Jag såg fram emot en spännande toppmatch mellan Damallsvenskans tvåa och trea. Istället fick jag se Malmö köra över Göteborg (vinst med 5–0) utan att behöva förta sig.

Det jag trodde skulle bli ett tätt, tufft och rejält tajt toppmöte blev en långtråkig tillställning där klasskillnaden var väldigt påtaglig.

Malmö behövde inte ta fram sitt bästa spel, inte ens sitt näst bästa, för att spela ut bryggerilaget fullständigt och jogga fram till en fyramålsledning innan paus.

Jag är övertygad om att Göteborg kan bättre, för det har jag sett tidigare under säsongen, men kan tränaren Torbjörn Nilsson det?

Frågan känns adekvat efter att ha sett ett långt, brett och utspritt Göteborg bli förnedrat i 45 minuter och hört Nilssons uttalande i tv inför andra halvlek:

”Vi har inte pratat så mycket organisation”.

Just organisationen i laget kändes för mig som det mest självklara att ta upp i paussnacket.

Jag har varit frågande till den forne superspelaren Torbjörn Nilssons taktiska skicklighet som tränare och känner mig inte mer övertygad om hans storhet efter kvällens match, även om matchen på Valhalla IP kanske var resultatet av en kollektiv kollaps från hemmalagets sida.

Däremot är jag helt klar över att västkustlaget kan glömma allt vad toppstrid heter den här säsongen. Laget räcker inte till för att utmana Tyresö och Malmö – varken spel- eller tempomässigt.

…………………………………

Efter två raka nederlag knep Linköping höstsäsongens första vinst när man besegrade Piteå med 3–1.

Därmed fick Nilla Fischer avsluta sin tid i Linköping med en seger. I morgon lämnar hon landet för spel med tyska Champions League-mästarna Wolfsburg.

…………………………………

Jag trodde att Vittsjö skulle ta tre poäng mot nästjumbon Mallbacken. Jag hade fel. Nykomlingen krigade till sig en värdefull poäng (1–1) och såg därmed till att bara mål (åtta till antalet) skiljer upp till tabelltian Piteå.

…………………………………

I morgon måndag spelar det svenska F19-landslaget sin första match (mot Finland) i EM-slutspelet i Wales.

Förbundskapten Calle Barrlings landslag har målsättningen att ta sig till semifinal och kvalificera sig till U20-VM i Kanada nästa år – mål som jag tror laget har kapacitet att nå.

Förra året slutade F19-EM med ett glänsande guld. Hur går det i år?

Tyresös resa mot en Champions League-framgång kan få ett abrupt slut.

Så ser verkligheten ut när de 32 återstående lagen seedats efter det inledande kvalspelet.

Svenska mästarna rankas nämligen som 17:e bästa lag i turneringen, vilket innebär att de kan ställas mot kanoner som Lyon eller Wolfsburg direkt – i ett dubbelmöte som jag inte tror att Tyresö överlever.

Här är listan över alla 32 lag i seedningsordning:

1. Lyon
2. Turbine Potsdam
3. Arsenal
4. Rossiyanka
5. Torres Calcio
6. Wolfsburg
7. Bröndby
8. FCR Malmö
9. Sparta Prag
10.Fortuna Hjörring
11.Paris Saint-Germain
12. Neulengbach (Österrike)
13. Zorkij
14. Glasgow City
15. Birmingham City
16. Unia Raciborz (Polen)
——-
17) Tyresö
18) FC Zürich
19) Standard Liege
20) Tavagnacco
21) Apollon (Cypern)
22) SSHVSM-Kairat (Kazakstan)
23) MTK Hungaria (Ungern)
24) Barcelona
25) LSK Kvinner
26) PK-35 Vantaa (Finland)
27) Thor/KA (Island)
28) Spratzern (Österrike)
29) Spartak Subotica (Serbien)
30) Twente
31) Pärnu (Estland)
32) Konak Belediyesi (Turkiet)

Naturligtvis borde Tyresö vara bland de 16 seedade lagen i turneringen. Laget är sannolikt bättre än två tredjedelar av de seedade klubbarna.

Personligen så tycker jag att UEFA ska se över sitt seedningssystem, som inte känns up to date, och kanske också öppna upp för fler lag från kontinentens bästa ligor.

Annars kan det bli som nu där Sveriges bästa lag kan ställas mot franska eller tyska mästarna direkt. Ett möte som naturligtvis borde komma långt mycket längre fram i turneringen.

Medan Tyresö får leva med vetskapen att Champions League-äventyret kan bli lika kort som tufft ser Malmös (åttonde lag enligt seedningen) chanser att nå riktigt långt i turneringen bättre ut – åtminstone på förhand.

Skånelaget riskerar i alla fall inte att stöta på Lyon, Potsdam eller Wolfsburg direkt, vilket Tyresö gör.

I väntan på lottningen den 5 september kan man fundera över hur Stockholmsklubben tacklar situationen om det skulle bli respass ur turneringen direkt.

Vad är är klubbens monstruösa satsning värd då?

Skyttedrottningen Lotta Schelins Lyon står inför sin fjärde Champions League-final i följd och har chansen att ta sin tredje raka titel. Historiken och erfarenheten från tidigare finaler talar för en ny fransk fotbollsframgång.

Framgång föder framgång. Titta på Lyon som dominerat klubbfotbollen i Europa de senaste åren – och som vill fortfarande att vara bäst.

Och den franska framgångsfabriken kommer att vara bäst också efter kvällens finalmatch mot Wolfsburg på Stamford Bridge i London. Allt annat är en utopi – eller?

Det känns förvisso som helt fel år att räkna bort ett tyskt lag, men jag tar den risken i alla fall.

Ett Lyon, som i stora stycken är likställt med det franska EM-laget, är helt enkelt ett snäpp bättre än ett Wolfsburg som drabbats av riktigt rejäla avbräck.

Bara vetskapen att man går in i finalmatch utan tyska landslagsduon Verena Faisst och Alexandra Popp borde försämra självförtroendet avsevärt hos de tyska mästarna.

Men oavsett vilka odds som spelbolagen sätter och alla för- och nackdelar som kommer att vägas för eller emot en ny Lyon-seger blir kvällens match något utöver det vanliga.

Dels för att Lotta Schelin spelar, dels för att segrarna i Europas, och kanske världens, två bästa damligor ställs mot varandra, men också för att mittfältsmatchen mellan lagens centrala gestalter har galet goda förutsättningar för att bli en taktik, teknisk och tuff fajt att minnas.

Lyons trio med Amandine Henry, Camille Abily och Louisa Necib blir något för Wolfsburgs Nadine Kessler och Lena Goesslingen att bita i.

Kessler var faktiskt på väg till Damallsvenskan för några år sedan. Kontakt hade tagits och klubbens intresse var både besvarat och ömsesidigt – då slet den offensivt skickliga mittfältsmotorn av ena korsbandet.

Därmed blev det ingen flytt till Sverige för Kessler den gången.

Hon får nog uppleva Sverige ändå senare i sommar när det tyska landslaget kommer för att spela EM.

Men innan dess ska Europas bästa klubblag koras. 20.30 sparkar finalmatchen igång och jag sitter redo för att ge er en lajvrapportering av deluxe-modell.

Den önskade flytten till PSG blir inte av och istället för en välbehövlig omstart i ny omgivning ser Sofia Jakobsson ut att gå en oviss vår i ryska Rossiyanka till mötes. Eller?

Sofia Jakobssons önskan om att spela med Kosovare Asllani i franska PSG ser inte ut att gå i uppfyllelse. I  en intervju i Sportbladet säger nämligen PSG:s tränare Farid Benstiti att en övergång från Rossiyankan inte längre är aktuell.

Om Benstiti har rätt så befinner sig Sofia Jakobsson i en besvärlig situation, vilket lär göra att jakten på en ny klubb – och en plats i Pia Sundhages EM-trupp – intensifieras.

Men Jakobssons alternativ minskar hela tiden och det är inte särskilt många bra klubbar i Europa som har råd att slänga upp en gissningsvis ganska hög övergångssumma. Övergångssummor är inte särskilt vanliga inom damfotbollen och i de fall de förekommer så handlar det som regel om småpengar. Men när det gäller Jakobsson så lär Rossiyanka vilja ha en ganska god slant för att släppa henne innan kontraktstiden är över.

Jakobsson gamblade, precis som alla andra spelare också gör, när hon lämnade Umeå för Rossiyanka. Hon tog risken att inte trivas i sin nya omgivning, risken att hamna i en sämre fotbollsmiljö än den hon kom ifrån och risken att stanna av i sin utveckling.

Efter att inledningsvis ha fått se uppsidan på det mynt som vi kallar proffslivet så får hon nu uppleva baksidan av detsamma. Och det kan i slutänden innebära att hon går miste om en plats i Sundhages EM-trupp.

***

Förutom franska storheter som Lyon och PSG, tyska dominanter som ekonomiskt starka Wolfsburg. Turbine Potsdam, Frankfurt och kanske även Bayern München så är det nog bara ett par engelska klubbar som har råd att lösa Sofia Jakobsson från kontraktet med Rossiyanka.

***

De svenska klubbar som hade kunnat vara ett alternativ är de tre som spritt mest pengar omkring sig, det vill säga; Tyresö, Malmö och Göteborg. Men enligt Jakobsson själv så är inte Sverige och Damallsvenskan ett alternativ längre, så spel i topplagen är väl därmed uteslutet.

***

På tal om övergångssummor så läste jag intervjun med AIK:s tränare Mattias Eriksson på Damfotboll.com där han berättar att Linköping hade fått lägga upp en slant för att lösa Jennie Nordin från sitt kontrakt med Solnaklubben.

Om, ja jag skriver ”om” för vad jag erfar hade Nordin precis som några andra AIK-spelare fått löfte om att kunna lämna klubben gratis vid en eventuell degradering förra säsongen, så lär det handla om en ganska liten slant.

***

Jitex fortsätter att värva unga spelare, vilket jag tycker känns intressant. Mölndalsklubben kan, om man får behålla sina spelare, ha ett riktigt starkt lag om ett par säsonger.