Marta har redan lämnat och i går gjorde ytterligare en handfull spelare sina sista framträdanden i Tyresö. Nu planerar klubben för en framtid – även vid konkurs.

Det var en speciell söndag på Tyresövallen när flera av stjärnorna tog farväl med matchen mot Rosengård. Den allra bästa avslutningen fick Christen Press som gjorde båda målen i 2–1-segern.

Nu väntar spel i Chicago Red Stars för skyttedrottningen medan Veronica Boqute lämnar för Portland Thorns och duon Meghan Klingenberg och Whitney Engen fortsätter säsongen i Houston Dash.

Var Caroline Seger, Marta och Carola Söberg hamnar är fortfarande inte klart, åtminstone inte utåt. Min gissning är att Seger hamnar i Paris Saint-Germain, som också har visat stort intresse för Marta.
Söbergs nästa klubbadress är svåra att gissa sig till, men en del rykten placerar henne i USA – och hon har träffat representanter från en amerikansk klubb.

…

Jag har i likhet med många andra varit på det klara med att Tyresö Fotboll AB går i graven i samband med tingsrättsförhandlingen nästa vecka. Det är jag också fortfarande.
Däremot är jag inte lika klar över att en konkurs innebär slutet för Tyresö som damallsvensk klubb.

Enligt uppgifter finns planer på att låta moderklubben, Tyresö FF, driva laget vidare och fylla upp den nu riktigt decimerade truppen med spelare från egna ungdomslag.

Exakt hur det skulle vara möjligt att genomföra rent fotbollsjuridiskt vet jag inte.
Men om det går och om Tyresö skulle få en sådan lösning till stånd är jag väldigt säker på att det inte gynnar den svenska damfotbollen på ett enda sätt.

Personligen hoppas jag att Svenska Fotbollförbundet och Elitfotboll Dam väljer att dra en tydlig gräns och markera vad som är okej och inte okej att göra inom ramarna för en elitklubb – om ett sådan scenario blir aktuellt.

För hur man än ser på hela den här soppan så står det väldigt klart att fotbollsföretaget Tyresö inte har skött sin verksamhet särskilt bra och redan förbrukat alla livlinor man haft.

…

Det är åtta dagar sedan Sportbladet skrev om att UEFA och det svenska förbundet gick in och räddade Champions League-resan för Tyresö. Det val som Karl-Erik Nilsson & Co gjorde då har jag fortfarande svårt att smälta.

Det kan aldrig vara ett förbunds uppgift att plocka upp plånboken för en klubb som redan gjort av med allt man har och en hel massa mer.
En kraftig markering och ett klart uttalande från förbundshåll varit mer på sin plats.

Jag trodde på Wolfsburg och trodde ett tag att jag hade trott fel.
Då vaknade den tyska fotbollsmaskinen till liv och satte färg på en Champions League-final som blev något utöver det vanliga.

Wolfsburg var favorit att försvara sin Champions League-titel, men lagets första 45 minuter höll definitivt inte mästarklass – i synnerhet inte försvarsmässigt.
Det utnyttjade Tyresö maximalt.

Två fina individuella prestationer resulterade i två mål, allt inom loppet av två minuter.
Det var där och då som Tyresö såg ut att knäcka storfavoriten och avgöra Champions finalen i Lissabon.
1–0 var frukten av några sekunders genialitet signerat Marta. 2–0 kom efter fint förarbete från Christen Press och skarprättning av Veronica Boquete .

Vid båda tillfällena var Nilla Fischer och övriga backar i det tyska stjärnlaget passiva, utspridda och oerhört svaga.

Wolfsburg då?

Tja, laget skapade en målchans värd namnet före pausutskällningen. Veteranen och skyttedrottningen Martina Müller fick möjligheten, men tog den inte.

Halvvägs genom finalen var Tyresö mästare. Drömmen om en Champions League-final hade infriats och väl där såg den skuldtyngda klubben ut att göra det ingen annan klubb lyckats med – att besegra Wolfsburg.

Ralf Kellermans halvtidssnack måste ha varit något utöver det vanliga. Det gjorde i alla fall något anmärkningsvärt med mästarlaget.
För det Wolfsburg som kom ut på planen för andra halvlek var inte alls samma som i den första, åtminstone inte spelmässigt.

Tyskorna rivstartade och två minuter in i andra akten reducerade Alexandra Popp, hon som spelade vänsterback i finalen mot Lyon för ett år sedan.
Fem minuter senare tog Müller revansch för missen i första halvlek när hon rullade in kvitteringsbollen.

Pang. Bom. Wow. Den tyska mästarmaskinen hade kickat, snarare än gnisslat igång.

Men när magkänslan skvallrade om ytterligare tyskmål slog Marta till.
Ett nytt magiskt nummer, ett nytt magiskt mål och Tyresö var tillbaka i förarsätet.
Brasilianskan gjorde vad bara hon klarar av att göra när hon böjde bollen runt och förbi Wolfsburgs landslagsmålvakt Almuth Schult.

Men det är något speciellt med tysk vinnarmentalitet. Något som inte går att ta på, men som aldrig någonsin sviker. Den finns där och den ger inte sällan resultat.

Wolfsburgspelarna plockade fram den, avslöjade Tyresös brist på snabbhet i backlinjen och utjämnade genom inhopparen Verena Faisst.
Där och då var Tyresö ett slaget lag. Ett tyskt mästarlag med vittring viker sällan, närmast aldrig ner sig.

Och med tio minuter kvar att spela klev mittfältsmotorn Nadine Kessler in i handlingen på allvar, svarade för ett fint förarbete (där Line Röddik Hansens försvarsspel lämnade en hel del övrigt att önska) och gav Martina Müller ett läge hon inte kunde missa.

Skyttedrottningen gjorde sitt tionde mål i turneringen (bästa av alla) och avgjorde ett finaldrama som Alfred Hitchcock bara kunnat drömma om att lyckas regissera.
Wolfsburg gick igenom sin andra Champions League-turnering i rad utan att förlora en enda match och blev tredje klubben i historien som lyckades försvara en Champions League-titel (Umeå IK och Lyon var de första två).

För Tyresö uppfylldes drömmen om att spela final i världens vassaste klubblagsturnering, men väl där räckte man inte till.

Kanske var det också finalen på en klubbs resa mot en orimlig dröm.
En resa som sannolikt kan ta slut inom kort.

…

Jag läste att Tyresös tränare Tony Gustavsson hyllade finallagens offensiva spel.
För egen del reflekterade jag mer över bristerna i båda lagens försvarsdito …

…

Finalen bjöd på sju mål. Inget gjordes av en svenska.

…

Att Wolfsburg till sist gick vinnande ur detta minnesvärda finaldrama kändes rättvist.

…

Blir Tony Gustavsson presenterad som assisterande förbundskapten till Jill Ellis i USA inom kort?

Tyresö har chansen att bli historiskt.
Man kan bli det andra svenska laget som vinner Champions League – och det första som lyckas besegra Wolfsburg.

Det råder ingen tvekan om att Wolfsburg är favorit att försvara sin Champions League-titel.
Tyska mästarlaget svämmar nästan över av landslagsspelare och är urstarkt på varje enskild position – och det faktum att laget aldrig förlorat i turneringen säger egentligen det mesta.

Wolfsburg gått igenom två raka Champions League-turneringar utan en enda förlust.
Förra säsongen, lagets första i turneringen, vann man åtta och kryssade i en av sina nio matcher.
I den här upplagan har man spelat åtta matcher, vunnit sju av dessa och bara spelat oavgjort i första mötet med Turbine Potsdam.

Vi snackar alltså dynasti, eller åtminstone stor potential att bygga en.
Men då måste det tyska stjärnlaget vinna finalen i Lissabon på torsdag och bli den tredje klubben i historien som försvarar en Champions League-titel, vilket bara Umeå och Lyon lyckats med tidigare.

Finns det då överhuvud taget något som talar för Tyresö?
Svaret är ja.

Det ena är skadeläget i Wolfsburg där en handfull viktiga spelare dras med skavanker och problem, vilket kan påverka startelvan.
Det andra är Tyresös snabba och många gånger giftiga omställningsspel där Christen Press och Marta kan bli rejäla hot mot Wolfsburgs något tröga backlinje.

Men så här på förhand känns ändå Wolfsburg som den stora favoriten, även om Tyresö har chansen att göra det omöjliga.
Stockholmslaget har ju heller aldrig förlorat i Champions League.

De siktade mot Champions League-finalen i Lissabon.
Efter 3-0 mot Birmingham är Tyresö där – och bara 90 minuter ifrån att vinna den största titeln av alla.
– Det skulle vara det perfekta slutet på en makalös resa, säger matchvinnaren Christen Press.

Det blir en sista show för ”Real Tyresö”.
Den ekonomiskt ansatta klubben tog sig förbi det sista hindret före Champions League-finalen i Lissabon.
Nu är man framme vid regnbågens slut och har chansen att göra det bara Umeå IK lyckats med tidigare.

Låt vara att Tyresös väg till finalen har varit ovanligt enkel.
Efter mötet med Paris Saint-Germain har resan gått på en närmast nyasfalterad motorväg helt befriad från gupp och hinder.
Även om det varit så har Stockholmslaget tagit sig hela vägen fram. Lika långt som Umeå IK gjort fem gånger och som Djurgården mäktat med vid ett tillfälle.

Tacka Malin Diaz och Christen Press för det. I synnerhet i eftermiddagens match mot Birmingham.
När Marta gick bet, Caroline Seger inte hittade rätt och Veronica Boquete nekades att bli hjältinna klev 20-åringen Diaz fram och serverade den amerikanska skyttedrottningen en chans hon bara inte kunde missa.

Ett genialiskt instick gav Press ett friläge hon inte kunde missa.
Och strax innan amerikanskan ökade på till 2–0-målet var den lilla trollgumman inblandad igen.

Malin Diaz var knappast med i spelet före paus, men växlade upp och fick med sitt passningsspel fart på Stockholmslagets anfallsspel efter vilan.

Snacka om revansch för en spelare som fick tillbringa hela förra säsongen på avbytarbänken med en fil över benen.
Och som bara för ett par månader sedan var timmar ifrån att krita på för en annan svensk klubb.

Den här eftermiddagen var det hon som spelade Tyresö till seger mot Birmingham och ett steg närmare det perfekta slutet för ”Real Tyresö”.
En final som kan kröna klubbens resa från gärdsgårdsserien till eliten – och som kan innebära början på ett närmast bottenlöst fall.

Men finalen skulle också kunna sätta punkt för ett kapitel och bli början på
ett nytt i klubbens historia.

Ett kapitel där klubben lever efter de tillgångar man faktiskt har och satsar på spelare från den egna verksamheten.

Det skulle vara en vinst större än en Champions League-titel – men så tror jag dessvärre inte att det blir.

Sällan har väl en match handlat så mycket om vinna eller försvinna som Tyresös returmöte med Birmingham gör.
En vinst innebär Champions League-final, en förlust kan innebära slutet för elitlaget.

I eftermiddag ställs allt på sin spets för Tyresö.
Den andra semifinalen i Champions League mot Birmingham avgör ödet i världens mest prestigefyllda klubblagsturnering – och kanske också för elitlagets framtida existens.

Förlust i eftermiddag innebär att en dröm går i kras och att fyra av stjärnorna (amerikanskorna Christen Press, Whitney Engen och Meghan Klingenberg samt spanjorskan Veronica Boquete) packar sina väskor och drar.
Det innebär också slutet för den satsning som gjorts med pengar man faktiskt inte haft.

En vinst betyder något helt annat.
Då lever hoppet om den största titeln för ett klubblag vidare och möjligheten att rädda några närmast livsviktiga miljoner till det skuldberg som nu är uppe i 9,1 miljoner kronor.
Kanske är det också den enda räddningen för elitverksamhetens fortsatta existens, även om den kommer att devalveras när de största stjärnorna lämnar klubben om några veckor.

Det råder definitivt inget snack om väldigt mycket står på spel när Champions League-semifinalen sparkas igång kvart i tre i eftermiddag.
Mycket mer än ära, berömmelse och prispengar. Det här är matchen som kan avgöra Tyresös elitverksamhets framtid helt och hållet.

…

Det spelas tre matcher i Damallsvenskan i dag också.
Eskilstuna möter Jitex, Kristianstad tar emot Piteå och så möts toppkandidaterna Linköping och Kopparbergs/Göteborg.

Den sistnämnda matchen är den mest intressanta.
Den kommer sannolikt att visa vilket av de två lagens som kommer utgöra det största hotet mot Rosengård i guldstriden den här säsongen.

Göteborg har imponerat offensivt, men har en del frågetecken att räta ut när det gäller försvarsspelet.
Linköping har fått tillbaka Stina Blackstenius och behöver visa att man kan hitta vägar att vinna trots att motorn Pernille Harder och backklippan Charlotte Rohlin blir borta några veckor till.

I övrigt så tror jag att Eskilstuna tar sin tredje raka seger och att Piteå kniper minst en poäng i Skåne.

Tyresö har inlett säsongen med två raka förluster.
Nykomlingen Eskilstuna har på lika många matcher tagit full pott.
Damallsvenskan har fått en start som ingen kunnat förutspå.

Tippade topplaget Tyresö följde upp premiärförlusten mot Kristianstad (2–0) med ett nytt nederlag, den här gången mot Eskilstuna hemma på Tyresövallen.
Efter två spelade omgångar har krisklubben varken gjort mål eller tagit poäng.
För Eskilstuna är det rakt motsatt. Två segrar på lika många matcher och fyra mål framåt. En imponerande start av nykomlingen.

Tony Gustavsson valde visserligen att vila sju ordinarie spelare i kvällens match mot nykomlingen från Södermanland.
Det straffade sig. Eskilstuna gjorde två mål, tog tre poäng och visade att man blir att räkna med den här säsongen.

Caroline Seger och Christen Press byttes in efter 67 minuter spel, en kvart efter att Gaelle Enganamouit skjutit Eskilstuna till ledning.
Och med tio minuter kvar av matchen kom också Veronica Boquete in för att ytterligare öka på den offensiva kompetensen i hemmalaget – men förgäves.
Eskilstuna ökade istället på till 2–0 genom Kim Arodin, som därmed gjorde sitt andra mål för säsongen.

Tyresö hade kunnat mönstra ett starkare lag i kväll, men om några veckor är det faktiskt så här laget ser ut.
På kort sikt hade det så klart varit bättre om klubben valt att ställa starkast möjliga elva på planen mot Eskilstuna.
Ser man det i ett längre perspektiv kan man förstå Tony Gustavssons ambition och tanke – både att vila spelare inför den avgörande Champions League-semifinalen och att börja spela ihop det lag som ska spela och leverera när stjärnorna lämnat.

Helt klart står i alla fall att Tyresö inte kommer att ha något med toppstriden att göra den här säsongen.
Det kan bli en lång säsong med många tuffa och tunga matcher för Tyresö.
Men det kan lika gärna bli en kort säsong. Det avgörs i Nacka tingsrätt i början av juni när Tyresö Fotboll AB går sin svåraste match – den för fortsatt existens.

Full pott för Rosengård
Rosengård ökade på poängskörden när man besegrade Kif Örebro med 1–0.
Skrällen jag varnade för uteblev och Malmölaget fick revansch för förlusten i Svenska cupen för några veckor sedan.

Tre segrar på lika många matcher skvallrar om att Rosengård faktiskt är den guldfavorit man på förhand tippats att vara.
De enda som kan tänkas utmana Skåneklubben är Linköping (om man slipper skador på nyckelspelare) och Kopparbergs/Göteborg (om man stramar till defensiven ytterligare).

Sex ordinarie spelare saknades i tränare Tony Gustafssons premiärelva.
Resultatet: en svidande förlust och flera frågetecken.

Tyresö är en klubb i kris, det har snart nog alla läst vid det här laget.
Frågan nu är väl hur stora problemen är och vad de faktiskt kommer att innebära i slutänden.

För det var som jag skrev i Sportbladet ett brandskattat Tyresölag som tog ett tidigt söndagståg till Kristianstad i morse – utan vare sig Caroline Seger, Marta, Veronica Boquete eller Meghan Klingenberg.

Med på tåget fanns däremot Christen Press och Whitney Engen, som kom tillbaka till Sverige sent i går efter spel med det amerikanska landslaget.
Amerikanskorna började dock eftermiddagens bortamatch på bänken.

Kristianstad bockade, neg och tackade för det med att ta ledningen redan i den första minuten genom Marija Banusic.
För den som funderat på hur Tyresö kommer att stå sig när stjärnorna lämnar efter Champions League kom ett första svar på den frågan i eftermiddag: så där.

Skånelaget kunde, trots en allt starkare Tyresökontroll, öka på till 2–0 i slutet och därmed stänga matchen.

Borde prestera bättre
Nu går det aldrig att skylla förluster på skador och skavanker.
Man ställer alltid bästa tänkbara lag på planen – under rådande omständigheter.
Det gjorde Tyresö i mötet med Kristianstad och det borde ha resulterat i åtminstone en poäng.

Oavsett om en handfull viktiga och skickliga spelare saknades var det inget skitgäng som Tony Gustavsson mönstrade.
Carola Söberg vaktade målet, Lisa Dahlkvist, Linda Sembrant och danskan Line Röddik Hansen kamperade ihop i backlinjen – och såväl Malin Diaz som rutinerade Madelaine Edlund huserade i offensiva roller.

Därtill fick samtliga tre brasilianskor, som fått arbetstillstånd, spela. Alla tre med erfarenheter och meriter från det brasilianska landslaget.

Så min summering är att det inte var skadorna och förändringarna i elvan som fällde krisklubben.
Snarare var det den kaosartade situationen som sådan som kostade Tyresö poäng på Vilans IP.

Var det här bara en tillfällighet, en dålig dag på jobbet, eller har vi bara sett början på ett fritt fall för 2012 års mästarlag?

…

Kopparbergs/Göteborg imponerade desto mer i sin premiär mot Vittsjö.
Seger med 5–0 och tre mål av nyförvärvet Manon Melis.

Jag kan säga att jag verkligen inte hade räknat med att Stefan Rehns gäng skulle springa över Skånelaget så pass enkelt och stort.

…
Imponerande var väl också till viss del Piteås 1–0-viktoria mot Linköping.
Ett välorganiserat, taktiskt slipat och påpassligt Piteå fick därmed en finfin start på säsongen.

Jag misstänker att segerskytten Pauline Hammarlund tyckte det smakade mumma att sänka sitt förra lag dessutom.

…

Umeå hittade en väg att vinna i blåsten mot Jitex.
Det blåste tydligen riktigt hård sidvind, vilket påverkade spelet och matchen.

Precis som i cupmötet med Piteå för någon vecka sedan kom Hanna Sandström in från bänken och satte segermålet. Snacka om succé-inhoppare.

…

Själv tillbringade jag eftermiddagen i Solna där jag såg AIK mot Rosengård.
Matchen slutade föga överraskande med seger för mästarlaget från Skåne – som i likhet med t ex Tyresö saknade flera viktiga spelare.

Elin Rubensson, Lina Nilsson, Kirsten van De Ven och Lisa Ek lyste alla med sin frånvaro, men Rosengård kunde ändå vinna tämligen enkelt.

Därmed inte sagt att storfavoriten kommer att springa hem Damallsvenskan i år.
Nej, Rosengård kommer att tappa poäng.
Det är jag säker på.

Framför allt så tror jag att man kommer att vara sårbara och utsatta i matcher mot lag som är riktigt snabba och skickliga i sina omställningar.
Det är jag nästan säker på.

AIK då?
Nykomlingen stretade emot så gott det gick, men utan Maja Saari i mittförsvaret och Emma Lundh på topp är laget lite tunnt.
Det kommer sannolikt att bli ett svårt och tufft år för laget.

Det är jag också säker på.

Det har blåst upp till nya stormar i och omkring Tyresö.
Sju spelare lämnar krisklubben inom loppet av en och en halv månad – dessutom tvingas årets stora stjärnvärvning, Fabiana da Silva Simoes, tillbaka till Brasilien.

Efter de senaste veckornas händelser börjar bilden av Tyresö att klarna allt mer.
Sannsagan om den lilla klubben som klättrade från division tre till toppen av Damallsvenskan och sedan spände bågen ännu högre var kanske för bra för att vara sann trots allt.

Med fyra dagar kvar till Damallsvenskans premiäromgång är fjolårets tabelltvåa en klubb i kaos – och vad det tycks också i fritt fall.
Fyra spelare, Christen Press, Meghan Klingenberg, Whitney Engen och Veronica Boquete, tackar för sig så snart Champions League-äventyret är till ända.
Någon vecka senare lämnar också Marta, Caroline Seger och Carola Söberg.

Som om det inte vore nog med det tvingas nu årets stora prestigevärvning, Fabiana da Silva Simoes, bort eftersom Migrationsverket avslagit hennes ansökan om arbetstillstånd.

Och jag tror inte att det stoppar där.
Jag har nämligen väldigt svårt att se hur klubben ska klara ut den minst sagt prekära ekonomiska situation man satt sig i – och det skulle inte överraska mig om Nacka tingsrätt beslutar att rekonstruktionen av Tyresö Fotboll AB ska avbrytas i början av juni.

Ett sådan beslut skulle sannolikt innebära slutet för Tyresö som elitklubb och därmed sätta punkt för en sanslös framgångssaga.

Alla duckar
I förrgår, mitt i Damallsvenskans upptaktsträff på Berns skickade Tyresö ut uppgifterna om att man inte kommer att förlänga kontrakten med Marta, Seger och Söberg, eller rättare sagt så nämndes aldrig den sistnämnda.

– Vi måste ta ett ansvar för ekonomin och då har vi inte utrymme för spelarlöner på den nivån de har legat på, uttalade sig Tyresös ordförande Hans Lindberg i pressmeddelandet.

Gott så. Men vem tar på sig ansvaret för det ekonomiska misslyckandet?

Lindberg gör det definitivt inte – och inte Hasse Löfgren (klubbens starke man bakom kulisserna) heller.

I de uttalanden som Lindberg har gjort sedan uppgifterna om de ekonomiska problemen blev kända har han hänvisat till orsaker som uteblivna sponsorintäkter, att sponsorer som inte hållit vad de lovat och de höga kostnaderna för ett läktarbygge.

Inte en enda gång har han, eller någon annan representant för klubben, valt att ställa sig med mössan i handen och faktiskt säga som det är – att man levt över sina tillgångar.

Detta är något som jag vet sticker i ögonen på klubbrepresentanter runt om i Fotbollssverige och det har jag verkligen förståelse för.

Medan ett antal andra klubbar sliter dag ut och dag in för att få sina verksamheter att gå runt har Stockholmsklubben fortsatt att leva stort och sikta högt trots att skulderna ökat.
Den ekvationen är så klart helt ohållbar och förhållningssättet inget annat än oförsvarbart.

Dags att ta ansvar
I förrgår blev det väldigt tydligt att Tyresöspelarna ledsnat på klubbens agerande.
Caroline Segers uttalanden andades en hel massa frustration:

– Med tanke på hur situationen ser ut har jag ingen anledning att stanna i något sånt här, sa hon bland annat till SVT.

Och Seger är inte den enda som vädrat sin besvikelse över klubben.
Målvakten Carola Söbergs kommentar på Twitter var väldigt talande.

Allra värst är nog ändå situationen för brasilianskan Fabiana som inte beviljas arbetstillstånd eftersom Tyresö Fotboll AB är under rekonstruktion och nu kan tvingas lämna Sverige.

Personligen tycker jag att det känns oerhört tråkigt att en maktfaktor i Damallsvenskan och i Europa är på väg att rasa samman, men jag har samtidigt väldigt svårt att tycka synd om klubben.

Det är ju faktiskt de ledande personerna i, den vad det verkar bristfälliga, organisationen som sett till att Tyresö befinner sig där man gör – i rekonstruktion och på väg mot … ja, kanske konkurs.

Men det som verkligen stör mig är att ingen tar på sig ansvaret.

Varken Hans Lindberg, Hasse Löfgren (ja, han är fortfarande verksam i föreningen) eller någon annan vill stå till svars för den kris som en i allra högsta grad osund äregirighet resulterat i.

Så här långt har man i stor utsträckning valt att bemöta relevanta och klart befogade frågor med irritation eller korthuggna svar istället för att göra det man borde göra – erkänna att man gjort fel och i ambitionen att vinna Champions League faktiskt förköpt sig och iklätt sig en kostym som varit alldeles för stor.

Det förhållningssättet och agerandet kan nu bli klubbens fall.
Oavsett om det här är början på slutet eller inte vill jag se att herrar Lindberg och Löfgren slutar ducka för frågor och faktiskt fejsar det man varit med att att bygga upp och sedan köra i botten.

Sveriges förutsättningar inför VM-kvalmatch mot Nordirland på lördag kunde varit bättre.
Flera ordinarie spelare har tvingats lämna återbud och ytterligare ett par dras med skador och skavanker som kan tvinga dem att avstå matchen.

Pia Sundhage har en hel del att fundera över inför VM-kvalmötet med Nordirland.
Skador, återbud och sjukdomar har öppnat dörren för en ovanlig och kanske överraskande svensk startelva.

För inte nog med att Nilla Fischer, Caroline Seger, Jessica Samuelsson och Elin Rubensson tvingats lämna återbud så dras Lisa Dahlkvist med skadekänning samtidigt som Kosovare Asllani är förkyld.

Nu är Nordirland ett lag som Sverige ska besegra även med ett B-landslag. Så mycket skiljer, eller ska åtminstone skilja, mellan nationerna.
Därmed inte sagt att det inte skulle vara intressant att se matchen och se vad ett delvis nykomponerat blågult landslag håller för – men det är inte möjligt eftersom matchen beklagligt nog inte tv-sänds.

…

Djurgården landat en intressant förstärkning i sista stund.
Mia Jalkerud återvänder till klubben efter en ettårig sejour i norska Avaldsnes.

…

I dag kom nya uppgifter om Tyresös ekonomiska situation. Landslagsspelaren Christen Press berättar i sin blogg om känslorna och tankarna i laget den senaste tiden, men bjuder också på riktigt intressant information om hur klubben kommunicerat, handlat och agerat.

Inlägget är väl värt att läsa.

…

En av mina följare på Twitter undrade hur jag ser på att Umeås målvakt Malin Reuterwall inte varit med i landslaget sedan förra hösten och hur jag reflekterar över målvaktsfrågan i stort.

Som jag ser det är Hedvig Lindahl ohotad etta i landslaget nu. Kristianstadsmålvakten är klart bättre än sina konkurrenter och har egentligen ingen som ens kan komma nära henne i nivå – åtminstone så länge Sofia Lundgren går skadad.

Personligen så tycker jag inte att Malin Reuterwall är riktigt nära att konkurrera med Hedvig Lindahl, men hennes namn är ändå väldigt intressant – i synnerhet eftersom landslagsledningen lovordade henne när hon togs ut i truppen till VM-kvalmatchen mot Polen förra hösten.

Det här är vad assisterande förbundskapten Lilie Perssons sa i en intervju på förbundets hemsida i samband med den trupputtagningen:

”Malin var tredjemålvakt i U20-VM (2010) och har varit påläggskalv sedan dess. Hon har spelat i U23-landslaget och nu får hon äntligen speltid i Umeå. Vi tror jättemycket på Malin.”

Att Reuterwall inte varit aktuell för landslaget under det här året talar väl för att de fina orden inte var särskilt mycket värda.

Dessvärre är det här inte första gången som landslagsledningen berömmer spelare rikligt för att sedan ge dem kalla handen. Samma sak har ju hänt Lina Hurtig vid ett par tillfällen.
När det kommer till den här typen av kommunikation utåt anser jag att landslagsledningen kan och bör bli betydligt bättre.

…

Lina Hurtigs namn kommer nästan alltid på tal när Sundhage och Persson presenterar en landslagstrupp – och det med all rätt.
Umeåspelaren är en exeptionell talang som enligt min mening bör vara med i en seniorlandslagstrupp.

Att hon inte kom med nu, trots alla återbud, kan jag helt enkelt inte förstå. Som jag ser det borde Hurtig gå före en handfull spelare som faktiskt finns med på plats i Nordirland.
Men min syn på vilka som hör hemma i ett landslag och förbundskaptenernas dito skiljer sig tydligen åt – en hel del dessutom.

Tyresö besegrade Eskilstuna United med 2–0 på söndagen och är därmed vidare till kvartsfinal i Svenska Cupen – trots ekonomiska problem, oro och kaos.

Ekonomiskt sett är Tyresö en klubb i djup kris. På det sportsliga planet går det bättre.
I eftermiddags besegrade man Eskilstuna United med 2–0, efter mål av Christen Press och Marta, och kvalificerade sig för kvartsfinal i Svenska Cupen.

Men samtidigt som laget nu fortsätter sina förberedelser inför första kvartsfinalen i Women´s Champions League nästa söndag så bubblar det av oro under ytan.
Det vittnar en hel rad klubbar i Damallsvenskan om. Klubbar som alla blivit kontaktade av Tyresöspelare, eller deras agenter, som vill lämna klubben.

Merparten av spelarna i Stockholmsklubben har kontrakt som löper ut i sommar.
Men frågan är hur många av dem som faktiskt spelar kvar ända tills dess – och om det ens blir en vårsäsong för klubbens vidkommande.

Förra veckan var de sammanlagda skulderna uppe i 7,8 miljoner kronor och de fortsätter att växa.
En lyckad Champions League-sejour räcker inte på långa vägar för att rädda klubbens ekonomi, det kan bara en välvillig och ytterst generös sponsor göra.

Men jag är skeptisk till att en sådan sponsor finns.
Och med vetskapen att spelare och ledare i Tyresö under en längre tid har känt till att klubbens ekonomi varit risig, för att uttrycka det milt, vill nog få om ens någon gå in med stora summor.
I synnerhet med tanke på att klubben kan degraderas och i värsta fall vara historia om bara någon månad.

…

Det spelades två cupmatcher ytterligare i eftermiddag.
Vittsjö besegrade Jitex med 2–0 och Sirius slog tillbaka Älta med 2–1.

Därmed är Kristianstad, Kif Örebro, AIK, Sirius och Tyresö vidare till kvartsfinal i Svenska Cupen.

På tisdag gör Linköping och Kopparbergs/Göteborg upp om en kvartsfinalbiljett och veckan därpå möts Umeå IK och Piteå i den sista åttondelen.

…

Svenska Fotbollförbundet ska ha sig en känga.
Man rapporterar och redovisar resultaten från herrmatcherna i Svenska Cupen, men skriver inte en rad om dammatcherna.

Det är bara för dåligt.