Eskilstunas värvningar avslöjades innan dagens presskonferens – av spelarnas agent.

Skyttedrottningen Gaelle Enganamouit har lämnat klubben för Rosengård och så sent som i går meddelade landslagsmittfältaren Petra Larsson att hon lägger skorna på hyllan.

I dag presenterade Eskilstuna några av spelarna som ska fylla luckorna efter de som lämnat. Två av övergångarna läckte ut redan 25 minuter innan presskonferensen efter att spelarnas agent twittrat om klubbytet.

Spelarna vars framtid avslöjades var Mallbackens duktiga anfallare Mimmi Larsson och Hammarbys F19-landslagsspelare Emma Jansson. Att förra AIK-mittfältaren Petra Andersson också skrivit på för silverklubben förblev dock en hemlighet fram till presskonferensen.

Med trion börjar Eskilstuna bygga för framtiden. Veteranen Sara Thunebro har slutat, liksom väldigt rutinerade Petra Larsson. I trion Mimmi Larsson, Emma Jansson och Petra Andersson får Eskilstuna tre unga spelare med erfarenhter från ungdomslandslag och klar utvecklingspotential. Intressant var ordet.

Rosengård har visat intresse för och varit i kontakt med holländskorna Lieke Martens och Danielle Van de Donk en längre tid. Ändå dröjde det innan uppgifterna kom ut i media.

Intresset för Kopparbergs/Göteborgs holländska duo har varit känt för många med insyn i de damallsvenska toppklubbarna. I dag bekräftade Rosengårds sportchef Therese Sjögran Malmöklubbens intresse för Kvällsposten.

Nu ser det dock inte ut som att Sjögran lyckas värva både Lieke Martens och Danielle Van de Donk. Den senare är enligt flera obekräftade uppgifter så gott som klar för spel i Arsenal.

Tränarfrågan i Malmöklubben tycks nu vara på väg mot en lösning. Sjögran berättar för Kvällsposten att Jack Majgaard Jensen är klubbens förstaval. Vem som kommer att assistera honom är dock oklart. Sedan tidigare står det ju klart att Daniel Nilsson lämnar klubben, det gör även målvaktstränaren Thomas Håkansson och fystränaren Johanna Sjögren.

Rykten har gjort gällande att förre tränaren Jonas Eidevall är aktuell för rollen som ny assisterande tränare. Den som lever får väl vad de ryktena är värda.

***

Eskilstunamittfältaren Petra Larssons besked att hon slutar spela kom både plötsligt och överraskande. Larsson, som fanns med i Pia Sundhages senaste landslagstrupp, väljer att att satsa på en civil karriär.

Beskedet innebär att Eskilstuna behöver hitta en ersättare och att Pia Sundhage får tänka om kring hur det blågula mittfältet ska se ut fortsättningsvis.

Rosengård är på jakt efter en målvakt. Eskilstuna likaså. Och kanske även Linköping. Intressant nog är de toppklubbarna ute efter samma spelare – Kanadas landslagsmålvakt Erin McLeod.

Kathrin Längert har fått lämna mästarklubben Rosengård. Emelie Almesjö har sagt adjö till serietvåan Eskilstuna. Nu är båda klubbarna ute efter att stärka upp sina respektive trupper med en första- eller andrekeeper.

Mycket, till och med väldigt mycket, talar för att båda lagen fajtas om att få Erin McLeods namnteckning på ett nyprintat avtal. Som av en händelse framkommer det i en intervju med Vancouver Sun att den kanadensiska VM-målvakten drömmer om att spela i antingen Rosengård eller Eskilstuna.

Om Linköping är med i samma race låter jag var osagt. Klubben står just nu med två målvakter, men ingen av dem är naturliga förstaval i damallsvenskan.

Erin McLeod är bra. Riktigt bra. Men hon kostar en rejäl slant också. Samtidigt finns det målvakter på hemmaplan som är lika eller åtminstone nästan lika bra – och betydligt mycket billigare.

Personligen så anser jag att svenska klubbar generellt sett är lite för bra på att gå över ån efter vatten. Jag säger inte att så är fallet i kampen om Erin McLeod, utan över huvud taget.

Det finns många svenska spelare med stor potential, med möjligheter att ta jättestora utvecklingskliv – bara de hamnar i rätt miljö. Två färska exempel är Pauline Hammarlunds utväxling i  och Olivia Schoughs dito i Eskilstuna. Två spelare som tidigare fört en tynande och långt ifrån imponerande tillvaro i andra klubbar har kommit till klubbar där de fått möjlighet att blomma ut, att växa och ta fantastiska steg.

Hur kommer det sig då att så många klubbar missar de guldkorn som faktiskt finns på nära håll och värvar mycket avsevärt dyrare spelare från utlandet istället? Det enkla och krassa svaret är att många klubbar har för dålig koll.

Istället för att åka regionen eller kanske till och med landet runt och se många matcher låter de sig vara i händerna på agenter. För somliga klubbar kan det vara en ekonomisk fråga, att man faktiskt inte har ekonomiska möjligheter att ge sig ut i landet för att se och scouta spelare, för andra handlar det om bekvämlighet.

Naturligtvis är det enklare att få en lista på spelare från en agent än att köra eller åka några hundra mil för att se halvtaskiga matcher i förhoppning om att hitta en framtida stjärna. Men det är också dyrare, i långa loppet.

Nu kan jag låta som en bitter och klagande gubbe, och det är jag också från tid till annan. Men när det handlar om spelarrekrytering vet jag sannerligen vad jag pratar om, där har jag snustorrt på fötterna. Det har jag ju nämligen själv ägnat mig åt i ett antal år.

Så vad vill jag egentligen säga med det här inlägget? Jo, att majoriteten av de damallsvenska klubbarna skulle kunna spara tiotusentals, kanske till och med hundratusentals, kronor varje år om de jobbade mer som Piteå gör, eller Gefle i herrarnas allsvenska – istället för att rekrytera från spelarlistor de får på mejl från agenter.

Det har varit landets sämst bevarade fotbollshemlighet under hösten.
Överraskningsfaktorn var därmed helt obefintlig när Rosengård i dag tillkännagav värvningen av skyttedrottningen Gaelle Enganamouit.

Övergången som hela damfotbolls-Sverige gått och väntat på är nu ett faktum. Gaelle Enganamouit spelar i Rosengård de två kommande säsongerna. Skyttedrottningen, som gjorde 18 mål för Eskilstuna under säsongen, blir ett väldigt värdefullt tillskott för Malmölaget och ökar på den offensiva styrkan markant.

Med kameruanskans namnteckning på ett tvåårskontrakt har sportchefen Therese Sjögran krattat manegen för fler intressanta rekryteringar. Om pengarna räcker vill säga.

Enligt obekräftade uppgifter kan en ny tränare vara på väg till klubben, precis som en ny assisterande coach. Därtill lär en målvakt, en back och åtminstone en anfallare till finnas med på önskelistan. Rekryteringar som kräver en viss ekonomisk muskelstyrka.

Damallsvenskans bästa vänsterfot återfinns i Piteå – även nästa säsong.
I dag blev det klart att June Pedersen stannar kvar i överraskningslaget.

Spelarkarusellen har inte stått still, tvärtom. Eskilstuna har förlängt med såväl Malin Diaz som isländskan Glodis Perla Viggosdottir sedan mitt senaste inlägg.

Men det har hänt mycket mer än så.

Mallbacken har fått ny tränartrojka, Umeå har säkrat upp nyckelspelaren Rita Chikwelu över ännu en säsong och värvat Sabrina Henriksson. Längre norrut, i Piteå, har Hanna Pettersson och norskan June Pedersen kritat på för ytterligare ett år. Piteå har även värvat forwarden Felicia Karlsson från Eskilstuna.

Allra mest har det hänt i Kopparbergs/Göteborg som förlängt med trotjänarna Anna Ahlstrand, Sara Lindén och långtidsskadade målvakten Loes Geurts. Dessutom har man lyckats locka till sig Piteås skyttedrottning Pauline Hammarlund.

Göteborgs val både förvånar och imponerar. Hammarlund är en bra rekrytering som kan slå riktigt, riktigt väl ut. Då har jag svårare att förstå tankegångarna bakom beslutet att behålla Geurts som varit borta på grund av hjärnskakning väldigt länge, särskilt som man redan har Fanny Lund och kontrakterat Jennifer Falk.

Umeås strategi står inte heller helt klar för mig. Chikwelus namnteckning var lika nödvändig som värdefull, men rekryteringen av Henriksson såg jag aldrig komma. Kanske vet klubben något som jag inte känner till.

Då tycker jag att Piteås val av ersättare till Pauline Hammarlund visar på en betydligt tydligare plan för lagbygget. I Felicia Karlsson kan sportchefen Leif Strand ha hittat precis den anfallare klubben behöver för att fylla luckan efter Hammarlund och ta nästa steg.

***

Mina främsta fundering just nu är: Vilken klubb som knyter till sig Katrin Schmidt?

Men jag undrar också vilka klubbar som har bäst spelarkoll och plockar guldkornen från degraderade AIK och Hammarby.

Linköping hade mästerskapssegern i egna händer, men sumpade chansen. 0–0 i toppmötet med Eskilstuna innebar att tre guldkandidater blev två – och att slutomgången blir dramatisk både i toppen och botten.

Jag trodde att Linköping skulle ta hem guldet. Jag trodde fel. Nu är min känsla att Eskilstuna vinner damallsvenskan, men fan vet om jag får rätt. Den enda som är helt säkert är att sista omgången blir otroligt spännande och helt makalöst dramatisk.

Linköpings guldchanser gick upp i rök när matchen mot Eskilstuna blev mållös. Trist för Östgötalaget och väldigt tråkigt för veteranen Charlotte Rohlin som spelade sin allra sista hemmamatch för den klubb hon den stora kulturbäraren i under många, många år.

Men egentligen spelade Linköping bort sina bästa guldmöjligheter långt tidigare i höst när man varvade fantastiska matcher med närmast oförklarliga poängförluster.

Det hjälpte inte att hemmalaget var bättre än gästande Eskilstuna i kväll, i synnerhet i första halvlek. Inte heller var det till någon större glädje att man skapade flera fina chanser att avgöra när målen ändå uteblev – till Eskilstunas stora lycka.

Fjolårsnykomlingen som har växt ut till ett riktigt succélag den här säsongen – mycket tack vare Gaelle Enganamouits målfabrikation – kan nu gå hela vägen.

Men för att Eskilstuna ska ta guld måste Linköping leverera.

Medan Eskilstuna tar emot Kopparbergs/Göteborg på hemmaplan i säsongens sista match ställs Linköping ställs mot serieledande Rosengård. i säsongens sista match. Dramatiskt var ordet.

Att Linköping har en liten chans att bli tvåa i tabellen och knipa en Champions League-plats är så klart till fördel för Eskilstuna. Att Göteborg inte strålar av harmoni och självförtroende talar också det för succégänget.

Rosengård toppar tabellen inför slutomgången, men jag tror ändå att Eskilstuna tar hem seriesegern. Men jag har haft fel förut, å andra sidan.

***

Första 30 minuterna var fantastiska att se. Tempot var härligt högt, precis som spelkvaliteten. Synd bara att målen uteblev.

***

Båda lagen skapade chanser, båda målvakterna svarade för klassräddningar. Matchvinnarna, om det nu fanns några i ett mållöst möte, fanns mellan stolparna.

***

Hatten av för Charlotte Rohlin som bara har en match kvar att spela innan den fantastiska karriären är slut. Den spelare som mer än någon annan har visat vad klubbkänsla verkligen innebär kommer att saknas när 2016 sparkar igång.

Oj, vad tätt det är i toppen. Och tänk att striden kring nedflyttningsstrecket fortfarande lever. Damallsvenskan får en minst sagt högdramatisk avslutning – tacka Gaelle Enganamouit och Pernille Harder för det. 

Jag kan inte minnas när det var så tätt och så ovisst i toppen av tabellen med två ynka omgångar kvar att spela.

Damallsvenskan lever, både i toppen och i botten. Var guldet hamnar kommer knappas att avgöras förrän långt in i den sista omgången, och kampen om nytt kontrakt lever åtminstone en vecka till.

Eskilstuna besegrade Mallbacken med 2–0 samtidigt som Linköping bortaslog Kristianstad med 3–0. Två programenliga segrar kan tyckas, men att vinna när man måste, när ett SM-guld ligger i potten, är aldrig enkelt.

Eskilstunas seger innebar tre saker: att laget återtog serieledningen, att Gaelle Enganamouit med sitt 1–0-mål klev förbi Pauline Hammarlund i skytteligan och att Hammarby fortfarande har chansen att greja nytt kontrakt.

Linköpings trepoängare innebar två saker: att laget vägrar släppa taget om gulddrömmen, att Pernille Harder nu toppar damallsvenskans skytteliga. Harder gjorde nämligen två av målen i segermatchen.

Lita på att säsongsavslutningen blir helt sanslöst dramatisk. Lita på att det kommer att bli en strid på kniven in i det sista. Frågan är väl bara vilket lag som står där som segrare när allt väl är över?

Jag tror att Linköping tar hem det, att Eskilstuna slutar tvåa och att Rosengård blir trea. Harder & Co sitter i en riktigt spännande sits i och med att man möter både Eskilstuna och Rosengård.

Kan Linköping vinna båda sina återstående matcher blir man mästare, om inte lär guldet hamna hos det lag som tar poäng av Östgötalaget.

Bottenstriden då? Där talar det mesta för Mallbacken, något som kanske kan tala för Hammarby. Lagens möte nästa helg blir helt blir avgörande. Oddsen är på Mallbackens sida.

***

Pernille Harder fick inte fart på målskyttet direkt i säsongsinledningen, men vad gör väl det nu. Danskan har dundrat in 17 bollar och står därmed på samma antal mål som Eskilstunas Enganamouit och ett bättre än Piteås Hammarlund.

***

Jag har varit hård mot Olivia Schough många gånger, både i klubb- och landslagssammanhang. Den här säsongen har hon överträffat alla förväntningar och producerat fler poäng än hon någonsin gjort tidigare.

Att flytten till Eskilstuna gjort gott är det inget snack om. Schough har visat att hon kan prestera och leverera, vilket hon ska hyllas för. Det betyder dock inte att hon ska ha en fast plats i en landslagstrupp, inte i min bok i alla fall.

***

Linköping tog in ett mål på båda sina guldkonkurrenter.

***

Mallbackens målskillnad försämrades, vilket förbättrade Hammarbys chanser något lite.

***

Långt ifrån Eskilstuna, Kristianstad och Mallbacken blev Hedvig Lindahl och Marija Banusic ligamästare med Chelsea.

Den hårda guldstriden mellan Eskilstuna och Rosengård kan få en oväntad upplösning – med Linköping som mästare. 

Eskilstuna kammade noll mot Piteå och Rosengård var ytterst nära poängförlust mot nästjumbon Hammarby. 

Medan damallsvenskans två topplag vacklar något visar tabelltrean Linköping guldform. 

I kväll laget processen kort med Kopparbergs/Göteborg. Redan efter tre minuters spel hade Stina Blackstenius gjort 1-0, 42 minuter senare hade ledningen vuxit tack vare två fullträffar av Pernille Harder. 

Danskan hann med att göra ytterligare ett mål innan Linköping gick av planen med tre poäng och guldläge i bagaget. 

Med tre omgångar kvar av säsongen kan Linköping bli både Eskilstunas och Rosengårds värsta mardröm. Tabelltrean har förvisso tre poäng upp till serieledarna och två till Malmölaget, men har båda guldkonkurrenterna kvar att möta. 

Jag har räknat bort Linköping från guldstriden både en och två gånger under hösten. Nu är laget likt förbaskat med i racet igen – och det skulle inte förvåna mig om man drar det längsta strået. 

Gaelle Enganamouit sköt Hammarby i sank och Eskilstuna ännu närmare ett historiskt SM-guld. Med fyra omgångar kvar toppar man tabellen fyra poäng före tvåan Rosengård.

Senast lagen möttes gjorde hon alla tre målen. I kväll nöjde sig skyttedrottningen Gaelle Enganamouit med två fullträffar när Eskilstuna slog tillbaka Hammarby med 2–0 på Zinkensdamms IP.

Segern innebar att succélaget drog ifrån Rosengård i toppen och skaffade sig ett fantastiskt utgångsläge inför säsongsavslutningen. Fyra poäng skiljer lagen åt när fyra omgångar återstår att avverka.

Kvällens två mål från Enganamouit kan ha varit säsongens mest avgörande – för kampen om guldet, för striden kring nedflyttningsstrecket och för skytteligan. Helt klart är att de satte Eskilstuna i en riktig guldsits, att de definitivt inte förbättrade Hammarbys chanser att greja nytt kontrakt och att de gjorde kameruanskan själv till damallsvenskan okrönta skyttedrottning just nu.

***

Det var egentligen aldrig något snack. Eskilstuna var bättre än Hammarby på det mesta. Man var tyngre, starkare, mer löpvilligt och betydligt bättre organiserat. Man visade dessutom upp en offensiv spets som hemmalaget aldrig ens var i närheten av.

Medan Gaelle Enganamouit & Co omvandlade förlupna Hammarbypassningar på mittplan till sylvassa chanser mot Sofia Lundgren, skapade Hammarby egentligen inte särskilt mycket alls att skriva hem om någon gång under de 90 minuterna.

Skottstatistiken efteråt talade sitt tydliga språk. Eskilstuna vann den med förkrossande 22–8, siffror man inte skojar bort.

Medan Eskilstuna tog ett kliv till mot sitt första SM-guld har Hammarby en hel del att jobba i jakten på Mallbacken och tiondeplatsen i tabellen.

Rosengård brände sina chanser mot Göteborg och missade möjligheten att återta serieledningen. I morgon kan Eskilstuna koppla ett rejält guldgrepp.

Guldet är på väg allt halka Rosengård ur händerna. Kvällens bortamöte Kopparbergs/Göteborg slutade 0–0 – trots att Malmölaget vann skotten med förkrossande 17–3.

Ineffektiviteten och de förlorade poängen kan komma att bli helt avgörande för guldstriden. De regerande mästarna ligger en poäng bakom serieledande Eskilstuna som i morgon kan dryga ut försprånget till fyra pinnar om man vinner mot nästjumbon Hammarby.

Som jag skrev härom veckan ser Rosengård allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Laget har försvagats, spelet har försämrats och den tidigare så starka offensiven kommit av sig helt. Dessutom verkar laget ha tappat tron på sin egen förmåga.

Det, tillsammans med ett vägvinnande spel och ett fantastiskt självförtroende, talar för Eskilstuna. Rosengårds sista hopp i guldracet är spelprogrammet.

Medan Eskilstuna har tre tuffa uppgifter kvar att avverka (Piteå, Linköping och Kopparbergs/Göteborg) återstår bara en riktigt svår match (Linköping hemma) för Malmölaget.

Dessförinnan måste Rosengård få fart på målproduktionen igen annars är guldstriden avgjord redan innan säsongsfinalen.