Tyresö har balanserat på slak lina från gång till annan sedan i somras. I söndags tvingades man göra det igen – bara för att uppfylla förbundets krav på hemmafostrade spelare.

Tabelltvåan Tyresö kom till söndagens match mot Mallbacken med en 18-spelare stark trupp där tio av spelarna hade, och alltjämt har, utländska pass.

Nu uppfylldes ändå Svenska Fotbollförbundets krav på att lagen i Damallsvenskan måste anmäla matchtrupper som till åtminstone till hälften består av hemmafostrade spelare (läs mer om innebörden här) eftersom Marta räknas som en sådan.

Det är så det har sett ut i Tyresö under hösten och i LdB FC Malmö från tid till annan under säsongen. Frågan är till vilken nytta?

Även om förbundet helt säkert haft ett ädelt syfte med bestämmelsen om hemmafostrade spelare, som att fler unga, svenska talanger ska få chansen i Damallsvenskan, är den krassa verkligheten att regeln är lika värde- som verkningslös.

Det är egentligen inte svårare att uppfylla förbundets krav än att låta en handfull spelare, egenfostrade så klart, ta plats på bänken. Om spelarna sedan är tolv, 15 eller 47 år gamla är helt ovidkommande, huvudsaken är ju att lagen inte anmäler en trupp där fler än hälften av spelarna inte är hemmafostrade.

Min åsikt är att det behövs helt andra incitament för att locka och pusha landets bästa klubbar att släppa fram än fler unga talanger – men också att fler unga talanger måste inse vad som krävs för att faktiskt konkurrera med redan etablerade spelare om startplatser i sina lag.

Det finns ett antal olika vägar att gå för att få fram fler högklassiga spelare i Sverige, men regeln om hemmafostrade spelare har inget med dessa att göra och kan därför slopas.