Arkiv för tagg Josefine Öqvist

- Sida 1 av 3

Harder historisk målskytt

av Anders Nilsson

Pernille Harder blev historisk när Linköping besegrade Mallbacken med 5–1. Danskan gjorde två mål och är nu klubbens bästa målskytt genom tiderna.

Linköping var piskat att vinna mot Mallbacken för att inte förlora chansen till en Champions League-plats. Det gjorde man, med besked.

Stina Blackstenius satte fart på målskyttet redan efter fem minuters spel och sedan rullade det på. Med ytterligare ett mål från Blackstenius, ett från Kristine Minde och två från Pernille Harder fick hemmalaget en behaglig resa till tre poäng. Mallbackens reducering genom Elin Nyman strax före paus var bara av akademisk karaktär.

Desto mer betydde då Harders två fullträffar, mål 40 0ch 41 i Linköpingströjan. Det sista satte inte bara punkt för målfabrikationen, det gjorde danskan till till klubbens bästa målskytt någonsin – före Maria Aronsson, Josefine Öqvist, Kosovare Asllani, Caroline Seger och andra tidigare målmakare av rang.

***

Örebros mardrömssäsong fortsätter. I går förlorade man den uppskjutna matchen mot Kristianstad och blev därmed passerat i tabellen av Skånelaget.

Rosengård kan både rycka och tappa

av Anders Nilsson

I eftermiddag kan Rosengård rycka i toppen av tabellen.
Mot Kopparbergs/Göteborg kan guldgreppet kopplas – eller så kan det bli ännu tajtare i tabelltoppen.

Damallsvenskans åttonde omgång kunde ha varit ganska ljummet och ointressant, men inte i år.
Serien är jämnare än någonsin och varje enskild match har betydelse, på ett eller annat sätt.

Av eftermiddagens fem matcher är det två som sticker ut lite extra.
Rosengård kan vid seger mot Kopparbergs/Göteborg göra ett miniryck, men samtidigt kan såväl Eskilstuna som Kif Örebro gå upp på samma poäng som Skånelaget.

Även Umeå, som ligger fyra poäng bakom Rosengård och som dessutom har en match mindre spelad, har chansen att blanda sig i toppstriden. Samma sak gäller för Piteå som har lite slagläge när man tar emot botttengänget Vittsjö.

Ni märker att det i stort sett alla lag har något att spela för och när bara fem futtiga poäng skiljer mellan första och nionde plats kan tabellen så klart ändra utseende ganska radikalt i varje omgång.

För egen del tänker jag framför allt följa tv-matchen mellan Rosengård och Göteborg samtidigt som jag har ambitionen att försöka hålla ett öga på mötet mellan Umeå och Eskilstuna (via liverapportering).

Rosengård föll mot Tyresö senast och formen är kanske lite oklar. På tal om form så föll Göteborg mot Örebro hemma i sin förra match och behöver verkligen ta tre poäng om man har tänkt sig vara ett topplag i år.

Även nykomlingen Eskilstuna tappade poäng senast, 1–1 slutade hemmafajten mot Linköping. Umeå förlorade även de sin senaste seriematch, men besegrade Tyresö med 2–0 i Svenska cupen i veckan vilket tyder på att formen trots allt är god.

Om Rosengård vinner och går ifrån i eftermiddag kan Linköping minska poängavståndet till tre poäng om man vinner hängmatchen mot Tyresö på onsdag.

I dag får Linnea Liljegärd besked om säsongen är över eller inte.

Josefine Öqvist avslutar säsongen i franska Montpellier och sätter punkt för en framgångsrik och skadefylld karriär.

 

Tungt avbräck för Göteborg

av Anders Nilsson

Jag har inte hunnit med att blogga så mycket som jag skulle önska nu i OS-tider. Jobbet med våra rosa tv-sändningar har sitt pris, kan man väl säga. Men jag tänkte kasta ur mig några reflektioner och nyheter i korthet i alla fall.

Landslagsspelaren Johanna Almgren missade EM och stora delar av fjolårssäsongen till följd av en knäskada. Efter att ha slitit för att ta sig tillbaka till planen igen tvingas hon nu genomgå en operation av sitt i sitt redan hårt prövade knä – den sjätte i ordningen.Almgrens sargade knä kommer därmed att hålla henne borta från planen ytterligare en tid, vilket naturligtvis innebär ett stort avbräck för Kopparbergs/Göteborg

Jag lider verkligen med Almgren som fått så många säsonger spolierade till följd av skador och som jag vet har slitit  hårt för att ta sig tillbaka från den senaste. Hoppas verkligen att hon kan och orkar komma tillbaka ännu en gång, för Johanna Almgren behövs i Göteborgslaget och i Damallsvenskan.

…………………………….

Sunnanås målvakt Susanne Nilsson har gjort landslagsdebut – för Serbien.
Nilsson vaktade målet när Serbien besegrade Malta med 3–0 i VM-kvalmötet tidigare i dag.

Därmed är Kristianstadstjejen förlorad för det svenska landslaget.

…………………………….

Apropå landslaget så presenterades ju truppen till Algarve Cup i går.
Assisterande förbundskapten Lilie Persson bjöd inte på några direkta jätteskrällar vid presskonferensen, men hon släppte ändå ett par överraskningar.

Jag hade till exempel inte trott att Piteås Emilia Appelqvist  skulle komma med i truppen och jag hade definitivt räknat in Umeås Lina Hurtig i densamma.

Den förstnämnda fanns med, precis som i mötet med Frankrike förra helgen, medan Hurtig saknades. Nu förklarade Persson på förbundets hemsida att man, efter dialog med F19-förbundskaptenen Calle Barrling, valt att låta Umeåforwarden spela med F19-landslaget i La Manga istället för att ge henne rikligt med speltid inför lagets kommande EM-kvalmatcher.

Jag kan säga att jag förstår Persson och Barrlings resonemang, men därmed inte sagt att jag håller med helt och fullt.

Lina Hurtig är en stor talang som kan gå en riktigt fin framtid till mötes. Men det är viktigt att komma ihåg att hon fortfarande har flera kliv kvar att ta innan hon är en fullfjädrad seniorspelare på  internationell nivå.

Men hade inte Algarve Cup varit ett perfekt tillfälle för Pia Sundhage och kollegan Persson att ge UIK-spelaren chansen, att börja slussa in henne i damlandslaget och se vad hon faktiskt håller för?

Om man har planer att använda sig av Hurtig i nästa års VM-slutspel så hade jag gärna sett att man tagit ut henne till turneringen i Portugal redan nu, men så blir det alltså inte.

Kanske visar det sig vara ett klokt beslut som landslagsledningen tagit, men jag är verkligen inte säker på den saken.

En som fick plats i truppen var Sofia Jakobsson. Tysklandsproffset som har stått utanför truppen vid de två senaste landslagssamlingarna, får nu chansen igen och jag gissar att hon är sugen att visa att hon är värd den.

Några av spelarna, en knapp handfull, i den svenska truppen till Algarve Cup ställer jag mig lite frågande till. Är de verkligen landslagsmässiga?
Men innan jag kommenterar de uttagningarna vidare vill jag ge spelarna ifråga chansen att visa vad de går för mot riktigt bra motstånd i Portugal i mars. Fortsättning följer med andra ord …

………………………..

Vid gårdagens presskonferens kom det också fram att Josefine Öqvist slutar i landslaget.
Ett trist besked, tycker jag. Öqvist har gjort bra ifrån sig i franska ligan, hon har en speed som är bristvara i det svenska landslaget och hon kan avgöra matcher på egen hand.

Öqvists beslut påverkar dessutom det svenska landslaget negativt. Den offensiva slagstyrkan devalveras helt klart och det finns tyvärr ingen spelare som helt, eller ens delvis, kan fylla den lucka som ”Jossan” lämnar efter sig.

……………………..

Det var några nyheter och tankar på uppstuds. Kanske kommer det något inlägg ytterligare under OS, om inte annat blir det mer av den varan efter spelen då tiden räcker till bättre – både för djupare analyser och rejäla reflektioner.

Schelins skada ger nya möjligheter

av Anders Nilsson

Tre rutinerade spelare har lämnat återbud till mötet med Frankrike – och en fjärde, Lotta Schelin, ser också hon ut att stå över landskampen.
Återbuden försvagar helt klart den svenska truppen, men ger också nya möjligheter.

Lotta Schelin inför en träning i Friends Arena.
Lotta Schelin inför en träning i Friends Arena.

Det blir ett devalverat svenskt landslag som ställs mot Frankrike på lördag. Frankrikeproffset Josefine Öqvist meddelade tidigt att hon behövde stå över landskampen, Charlotte Rohlin lämnade återbud efter att ha ådragit sig en lättare skada på Linköpings träningsläger i Thailand så sent som i går meddelade förbundet att även Therese Sjögran uteblir.

Och i kväll kom nästa bakslag – Lotta Schelin dras med en lårskada och det mesta tyder på att även hon missar mötet med världsfemman.

Läget kunde onekligen se ljusare ut för assisterande förbundskapten Lilie Persson.
Men återbuden är inte enbart av ondo, de ger också möjligheter.

Istället för att matcha fyra mer eller mindre självskrivna startspelare får Persson nu låta nya, eller åtminstone andra, spelare visa vad vad de håller för mot Europas näst bästa landslag.

Matchen mot Frankrike blir därför en bra värdemätare – för de spelare som vanligtvis inte är ordinarie och för ett något devalverat svenskt landslag.

Sex landslagsdebutanter finns som bekant på plats i Amiens och minst ett par av dem kommer sannolikt att få duktigt med speltid.
Målvakten Stéphanie Öhrström lär bli en av dem. På förbundets hemsida antyds nämligen att Verona-keepern troligen får spela en halvlek på lördag.

Den halvleken är Öhrström värd. Trelleborgstjejen har gjort bra ifrån sig i Italien under lång tid och med Kristin Hammarström helt ute ur bilden och Sofia Lundgren långtidsskadad är hon därför en klar kandidat till den blågula målvaktsplatsen.

En annan spelare som kan, och borde, få chansen (särskilt som Schelin är skadad) att visa framfötterna är Emma LundhAIK-forwarden har fina kvaliteter och spetsegenskaper som det råder brist på i landslaget och har helt klart kapacitet att utvecklas till en framtida startspelare.

Spetsegenskaper finns det gott om hos Lina Hurtig också. Jättetalangen tog nya kliv i rätt riktning under fjolåret och kommer säkert att ta ännu fler i år.

Men man ska samtidigt komma ihåg att Umeåforwarden är ung och behöver få tid på sig för att växa in i rollen som landslagsspelare. Med det sagt hoppas jag att landslagsledningen har ambitionen att skynda långsamt med Hurtig och inte kasta in henne i laget för mycket och för fort. Hennes tid i blågult kommer snart nog i alla fall.

Enligt de rapporter jag fick från Frankrike tidigare, så gjorde Emilia Appelqvist bra ifrån sig på eftermiddagens träning. Trots det är hon ingen spelare för det svenska landslaget, som jag ser det. Spelförståelsen är bra, men farten räcker inte till på internationell nivå.

Då tycker jag nog hennes klubbkompis i Piteå, Josefin Johansson, har gjort mer rätt för sin plats i truppen. Johansson svarade för sin bästa säsong någonsin i fjol och har potential att utvecklas ytterligare detta år.
Förhoppningsvis får hon lite speltid mot Frankrike, och chansen att visa om hon håller för spel på högsta tänkbara nivå.

Jag hoppas också att Elin Rubensson får duktigt med speltid – i försvaret.
Ni som såg Rosengårdsspelarens insats som högerback i Champions League-spelet i höstas förstår varför. Rubensson var riktigt, riktigt bra och visade att hon kan bli en ytterback av internationellt snitt.

Oavsett hur Lilie Persson väljer att formera laget och hur mycket speltid debutanterna får blir matchen mot Frankrike bra som värdemätare och som start på landslagsåret.

Ny förändring i landslaget

av Anders Nilsson

Efter ett och ett halvt års frånvaro är Linda Sembrant tillbaka i landslaget igen. Tyresöbacken ersätter Linköpings Charlotte Rohlin som är skadad.

Så sent som i fredags lämnade Montpellieranfallaren Josefine Öqvist återbud till landskampen mot Frankrike den 8 februari. I dag meddelade landslagsledningen att även Charlotte Rohlin står över matchen.

Anledningen till Rohlins återbud är en skada som hon ådrog sig under lagets träningsläger i Thailand i förra veckan. Enligt rapporter ska mittbacksgiganten då ha fått en smäll på ena knät.

Med Rohlin borta går chansen istället till Tyresös Linda Sembrant som varit borta från landslaget sedan mötet med Holland i september 2012.

Sembrant missade ju som bekant halva fjolårssäsongen, till följd av den korsbandsskada hon drabbades hösten innan, men var tillbaka i spel igen i början av augusti och spelade sedan kontinuerligt under hela höstsäsongen.

 

 

Tacka Hammarström

av Anders Nilsson

Hon som inte vill ta plats fick plats – och tog den. Först ett bra beslut, sen fyra-fem snabba steg och till sist ett blytungt skott i mål.

Marie Hammarström gav Sverige den start man ville ha, löste upp alla eventuella nervknutar med sin fullträff och tog udden av det isländska självförtroendet.

Målet efter tre minuters spel gjorde kvartsfinalen mot Island precis så lätt som jag anade att den kunde bli.

Sverige kopplade lös handbromsen och löpte Island sönder och samman under matchens första 20 minuter. En mäktig uppvisning i offensivfotboll, men också ett bevis på den stora skillnaden mellan kvartsfinalmotståndarna.

2–0-målet var fint. Nilla Fischer satte igång spelet snabbt efter en Isländsk omställning. Bollen hamnade hos Lotta Schelin som bara lättade den vidare till Josefine Öqvist som avslappnat lyfte den över Gudbjörg Gunnarsdottir (som kom rejält på ”mellis”).

Och precis när jag var på väg att notera att bolltempot bedarrat och de svenska löpningarna blivit färre slog Lotta Schelin till med sitt femte mål i turneringen.

Nej, det här var ingen värdemätare. Inte på långa vägar. Det var en enkelt resa till en semifinal där det kan komma att bli betydligt tuffare. Men det är väl egentligen en senare historia.

Sverige gjorde precis vad man skulle och vad som förväntades. Mer än så kan man ju faktiskt inte begära.

……………………………………………

En längre analys om matchen och det svenska spelet kommer under kvällen.

 

Sjögran var skillnaden

av Anders Nilsson

Sverige kom till spel med bästa tänkbara lag (nästan i alla fall). Italien mönstrade en B-uppställning. Matchen på Örjans Vall kunde bara sluta på ett sätt – trodde nog de flesta.

Verkligheten såg helt annorlunda ut.

Skillnaden var mellan lagen var tydlig. Italien kom till jobbet med en klart bättre inställning och mycket vassare taktik. När svenska spelare slarvade bort enkla passningar visade italienskorna känsla och precision.

Antonio Cabrinis lag spelade helt enkelt lite smartare, lite skickligare och betydligt tuffare. Det kändes som att en blådressad spelare gick vinnande ur nästan varje närkamp – före paus.

Jag misstänker att Pia Sundhage lättade sitt hjärta i halvtid, för så bra som Sverige spelade i inledningen av andra halvlek har man inte varit nära på hela året.

Det började med att Kosovare Asllani ersattes av Therese Sjögran i ett oväntat, rakt byte.

Jag kom på mig själv med att tänka att Josefine Öqvist kanske hade varit ett bättre forwardsval. Sekunder senare blixtrade Sjögran till.

Ett ryck, ett inlägg och mål.

Turligt? Visst.

Men Sjögran bäddade för målet och ytterligare en av de två följande baljorna. Hon drog med sig en italiensk försvarare sekunderna innan Lotta Schelin gjorde 2–0 och lade grunden till Josefine Öqvist 3–0-mål.

Italien orkade inte, förmådde inte och kunde aldrig hänga med när Sverige växlade upp efter pausdrickat.

Den stora skillnaden var inhopparen Therese Sjögran som lyfte det svenska laget och spelet med sin rörelse, sina löpningar och sin smartness.

Pia Sundhage har jobbat hårt för att få samarbetet mellan Lotta Schelin och Kosovare Asllani att fungera. Hon hittade ett ännu vassare samspel när mittfältaren Sjögran förvandlades till forward.

Nu får Sundhage fundera på hur och var hon ska göra plats för Malmöspelaren, för Sjögran kan inte stå utanför laget i kvartsfinalen.

……………………………………………

Premiären mot Danmark var just en premiär där allt inte är som det brukar på grund av nervositet och anspänning. Mötet med Italien gav svar som säger mer.

På samma vis som danskorna gav det svenska försvaret en svår match visade Italien hur man får den blågula backlinjen i gungning.

Hård och hög press på bollhållare resulterade i mängder av svenska felpassningar och felaktiga beslut. Ett par precisa bollar bakom Nilla Fischer & Co avslöjade var Sundhages lag är som svagast.

Och när Melania Gabbiadini väl kom in i spel visade hon att den blågula backlinjen inte är överlägsen i luftrummet.

Det finns lite att jobba på om EM ska bli så lyckosam som Sverige hoppas på.

Stjärnorna lyste inte

av Anders Nilsson

Det var i kväll som Pia Sundhages stjärnor Lotta Schelin och Caroline Seger skulle ta ansvar för, kliva fram i och leda det svenska laget till vinst mot Danmark.

Men stjärnglansen uteblev och landslagets viktigaste spelare gömde sig mer än de gick i bräschen. De som skulle lyfta laget underpresterade när det väl gällde.

Göteborg hade dukat upp till fest där Gamla Ullevi var ett smörgåsbord fyllt av delikatesser. Förutsättningarna fanns där, men festen uteblev eftersom elva, nej nio eller tio, av gästerna var för spända för att släppa lös och våga ta för sig.

Det var ju inte så här EM-premiären skulle sluta. 1–1 mot ett Danmark som till råga på allt var det bättre laget ger inga goda vibbar inför fortsättningen.

Särskilt inte som det svenska passningsspelet höll riktigt dålig kvalitet och de spelare som skulle kliva fram och leda laget iklädde sig skuggroller helt i skymundan.

Jag tänker så klart på Caroline Seger och Lotta Schelin. Spelarna som förbundskapten Pia Sundhage utsåg till stjärnor i vintras var faktiskt under all kritik i den här matchen.

Istället för att visa prov på de kvaliteter de bjöd på i genrepet mot England föll båda två tillbaka in i gamla synder.

Caroline Seger blev orörlig och gående under långa perioder. När hon väl hade bollen serverade hon nio av tio passningar i sidled eller bakåt. Precis som i flera tidigare mästerskap med andra ord.

Lotta Schelin löpte tomt eller fel – och ibland inte alls. När hon till sist fick en gratischans via en feldömd straff (fällningen skedde utanför straffområdeslinjen) slog hon en bollen rakt på danska keepern Stine Lykke Petersen.

Nej, Seger gjorde en blek figur mot Danmark och Schelin var helt under isen. Så rak och ärlig måste man faktiskt vara.

Tyvärr var det inte mycket i det svenska spelet som gladde i kväll. Inte mycket alls. Nilla Fischers 1–1-mål var det riktiga glädjeämnet, Kristin Hammarströms målvaktsspel det viktigaste.

Sveriges sista utpost var också den bästa i ett för kvällen väldigt blekt och karaktärslöst lag. Kosovare Asllani, Marie Hammarström och Josefine Öqvist var undantagen.

Men det var inte bara många av spelarna på planen som bjöd på svaga prestationer. Pia Sundhages coaching lämnade en hel del övrigt att önska också.

Mittfältet fungerade inte och Antonia Göransson var knappt närvarande, ändå väntade Sundhage en dryg timme innan Tysklandsproffset byttes ut. Nästa byte dröjde 16 minuter till och då var det Josefine Öqvist, lagets kanske piggaste spelare offensivt, som fick lämna planen.

Men Sundhages största misstag var nog ändå att låta en för dagen riktigt dålig Lotta Schelin bränna första chansen från elva meter, istället för att låta en spelare som var bra i matchen ta hand om straffen.

Allt var inte svagt och påtagligt påverkat av premiärnerver. De danska spelarna kom till Gamla Ullevi med skön anspänningsnivå, klok taktik och ett stort kollektivt självförtroende.

Linköpings Mariann Gajhede Knudsen överglänste både Caroline Seger och Marie Hammarström, styrde det danska mittfältet och bjöd på ett väldigt vackert 1–0-mål.

Klubbkompisen Pernille Harder glimtade till från tid till annan, Kristianstads Johanna Rasmussen var hela tiden på språng och inhopparen Julie Rydahl Bukh (med förflutet i Linköping) var ett ständigt hot mot den svenska backlinjen.

Bakom allt stod snart avgående förbundskaptenen Kenneth Heiner-Møller som hade scoutat Sverige in i minsta detalj, vilket blev väldigt tydligt när Nilla Fischer konstant screenades bort med avsikt att tvinga Charlotte Rohlin att ta hand om de svenska uppspelen.

Den taktiken var nära att ge Danmark tre värdefulla poäng i EM-premiären, men räckte nu bara till en.

Men den allra största skillnaden var att danskorna vågade ta för sig medan de svenska spelarna stelnade och blev försiktiga. Det fick danska medelmåttor att klart överglänsa svenska ”stjärnor”.

Sverige kom lindrigt undan och fick med sig en poäng i en match som Danmark ärlighetens namn var värd att vinna.

Nu gäller det för det svenska spelarna att lägga sårade egon åt sidan, knyta nävarna och ge sig fan på att göra en klart bättre match mot Finland om tre dagar. Tre poäng då och kvartsfinalplats kan mycket väl vara i hamn.

Sundhage fick som hon ville

av Anders Nilsson

Josefine Öqvist var förstavalet till höger på det svenska mittfältet, men en gammal, nästan glömd, avstängning från VM 2011 skapade osäkerhet och förvirring.

Pia Sundhage valde att testa både Olivia Schough och Sofia Jakobsson i ytterrollen på landslaget träningar – för att vara beredd om Öqvist inte skulle vara tillgänglig för spel.

Men som Kristoffer Bergström avslöjade är ”Jossan” efter ett antal turer tillgänglig för spel i kvällens EM-premiär mot Danmark – och Pia Sundhage kan ställa det lag hon vill på Gamla Ullevis sommarfina gräsplan.

En duktigt offensiv balans
Det innebär en riktigt offensivt balanserad svensk startelva med ett kreativt mittfält som kan hota från alla håll och kanter.

Antonia Göransson kan löpa sönder den danska högerkanten, Marie Hammarström och Caroline Seger kan lirka fram precis passningar framför, igenom och bakom den rödvita backlinjen.

Seger kan också ta egna, kraftfulla, löpningar i djupled eller fylla på som andravåg. Och ute till höger kan – och kommer – Josefine Öqvist löpa snabbt, mycket och irrationellt.

Högkvalitativt? Ja. Anfallsskickligt? Absolut. Målfarligt? Kanske.

Den farliga ytan
Men det offensivt inriktade svenska mittfältet medför också svagheter, framför allt defensivt.

Överflyttningarna, där yttrarna flyttar in i planen mot bollsida, blir jätteviktiga precis som delaktigheten i hemjobbet. Men allra mest sårbart blir Sverige i ytan mellan mittbackarna Nilla Fischer och Charlotte Rohlin och mittfältsnavet med Seger och Hammarström.

Det är den ytan Danmark vill hitta, det är i den ytan som Linköpings supertalang Pernille Harder vill operera och det är den ytan som kan bli Sveriges akilleshäl.

Sedan gäller det så klart att ytterbackarna Jessica Samuelsson och Sara Thunebro vinner sina matcher i matchen mot Danmarks offensiva ytterforwards.

Fördel Sverige
Det är ingen tvekan om att Sverige är favoriter i kvällens premiär mot Danmark. Jämför man spelare för spelare så finns det mycket mer kapacitet, kompetens och kvalitet i den blågula elvan jämfört med i den rödvita.

Men man ska ändå komma ihåg att det är en EM-premiär med allt vad det innebär av nervousitet, anspänning, press och förväntningar.

Och det är Pia Sundhages Sverige som har pressen på sig – helt och hållet. Det är det trycket som är landslagets största och kanske värsta motståndare i kvällens match.

Vinner man fajterna mot anspänning och mot press så vinner man premiären på ett utsålt Gamla Ullevi. En EM-turnering skulle knappast kunna få en bättre start.

………………………………….

Jag är glad att Josefine Öqvist startar i kväll. Glad för hennes skull och glad för att landslaget därmed kommer till spel med en vindsnabb tjurskalle som kan avgöra matcher på egen hand.

Allra gladast är jag över att Pia Sundhage väljer att satsa på den bästa, framför allt mest formstarka, av sina yttrar.

I min värld hade Sverige fått ut ännu mer av Josefine Öqvist om man bytt plats på henne och Kosovare Asllani, men Sundhage väljer att se det hela på ett annat sätt (och det får man acceptera).

Huvudsaken är nog att Öqvist finns på planen i EM-premiären, för jag hade varit rejält jävla nervös om Sverige kommit till spel med två debutanter (Jessica Samuelsson och Olivia Schough) på samma kant i den så viktiga första matchen.

…………………………………..

Avskydd och misstrodd, men ändå med i landslagets spion-team. Thomas Dennerby är en av Pia Sundhages fyra scouter i EM-turneringen – trots att ingen spelare i den svenska landslagstruppen gillar honom.

Det är sanningen. Den kalla, hårda sanningen.

Risken finns attden före detta förbundskaptenen blir ett störningsmoment under turneringen, men förhoppningsvis blir han bara en figur i marginalen.

Personligen tycker jag ändå att det är märkligt att den förra förbundskaptenen finns med i landslagsteamet över huvud taget.
Hans tid är ju över.

Hellre bäst än först

av Anders Nilsson

I lördags skrev DN att Pia Sundhage portar spelarnas familjer under EM-lägret i Stenungsund. I beg to differ …

Saken är ju den att både Sofia Lundgren och Josefine Öqvist har sina familjer på under EM-uppladdningen, som vi skrev här på Sportbladet i går.

Ett tips till DN: Det är bättre att vara bäst än att vara först.

Sida 1 av 3
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB