Nadine Kessler, Ingvild Stensland och Kate Gill är borta från VM.
Kanske missar även Fatmire Alushi och Simone Laudehr turneringen.

Det står redan klart att världens bästa fotbollsspelare, Nadine Kessler, missar mästerskapen i Kanada. Tyskan som bara spelat en enda match den här säsongen hinner inte tillbaka från sin korsbandsskada.

Inte heller norskan Ingvild Stensland kommer att finnas med när VM sparkar igång. Veteranen som slitit för att komma tillbaka från en knäskada ställdes utanför Even Pelleruds trupp.

Utanför truppen hamnade också den australiensiska Sverigebekantingen Kate Gill precis som rosengårds engelska mittfältare Anita Asante.

Tyskland, som redan står utan Kessler och skadade Luisa Wensing, drabbades kanske av ytterligare ett avbräck i går. Frankfurts Simone Laudehr skadade knät och det är i dag inte klart hur länge hon blir borta.

Dessutom avslöjade PSG-spelaren Fatmire Alushi att hon är gravid, vilket innebär att hon inte spelar VM i Kanada.

Jag trodde på Wolfsburg och trodde ett tag att jag hade trott fel.
Då vaknade den tyska fotbollsmaskinen till liv och satte färg på en Champions League-final som blev något utöver det vanliga.

Wolfsburg var favorit att försvara sin Champions League-titel, men lagets första 45 minuter höll definitivt inte mästarklass – i synnerhet inte försvarsmässigt.
Det utnyttjade Tyresö maximalt.

Två fina individuella prestationer resulterade i två mål, allt inom loppet av två minuter.
Det var där och då som Tyresö såg ut att knäcka storfavoriten och avgöra Champions finalen i Lissabon.
1–0 var frukten av några sekunders genialitet signerat Marta. 2–0 kom efter fint förarbete från Christen Press och skarprättning av Veronica Boquete .

Vid båda tillfällena var Nilla Fischer och övriga backar i det tyska stjärnlaget passiva, utspridda och oerhört svaga.

Wolfsburg då?

Tja, laget skapade en målchans värd namnet före pausutskällningen. Veteranen och skyttedrottningen Martina Müller fick möjligheten, men tog den inte.

Halvvägs genom finalen var Tyresö mästare. Drömmen om en Champions League-final hade infriats och väl där såg den skuldtyngda klubben ut att göra det ingen annan klubb lyckats med – att besegra Wolfsburg.

Ralf Kellermans halvtidssnack måste ha varit något utöver det vanliga. Det gjorde i alla fall något anmärkningsvärt med mästarlaget.
För det Wolfsburg som kom ut på planen för andra halvlek var inte alls samma som i den första, åtminstone inte spelmässigt.

Tyskorna rivstartade och två minuter in i andra akten reducerade Alexandra Popp, hon som spelade vänsterback i finalen mot Lyon för ett år sedan.
Fem minuter senare tog Müller revansch för missen i första halvlek när hon rullade in kvitteringsbollen.

Pang. Bom. Wow. Den tyska mästarmaskinen hade kickat, snarare än gnisslat igång.

Men när magkänslan skvallrade om ytterligare tyskmål slog Marta till.
Ett nytt magiskt nummer, ett nytt magiskt mål och Tyresö var tillbaka i förarsätet.
Brasilianskan gjorde vad bara hon klarar av att göra när hon böjde bollen runt och förbi Wolfsburgs landslagsmålvakt Almuth Schult.

Men det är något speciellt med tysk vinnarmentalitet. Något som inte går att ta på, men som aldrig någonsin sviker. Den finns där och den ger inte sällan resultat.

Wolfsburgspelarna plockade fram den, avslöjade Tyresös brist på snabbhet i backlinjen och utjämnade genom inhopparen Verena Faisst.
Där och då var Tyresö ett slaget lag. Ett tyskt mästarlag med vittring viker sällan, närmast aldrig ner sig.

Och med tio minuter kvar att spela klev mittfältsmotorn Nadine Kessler in i handlingen på allvar, svarade för ett fint förarbete (där Line Röddik Hansens försvarsspel lämnade en hel del övrigt att önska) och gav Martina Müller ett läge hon inte kunde missa.

Skyttedrottningen gjorde sitt tionde mål i turneringen (bästa av alla) och avgjorde ett finaldrama som Alfred Hitchcock bara kunnat drömma om att lyckas regissera.
Wolfsburg gick igenom sin andra Champions League-turnering i rad utan att förlora en enda match och blev tredje klubben i historien som lyckades försvara en Champions League-titel (Umeå IK och Lyon var de första två).

För Tyresö uppfylldes drömmen om att spela final i världens vassaste klubblagsturnering, men väl där räckte man inte till.

Kanske var det också finalen på en klubbs resa mot en orimlig dröm.
En resa som sannolikt kan ta slut inom kort.

…

Jag läste att Tyresös tränare Tony Gustavsson hyllade finallagens offensiva spel.
För egen del reflekterade jag mer över bristerna i båda lagens försvarsdito …

…

Finalen bjöd på sju mål. Inget gjordes av en svenska.

…

Att Wolfsburg till sist gick vinnande ur detta minnesvärda finaldrama kändes rättvist.

…

Blir Tony Gustavsson presenterad som assisterande förbundskapten till Jill Ellis i USA inom kort?

Det var sista chansen för Norges veteraner att få kröna sina karriärer med ett EM-guld. Då klev Tysklands grand old ladie, Nadine Angerer, fram och berövade norskorna chansen.

Kvartetten Ingrid Hjelmseth (33 år), Trine Rönning (31 år), Ingvild Stensland (31 år) och Solveig Gulbrandsen (32 år) har i tre veckor spelat sin allra bästa fotboll och fört det norska landslaget till ännu en mästerskapsfinal.

Det var som upplagt för ett Hollywood-slut när veteranerna ställde upp på planen inför avspark. En sista stor match mot det ofta så övermäktiga tyska landslaget, en sista möjlighet att vinna det där efterlängtade EM-guldet (även om Gulbrandsen redan har ett).

Och det såg ju bra ut, för de norska trotjänarna.

Stensland var matchens dominant före paus, Gulbrandsen slet furiöst, Rönning var tryggheten själv medan Hjelmseth stod pall för den tyska offensiven.

När domaren Cristina Dorcioman trollade fram en Galne Gunnar-billig straff efter en halvtimmes spel fick Even Pelleruds ”jenter” sin stora guldmöjlighet.

Rönning fick förtroendet, Nadine Angerer tog den ifrån henne med en reflexräddning.

En halvtimme, och ett tyskt ledningsmål, senare hittade domare Dorcioman en ny norsk straff.

Chansen gick den här gången till Gulbrandsen, men återigen sa Angerer nej.

Två gyllene lägen blev värdelösa Nadine Angerer vägrade.

Den tyska målvaktsveteranen klev fram när det som bäst behövdes och övertog den huvudroll som domaren från Rumänien så gärna ville ha.

Angerers matchvinnande räddningar låg tillsammans med en offensiv skicklighet utöver det vanliga och med tongivande världsspelare som Nadine Kessler och Dsenifer Marozsán på bästa spelhumör till grund för ännu en tysk EM-titel.

Fem raka guld blev till sex och stormakten som tappade sex spelare på grund av skador strax innan turneringen började snodde åt sig sin åttonde mästerskapstitel.

Skyttedrottningen Lotta Schelins Lyon står inför sin fjärde Champions League-final i följd och har chansen att ta sin tredje raka titel. Historiken och erfarenheten från tidigare finaler talar för en ny fransk fotbollsframgång.

Framgång föder framgång. Titta på Lyon som dominerat klubbfotbollen i Europa de senaste åren – och som vill fortfarande att vara bäst.

Och den franska framgångsfabriken kommer att vara bäst också efter kvällens finalmatch mot Wolfsburg på Stamford Bridge i London. Allt annat är en utopi – eller?

Det känns förvisso som helt fel år att räkna bort ett tyskt lag, men jag tar den risken i alla fall.

Ett Lyon, som i stora stycken är likställt med det franska EM-laget, är helt enkelt ett snäpp bättre än ett Wolfsburg som drabbats av riktigt rejäla avbräck.

Bara vetskapen att man går in i finalmatch utan tyska landslagsduon Verena Faisst och Alexandra Popp borde försämra självförtroendet avsevärt hos de tyska mästarna.

Men oavsett vilka odds som spelbolagen sätter och alla för- och nackdelar som kommer att vägas för eller emot en ny Lyon-seger blir kvällens match något utöver det vanliga.

Dels för att Lotta Schelin spelar, dels för att segrarna i Europas, och kanske världens, två bästa damligor ställs mot varandra, men också för att mittfältsmatchen mellan lagens centrala gestalter har galet goda förutsättningar för att bli en taktik, teknisk och tuff fajt att minnas.

Lyons trio med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib blir något för Wolfsburgs Nadine Kessler och Lena Goesslingen att bita i.

Kessler var faktiskt på väg till Damallsvenskan för några år sedan. Kontakt hade tagits och klubbens intresse var både besvarat och ömsesidigt – då slet den offensivt skickliga mittfältsmotorn av ena korsbandet.

Därmed blev det ingen flytt till Sverige för Kessler den gången.

Hon får nog uppleva Sverige ändå senare i sommar när det tyska landslaget kommer för att spela EM.

Men innan dess ska Europas bästa klubblag koras. 20.30 sparkar finalmatchen igång och jag sitter redo för att ge er en lajvrapportering av deluxe-modell.