Svenska mästarlaget Rosengård ställs mot ryska Ryazan i första omgången av Champions League medan Linköping möter Liverpool. Långt ifrån någon drömlottning, men klart möjliga och överkomliga uppgifter för svensklagen.

Rosengård och Linköping slapp ställas mot svåra Stabaek och duktiga Brescia, men fick för den skull inga önskemotståndare i sina respektive sextondelsfinaler. Malmölaget inleder alltså Champions League-äventyret mot ryska ligatvåan Ryazan medan Linköping öppnar mot regerande engelska mästarlaget Liverpool. Svåra matcher för Damallsvenskans två bidrag således, men jag tror att både Rosengård och Linköping tar sig vidare.

Skånegänget har värvat bra under sommaren, vilket kommer betala sig i Champions League-spelet. Marta har tillfört ytterligare offensiv spetskompetens till laget medan rekryteringen av danskan Line Röddik Hansen har inneburit att försvaret stärkts ett snäpp till.

Precis som regerande mästarlaget från Malmö har Linköping vässat truppen för Champions League-turneringen. Portugisiska mittfältaren Claudia Neto har redan hunnit visa att hon är en central mittfältare av riktigt hög klass och att danska landslagsbacken Janni Arndt är en klassback vet de som följt internationell damfotboll de senaste åren.

Om allt går blågul väg väntar vinnaren i mötet mellan portugisiska Clube Atlético Ouriense och danska Fortuna Hjørring på Malmö i åttondelsfinalen medan Linköping får möta vinnaren mellan isländska Stjärnan och ryska WFC Zvezda.

Det blir en intressant höst i Champions League.

***

Women´s Champions League blir bättre för varje år som går. Nu vill Elitfotboll Dam att UEFA satsar ännu hårdare på turneringen genom att skjuta till mer pengar och genom att bygga ett bra mediakoncept kring matcherna.

Som det varit tidigare år har kostnaderna överstigit intäkterna för de damallsvenska lag som deltagit i Champions League, vilket varken gynnar turneringen eller utvecklingen av europeisk damfotboll.

Jag ser väldigt positivt på att EFD adresserat UEFA och tryckt på för att få till en ökad ekonomisk satsning på Champions League. Det är på tiden att federationen visar att man faktiskt bryr sig om och är beredd att satsa för att ytterligare höja statusen och kvaliteten på turneringen såväl som på de deltagande lagen.

I går träffades representanter för Elitfotboll Dam (EFD) och landslagsledningen för första gången sedan tio av tolv damallsvenska klubbar valde att bojkotta landslagslägret i Växjö, som sedermera ställdes in.

Enligt rapporter hemifrån var det ett bra möte där konflikten mellan parterna löstes, vilket också underströks i det gemensamma pressmeddelande som skickades ut i går eftermiddag.

Parterna kom överens om att landslagsverksamheten 2014 ska att genomföras som planerat och att man gemensamt ska verka för att få en så bra och balanserad planering för landslagens och föreningarnas match- och träningsprogram.

Förutom att lösa upp de knutar som funnits diskuterades bland annat hur samarbetet ska stärkas och spelarutbildning.

Att klubbarna och landslagsledningen skulle hitta fram till en vettig överenskommelse var jag tämligen övertygad om, särskilt efter att både EFD:s ordförande Per Darnell och assisterande förbundskapten Lilie Persson varit bombsäkra på den saken när jag pratat med dem.

Förhoppningsvis kan gårdagens möte ha lagt grunden till ett ännu bättre fungerande samarbete och en mer friktionsfri relation mellan parterna framöver.
Klubbarna och landslaget är trots allt delar av samma familj och behöver ha ett fungerande samarbete för att utvecklas på bästa sätt.

…………………………….

Norsk fotboll verkar vara delat i två läger.

Efter att Lisa-Marie Woods bloggat om trakasserierna och Leni Larsen Kaurin trätt fram och berättat att hon är den spelare som blivit utsatt får nu den utpekade tränaren Øyvind Eide stöd.

Stabaeks spelare, företrädda av spelarrådet där Ingvild Stensland, Trine Rönning, Ingrid Hjelmseth och Cathrine Dekkerhus ingår, ställer sig på Eides sida och ger honom sitt fulla stöd.

I ett pressmeddelande som skickats till VG skriver man att man anser att Eide har uppträtt opassande, men att han blivit utsatt för misstankar och anklagelser som saknar proportion.

Fortsättning lär följa.

……………………………

Kif Örebro testar mittback från IF Sil. Caroline Olsson heter 21-åringen som kan komma att bli närkingarnas nästa värvning.

I år har landslaget varit samlat i över tre månader totalt.
Nästa år hade man tänkt samla spelarna under cirka 65 dagar, men så blir det inte.
Anledningen är att klubbarna sätter stopp.
– Ibland kan man behöva markera, säger Per Darnell, ordförande i Elitfotboll Dam.

Förra hösten meddelade förbundskapten Pia Sundhage att hon ville lägga beslag på landslagsspelarna i över 100 dagar inför EM på hemmaplan. Önskemålet väckte stark kritik från flera damallsvenska klubbar.

– Våra spelare är mer och mer medarbetare och skulle medarbetare i ett företag vara borta i tre och en halv månader per år så får de tjänstledigt eller avdrag på lönen, sa till exempel Kopparbergs/Göteborgs sportchef Lasse Svensson till Svenska Dagbladet då.

Landslagsledningen fick emellertid sin vilja igenom och Sundhage gavs goda möjligheter att spela ihop sitt blågula lag inför EM-slutspelet.

Så blir det inte nästa år. Klubbarna har nämligen fått nog.

I ett brev till landslagschefen Marika Domanski Lyfors har tio av tolv klubbar damallsvenskan klubbar framfört att man har för avsikt att bara släppa i väg sina landslagsspelare till de av UEFA och FIFA fastställda speldatumen.

– Vi vill minska antalet dagar då spelarna är borta med landslaget, säger en klubbledare som vill vara anonym.

EFD:s Per Darnell bekräftar att klubbarna har framfört sin ståndpunkt, men ser ingen fara för att klubbarnas ”krav” ska leda till att relationen mellan klubbarna och landslagsledningen försämras.

– Nej, det här kommer vi att lösa.

Men brevet till Marika Domanski Lyfors tycks ha fått effekt. Enligt uppgifter till Sportbladet kommer det tänkta landslagslägret i januari att ställas in.

…………………………………………………

Jag har försökt få tag i Marika Domanski Lyfors för en kommentar, men utan resultat.

…………………………………………………

Missnöjet mot många och långa landslagssamlingar är egentligen inget nytt. Kritiken har funnits länge och blommat upp från tid till annan. Dock har de kritiska rösterna blivit fler och mer högljudda under året och det kan jag ha förståelse för – precis som jag kan förstå landslagsledningens önskemål.

Självklart vill klubbarna, arbetsgivarna, förfoga över sina spelare – särskilt under försäsongen. Det är ju under den tiden som grunden till en bra säsong ska läggas. Och under försäsongen 2013 var det klubbar som bara hade hela trupperna samlade under en tidsrymd av fyra-fem veckor.

I grund och botten står jag på klubbarnas sida. De är trots allt de som betalar spelarnas löner och som varje dag jobbar med att utveckla, förädla och förbättra sina investeringar. Och som jag ser det är det klubbarna som ska ansvara för skolning, utbildning och utveckling – inte landslaget.

Men  jag har samtidigt förståelse för att landslagsledningen vill få tid tillsammans med spelarna i början på ett nytt år, ge spelare som knackar på dörren till blågult chansen och göra ett riktigt avstamp inför landslagsåret. Ett landslagsläger i januari passar dessutom klubbarna väldigt mycket bättre än vad t ex Algarve Cup gör, så det här är ingen enkel fråga.

Klart är att det finns en spricka mellan landslaget och klubbarna i Damallsvenskan, vilken inte är gynnsam för någon av parterna.

Multimänniskan Johan Rheborgs bilder ska locka en ny publik till damfotbollen. Så är det i alla fall tänkt. Idén är spännande och bilderna bra, men kommer de verkligen att höja intresset för damfotboll?

Det är Elitfotboll Dam, (EFD), som ligger bakom fotoprojektet ”Fotboll är en konst”. Ett femtontal bilder tagna av skådespelaren, komikern, manusförfattaren och Gud-vet-allt-han-är Johan Rheborg ska ställas ut i fyra städer med förhoppingen om att en ny publik ska få upp ögonen för Damallsvenskan och svensk damfotboll.

Jag har sett bilderna (som är riktigt bra), pratat med inblandade och gillar nytänket, men jag tror tyvärr inte att utställningen av Rheborgs bilder kommer att ge högre publiksiffror i Damallsvenskan – åtminstone inte på kort sikt.

Publiken sviker
Ändå är det just ett ökat intresse som behövs för den svenska damfotbollen på toppnivå. Publiksiffrorna i Damallsvenskan har så här långt varit svaga, rent av usla och trenden är dessvärre negativ.

LdB FC Malmö redovisade sin sämsta publiksiffra på fyra år i förra omgången (endast 504 personer kom till Malmö IP för att se laget) och snittet i Damallsvenskan är efter tre spelade omgångar, och drygt två månader kvar till EM på hemmaplan, föga imponerande 702 åskådare!

Hur kan det vara så när en haussad EM-turnering står för dörren? Och vem bär egentligen ansvaret?

Frågorna är inte helt lätta att besvara, men helt klart har det gjorts för lite för att bygga intresse för och locka publik till damallsvenskans matcher detta EM-år och det som väl har gjorts har bevisligen inte varit tillräckligt bra.

Personligen tycker jag att förbundet och EFD tillsammans med klubbarna borde ha gjort samordnade marknadsföringsaktioner för att boosta intresset för Damallsvenskan innan säsongen startade – gärna med Pia Sundhage som en av frontfigurerna.

Ansvarsfrågan är tredelad
Klubbarna själva bär ett ansvar, men man ska känna till att resurserna i de allra flesta fall är väldigt begränsade och att organisationerna är närmast minimala. Majoriteten av klubbarna i Damallsvenskan har nog gjort och gör nog vad de kan, eller nästintill i alla fall, för att sälja sin produkt – eller?

Svenska Fotbollförbundet har, som jag ser det, ett större ansvar att se till att Damallsvenskan ”når ut” och attraherar. Tyvärr har förbundet aldrig varit särskilt skickligt på att sälja produkten damfotboll – och man har inte varit det i år heller. I vanlig ordning nöjer man sig med att sälja tv-rättigheterna till TV4 och lägga upp tandlösa texter om matcher på sin webbplats.

Elitfotboll Dam har i sin roll som intresseorganisation för Damallsvenskan och Elitettan ett stort ansvar, men inte heller EFD har varit särskilt bra på att paketera och promota elitdamfotbollen genom åren – detta trots att en av EFD:s tre målsättningar är (som de skriver):

”Att genom ett aktivt, internt och externt lobbyarbete skapa fler förutsättningar för klubbdamfotbollen att komma på kartan”.

Intresseorganisationens roll gentemot föreningarna är bland annat att driva klubbarnas prioriterade frågor – och där måste intresset för damfotboll och de svaga publiksiffrorna finnas med.

EFD har gjort sina försök att ”skapa förutsättningar för att klubbdamfotbollen ska komma på kartan” och gör nu ytterligare ett med utställningen ”Fotboll är en konst”.

Låt vara att bildutställningen är spännande, banbrytande och av mig väldigt uppskattad, men jag tror tyvärr inte att den kommer ge elitdamfotbollen ett lyft.

Hoppas jag har fel.

Pia Sundhage har sedan hon tillträdde som förbundskapten för damlandslaget fått stor plats i media. Utrymme som hon inte sällan använt till att rikta hård kritik eller syrliga passningar.

Att mycket av vad Sundhage säger uppmärksammas av media är bra för svensk damfotboll, som ofta har fått och får nöja sig med ytterst lite uppmärksamhet och små notiser.

Det är på många sätt också väldigt positivt att damlandslaget nu har en engagerad och aktiv profil till förbundskapten, efter många år med en allt annat än entusiasmerande och ytterst slätstruken företrädare.

Men allt som Pia Sundhage tar i eller säger är inte guld.

Hennes utspel i Sydsvenskan där hon indirekt kritiserar antalet utländska spelare i Damallsvenskan och dessutom skickar en känga till Elitfotboll Dam (EFD) känns inte okej.

Den som läst min blogg de senaste åren vet att jag inte alls är särskilt positivt inställd till utländska importer – om de inte är högklassiga spelare som tillför något till lagen och ligan.

Tvärtom.

Det finns alldeles för många mediokra och halvdana utländska spelare i Damallsvenskan i dag. Spelare som med lätthet skulle kunna ersättas av svenska dito.

Anledningarna till detta faktum är flera.

Dels är utländska spelare är i många fall billigare än jämnbra svenska lirare, dels nappar många klubbar på de mejl som olika agenter skickar ut för att skaffa jobb till sina klienter och dels finns på många håll en övertro på utländska rekryteringar.

Det finns många andra orsaker också, som okunskap och dålig scouting för att nämna ett par.

Oavsett hur klubbarna nu gör så är det inget som Pia Sundhage har med att göra. I rollen som förbundskapten ingår nämligen inte mandatet att tala om för klubbarna i Damallsvenskan hur de ska värva, agera eller sköta sina verksamheter.

Sundhage får helt klart ha åsikter och för min del också gärna dela med sig av dem till landets tolv bästa klubbar, men hon ska inte göra det i media.

Nu väljer hon ofta att rikta slag, passningar eller vad man väljer att kalla det i media för att få genomslag. En väg som jag tror kan kosta mer än en smakar i det långa loppet.

Klubbarnas respekt för och relation med Sundhage gynnas knappast av att hon basunerar ut sina åsikter och för debatter i media.

Det är nog dags att hon väljer en annan strategi och börjar kommunicera med klubbar och EFD direkt istället för att gå via tidningar och tv. Annars är nog risken stor att klimatet mellan landslagsledningen klubbarna i Damallsvenskan försämras så att det förlängningen kommer att slå tillbaka på och påverka damlandslaget negativt.

Som jag avslöjade redan för ett par dagar sedan blev det Norge och Toppserien för Linnea Liljegärd kommande säsong. Men var det äventyret, utmaningen eller ren lättja som styrde hennes val?

Efter en misslyckad sejour i ryska Rossijanka provar den förra landslagsanfallaren Linnea Liljegärd lyckan i norska Avaldsnes IL för att få fart på en karriär som tappat fart.

Frågan är förstås om hon verkligen kommer att utvecklas som spelare i grannlandet.

Topplagen i Norge är visserligen ganska bra och Liljegärd kommer till en klubb som satsar, men Toppserien är de facto inte i klass med Damallsvenskan och jag skulle gärna få reda på vad som egentligen fick 24-åringen att välja Avaldsnes före svenska klubbar (för det fanns damallsvenska alternativ).

Var det äventyret att spela i en ny liga, närheten hem till Västsverige, pengarna eller helt sonika ren bekvämlighet som avgjorde?

Liljegärd har ett rykte om sig att vara bekväm, kanske till och med lite lat. Hur mycket sanning som ligger bakom de ryktena låter jag vara osagt, men sällan rök utan eld …

Min förhoppning är hur som helst att det förmodade personlighetsdraget inte fanns med med i beslutprocessen när den forna succé-forwarden valde Norge före Sverige.

———————————-

Jag sitter på ett tåg på väg mot Örebro för en heldag i damfotbollens tjänst. Fotbollsforum har kallat och jag har självklart svarat.

Helt ärligt kan jag säga att det har börjat smyga sig in ett förväntansfullt pirr i magen inför många spännande diskussioner med intressant fotbollsfolk, Finlands förbundskapten Andrée Jeglertz och Elitföreningen Damfotbolls generalsekreterare Linda Wijkström bland andra, i eftermiddag.

Självklart kommer en sammanfattning av dagens diskussioner tillsammans med mina intryck och tankar här i bloggen närmare kvällen.

och jag kommer självklart att delge er en sammanfattning