Damallsvenskan ljuger inte. Den visar hur verkligheten faktiskt ser ut. Sunnanå och Mallbacken är sämst.

Klassikerklubben från Skellefteå sladdar rejält i tabellen och har med fem matcher kvar att spela bara inkasserat tre futtiga poäng. God natt.

När det gäller Mallbacken så finns fortfarande chansen att greja nytt kontrakt, men jag har väldigt svårt att tro att man faktiskt ska ta sig förbi ett föga imponerade Jitex (tre poäng före) och gå vinnande ur streckstriden.

Att det är säsongens två nykomlingar som återfinns i botten av tabellen när slutspurten närmar sig överraskar inte särskilt. Hälften av nykomlingslagen brukar ju ramla ur redan efter en säsong.

I år räckte det med ett par omgångar på våren för att se att Sunnanå inte var bra nog för att överleva säsongen. Mallbacken började minst lika risigt, men hostade igång i och med 3–0-segern över Piteå i fjärde omgången och har sen dess krigat till sig ytterligare elva poäng.

Laget från värmlandsskogarna har nu trots allt chans att överleva – även om den chansen kan försvinna redan i nästa omgång när laget får på nöten av tabelltvåan Tyresö.

Som för att tydliggöra att bottenkollegorna faktiskt inte håller måttet är det just de två som nu har spelat färdigt i Svenska cupen av de damallsvenska lagen.

I går kväll vann Kristianstad plättlätt över Eskilsminne och sällade sig till övriga nio lag från Damallsvenskan som fortfarande har en titelchans.

Jag har sagt det förut och det tål verkligen att sägas igen: Damallsvenskan bör bantas ner från tolv till tio lag. Det skulle ge en än mer spetsad liga utan slagpåsar som Sunnanå – samtidigt som Elitettan skulle höjas ytterligare ett snäpp i kvalitet.

Den enkla sanningen är ju trots allt att det inte finns tillräckligt många bra lag för en någorlunda jämbördig tolvlagsserie i toppen av seriepyramiden.