Rosengård var illa ute före paus. 
Då bytte Therese Sjögran och Marta plats.
Resultatet: Malmölaget vann Supercupen.

Rosengård startade matchen bäst. Med ett stort bollinnehav och ett klart spelövertag förlade man spelet på Linköpings planhalva – dock utan att skapa några egentliga farligheter.

Andra kvarten var Linköpings helt och hållet. Gång på gång vann man boll när Rosengård var på väg framåt och svarade med snabba omställningar.

Det var vid den typen av spelvändningar som Kristine Minde skapade en vass möjlighet, som Vera Dyatel skickade i väg en distansmissil och som Pernille Harder tvingade Zecira Musovic till en reflexräddning. De avslutande 15 minuterna blev jämna, utan några stekheta målmöjligheter.

Efter pausen var rollerna ombytta jämfört med hur matchen startade. Linköping öppnade piggast och skramlade fram en fin chans, men sedan tog hemmalaget över.

Med Anita Asante i en ännu lite djupare position på mittfältet och genom att låta Marta ta plats centralt, samtidigt som Therese Sjögran flyttade ut på vänsterkanten fick Malmölaget stopp på blödningarna.

Efter förändringarna upphörde bollförlusterna på mittplan och Linköpings fina omställningsspel försvann nästan helt. Dessutom fick Rosengård en helt annan offensiv kraft centralt. Och det kom att bli avgörande.

Marta snodde åt sig bollen framför Mariann Gajhede och satte fart i ytan framför Linköpings mittförsvar där Magdalena Ericsson var sen att sätta press samtidigt som Janni Arnth låg alldeles för djupt för att kunna hindra brasilianskan från att komma till avslut.

Pang, sa det när Marta sköt Rosengård till ledning och cupseger.

Linköping skapade fler och klarare chanser – och hade nog vunnit om man förvaltat sina lägen bättre i första halvlek.

Kunnande och kvalitet vägde tyngre än motivation och en historisk möjlighet. Linköping besegrade Kristianstad med 2–1 och vann Svenska cupen för fjärde gången.

Segermarginalen blev knapp, men Linköpings finalseger var betydligt klarare än vadslutresultatet visade. Ett bättre spelarmaterial, spetsigare spelare och en betydligt större bredd blev utslagsgivande – allt mer ju längre matchen led.

Kristianstad fick visserligen en smakstart med ledningsmål redan efter fyra minuters spel. Marija Banusic utnyttjade ett misstag av comebackande landslagsbacken Charlotte Rohlin och satte dit matchens första mål.

Men Linköping kom tillbaka per omgående. Bara två minuter senare kvitterade Fridolina Rolfö (efter en miss av Hedvig Lindahl i Kristianstadsmålet) och med en dryg halvtimme kvar att spela tryckte danska landslagsmittfältaren Mariann Gajhede Knudsen dit segerbollen efter att Lindahl släppt retur.

Och det kunde blivit fler Linköpingsmål. Pernille Harder hade ett par chanser och Stina Blackstenius en riktigt bra. Men segersiffrorna stannade vid 2–1 och Linköping bärgade sin fjärde cuptitel – väldigt välförtjänt.

***

Linköpings portugisiska nyförvärv Claudia Neto visade att hon kommer att bli ett rejält tillskott på mittfältet. Portugisiskan visade gång efter annan vilken fin blick och bra passningsspel hon har. Samma sak gällde för debuterande danskan Janni Arnth som stundtals briljerade med sin fina passningsspel.

***

Samtliga tre mål kom efter tre, större eller mindre, misstag.

***

Kristianstad kändes hela tiden farligt framåt före paus. Gång efter annan tilläts laget ställa om från missade uppspel och passningar. Efter halvtid blev matchbilden en annan. Linköping spelade mer noggrant, tajtade till mittfältet och kontrollerade matchen närmast totalt.

***

Cupfinalen sändes i SVT, vilket var glädjande såväl för lagen som för svensk damfotboll.

***

Samtidigt som Linköping tog sin fjärde seger i Svenska cupen tog Kopparbergs/Göteborg tre sköna poäng i Damallsvenskan via 1–0 mot Piteå. Segerskytt blev Lisa Ek i sin första tävlingsmatch sedan återkomsten till Göteborg. Skoj för Ek som varit så skadedrabbad de senaste säsongerna.

Rosengård leder Damallsvenskan före Kif Örebro, men när Svenska cupen ska avgöras i kväll är det Linköping och Kristianstad som gör upp om titeln.
Och om jag ska sia så tror jag att hemmalaget (LFC) tar sin fjärde cupseger.

Linköping har vunnit cupen tidigare, 2006 och såväl 2008 som 2009 (då jag själv faktiskt var verksam i klubben). I kväll har man möjligheten att vinna den näst största titeln för fjärde gången – och jag är ganska säker på att man tar den.

Laget från Östergötland har i mitt tycke både bättre spets och bredd än vad gästande Kristianstad har. Dessutom har tränare Martin Sjögren stärkt upp truppen med två portugisiskor (där mittfältaren Claudia Neto är ett riktigt tillskott) och danska landslagsbacken Janni Arnth (som kommer att göra Linköpings mittförsvar ännu starkare).

Kristianstad då? Ja, laget är framme i sin första cupfinal någonsin, vilket naturligtvis är riktigt roligt och bra för svensk damfotboll. Fler lag än ”de vanliga” behöver vara med och slåss om titlar, bland annat för att intresset ska öka. Och laget har så klart chansen att ta en historisk titel, även om jag är ganska övertygad om att det blir Linköpingsjubel på Östgötaslätten i kväll.