Arkiv för tagg Kosovare Asllani

- Sida 2 av 6

Tragiskt av tv-kanalerna

av Anders Nilsson

Två svenska lag är framme i kvartsfinal i Champions League. Imponerande, men tydligen inte särskilt intressant.
Varken Linköping eller Rosengårds bortamatcher kommer ju att tv-sändas.

I eftermiddag sparkar kvartsfinalspelet i Champions League igång. Först ut är Bristol som tar emot Frankfurt på hemmaplan.

Kvartsfinalspelet fortsätter i morgon med tre matcher. Det är också då som Linköping och Rosengård kliver in i hetluften. Man skulle ju kunna tro att Champions League-kvartsfinaler med svenska lag inblandade skulle väcka ett visst intresse, men så är det dessvärre inte.

De som hade hoppats få följa Linköpings och Rosengårds fortsatta öden i Champions League går nämligen bet. Ingen tv-kanal väljer att sända Linköpings möte med danska Bröndby eller Rosengårds tuffa fajt mot regerande mästarlaget Wolfsburg.

Tragiskt!

I synnerhet eftersom Linköping har en riktigt bra chans att ta sig vidare till semifinalspel och Rosengård kan skriva historia som det första lag som besegrar de tyska mästarna i turneringen – någonsin.

Det är bara rent katastrofalt dåligt att tv-kanalerna väljer andra prioriteringar. Och oavsett vilka bortförklaringar de väljer att begagna sig av hade de kunnat visa matcherna – om viljan hade funnits.

Så slutar kvartsfinalerna:

Bristol Academy–FFC Frankfurt
Lördag klockan 15.00.

Ett möte som Frankfurt bara ska vinna. Laget är bättre på varje position och jag kan inte ens med en stor portion fantasi komma på något litet som talar för en Bristolskräll.

Linköpings FC–Bröndby
Söndag klockan 14.00.

Linköping får bära favoritskapet i den skandinaviska kvartsfinalduellen. Att landslagsanfallaren Fridolina Rolfö är skadad är ett avbräck, men inte på långa vägar så stort att det ska påverka utgången av kvartsfinalen. Jag tror att Linköping vinner båda matcherna.

Glasgow City–Paris Saint-Germain
Söndag klockan 17.05

Ett dubbelmöte som PSG inte ska, får eller ens kan förlora. Caroline Seger och Kosovare Asllani kan rikta in sig på semifinalspel redan innan den första kvartsfinalmatchen sparkat igång. Parislaget är nämligen dimensioner bättre än amatörlaget Glasgow. Jag räknar med två storsegrar för PSG.

VfL Wolfsburg–FC Rosengård
Söndag klockan 18.00

Rosengård står inför en rejält svår uppgift när man ställs om regerande mästarlaget Wolfsburg – som aldrig förlorat en match i Champions League.

Men om Rosengård ska lyckas slå storfavoriterna någon gång så är det nu. Wolfsburg har ett par tongivande spelare på skadelistan och visade att formen inte är den allra bästa när man föll i ligan förra helgen. Nilla Fischer & Co är favoriter, men Rosengård har en liten chans att skrälla.

En plats kvar att spela om

av Anders Nilsson

Någon riktig värdemätare var det inte tal om. Ett svagt Kina hade varken kraft eller kunnande att mäta sig mot ett Sverige som var bättre på varje position.

Sveriges tredje och sista gruppspelsmatch i Algarve Cup blev helt befriad från nerv och dramatik. Lotta Schelin hittade Kosovare Asllani som höll klubban i isen och gjorde 1–0 redan matchen var fem minuter gammal.

Där och då var matchen avgjord, åtminstone i praktiken. Sverige var helt enkelt ett, kanske till och med två nummer för stort för ett passningsskickligt men uddlös kinesiskt lag.

När Lotta Schelin, som var tillbaka efter sin huvudskada, sedan satte dit 2–0 på straff efter en dryg halvtimme var kistan sannerligen igenspikad.

Den svenska dominansen inleddes egentligen i samma stund som matchen blåstes igång höll i sig till sista avblåsning. Den enda frågan som krävde 90 minuter att besvara var hur stora segersiffrorna skulle bli.

Sofia Jakobsson fastställde slutresultatet till 3–0 på en svensk hörna i slutet av halvleken, om än med viss hjälp av den inte helt säkra kinesiska målvakten.

Så vilka besked fick förbundskapten Pia Sundhage i kväll?

Hon fick se hur stor betydelse Schelin har för det svenska anfallsspelet. Med ett karakteristiskt ryck låg hon bakom ledningsmålet och därefter hittade hon nätet från elva meter, även fast hennes straff inte var den bästa.

Sundhage fick också se Elin Rubensson sudda ut minsta lilla kvarstående tvivel om vem som ska spela högerback i VM. Göteborgsspelaren svarade för en gedigen och stark prestation. Och hon fick se Lina Nilsson stärka sina aktier ytterligare på den andra ytterbacksplatsen.

Därtill fick hon se Hanna Folkesson visa att hon vuxit in i rollen som svensk landslagsmittfältare. Den roll hon spelade till sig under fjolårets Algarve Cup.

Men det fanns några skönhetsfläckar också – både individuell och kollektivt.

Det höga svenska försvarsspelet höll på att bli kostsamt vid ett par tillfällen i första halvlek. Om Kina hade varit ett bättre lag hade Sverige sannolikt blivit straffat någon av gångerna som bollen lyftes in i ytan bakom Nilla Fischer och Emma Berglund.

Caroline Seger och Kosovare Asllani bokfördes båda för poäng, en framspelning respektive en fullträff, men kom för den skull inte upp i toppnivå.

Seger kunde ha spelat en ännu större roll, det har hon verktygen för att göra. Men PSG-spelaren blandade säkerhetsspel med små, korta glimtar av klasslir.

Asllani var sitt mål till trots ganska osynlig i matchen, precis som hon varit både mot Tyskland och Brasilien. Alldeles för många gånger löpte hon ut mot kanterna och kom bort från den centrala ytan där hon kan göra som mest nytta.

Det finns således mer att hämta av de båda PSG-proffsen, vilket kan ses som något positivt.

Med en match kvar av årets Algarve Cup är Pia Sundhages VM-elva i det närmaste spikad. Det finns, som jag ser det, bara en plats kvar att spela om och det är den intill Nilla Fischer i mittförsvaret.

I dagsläget känns Rosengårds Emma Berglund närmast platsen och jag har svårt att se hur någon ska kunna ta den ifrån henne. Men det är där, bredvid Nilla, som det finns en liten möjlighet.

Anders Nilsson

Inga positiva besked

av Anders Nilsson

Lite rörigt, ganska ostrukturerat och stundtals stora brister i organisationen. Så kan Sveriges möte med Brasilien sammanfattas.

Jag såg första halvlek med ena ögat, jag följde andra halvan fullt fokuserad på händelserna som utspelade sig i Portugal. Sverige förlorade mot Brasilien efter ett vackert frisparksmål signerat Marta Vieira da Silva och ett straffmål som var långt ifrån otagbart.

Martas finfina frispark, som gick via stolpen och Hedvig Lindahls rygg i mål, var matchens absoluta toppnotering. För det här var ingen match som kommer att bli ihågkommen – och tur är väl det.

Det svenska spelet var inte rasande dåligt, men det var definitivt inte bra. Ostrukturerat, rörigt och under långa stunder helt utan en fungerande organisation. Lägg därtill att nyckelspelarna Caroline Seger och Kosovare Asllani var tämligen osynliga och att mängder av passningar slogs bort eftersom de så viktiga löpningarna lyste med sin frånvaro så blir bilden av en ljummen insats ganska tydlig.

Som lök på laxen tvingades Hedvig Lindahl kliva av i första halvlek efter en spark på handen och med ett halvt mål på sitt samvete – för frisparken som betydde 1-0 var inte otagbar.

Förbundskapten Pia Sundhage gjorde tre byten i halvtid i hopp om att tillföra energi. Antonia Göransson ersatte Sofia Jakobsson, Jenny Hjohlman tog Kosovare Asllanis plats och Linda Sembrant bytte med Caroline Seger.

Men trippelbytet gav ingen märkbar effekt på det svenska spelet som var minst lika rörigt och slarvigt som före paus. Felpassningar följdes av mängder av dåliga värderingar och märkliga beslut.

Brasilien ökade på till 2–0 på straff i mitten av halvleken efter att Sara Thunebro stått på hälarna. Carola Söberg gick åt rätt håll, men släppte det ganska mesiga avslutet under sig.

Sverige föll i en match som gav Pia Sundhage betydligt fler frågeställningar än besked.

***

Positivt!
Sofia Jakobsson var med sin enorma löpstyrka ett ständigt hot framåt.

Piggt!
Jenny Hjohlmans inhopp. Umeåspelaren gjorde avtryck och visade att hon vill vara med och slåss om en plats i VM-laget.

Ovisst!
Hur den svenska backlinjen ska se ut. Försvarsspelet sattes inte på särskilt många svåra prov mot Brasilien och jag har svårt att se att någon spelare stärkte sina aktier.

Negativt!
Sara Thunebros insats. Eskilstunabacken var ofta felpositionerad, blev överspelad för enkelt och kastade mängder av passningar rakt i händerna på brasilianska spelare.

/Anders Nilsson

Andra halvlek bådar jävligt gott

av Anders Nilsson

Det första jag möts av när jag får igång matchen mellan Sverige och Tyskland i Algarve Cup är en tysk ledning med 2-0. Två mål som tydligen hade gjorts under matchen första minuter. Något annat än en mardrömsstart går ju inte att kalla det. Att vända 2-0 mot Tyskland är ett mission impossible, det vet ju alla. Så det var inte med tillförsikt jag såg fram emot resterande 80 minuter.

Sverige hade stora problem hela första halvlek. Försvaret såg darrigt ut och mittbackarna Nilla Fischer och Linda Sembrandt övertygade inte. Tillsammans bildar de troligtvis ett av världens långsammaste backpar, på den här nivån givetvis. Till vänster hade Jessica Samuelsson det ännu tyngre. Gång på gång attackerade Tyskland längs den kanten.

Offensivt såg det inte mycket bättre ut. Framförallt på mittfältet var det en hel del bolltapp och dåligt passningsspel. Förklaringen ligger mycket i att Tyskland direkt hittade en hård och aggressiv press som Sverige inte kunde hantera. På grund av det var spelet i sista tredjedelen i stort sett obefintligt trots att Sofia Jakobsson löpte och löpte för att hitta ytor i djupled. Tysklands backlinje tappade egentligen fokus ordentligt en gång och då gjorde Sverige 2-1. Det målet var mentalt jävligt viktigt.

Jag vet inte vad Pia Sundhage sa i halvlek, men något fantastiskt lär det ha varit. För om första halvlek gjorde mig orolig så vill jag se andra om och om igen. Det gör mig uppriktigt glad att se hur Sverige vänder underläge mot Europamästarna Tyskland. Det som egentligen är ett mission impossible. Pressen från tyskorna var plötsligt hanterbar för det svenska mittfältet och det skapade ett betydligt större lugn i det offensiva spelet.

Kosovare Asllani gjorde entré i matchen efter att ha varit helt osynlig i första. Henne targetspel och kvicka fötter är av stor betydelse för den svenska anfallsspelet. Bredvid henne fortsatte Jakobsson att löpa. Hon löpte såpass mycket och såpass bra att jag inte ens saknade Lotta Schelin.

På det stora hela kändes aldrig Tyskland riktigt farliga under resten av matchen. Försvarsspelet över hela planen blev bättre och Lina Nilsson, som byttes in i halvlek istället för Samuelsson, stängde till på sin kant. Även om det såg bättre ut i backlinjen så är jag rätt säker på att jag inte vill se Sembrandt bredvid Fischer i VM. Brist på tempo och en del konstiga beslut gör att hon faller bort till förmån för Charlotte Rohlin eller Emma Berglund. Vem av dem lär avgöras i kommande matcher.

Jag är bitter av naturen och har betydligt lättare för att såga än att hylla. Men idag vill jag ändå hylla. Andra halvlek bådar jävligt gott för att vara ärlig. Förutom att resultatet ser bra ut på pappret och att en vinst mot Tyskland sätter respekt i det svenska laget, så gläds jag främst åt att se hur laget mentalt kan vända matchen efter den starten.  Sofia Jakobsson, som verkar ha återuppstått som fotbollsspelare, får mitt högsta spelarbetyg. Hon slet stenhårt från minut ett och fick förtjänstfullt göra två av Sveriges fyra mål. Jag gillar inte alls tanken på att hon troligtvis får flytta ut på en kant i nästa match.

Resten av hyllningarna spar jag till senare under turneringen. En gång är ingen gång, som man säger.

Maja Johansson

Vinster och girighet

av Anders Nilsson

Linköping gick på knock och säkrade avancemang direkt.
Rosengård kunde gjort likadant, men efter många missade möjligheter får Malmölaget en tuffare resa till en Champions League-kvartsfinal.

Oj, vilken totalkross som Linköping bjöd på. Det behövdes inte ens 40 minuter för att döda allt vad spänning och dramatik heter i hemmamötet med ryska Zvezda. 4–0 i paus blev 5–0 innan matchen var över och Linköping är därmed redan klart för kvartsfinal.

Och faktum är att Rosengård hade kunnat gå samma väg. Malmölagets första 30 minuter mot Fortuna Hjörring var bra och borde resulterat i ett betydligt större försprång än Anja Mittags 1–0-mål.

Men när effektiviteten lämnade en del övrigt att önska kunde Sofie Pedersen visa danskorna en väg tillbaka i fajten i början av andra halvlek.
Just där och då var det fördel Fortuna.

Katrin Schmidt löste upp knutarna. Med sitt 2–1-mål satte hon Rosengård i förarsätet inför returen på blöt dansk höstmark.

Förutsättningarna kunde, och borde, vara bättre för Malmölaget.
Men nu är det som det är och Rosengård kommer att gå vidare till Champions League-kvartsfinal, det är jag bombsäker på.

***

Det var inte bara Rosengårdspelare som gick av planen med en känsla av missmod i går. Lotta Schelin & Co i Lyon kryssade (1–1) mot Caroline Seger och Kosovare Asllanis PSG. Helt klart en missräkning för Lyonspelarna.

***

Jag kan inte sätta punkt för bloggandet den här gången utan att kommentera Martas utspel. Brassestjärnan kan komma att lämna Rosengård när hennes kontrakt med klubben går ut efter returmötet med Fortuna Hjörring.

Parterna diskuterar en förlängning, men står enligt uppgifter väldigt långt ifrån varandra i dagsläget.

– I bland kan man inte göra vad hjärtat vill utan man måste göra vad som behövs. Det är klart att jag vill spela i Champions League, men jag måste också överleva på det jag tjänar och jag har många som behöver mitt stöd, säger Marta bland annat till Kvällsposten.

Ett jävligt provocerande uttalande, tycker jag.
Om någon har tjänat pengar på att spela fotboll i Damallsvenskan så är det Marta Viera da Silva. I Umeå tjänade hon mellan 80 000-100 000 kronor i månaden och i Tyresö nästan det dubbla.

Pengar som borde räckt jävligt långt – både för egen del och till försörjning av släkt och vänner.

Med tanke på att ingen tjänat sådana enormt stora pengar i Damallsvenskan som Brassestjärnan faktiskt gjort tycker jag att hennes uttalande är pinsamt och direkt hånfullt mot alla de damallsvenska spelare som lever sina drömmar med några futtiga tusenlappar i fickan varje månad.

Ömsom vin, ömsom rekord

av Anders Nilsson

En hjälte hyllades före avspark, en legendar spelade sin 200:e landskamp och en notorisk målspruta satte nytt rekord med sitt 73:e mål i blågult.
I övrigt var det mesta som vanligt – Sverige blandade och gav, Tyskland vann.

En tyst minut, två svårslagna rekord och en ganska bra fotbollsmatch. Så skulle man kunna sammanfatta Sveriges möte med Europamästarna Tyskland i Örebro.

Pia Sundhages blågula elva spelade stundtals riktigt bra och var nära att spela lika mot kontinentens högst rankade landslag. Närmare än senast lagen möttes.
Och när Lotta Schelin snappade upp en makalöst illa slagen tysk passning och rullade in 1–0 i den 69:e minuten såg det ganska bra ut.

Sverige hade kommit tillbaka från en riktigt jobbig första kvart efter pausdrickat, stått pall för en hög och aggressiv tysk press och Schelin hade blivit historisk.

Men glädjen blev kortvarig. Tre minuter senare smällde Dzenifer Marozan in en frispark och kort därefter stötte Alexandra Popp in tyskornas segermål.

Förbundskapten Pia Sundhage var glad och riktigt positiv efter slutsignalen, förlusten till trots. Personligen kände jag mig inte lika fylld av eufori. För även om Sverige gjorde en på flera sätt bra match avslöjades flera ganska graverande skönhetsfläckar.

De tyska målen var knappast otagbara för målvakten Carola Söberg, såväl Kosovare Asllani som Sofia Jakobsson svarade för ganska bleka insatser och det svenska passningsspelet höll långt ifrån samma höga kvalitet som det tyska.

Och bytena ska vi inte ens tala om. Att Malin Diaz fick komma in efter paus istället för Lisa Dahlkvist var jag med på, men sedan tappade jag tråden. Medan Olivia Schough och Emma Lundh fick värdefull speltid satt årets stora genombrottsspelare, Fridolina Rolfö, kvar på bänken fram till de sista minuterna.

Hur tänkte Sundhage där?

***

Nog hade Rolfö gjort sig förtjänt av en halvtimmes spel – åtminstone.
Nu blev det inte så, men Linköpingsforwarden hann ändå visa att hon blir att räkna med framöver under sina sex minuter på planen.

***

I övrigt då?

Tja, det finns en del att jobba med, så som defensiva omställningar där fler spelare måste löpa i maxfart och ta jobbet direkt. Emma Berglunds insats som vänsterback var helt okej, även om ovanan lyste igenom vid några tillfällen. Jag hävdar fortfarande att Berglund är det bästa komplementet till Nilla Fischer centralt i backlinjen.

Och offensivt krävs en plan B när djupledsbollar på Schelin inte ger utdelning.

***

Men jag slutar som jag började – med två rekordinnehavare. Therese Sjögran spelade sin 200:e landskamp och Lotta Schelin slog det svenska målrekordet.
Det om något är värt att ta med sig från mötet med Tyskland på Behrn Arena.

Svensklagen har slagläge

av Anders Nilsson

Rosengård joggade sig vidare till nästa runda i Champions League. Linköping fick slita betydligt mer för att ta sig till åttondelsfinal – men ett härligt hattrick och en gruvlig revansch lovar gott inför framtiden.

Det ser ljust ut för svensklagen Rosengård och Linköping i Champions League. Mästarlaget mot Malmö möter danska Fortuna Hjörring i sin åttondelsfinal medan Linköping ställs mot ryska Zvezda-2005.

Men vi backar bandet lite. Rosengård avancerade i turneringen redan i onsdags när man besegrade ryska mästarlaget Rjazan med 2–0, (5–1 sammanlagt), utan att förta sig.

Lika lätt gick det inte riktigt för Linköping. Efter 2–1-förlusten i första mötet med Liverpool krävdes seger i hemmareturen för att ta rygg på Rosengård och avancera till nästa runda.

Och vinst blev det. En klar sådan till och med. Fridolina Rolfö sköt Liverpool i sank och Linköping vidare i Champions League med ett härligt hattrick.

Nu ser framtiden både intressant och ljus ut för de två svensklagen. Rosengård har väldigt goda chanser att gå vinnande ur striden med Fortuna Hjörring och Linköpings möjligheter att spela Zvezda ur cupen är inte alls små.

Skulle det krisa får väl Östgötalaget sätta sin tilltro till Fridolina Rolfö. Hon som tagit stora kliv under året, spelat sig in i Pia Sundhages blågula trupp och blivit matchhjälte i Champions League.

Så slutar åttondelsfinalerna:

Zürich–Glasgow
Zürich går vinnande ur striden. Erfarenheten och den högre kvaliteten avgör.

Rosengård–Fortuna Hjörring
Rosengård är spetsigare, har bredare trupp och högre nivå. Därför vinner man det skandinaviska derbyt, precis som Tyresö gjorde förra säsongen.

PSG–Lyon
Kosovare Asllani 
och Caroline Seger ställs mot Lotta Schelin i ett prestigemöte inget av lagen ville ha redan här. Lyons större vana av viktiga Champions League-matcher blir avgörande.

Wolfsburg–Neulengbach
Regerande mästarna från Tyskland imponerade inte i 16-delsfinalen mot norska Stabaek (vinst med 3–1). Här går det lättare för Nilla Fischer & Co. Klar seger.

Linköping–Zvezda-2005
Linköping har en ganska god chans att avancera ytterligare. Visserligen har Zvezda erfarenhet och bra spelarmaterial, men magkänslan säger att Linköping fixar uppgiften.

Barcelona–Bristol
Spanska mästarlaget kommer att ta sig förbi även detta hinder. Laget känns mer stabilt och har gott om kvalitet.

Frankfurt–Torres
Italienska Torres är inte alls oävet, men Frankfurt blir en nöt de inte kommer kunna knäcka. Tyska lag och mästerskap, ni vet.

Brøndby–Gintra
Danska Bröndby låg skrynkligt till i 16-delsfinalen, men kom tillbaka och vann. Nu får man en lätt resa till kvartsfinal.

Olika förutsättningar

av Anders Nilsson

Rosengård vann mot ryska Ryazan och Linköping föll mot Liverpool.
Medan Malmölaget är nära avancemang står Linköping inför en tuff retur i Champions League.

Rosengård skaffade sig ett riktigt fint utgångsläge inför returmötet med Ryazan i Champions League. Katrin Schmidt nickade laget till ledning, Marta ökade på till 2–0 och Kirsten van de Ven fastställde slutresultatet med sitt 3–1-mål.

I och med bortasegern ser framtiden riktigt ljus ut för mästarlaget från Malmö.

***

För Linköping väntar en tuffare nöt att knäcka. Gårdagens 2–1-förlust mot Liverpool gör att Östgötalaget har kniven mot strupen i returen på hemmaplan. Kristin Mindes bortamål förbättrade dock möjligheterna till avancemang något.

***

Svensklagen svarade tillsammans för fyra mål i gårdagens Champions League-matcher. Inget av målen gjordes av en svenska.

***

Svenska målskyttar fanns dock i andra matcher. Nilla Fischer målade för sitt Wolfsburg och Kosovare Asllani inledde målskyttet när PSG besegrade Twente.

 

 

Lysande Lotta, VM-biljetten i hamn

av Anders Nilsson

Visst vann Sverige och kvitterade ut biljetten till VM i Kanada.
Visst lyckades Lotta Schelin tangera Hanna Ljungbergs målrekord i landslaget.
Och nej, något annat var väl aldrig att vänta.

Måldrottningen Lotta Schelin.
Måldrottningen Lotta Schelin.

Kanske fanns det en och annan där ute som var rädd att Sverige skulle förlora mot Skottland i den sista VM-kvalmatchen. Men frågan är om det faktiskt fanns någon egentlig anledning. Senast Sverige förlorade en kvalmatch var 2004 och matchen ifråga var betydelselös.

Därmed inte sagt att Pia Sundhages lag svarade för en klart godkänd prestation, för det gjorde man. Spelarna klev ut inför drygt 9 000 åskådare på Gamla Ullevi, tog tag i och dikterade villkoren i matchen och fixade VM-plåten efter seger med 2–0.

Therese Sjögran gav Sverige ledningen tidigt i matchen och Lotta Schelin utökade i slutet. Lyon-anfallarens mål tog henne upp på lika många (72 stycken) som Umeås tidigare skyttedrottning Hanna Ljungberg. Glimrande bra gjort!

Att Schelin fick tangera målrekordet i sin gamla hemstad var riktigt roligt, att hon fick göra det i den sista VM-kvalmatchen var vältajmat, det var bara pricken över i:et som saknades. Jag hade unnat Lotta att få smälla in det där 73:e landslagsmålet också, i synnerhet just i kväll.

Men rekordmålet får komma vid ett senare tillfälle istället. Det viktigaste var trots allt att Sverige blev klart för VM i Kanada, resten var bara en riktigt bra bonus.

***

Om jag var   lite kritisk till Sundhages laguttagning till mötet med Bosnien senast var jag mer till freds i kväll. Emma Berglund tog plats intill Nilla Fischer i mittförsvaret, Elin Rubensson fick chansen till vänster i backlinjen, Kosovare Asllani flyttades ner på mittfältet och Sofia Jakobsson fick bilda anfallspar med Lotta Schelin.

De förändringarna resulterade i en i mitt tycke starkare och klart mer tempostark svensk elva. Den stora frågan är bara varför Sundhage inte tog chansen att spela ihop kvällens elva redan mot Bosnien? Det hade definitivt jag gjort.

Inget lag för VM

av Anders Nilsson

Två aktuella frågor inför VM-kvalmötet med Bosnien-Hercegovina: Kommer Lotta Schelin att slå Hanna Ljungbergs målrekord? Har Pia Sundhages mönstrat bästa tänkbara startelva ?

I morgon eftermiddag tar Sverige näst sista steget mot VM i Kanada nästa sommar. Bosnien-Hercegovina står för motståndet i en match som Pia Sundhages landslag faktiskt bara ska vinna.

Jag säger inte att det blir en skrattmatch eller målfest, men allt annat än en svensk seger är att betrakta som ett misslyckande. Så är det bara.

Sverige kommer till spel med följande elva: Hedvig Lindahl – Lina NilssonNilla FischerLinda SembrantSara Thunebro – Caroline Seger – Olivia SchoughHanna FolkessonTherese Sjögran – Kosovare Asllani, Lotta Schelin.

Nu till svaren på mina frågor:

1) Nej, jag tror inte att Schelin går förbi Umeås gamla skyttedrottning redan i morgon. Att Schelin kommer slå målrekordet är jag säker på, men det sker nog knappast mot Bosnien-Hercegovina.

2) Det kan alltid diskuteras. Jag har inte sett landslagets träningar den här gången och kan därför omöjligt bedöma i vilken form spelare är i. Trots det är  jag är ändå lite förvånad över att Emma Berglund petas från mittförsvaret till förmån för Linda Sembrant och att Olivia Schough tar en startplats till höger på mittfältet.

Nu tror jag visserligen inte att uttagningarna har någon större betydelse i negativ mening för utgången av morgondagens match, men om man ser det hela i ett längre perspektiv med sikte på ett lyckat VM skulle åtminstone jag gjort några förändringar i laget om jag var i Sundhages position.

Laget mot Bosnien-Hercegovina är har en offensiv balans Sverige inte har råd att spela med om man har ambitioner att ta medalj i Kanada nästa sommar.

Jag har tidigare argumenterat för att redan nu börja spela ihop det lag som ska göra det för Sverige om mindre än ett år, men ställer mig frågande till om det faktiskt är vad Sundhage gör.

Känslan är snarare att hon väljer kompletterar sin stomme med olika typer av spelare beroende på motstånd, än att spela ihop ett blivande VM-lag. Det kan finnas poänger i att variera spelare utifrån vilken nation som står på andra sidan mittlinjen, men mitt val hade ändå varit en långsiktig satsning på en riktigt gångbar och klart mer defensivt balanserad blivande VM-elva.

Sida 2 av 6
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB