Jag ska medge att jag kände en viss oro när Pia Sundhage slog fast att hon skulle använda Nilla Fischer som mittback i landslaget. Den oron är inte riktigt lika stark längre.

Det finns fortfarande skönhetsfel och missar i Nilla Fischers försvarsagerande och hon gamblar fortfarande lite väl mycket i sitt spel (dribblar i lägen där hon borde spela safe).

Men i det stora hela så har Linköpingsspelaren klarat omställningen från central mittfältare till innerback snabbt och bra – och i kvällens segermatch mot Malmö överglänste hon mittbackskollegan Charlotte Rohlin.

Den snabba acklimatiseringen har faktiskt överraskat Fischer själv.

– Jag trodde att sträckan skulle vara längre, att det skulle ta längre tid att bli trygg i spelet som mittback, sa hon när vi pratade förra veckan.

Av kvällens match att döma så tycker jag att Nilla Fischer ser ut att bli bättre och bättre för varje match, vilket är väldigt positivt för svenskt vidkommande.

Veckorna fram till EM blir ändå oerhört viktiga för det svenska försvaret – och i synnerhet för Charlotte Rohlin.

Rohlin är ännu inte riktigt tillbaka i gammalt gott slag efter sin korsbandsoperation och samspelet med Nilla Fischer är definitivt inte fläckfritt.

Men det finns fortfarande tid kvar för utveckling och förbättring.

Redan på lördag bildar Fischer och Rohlin mittlås när Sverige möter Norge, kanske ser samspelet ännu lite bättre ut då.

…………………………………………..

Pia Sundhage och Lilie Persson var inte de enda förbundskaptenerna som såg Linköping besegra Malmö. Även Hollands förbundskapten Roger Reijners fanns på plats på Linköping Arena för att specialstudera Renée Slegers.

Linköpingsmittfältaren gjorde en bra match och borde nog ha stärkt sina aktier att komma med i den holländska EM-truppen.

…………………………………………

Den stora huvudfiguren i mötet mellan Linköping och Malmö var utan tvekan danskan Pernille Harder. Superlöftet gjorde matchens två första mål och imponerade stundtals stort.

Harder har potential att bli en världsspelare och är den danska spelare som Sverige måste hålla bäst koll på i EM-premiären 10 juli.

Slaget om Norrland hade i princip allt. Solen sken, publiksiffran gladde och två offensiva lag bjöd på lika tempofylld som målrik tillställning. Dessutom hade matchen Jenny Hjohlman – som hade rätt i allt.

Förra veckan blev Umeås Jenny Hjohlman uttagen i landslaget för första gången i karriären. I kvällens match mot Piteå visade hon varför.

I tredje matchminuten styrde hon påpassligt in matchens första mål och en halvtimme senare, efter att Piteå både kvitterat och tagit ledningen, utjämnade hon ställningen till 2–2.

Men det var inte slut på Hjohlman show där.

I matchens sista minut blev Viksjöforstjejen fälld i Piteås straffområde och domaren Annika Andric pekade på straffpunkten.

Hjohlman tog hand om straffen själv – och placerade kallt in matchavgörande 3–2 till vänster om hemmamålvakten Lydia Williams.

Målet betydde tre nya, viktiga poäng för Umeå och att Hjohlman fick rätt i sitt tips (hon sa inför mötet att det skulle bli jämnt, men att UIK skulle vinna med ett mål).

Om det har gått lite trögt för Umeå-forwarden under inledningen av säsongen, så lossnade det rejält i kväll. Tre mål i en och samma match gav alltså lika många poäng och gissningsvis en riktigt skön hemresa till björkarnas stad.

…………………………….

Hon ser inte mycket ut för världen, Jenny Hjohlman. Blyg, försynt och inte direkt typen som tar ton och plats – varken på eller utanför planen.

Det är också lite av hemligheten till hennes framgång.

Hon ser liksom inte ut att kunna utgöra ett hot när hon kliver in på planen. Tvärtom ser Hjohlman nästan ointresserad och blasé ut. Som att ingenting egentligen spelar någon roll.

Men så händer helt plötsligt något när hon får bollen.

Pang, bom, så växlar hon tempo, vrickar bollen i sidled eller glider förbi en motståndarförsvarare. Innan någon hinner fatta vad som egentligen skett har hon rullat in bollen i mål.

Så såg det ut när hon gjorde sina första matcher i Sundsvall efter flytten från Hälsingland och så såt det ut när hon avgjorde matchen mot Piteå i kväll.

Jag vet inte hur många gånger jag tog henne åt sidan på fotbollsgymnasiet och sa:

”Ta för dig ännu mer. Våga vara lite ful.”

Hjohlman bara nickade och svarade ja, sen gjorde hon precis likadant som innan snacket.

Hon växlade tempo, vrickade bollen i sidled eller gled förbi motståndarbackar – och hon rullade in bollen i mål.

Och även om jag fortfarande tycker att hon kan tuffa till sig ytterligare och spela lite fulare, så har hennes stil och spelsätt tagit henne hela vägen till Pia Sundhages landslag.

…………………………………….

Piteå har haft en riktigt tuff säsong så här långt. Fem poäng på sju spelade matcher är nog en klar missräkning för tränaren Stellan Carlsson & Co.

Ska det värvas spetskvalitet i sommar, eller vågar man jobba vidare med befintlig trupp?

……………………………………

För Umeå var kvällens trepoängare väldigt viktig. Den såg till att laget klev upp på övre halvan i tabellen och gav skön arbetsro inför fortsättningen.

Men, den unga Umeåtruppen skulle må bra av en förstärkning eller två i sommar. Gärna en rutinerad defensiv spelare av hög kvalitet, men kanske också ännu en offensiv kraft.

……………………………………

Jag har propagerat för att Lina Hurtig borde få chansen i Pia Sundhages landslag, och det står jag fast vid. Umeåforwarden har några steg kvar att ta innan hon är färdig för att vara en spelare som kontinuerligt tas ut till landslagsspel.

Det visade hon i kvällens bortamöte med Piteå där hon inte alls fick spelet att stämma som i senaste hemmamatchen mot Sunnanå.

Men man ska också komma ihåg att Hurtig är född 1995 och att Piteå är ett klart bättre lag än vad Sunnanå är. Hurtigs tid kommer, även om jag gärna skulle se henne som en joker i Sundhages EM-trupp.

Tio minuter in i säsongen tappade Umeå sin viktigaste spelare och lagkapten. Men en ny kapten är redan utsedd – nigerianskan Rita Chikwelu.

Emma Berglunds korsbandsskada slog hårt mot landslaget, men ännu hårdare mot Umeå IK. I samma stund som knät vek sig förlorade Umeå sin kanske viktigaste kugge, en given ledargestalt och tillika lagkapten.

Men den förra storklubben står självklart inte kaptenslös när man tar emot Örebro hemma på T3 Arena i morgon. Mittfältsgiganten Rita Chikwelu axlar Berglunds fallna mantel och kommer att bära kaptensbindeln den här säsongen.

”Hon är ett fullblodsproffs, en fantastisk spelare och känns som ett klockrent kaptensval”, sa en person i Umeå IK:s organisation till mig när jag hörde mig för om vem som ska ta över kaptensbindeln.

Jag hade nog gissat att Hanna Folkesson skulle ta över ledarrollen, men tror helt säkert att Umeå gjort ett mycket bra val i Rita Chikwelu.

Nigerianskan är en riktig klasspelare, hon är typen som alltid ger hundra procent och hon har erfarenhet av spel på hög nivå (har spelat över 30 landskamper för Nigeria). En värdig ersättare för landslagsbacken Berglund med andra ord.

Det verkar vila en förbannelse över svenska landslagsmittbackar. Så snart ett mästerskap närmar sig ådrar sig någon en korsbandsskada. 2013 är inget undantag.

I dag kom beskedet att Umeås Emma Berglund missar EM på hemmaplan. Som befarat slet hon av korsbandet i matchen mot Tyresö i tisdags.

Känslan av att skadan var allvarlig fanns där direkt när Berglunds knä vek sig inåt och förstärktes ytterligare några minuter senare när Umeås materialförvaltare Patrick ”Dockan” Bäcklund på väg tillbaka till avbytarbänken tittade upp mot sportchefen Andreas Hermansson och sa: ”Det är kört”

Berglunds skada slår riktigt hårt, både mot Umeå IK och mot Pia Sundhages EM-lag. Ända sedan Sundhage tillträdde som förbundskapten har hon jobbat hårt för att spela ihop Berglund med Linköpings Nilla Fischer.

Nu tvingas hon tänka om och spela in ett nytt mittlås.

Som tur är, mitt i oturen, är Charlotte Rohlin tillbaka efter sin korsbandsskada. Hon spelade 90 minuter när Linköping kryssade mot Kopparbergs/Göteborg i onsdags – och hon spelade dessutom riktigt bra.

Rohlins återkomst kan, och lär, bli landslagets räddning inför EM.

Charlotte Rohlin är landets bästa mittback när hon är på topp och hon kamperar dessutom ihop med Nilla Fischer i klubblaget. Åtminstone bildar de mittlås nu i inledningen av säsongen.

Två plus av två möjliga med andra ord.

Och om Rohlin skulle drabbas av bakslag eller inte nå den nivå som Sundhage vill ha så har Kopparbergs/Göteborgs Stina Segerström (också hon skadefri efter ett tufft fjolår) visat fin form i början av säsongen.

Det ser alltså inte helt nattsvart ut för Sundhage och det svenska landslaget inför det EM-slutspel som inleds mot Danmark 10 juli, vilket är tur i oturen.

I landslaget tycks hon ha en given plats i mittförsvaret, men hemma i klubblaget Linköping är Nilla Fischer inte lika given i rollen som mittback. En fotskada ser nu ut att förändra det.

Förbundskapten Pia Sundhage har tidigare slagit fast att hon helst vill se Nilla Fischer som mittback i klubblaget. Linköpings tränare Martin Sjögren har dock haft planer på att använda landslagsveteranen som central mittfältare.

Nu ser det ändå ut som att Fischer kommer att ta plats i Linköpings mittförsvar i premiären mot Kopparbergs/Göteborg den 17 april.

Anledningen till det är att det tilltänkta mittbacksalternativet, Jennie Nordin, är fotskadad.

Nordin, som värvades från AIK inför säsongen, skadade foten under en cupmatch i Växjö i februari och är ännu inte fit for fight, vilket innebär att Nilla Fischer med stor sannolikhet kommer få spela mittback också i Damallsvenskan.

——————————-

Seriepremiären närmar sig med stormsteg. Nästa helg startar Damallsvenskan och redan i morgon måndag inleder jag min nedräkning fram till första avspark.

Det var ett stabilt och kontrollerat Sverige som hade en del bra intentioner, men spelet i matchen mot Island tog liksom aldrig fart. Målen och vinsten var behållningen i kampen som Pia Sundhage knappast var nöjd med.

Matchen mot Island skulle ge förbundskapten Pia Sundhage ytterligare svar inför sommarens EM på hemmaplan. Så blev det inte.

Lågt bolltempo, slarvigt passningsspel och ett överlag för lojt agerande från många svenska spelare gjorde att matchen mot Island egentligen aldrig kom igång.

Glöden fanns inte där, engagemanget var svagt och löpningarna både för få i antal meter och i maxfart.

Det blev lite bättre efter paus där Emmelie Konradsson, Olivia Schough och Sofia Jakobsson kom in och satte färg på tillställningen genom att löpa mycket och bryta mönster.

Konradsson låg med en smarta diagonallöpning från högerkanten bakom Lotta Schelins 1–0-mål och Jakobsson ställde till med mer oreda i det isländska försvaret under sina åtta minuter på planen än vad de flesta andra lyckades med under 90.

Jag läste vad Pia Sundhage ville se i matchen mot Island (se här) och kan med facit på hand konstatera att hon inte fick det hon hoppades på.

Visst försökte svenskorna agera med aggressivitet och attityd i försvaret, men Island satte egentligen aldrig den svenska fyrbackslinjen på några prov.

Avståndet mellan lagdelarna var många gånger för stort, vilket bjöd ytor som ett bättre lag hade kunnat utnyttja. Från tid till annan blev det om inte ett hav så en insjö mellan centrala mittfältare och mittbackar.

Sundhage ville ha fler svar från Lisa Dahlkvist, men Tyresömittfältaren kom liksom inte in i matchen riktigt. Dahlkvist är som bäst när Sverige möter bra lag som USA eller Japan, inte när man ska föra spel mot mindre skickliga nationer.

Fler spelvändningar fanns också med på förbundskaptenens önskelista, men jag tyckte inte heller att de var så många eller för den skull särskilt bra.

Sanningen är att Sverige svarade för en slätstruken insats och lämnade Myresjöhus Arena med en hel del utrymme för framtida förbättring.

På pluskontot hamnade Kosovare Asllanis löpvilja, Lotta Schelins två mål och att Pia Sundhage har satt sin prägel på Sveriges spel. Spelidén är tydligare och än under Thomas Dennerbys tid och linjerna i spelet är enkla att skönja. Sundhage har nog något på gång, men frågan är om det hinner bli klart innan EM.

Det var en bristning i baksida lår som Josefine Öqvist ådrog sig på gårdagens landslagsträning. Det visade den magnetröntgen som hon genomgick under fredagen.

– Så himla tråkigt, särskilt som det har känts så bra i kroppen, säger Josefine Öqvist i en kommentar.

Öqvist missar nu naturligtvis morgondagens landskamp mot Island, men kan om allt vill sig väl vara tillbaka redan till seriestarten då Kristianstad ställs mot Piteå.

– Det positiva är ju att det är en liten bristning och att jag snart är tillbaka, landslagsanfallaren.

När hon gjorde ett ryck högg det till. Josefine Öqvist hann knappt mer än känna lukten av en landslagsplats innan oturen var framme.

Kristianstadsspelaren Josefine Öqvists karriär har kantats av skador. I dag var det dags igen.

När Öqvist accelererade drog det till i lårets baksida.

Om känningen berodde på En sträckning, en muskelbristning eller bara var kramp återstår att se. Svaret kommer efter den magnetröntgen som väntar landslagsanfallaren under fredagen.

Om Öqvist har tur i oturen har hon ådragit sig kramp eller en lättare sträckning. Om hon har otur rör det sig om en muskelbristning.

Oavsett vilket så har den flyfotade forwarden drabbats av ännu ett bakslag , som om det vill sig riktigt illa kan göra att drömmen om EM-spel går upp i rök.

Jag har i flera månader slagit fast att det svenska EM-laget redan är i det närmaste spikat. Men den senaste tidens händelser öppnar kanske ändå för en kamp om några av de landslagsplatser som har känts så klara.

För några dagar sedan spelade Linköpings mittbacksklippa Charlotte Rohlin sina första 45 minuter sedan det främre korsbandet gick av i ena knät förra året.

Rohlins comeback var nog nästan lika glädjande för förbundskapten Pia Sundhage som den var för Linköping. Sundhage har ju sedan tidigare klargjort att Rohlin finns med i de blågula EM-planerna.

Personligen skulle jag ju gärna se en Rohlin i bra form, eller varför inte en Stina Segerström i gott slag, bilda mittlås tillsammans med Umeås Emma Berglund i sommarens EM.

Nilla Fischer, som verkar given i ett svenskt mittförsvar under Sundhages ledning, tycker jag borde spela på mittfältet. Hon är en av landets bästa mittfältare och borde därför också få visa det i landslaget.

Segerström spelade ett stort mittbacksspel i helgen när hennes Kopparbergs/Göteborg vann Supercupen och borde, som jag ser det, ha varit med på damlandslagets läger under året.

Nu är hon visserligen med i truppen till mötet med Island i Växjö, men efter att ha kallats in som reserv.

Faktum är ju att Segerström var uttagen till lägret på Bosön i januari, men tvingades tacka nej på grund av en lårskada. Då fick hon höra att hon skulle komma med på det efterföljande lägret i februari – men när truppen offentliggjordes var Segerström inte med.

För mig är Stina Segerström en klart bättre mittback än Malmös Malin Levenstad, men den senare har varit med i Sundhages landslagstrupper under året.

Kanske visade Segerström upp ett spel i Supercupfinalen som fick landslagsledningen att tänka om. Assisterande förbundskapten Lili Persson var på plats, så omöjligt är det inte, även om jag tyvärr tror att Göteborgskaptenen riskerar att ratas när EM-truppen ska tas ut.

Lika glädjande för Sundhage & Co som Rohlins återkomst, om inte ännu mer, är att Sofia Lundgren med stormsteg är på väg tillbaka i full träning.

Linköpingskeepern har blivit rejält mycket bättre i sin rygg och är nu bara dagar ifrån att ta upp kampen med Kristin Hammarström på fullaste allvar.

Så kanske, kanske kan det bli en riktig kamp om ytterligare ett par platser än de på högerkanten (ytterback och yttermittfält) i det svenska EM-laget trots allt. Förutsättningarna för ett rejält race har i alla fall förbättrats, till glädje för Pia Sundhage och det svenska damlandslaget.

Pia Sundhage har sedan hon tillträdde som förbundskapten för damlandslaget fått stor plats i media. Utrymme som hon inte sällan använt till att rikta hård kritik eller syrliga passningar.

Att mycket av vad Sundhage säger uppmärksammas av media är bra för svensk damfotboll, som ofta har fått och får nöja sig med ytterst lite uppmärksamhet och små notiser.

Det är på många sätt också väldigt positivt att damlandslaget nu har en engagerad och aktiv profil till förbundskapten, efter många år med en allt annat än entusiasmerande och ytterst slätstruken företrädare.

Men allt som Pia Sundhage tar i eller säger är inte guld.

Hennes utspel i Sydsvenskan där hon indirekt kritiserar antalet utländska spelare i Damallsvenskan och dessutom skickar en känga till Elitfotboll Dam (EFD) känns inte okej.

Den som läst min blogg de senaste åren vet att jag inte alls är särskilt positivt inställd till utländska importer – om de inte är högklassiga spelare som tillför något till lagen och ligan.

Tvärtom.

Det finns alldeles för många mediokra och halvdana utländska spelare i Damallsvenskan i dag. Spelare som med lätthet skulle kunna ersättas av svenska dito.

Anledningarna till detta faktum är flera.

Dels är utländska spelare är i många fall billigare än jämnbra svenska lirare, dels nappar många klubbar på de mejl som olika agenter skickar ut för att skaffa jobb till sina klienter och dels finns på många håll en övertro på utländska rekryteringar.

Det finns många andra orsaker också, som okunskap och dålig scouting för att nämna ett par.

Oavsett hur klubbarna nu gör så är det inget som Pia Sundhage har med att göra. I rollen som förbundskapten ingår nämligen inte mandatet att tala om för klubbarna i Damallsvenskan hur de ska värva, agera eller sköta sina verksamheter.

Sundhage får helt klart ha åsikter och för min del också gärna dela med sig av dem till landets tolv bästa klubbar, men hon ska inte göra det i media.

Nu väljer hon ofta att rikta slag, passningar eller vad man väljer att kalla det i media för att få genomslag. En väg som jag tror kan kosta mer än en smakar i det långa loppet.

Klubbarnas respekt för och relation med Sundhage gynnas knappast av att hon basunerar ut sina åsikter och för debatter i media.

Det är nog dags att hon väljer en annan strategi och börjar kommunicera med klubbar och EFD direkt istället för att gå via tidningar och tv. Annars är nog risken stor att klimatet mellan landslagsledningen klubbarna i Damallsvenskan försämras så att det förlängningen kommer att slå tillbaka på och påverka damlandslaget negativt.