Rosengård ser allt mindre ut som ett guldlag för varje omgång som går. Mallbacken å andra sidan, ser mer och mer ut som ett lag som spelar i damallsvenskan även nästa år.

Inför säsongen var jag övertygad om, nej bergsäker på, att Rosengård skulle försvara sitt SM-guld. Relativt enkelt dessutom. Men förutsättningarna har förändrats ganska rejält sedan i våras.

Anja Mittag spelar i Paris Saint-Germain, Ramona Bachmann i Wolfsburg och Therese Sjögran är sportchef. Tränaren Markus Tilly, som ledde laget när säsongen startade, är ersatt av danske Jack Majgaard Jensen.

Spelarförlusterna har inneburit att Rosengårds vägvinnande spel kommit av sig, att slagstyrkan devalverats kraftigt och att man inte längre förfogar över landets bästa spelartrupp.

Efter 0–0 mot Kristianstad senast och 2–2 mot Piteå i dag har jag svårt att se hur Malmölaget ska klara av att försvara sitt SM-guld. Man spelar inte som ett mästarlag, man har inte den där självklarheten över sig som ett guldvinnande gäng brukar ha och man har kanske inte heller tillräckligt med tro på sin egen förmåga.

Om Rosengård tidigare hade en spelidé och ett anfallsspel som kunde mäta sig med Europas bästa går offensiven nu mycket mer på chans. Det vilar ett tungt ansvar på Marta och Natasa Andonovas axlar att kliva fram och avgöra matcher med sin skicklighet och spetskompetens.

Nej, guldet lämnar Malmö i år. Frågan är om det hamnar i Eskilstuna eller Linköping.

***

Piteå är värda att nämnas i mer än förbifarten. Laget är utan tvekan årets största positiva överraskning. En väldigt stor del i Piteås framgångar grundar står att finna i den otroliga tydlighet ifråga om spelidé och metod, som jag ser det.

Det är aldrig minsta lilla tveksamhet hos Piteås spelare hur de ska agera i givna situationer. Den tryggheten, tillsammans med en härlig lojalitet och Pauline Hammarlunds målglädje kan räcka hela vägen till en Champions League-plats.

***

Lika säker som jag var på att Rosengård skulle försvara guldet, lika övertygad var jag inför säsongen om att Hammarby skulle fixa nytt kontrakt – på AIK och Mallbackens bekostnad.

Nu är jag långtifrån lika säker.

Medan Mallbackens spel har blivit allt mer välorganiserat och framför allt tajtare, blandar Hammarby högt och lågt. Stockholmslaget släpper in näst mest mål i hela serien och har ännu inte fått någon vidare fart på fabrikationen framåt.

Efter Mallbackens 1–0-seger mot Kristianstad tidigare i dag håller jag laget som knapp favorit i streckstriden. En strid som mycket väl kan komma att avgöras när lagen möts i näst sista omgången.

Göteborg kom till matchen mot Hammarby utan målvakt, men förlorade av helt andra anledningar.

Att inte kunna ställa en målvakt mellan stolparna i en seriematch är direkt dåligt och ett tydligt tecken på att det finns mycket kvar att jobba med i de damallsvenska klubbarna. I vissa avseenden håller ligan skyhög kvalitet, i andra är nivån närmast bottenlöst låg.

Men det var inte avsaknaden av en målvakt som blev Göteborgs fall på Zinkensdamms IP, det var det ojämna, stundtals helt ostrukturerade, försvarspelet och bristen på en plan B.

Faktum var att Hammarby kom till dubbelt så många avslut som Göteborg gjorde (12–6) och skapade vid sidan av målen flera fullödiga chanser som mycket väl hade kunnat resultera i ännu fler mål. Framför allt kunde Bajen tämligen enkelt försvara sig mot gästernas få och uddlösa attacker.

På plats såg jag hur Göteborg körde fast anfallsmässigt redan före paus, hur Manon Melis blev stillastående, hur Lieke Martens hade svårt att hitta in med bollar bakom Hammarbys lågt stående backlinje.

Det var egentligen bara en gång som Melis blixtrade till och då gjorde hon mål.

I andra halvlek flyttade Stefan Rehn fram sina styrkor, såg till att alltid attackera med minst två spelare mot Hammarbys högerback Olga Ekblom, men närmare än Danielle Van de Donks reducering kom man aldrig.

Jag läste den kritik Mallbackens ordförande Sven Eriksson riktade mot Göteborg efter förlusten och har förståelse för hans besvikelse. Men som jag ser det var det inte Anna Ahlstrands målvaktsinsats (även om Emma Janssons 1–0-mål inte direkt såg otagbart ut) som fällde Göteborg. Det var snarare bristen på variation i anfallsspelet och den totala avsaknaden spel i djupled bakom Hammarbys backlinje.

***

I övrigt gick det nästan som väntat. Rosengård briljerade inte, men hittade ändå en väg att vinna mot Mallbacken. Ett sent frisparksmål från Marta säkrade tre viktiga poäng.

***

Linköping hade chansen att blanda sig i guldstriden på allvar igen, men tog den inte. Med ett sent mål sköt Julia Spetsmark samtliga tre poäng till Kif Örebro istället.

***

I Solna bjöds det på svängdörrsförsvar och mål i massor. AIK nätade tre gånger om, men förlorade ändå mötet med Umeå. Det krävs nog ett mirakel om AIK ska spela damallsvensk fotboll även nästa år.

***

De återstående topplagen, Eskilstuna och Piteå, tog full pott båda två. Eskilstuna är därmed tvåa i serien, två poäng bakom Rosengård, medan Piteå parkerar på fjärde plats, en pinne bakom Linköping.

Hon har beskrivits som både blyg och tystlåten. Tur då att handling säger mycket mer än ord. Stina Blackstenius lät högerfoten tala och sköt sitt Linköping till finalseger i Svenska cupen.

I slutet av första halvlek kom hon loss, löpte ifrån Rosengårds mittbackar och placerade bollen utom räckhåll för Zecira Musovic. Stina Blackstenius gav Linköping ledningen i cupfinalen, på typiskt Stina Blacksteniusvis.

Några minuter senare avböjde hon att medverka i en tv-intervju.

Blackstenius är inte bekväm med att prata offentligt, trivs inte i rampljuset – utanför planen. På densamma är hon stark, tuff och snudd på hänsynslös. Det visade hon under F19-EM för ett par veckor sedan och det visade hon igen i dagens cup-final.

Östgötatjejen var på ett eller annat sätt inblandad i de farligheter som Linköping skapade i finalens första halvlek. Vållade hon inte problem för Amanda Ilestedt och Emma Berglund i Rosengårds mittförsvar med sina djupledslöpningar så utmanade hon från kanterna. Det var därför inte särskilt överraskande att just hon gjorde matchens första mål inför 5 602 åskådare.

När Ilested och Berglund kom fel, gick bort sig något, då högg Blackstenius. Målet gav Linköping greppet om finalen och utan Anita Asante, Sara Björk Gunnarsdottir och Ramona Bachmann hade Rosengård inte kraft, variation eller kunnande nog att komma tillbaka.

Visserligen vaskade Marta fram ett par kvitteringschanser, men närmare än så kom aldrig Malmölaget. När även brasilianskan tvingades lämna planen på grund av skadekänningar var saken i praktiken klar.

Innan matchen var över ökade Vera Diatel (läckert framspelad av Pernille Harder) på till 2–0 och dödade i samma stund det sista lilla hopp som möjligen fanns kvar i Rosengårdslägret. Linköping vann, försvarade sitt guld och lade sin femte cuptitel till handlingarna.

***

Linköping var inte bara vassare, man var bättre än Rosengård i matchen. Defensivt var man bättre organiserat och mer aggressivt, offensivt hade man större variation, mer fart och ett djupledsspel som Malmölaget aldrig kom i närheten av.

***

Therese Sjögran hade chansen att avsluta karriären (på riktigt) med en cuptitel. Så blev det inte.

***

Charlotte Rohlin var precis så bra som hon kan vara.  Brytningen när Marta var på väg igenom i andra halvlek var högklassig och kanske matchavgörande.

AIK hade chansen att knapra in på Mallbacken, Hammarby och Umeå i tabellen, men tog den inte. Vittsjö vann med 4–0 och sköt Solnalaget ytterligare ett steg närmare Elitettan.

Semifinalsegern mot Tyskland har väckt förhoppningar till liv.
Intresset för ett svenskt F19-landslag har knappast varit större.
I kväll kan framtidens blågula stjärnor bli mästare, i kväll kan en ödmjukt kaxig grupp av spelare bli odödliga.

Det har varit ett par händelserika dagar. Rosengård och Linköping har tappat poäng, Piteå har klättrat i tabellen och Therese Sjögran har gjort comeback efter några dagar som fotbollspensionär. Dessutom har Kristin Hammarström aviserat att hon varvar upp i Kopparbergs/Göteborg igen, åtminstone för en kortare period.

Men än mer aktuellt är kvällens EM-final. Förväntningarna ligger i luften. Avgörandets stund är här. Ett sista hinder återstår på F19-landslagets resa mot att bli bäst i Europa, det svåraste hindret av alla – Spanien.

Det kommer att krävas något alldeles extra för att Calle Barrlings blågula gäng ska lyckas besegra den stora förhandsfavoriten, men efter den prestation Sverige svarade för i semifinalen mot Tyskland känns inget helt omöjligt.

EM-semifinalen väckte dessutom stor intresse. Dagen efter var nyheterna om F19-landslagets mäktiga match den mest lästa och delade i båda kvällstidningarna.

Ytterligare ett tecken på det nyväckta och stora intresset är att kvällens final direktsänds i TV 12. Glädjande, minst sagt.

Kris och comeback
Rosengård tappade i går poäng för tredje matchen i följd, vilket inte hänt sedan våren 2011 om jag minns rätt. Med tränaren Markus Tilly sjukskriven, nyckelspelaren Anja Mittag såld toill PSG och skador på viktiga Anita Asante och Marta genomgår klubben just nu en slags mini-kris.

Att Therese Sjögran i går gjorde comeback efter en rekordkort tid som fotbollspensionär är ett tecken på den ”kris” jag tycker mig skönja. Att veteranen hoppar in i det läge Rosengård befinner sig i kan jag förstå, men det får klubbens sista-matchen-kampanj att kännas billig.

Nu tror jag att Malmöklubben gör klart med en ny tränare riktigt snart och sannolikt stärker upp truppen med ytterligare en eller två spelare. Men tills dess lär väl Sjögran vara såväl sportchef som tränare och spelare …

Linköpings låga lägstanivå
Segern i mötet med Rosengård imponerade, gårdagens förlust mot Piteå gjorde det inte. Linköping fortsätter att varva topprestationer med riktiga bottennapp.

Med tanke på den spelartrupp man förfogar över ska laget inte behöva fallera så som man gjorde i första halvlek i Norrbotten.

Hammarlund är het
Hon gjorde mål i fem raka matcher innan sviten tog slut. I går hittade Pauline Hammarlund rätt igen när hon sköt 2–0 till Piteå mot Linköping. Därmed är Hammarlund ny skyttedrottning i damallsvenskan med sina åtta fullträffar.

Jag skulle inte bli förvånad om anfallaren uppvaktas av Rosengård redan nu i sommar.

Eskilstuna till topp
I kväll kan Eskilstuna ta över serieledningen. Säsongens stora överraskningslag går vid seger mot Hammarby om både Linköping och Rosengård. Vem hade trott det när säsongen startade?

Rosengård såg ut att gå mot seger i kvällens toppmöte – trots spelmässigt övertag för Linköping. Då svarade hemmalaget för en mäktig vändning och väckte rejält liv i den damallsvenska toppstriden.

2–1-seger och tre hyperviktiga poäng innebar att Linköping klättrade upp på samma poäng som serieledande Rosengård, en före tabelltrean Eskilstuna. Damallsvenskan lever i allra högsta grad och toppstriden kan bli den tuffaste på flera år.

Men det såg länge ut som att Linköping skulle förlora och tappa mark till lagen ovanför – trots att man var det spelmässigt bättre laget under stora delar av kvällens match.

I första halvlek hade hemmalaget det mesta av spelet och tryckte tillbaka ett defensivt balanserat Malmölag. Det var egentligen bara mål som saknades, men närmare än ett fräsande skott strax utanför och en nick i ribban från Kristin Minde kom aldrig Linköping.

Den andra halvleken hann bara komma igång innan Rosengård replikerade. En välplacerad frispark från nyförvärvet Natasa Andonova prickade virket, men Emma Berglund höll sig framme på returen och nickade in 1–0 till gästerna.

Eller?

Katie Fraine i Linköpingsmålet räddade nicken, men bollen bedömdes vara över mållinjen. Medan Rosengårdsspelarna jublade över ledningsmålet protesterade Linköpings spelare vilt mot domslutet.

Efter målet flyttade Linköping fram sina positioner och tog tillbaka initiativet. Spelet förlades allt längre stunder på Malmölagets planhalva, men utan att särskilt många hundraprocentiga chanser skapades. Inte förrän i slutskedet av matchen.

Medan Linköping bytte in Mariann Gajhede Knudsen och Fridolina Rolfö ersatte Rosengård trion Kirsten van de Ven, Anita Asante och Ramona Bachmann med Line Röddik Hansen, Nathalie Persson och Ebba Wieder.

Bytena kom att bli avgörande för utgången av matchen. Efter att Claudia Neto dundrat in en ramretur från Pernille Harders frispark svarade Linköping för en tung slutforcering.

Och jakten på ett segermål blev lyckosam. Inhopparen Mariann Gajhede Knudsen höll sig framme och rullade in 2–1 till hemmalaget – på tilläggstid. Målet satte punkt på en underhållande och väl genomför toppmatch, och såg till att Linköping tillsammans med Eskilstuna verkligen utmanar mästarlaget om SM-guldet.

***

Natasa Andonova visade vilken fantastisk frisparksskytt hon är. Pernille Harder ville inte vara sämre. Toppmötet bjöd på ett par frisparkar av absolut toppklass.

***

Matchens verkliga höjdpunkt var Claudia Netos halvvolley i krysset. Det var länge sedan jag såg ett så vackert mål.

***

Linköpings aggressiva och kompakta försvarsspel raderade ut Marta och Ramona Bachmann helt under matchens första 45 minuter.

***

Ni har väl inte missat att Sveriges F19-landslag spelar EM-semifinal mot Tyskland på fredag klockan 18?

Eftersom jag missade första mötet mellan Rosengård och regerande Champions League-mästarinnorna Wolfsburg såg jag mycket fram dagens returmöte på Malmö IP.

Tyskorna började klart bäst. De tog rättvist ledningen i den efter drygt 10 minuter. Ett inlägg från vänster nådde Alexandra Popp som, markerad av både Emma Berglund och Amanda Ilestedt, nickade in 0-1. I de lägena är Popp otroligt stark och avslutet höll allra högsta klass. Zecira Musovic i Rosengårds mål var chanslös. Det var Popps tredje mål i årets Champions League.

Hemmalaget hade väldigt svårt att skapa något framåt under de första 20 minuterna. Bakåt var tyskorna ruskigt stabila och backlinjen plockade ganska enkelt bort Rosengårds offensiva trio Marta, Ramona Bachmann och Anja Mittag. Största skillnaden mellan lagen i det här skedet av matchen var att Wolfsburg var extremt snabba att ställa om till försvar. Åtta-nio spelare var direkt tillbaka på rätt sida, vilket gjorde det väldigt svårt för Rosengård att hitta ytor att spela på.

Trots detta kommer 1-1 efter 23 minuter då Therese Sjögran hittar Marta i djupled. Brasilianskan löper mellan mittbackarna, tar med sig bollen i fart och placerar in kvitteringen. Inte helt rättvist kan jag tycka.

Efter målet börjar Rosengård komma in i matchen, men de hetaste chanserna skapar ändå Wolfsburg. 19-åriga Musovic i målet får göra en riktigt svettig räddning då Anna Blässe tar sig runt på högerkanten och spelar in till Popp som via Musovic skjuter i ribban. Där borde det varit 1-2. Men istället blir det hemmalaget som gör mål igen. Efter en hörna skapas lite kalabalik i Wolfsburgs straffområde. Anita Asante vinner en mycket viktig nickduell och bollen når Anja Mittag som trycker in ledningsmålet i nättaket.

Tung start också på andra halvlek

Andra halvlek börjar ungefär som första. Babett Peter gör tunga 2-2 efter tio spelade minuter. En hörna når Peter på bortre där hon först nickar och sedan trycker in sin egna retur. Detta inför det nya publikrekordet 5 748 personer. Precis som vid Popps 0-1 så får Peter nicka helt ostört i straffområdet. Mot ett sånt starkt lag straffar det sig direkt.

Trots att det är Rosengård som måste göra mål för att ta sig vidare är det tyskorna som är bäst och farligast. Försvarsmässigt så spelar de stabilt över hela planen och tillåter inte Rosengård att skapa lägen överhuvudtaget. Klart att regerande mästarinnorna kan hantera ett sånt läge.

Med 10 minuter kvar blir det ridå på Malmö IP. Popp nickar in sitt andra mål för dagen och sänker svenskornas Champions League-drömmar. Återigen får man nicka väldigt ostört i straffområdet. Tre markeringsmissar – tre mål. Det håller givetvis inte på den här nivån.

I den sista minuten lyckas hemmalaget göra 3-3 genom Sara Björk Gunnarsdottir. Det är trist och tråkigt att inget svensklag lyckades att ta sig vidare. Att det skulle blir ruskigt tufft visste man ju på förhand. Men jag kan inte låta bli att imponeras av dem ändå. Att göra fyra mål på två matcher på Wolfsburg är otroligt starkt. Faktum är att tyskorna endast släppt in totalt tre mål hittills under hela säsongen i Bundesliga. Att dessutom inte förlora någon av de två matcher är också det ett styrkebesked för svensk damfotboll. Heja Rosengård helt enkelt.

Tung CL-dag med svenska ögon sett, men nu blir det full fokus mot den damallsvenska seriepremiären! Och en sak till. Passa på att njut lite av att 5 748 personer tog sig till Malmö IP idag.

Maja Johansson

Rosengård var illa ute före paus. 
Då bytte Therese Sjögran och Marta plats.
Resultatet: Malmölaget vann Supercupen.

Rosengård startade matchen bäst. Med ett stort bollinnehav och ett klart spelövertag förlade man spelet på Linköpings planhalva – dock utan att skapa några egentliga farligheter.

Andra kvarten var Linköpings helt och hållet. Gång på gång vann man boll när Rosengård var på väg framåt och svarade med snabba omställningar.

Det var vid den typen av spelvändningar som Kristine Minde skapade en vass möjlighet, som Vera Dyatel skickade i väg en distansmissil och som Pernille Harder tvingade Zecira Musovic till en reflexräddning. De avslutande 15 minuterna blev jämna, utan några stekheta målmöjligheter.

Efter pausen var rollerna ombytta jämfört med hur matchen startade. Linköping öppnade piggast och skramlade fram en fin chans, men sedan tog hemmalaget över.

Med Anita Asante i en ännu lite djupare position på mittfältet och genom att låta Marta ta plats centralt, samtidigt som Therese Sjögran flyttade ut på vänsterkanten fick Malmölaget stopp på blödningarna.

Efter förändringarna upphörde bollförlusterna på mittplan och Linköpings fina omställningsspel försvann nästan helt. Dessutom fick Rosengård en helt annan offensiv kraft centralt. Och det kom att bli avgörande.

Marta snodde åt sig bollen framför Mariann Gajhede och satte fart i ytan framför Linköpings mittförsvar där Magdalena Ericsson var sen att sätta press samtidigt som Janni Arnth låg alldeles för djupt för att kunna hindra brasilianskan från att komma till avslut.

Pang, sa det när Marta sköt Rosengård till ledning och cupseger.

Linköping skapade fler och klarare chanser – och hade nog vunnit om man förvaltat sina lägen bättre i första halvlek.

Lite rörigt, ganska ostrukturerat och stundtals stora brister i organisationen. Så kan Sveriges möte med Brasilien sammanfattas.

Jag såg första halvlek med ena ögat, jag följde andra halvan fullt fokuserad på händelserna som utspelade sig i Portugal. Sverige förlorade mot Brasilien efter ett vackert frisparksmål signerat Marta Vieira da Silva och ett straffmål som var långt ifrån otagbart.

Martas finfina frispark, som gick via stolpen och Hedvig Lindahls rygg i mål, var matchens absoluta toppnotering. För det här var ingen match som kommer att bli ihågkommen – och tur är väl det.

Det svenska spelet var inte rasande dåligt, men det var definitivt inte bra. Ostrukturerat, rörigt och under långa stunder helt utan en fungerande organisation. Lägg därtill att nyckelspelarna Caroline Seger och Kosovare Asllani var tämligen osynliga och att mängder av passningar slogs bort eftersom de så viktiga löpningarna lyste med sin frånvaro så blir bilden av en ljummen insats ganska tydlig.

Som lök på laxen tvingades Hedvig Lindahl kliva av i första halvlek efter en spark på handen och med ett halvt mål på sitt samvete – för frisparken som betydde 1-0 var inte otagbar.

Förbundskapten Pia Sundhage gjorde tre byten i halvtid i hopp om att tillföra energi. Antonia Göransson ersatte Sofia Jakobsson, Jenny Hjohlman tog Kosovare Asllanis plats och Linda Sembrant bytte med Caroline Seger.

Men trippelbytet gav ingen märkbar effekt på det svenska spelet som var minst lika rörigt och slarvigt som före paus. Felpassningar följdes av mängder av dåliga värderingar och märkliga beslut.

Brasilien ökade på till 2–0 på straff i mitten av halvleken efter att Sara Thunebro stått på hälarna. Carola Söberg gick åt rätt håll, men släppte det ganska mesiga avslutet under sig.

Sverige föll i en match som gav Pia Sundhage betydligt fler frågeställningar än besked.

***

Positivt!
Sofia Jakobsson var med sin enorma löpstyrka ett ständigt hot framåt.

Piggt!
Jenny Hjohlmans inhopp. Umeåspelaren gjorde avtryck och visade att hon vill vara med och slåss om en plats i VM-laget.

Ovisst!
Hur den svenska backlinjen ska se ut. Försvarsspelet sattes inte på särskilt många svåra prov mot Brasilien och jag har svårt att se att någon spelare stärkte sina aktier.

Negativt!
Sara Thunebros insats. Eskilstunabacken var ofta felpositionerad, blev överspelad för enkelt och kastade mängder av passningar rakt i händerna på brasilianska spelare.

/Anders Nilsson

Sveriges mest okända utlandsproffs kan hon nog titulera sig, Michaela Johnsson. 23-åringen som spelade i LB07 under året har skrivit på för Heerenveen.

16 mål i Elitettan kan räcka långt.
För Michaela Johnsson gav de en plats i toppen av i Elitettans skytteliga och proffskontrakt med holländska Heerenveen.

Forwarden som tidigare spelat, eller mest nött bänk, i LdB FC Malmö och Linköping har ritat på ett kontrakt som sträcker sig över säsongen (det vill säga över våren 2015).

***

Marta blev kvar i Sverige och Rosengård trots allt. Bra för Malmöklubben, bra för Damallsvenskan och bra för svensk fotboll.

Med brasilianskans namnteckning på ett färskt treårskontrakt och med rekryteringen av landslagsbacken Emma Berglund börjar Rosengård se riktigt slagkraftigt och intressant ut.

Addera en riktigt bra målvakt och laget kan slåss med de stora klubbarna i Champions League på riktigt allvar.

***

Om det ser spännande ut i Malmö så ser det långt ifrån lika stabilt ut i Umeå. Emmelie Konradsson meddelade ju att hon lägger ner sin elitsatsning för att satsa på en civil karriär.

Ett förståeligt val, men också ett beklagligt sådant.

Konradsson var enormt viktig för sitt Umeå och i sina bästa stunder en riktigt bra alternativ för Pia Sundhage att använda sig av. Nu blir det varken VM-spel eller spel i Damallsvenskan för Umeåtjejen.

Umeå har därmed tappat två av sina mest rutinerade spelare, lagkaptenen Emma Berglund och löpstarka yttern Konradsson.

Rosengård vann mot ryska Ryazan och Linköping föll mot Liverpool.
Medan Malmölaget är nära avancemang står Linköping inför en tuff retur i Champions League.

Rosengård skaffade sig ett riktigt fint utgångsläge inför returmötet med Ryazan i Champions League. Katrin Schmidt nickade laget till ledning, Marta ökade på till 2–0 och Kirsten van de Ven fastställde slutresultatet med sitt 3–1-mål.

I och med bortasegern ser framtiden riktigt ljus ut för mästarlaget från Malmö.

***

För Linköping väntar en tuffare nöt att knäcka. Gårdagens 2–1-förlust mot Liverpool gör att Östgötalaget har kniven mot strupen i returen på hemmaplan. Kristin Mindes bortamål förbättrade dock möjligheterna till avancemang något.

***

Svensklagen svarade tillsammans för fyra mål i gårdagens Champions League-matcher. Inget av målen gjordes av en svenska.

***

Svenska målskyttar fanns dock i andra matcher. Nilla Fischer målade för sitt Wolfsburg och Kosovare Asllani inledde målskyttet när PSG besegrade Twente.