.

Klart är att klubben inte gett upp tanken på att värva Tyresöanfallaren.

Umeå IK tog tre nya poäng via 2–0 mot AIK på Skytteholms IP.
Och man gjorde det utan att imponera särskilt, åtminstone inte offensivt.
Defensivt däremot är laget starkt som stål.

En bra offensiv vinner matcher. En stark defensiv vinner titlar.
Bevingade ord som använts, stötts och blötts otaliga gånger.
Kanske är det delvis nybyggda Umeås väg tillbaka till toppen av Damallsvenskan.

Efter fyra spelade omgångar har laget fortfarande inte släppt in något mål, trots att man bland andra mött målfarliga Kopparbergs/Göteborg.

I eftermiddagens möte med nykomlingen AIK fyllde man på raden av matcher utan mål bakåt.
Samtidigt fick man fart, åtminstone lite mer av den varan, framåt.
För efter 1–0-vinsten mot Jitex i premiären har det blivit två mållösa tillställningar för Umeå – fram till i dag vill säga.

Och när ledningsmålet kom var det inte helt oväntat Lina Hurtig som gjorde det.
En för dagen ganska blek och till synes fortfarande långt ifrån formtoppad Hurtig.
Andra målet i 2–0-segern gjorde Emmelie Konradsson, som spelade fram till 1–0-målet.
När hon inte fick press på sig tittade hon upp, lade an och smällde in bollen i AIK-målet. Tack för kaffet.

Konradsson var bra i matchen. Stundtals riktigt bra.
Det visade hon i eftermiddag – inför ögonen på Pia Sundhage.

Umeå har något bra på gång, det är jag övertygad om.
Kanske är laget inte redo att lyfta redan i år, men man kommer att ta ett eller några kliv uppåt i sluttabellen – det är jag övertygad om.

Det organiserade och stenstabila försvarsspelet ligger till grund för mina ord.
Laget släpper nämligen till väldigt få chanser och är svårt att göra mål på. Det kan räcka riktigt långt, i synnerhet om man kan dra ner på antalet felpassningar på mittplanen.
Passningar som mot bättre motstånd än AIK lär kunna kosta både insläppta mål och viktiga poäng.

…

Att nykomlingen AIK skulle få det tufft trodde jag redan innan säsongen sparkade igång.
Fyra omgångar in i Damallsvenskan är det ett faktum.
Solnalaget har förlorat samtliga matcher och ännu inte lyckats göra mål.

Bra spel under långa stunder räcker bra, men tyvärr inte nog långt för att rädda nytt kontrakt.
Det kommer att krävas värvningar om AIK ska spela damallsvenskt också 2015.

…

På tal om försvarsstarka lag tog Piteå tre nya poäng via 3–1 mot Jitex.
Mittfältaren Josefin Johansson svarade för två av målen som placerade Stellan Carlssons gäng som trea i tabellen.

Mest positivt för Mölndalslaget var att man lyckades göra sitt första mål för våren.

…

Nykomlingen Eskilstuna tog ledningen mot Kopparbergs/Göteborg och såg ett tag ut att vara på väg mot ännu en seger.
Det satte Sara Lindén stopp för.
Göteborgsanfallaren kvitterade efter en dryg timmes spel och matchen slutade oavgjort.

Ny stark prestation av Eskilstuna och en väldigt viktig poäng för Göteborg som har ambitioner att vara med i toppen.

…

Även Linköping hittade en väg till tre nya poäng.
2–1 slutade bortamötet med Vittsjö och LFC hänger med i toppen av tabellen.

…

Mest rafflande var nog ändå slutskedet i matchen mellan Kristianstad och Rosengård.
Regerande mästarlaget ledde med 1–0 (inprickat av Anja Mittag i nionde minuten), fram till näst sista minuten – då kvitterade Johanna Rasmussen.

Men Rosengård vägrade förlora den match de enligt rapporter borde ha dödat tidigare. Anja Mittag hittade Therese Sjögran som gjorde precis som mot Nordirland i veckan, mål.

Det är med den här typen av mål ett lag tar titlar.

…

Tyresö tog också de tre nya poäng, efter 3–0 mot Kif Örebro.
Caroline Seger, Linda Sembrant och Madelaine Edlund gjorde målen som gav Stockholmslaget andra segern för säsongen.

Sverige vann VM-kvalmatchen mot Nordirland med 3–0 efter stor dominans.
Men segermarginalen borde ha blivit större.
De avgörande passningarna lämnade liksom avsluten och de fasta situationerna en hel del övrigt att önska.

Frågan var aldrig om Sverige skulle vinna över Nordirland, den var hur stor segermarginalen egentligen skulle bli.
Svaret blev 3–0.

Det svenska spelövertaget var minst sagt massivt (i synnerhet före paus), dominansen total och chanserna otaliga, vilket resulterade i två mål.

1–0 kom efter elva minuters spel, på den första riktiga målchansen.
Landslagsveteranen Therese Sjögran rakade in en retur på Hanna Folkessons skott från 16 meter.
Och en kvart senare snappade Caroline Seger upp bollen efter ett taffligt målvaktsingripande och skickade in 2–0-bollen.

Två mål före paus var ändå definitivt för lite – särskilt om man ser till övertaget och mängden avslut.
Tyvärr var kvaliteten, och vissa fall också de tekniska färdigheterna, i de avgörande momenten för låg för att leda fram till högoktaniga möjligheter och fler mål.

Efter paus sjönk spelkvaliteten.
Sverige dominerade visserligen, vann halvleken med 1–0 efter mål av Lina Nilsson och kvitterade ut tre nya, viktiga VM-kvalpoäng.

Trots det sitter jag här i pressrummet efter matchen med känslan att Sverige kunde varit ännu vassare, blixtrat till mer och presterat bättre i sista tredjedel.
Framför allt borde man ha fått ut betydligt mer av alla sina fasta situationer än vad man faktiskt fick.

18 hörnor resulterade i en, om jag är snäll kanske två, farligheter.
Knappast godkänt, eller som assisterande förbundskapten Lilie Persson sa:

– Bedrövligt. Där har vi ju varit framgångsrika tidigare så det var ett riktigt steg tillbaka.

Jag vill verkligen inte vara negativ efter att Sverige tagit sin femte raka kvalseger och därmed ståtar med maximala 15 poäng i jakten på en VM-biljett.
Men samtidigt har jag svårt att bortse från att man faktiskt mötte ett landslag som rankas på 57:e plats i världen – 52 platser bakom Sundhages gäng – och därför borde man kunna kräva mer.

Eller?

När Sverige spelar VM nästa sommar, vilket jag är helt säker på att man gör, kommer det definitivt att krävas mer än vad de 4 655 åskådarna i Växjö bjöds på i kväll.
Åtminstone om det svenska landslaget har ambitionen att slåss om medaljer.

Å andra sidan är det kanske så enkelt som en spelare sammanfattade matchen för mig på väg till spelarbussen:

– Visst borde vi gjort fler mål, men ibland är det svårt att få till spelet fullt ut mot sämre lag. Koncentrationen är liksom inte där hela tiden.

Om det var det som satte stopp för en överkörning i kväll lär visa sig i matcherna mot Skottland.
Då, om inte förr, behöver spelarna ha full fokus, hundraprocentig koncentration och betydligt bättre skärpa.
Trots ineffektiviteten räckte den svenska insatsen gott mot ett risigt Nordirland, men samma oskärpa kan kosta enormt mycket mot ett stenhårt arbetande Skottland.

…

Noterbart var att varken Olivia Schough eller Emilia Appelqvist var ombytta till kvällens match.
Båda såg matchen från läktarplats.

Borde de över huvud taget ha blivit uttagna till VM-kvalmötet med Nordirland?

…

Antalet ingripanden som Hedvig Lindahl gjorde i matchen var lätträknade. Rättare sagt lätträknat.
Hon plockade ner en boll på 90 minuters spel.

…

Statistiken kan ibland vara missvisande, men i kväll var den talande.
Sverige hade 22 avslut på mål, Nordirland ett.

…

Hanna Folkesson var bra, Caroline Seger stundtals riktigt vass (hennes mål var dessutom vackert) och Therese Sjögran … från tid till annan riktigt härlig att se.

Jag trodde att landslagsveteranen skulle kunna vara ett rasande bra komplement till flyfotade Lotta Schelin – och det var hon när tajmingen och samspelet stämde.

…

Emma Berglund hoppade in i slutet och fick spela sina första minuter i landslaget sedan korsbandsskadan i seriepremiären mot Tyresö förra våren.
Konkurrensen ökar i det svenska försvaret.

Gammal är inte bara äldst, hon är forward också.
Rosengårds Therese Sjögran flyttar fram i anfallet när Sverige möter Nordirland i VM-kvalet i morgon.

Vid lunchtid släppte förbundskapten Pia Sundhage startelvan till mötet med Nordirland i Växjö och bekräftade att landslagsveteranen Therese Sjögran spelar forward istället för skadade Kosovare Asllani.
Rosengårdspelaren bildar därmed en i mitt tycke riktigt intressant anfallsduo tillsammans med Lotta Schelin.

Jag har en känsla av att Sjögrans klokhet och fina spelsinne kan vara ett rasande bra komplement till Schelins speed i djupled.

Sundhage laguttagning var på det stora befriad från egentliga överraskningar, även om jag i hennes ställe hade valt att spela Emma Berglund (Umeå) tillsammans med Nilla Fischer i mittförsvaret istället för Linda Sembrant (Tyresö).

Sembrant är förvisso en riktigt bra spelare med ett fantastiskt fint passningsspel, men hon saknar både den kvickhet och snabbhet som krävs för att hävda sig mot bra internationella motstånd.
Det är den krassa sanningen.

Så med tanke på det och vetskapen om att Berglund är betydligt rappare så hade jag valt henne som parhäst till Wolfsburgsbacken Fischer.

Nu lär valet av mittback inte spela någon avgörande roll i matchen mot Nordirland.
Sverige är helt enkelt så mycket bättre och ska vinna i vilket fall som helst.
Däremot väntar betydligt svårare uppgifter senare i år när Sundhages lag ställs mot Skottland, i vad jag tror kommer att bli, två stentuffa matcher.

Då är Berglund ett bättre val än Sembrant, så varför inte spela in Umeåbacken redan nu?

…

Jag får ta med mig den frågeställningen på tåget till Växjö i morgon.
Kanske kan jag rent av leverera ett svar från någon av förbundskaptenerna här efter matchen.

Oavsett så kommer jag att liverapportera på plats och bjuda på mina tankar och åsikter om VM-kvalmatchen här i bloggen efteråt.

tar tåget till Växjö i morgon och