Tolv år har gått sedan Melissa Nordell i Stockholm torterades med elpistol, kvävdes och sänktes i havet invirad i hönsnät och kätting.
Förre pojkvännen Torbjörn Mårtensson dömdes till livstids fängelse – men om två år kan han vara fri.

Torbjörn Mårtensson var svartsjuk, vägrade acceptera att Melissa Nordell gjort slut. Gärningen var ”… ett planerat och brutalt mord”, enligt hovrättsdomen.
Han erkände att han dödat henne.

Nu har Örebro tingsrätt omvandlat straffet till 21 års fängelse. Det innebär att han kan bli fri när två tredjedelar – 14 år – avtjänats. Närmare bestämt i början av år 2016.

Kriminalvården rapporterar att Torbjörn Mårtensson skött sitt arbete med jordbruk och djurskötsel på anstalten Rödjan, han går en industriteknisk utbildning och har börjat ta körkort. På sina permissioner umgås han med sina syskon och med nya vänner i den frikyrka han numera tillhör. Han har även en relation med en kvinna och de planerar att förlova sig.

Risken för att han återfaller i brottslighet bedöms som låg av Rättsmedicinalverket. Hans ”antisociala karakktär” förefaller ha dämpats, han har inget missbruk.
Ur utlåtandet:
”Han kan resonera om det mord han begått och framhåller då sitt ansvar och förefaller uppleva ånger. På ett till synes trovärdigt sätt tar han tydligt avstånd från våld mot kvinnor.”

Åklagare Eva Morén kommer inte att överklaga beslutet, fast hon först ansåg att frågan om straffomvandling var för tidigt väckt.
– Men tingsrätten har att bedöma vissa kriterier och som skötsamhet och riskbedömning. Och jag känner inte att det finns något som argumenterar mot en omvandling till 21 års fängelse, säger hon.

Melissa Nordells mamma har efter mordet startat en minnesfond och driver skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor. Hon är besviken.
– Skandal. Visst, han har skött sig men det är helt skilda saker. 14 är ju ingenting för ett mord.

Torbjörn Mårtenssom har numera ett annat efternamn.

Eva-Lott Karlsson, 56
För sina nära och kära var hon “Pyret”, en envis och utåtriktad kvinna. Hon tyckte om att pyssla i trädgården, sy och måla, och hade god kontakt med de fyra vuxna barnen som gärna kom och åt hennes goda mat. Sommaren 2009 hade hon en kortare relation med en yngre man, som upphörde sedan han dömts för att ha misshandlat henne.
Till döttrarna sa hon att hon var rädd för honom.
En januarikväll gick de på en pizzeria. Följande dag hittade två av Pyrets barn och deras moster sin mamma död i sängen. Han dömdes mot sitt nekande för att ha klämt om hennes hals och försökt sluta hennes andningsvägar med lim.
Dödad 31 januari
Gärningsmannens vårdkontakt: Dömd för våldsbrott till sluten rättspsykiatrisk vård. Vårdades senare inom öppenvården men slutade gå dit.

Kvinna, 68
Hon var en duktig och uppskattad revisor som sedan många år försökte bli av sin sex år yngre sambo.  2008 dömdes han till samhällstjänst efter att ha tagit struptag på henne och samtidigt frågat hur hon ville dö.
En vinterdag lämnade han hemmet och var borta sex veckor. Hon bokade då tid hos en advokat.
När han kom tillbaka grälade de om att hon inte ville ge honom nycklar till huset.
Hon ringde deras 25-åriga dotter som hörde sin mamma skrika på hjälp och sin pappa säga “nu är du död”. När polisen kom fram hittade de en livlös kvinna i köket med 13 knivstick varav tre i halsen.
Dödad 25 april
Gärningsmannens vårdkontakt: Har vårdats för alkoholproblem.
Vatchareeya Bangsuan, 20
Vid elva års ålder flyttade hon till Sverige och sin svenska styvpappa i Boden. För sin mamma var hon allt, för kompisarna var hon en tyslåten och ordentlig tjej som tränade karate och arbetade hårt med sina studier till civilingenjör. De kallade henne “Ploy”.
Den 4 maj försvann hon. Efter drygt två veckor hittades hennes kroppsdelar runt ett övergivet militärt övningsområde och en 22-årig tidigare pojkvän greps misstänkt för mord. Han hävdade att Vatchareeya visserligen varit hemma hos honom och pluggat, men gått därifrån på kvällen.
Tingsrätten fann bevisningen mot honom övertygande, då man bland annat funnit blod i hans bil.
Dödad 4 maj
Gärningsmannens vårdkontakt: Har utretts av psykiatrin och fått diagnosen asperger och add.

Kvinna, 29
Hon visste tidigt att hon skulle till Afrika och i Senegal började hon bygga ett hus. Under hösten skulle hon flytta in. Tills vidare arbetade hon i Södertälje på ett boende för autistiska barn.
Familjen beundrade hennes självständighet, goda hjärta och modet att gå sin egen väg i livet. De visste att hon hade problem att komma ur förhållandet med en pojkvän hon mött i Spanien fem år tidigare och som varit hotfull och våldsam. Han använde cannabis.  “Jag skulle behöva livvakt”, sa hon flera gånger till sin mamma.
Relationen var slut, men hon ville hjälpa honom, de umgicks och hon gav honom pengar.
Under försommaren hade hon lärt känna en annan man som hon chattade med.
Hon låg till sängs när ex-pojkvännen började hugga henne med kniv. Själv förnekar han mord, och påstår att det var självförsvar. Kvällen före hade han sökt uppgifter på Internet om vad straffet är i Sverige för att döda sin fru.
Dödad 12 juni
Gärningsmannens vårdkontakt: Inte känt men han hade ett missbruk.

Eva-Marre Kullander Smith, ett år före mordet 11 juli 2013

Eva-Marree Smith Kullander, 27
Hon hade två små barn, var livlig, levnadsglad och samhällsengagerad.
Den 31-årige ex-sambon förhindrade umgänget med barnen, trots domstolsbeslut. Nu skulle hon med hjälp av familjebehandlare återknyta till barnen.
För vänner, släktingar och socialtjänsten berättade hon om sin rädsla för ex-sambon. Ju närmare hon kom barnen desto farligare blev det, sa hon.
På förmiddagen 11 juli väntade hon sittande på en yttertrappa på att få möta sin lille son.
Han attackerade bakifrån med kniv, stack henne 31 gånger.
Dödad 11 juli
Gärningsmannens vårdkontakt: Han medicinerade mot ångest, använde cannabis och har en antisocial personlighetsstörning med psykopatiska, narcissistiska och paranoida drag.

Kvinna, 23
Hon hade träffat en ny pojkvän under sommaren, de planerade för en framtid. Under sommaren hade hon arbetat inom vården och hoppades bli tandhygienist.
Hennes före detta sambo, en 27-årig man från Borås, ville inte lämna henne i fred, han skickade sms och ringde.
I augusti skulle hon vara hundvakt och passa goda vänners hus. Han tog sig in i huset och skar henne med kniv. Därefter högg han sig själv i magen och larmade polisen. Den unga kvinnan sörjs av föräldrar, fyra syskon, pojkvän, släkt och vänner.
Dödad 10 augusti
Gärningsmannens vårdkontakt: haft långvariga psykiska problem och köade förgäves i nästan ett år för att få plats på gruppterapi i Borås innan han flyttade till Malmö.

Kvinna, 45
Hon var sjuksköterska i Iran, en stark och livfull kvinna. när hon träffade en man som flydde till Sverige redan 1980. Båda var över 40 år och ville bilda familj.
De gifte sig 2011, hon flyttade till Sverige och studerade. Men familjelivet blev allt mer påfrestande. De sörjde barnlösheten. Hon upplevde sin man som osjälvständig och pressad av sin familjs krav.
Veckorna före sin död berättade hon för sin syster att hennes make hade psykiska problem och att hon var orolig för honom.
Den 24 augusti satt hon i sängen när han kom in från köket med en kniv.  Han högg henne och sedan även sig själv i hals och bröst.
Dödad 24 augusti
Gärningsmannens vårdkontakt: Sökte hjälp på vårdcentral och psykakuten men skickats hem med mediciner.

Varför 31-åringen dödar Eva-Marree Kullander Smith i Västerås den 11 juli får vi sannolikt aldrig veta säkert.
Han säger sig ha vaga minnesbilder.
Att han ”tydligen” attackerar.
Att han själv var rädd.

Först lutar han sig mot mikrofonen framför honom i Västerås tingsrätt, harklar sig, säger med tunn röst i riktning mot familjen:
– Först och främst vill jag säga förlåt. Det var inte bra.

Han vill inte, eller kan inte minnas. Möjligen orkar han inte. I ett första polisförhör morddagens kväll är han talför, berättar att han varit hotad, att hon sagt att han ska ”klippas”, han var rädd, måste skydda sina barn. Därför högg han.
En snurrig utsaga. Nu är även han oförstående. Har han verkligen sagt så?

Det han vill prata om är att de blir osams på vägen, han och Eva-Marree. De åker samma buss till en behandlingsenhet där hon med stöd ska återknyta till sina barn. Vårdnadstvisten har pågått sedan 2009, han har vägrat lämna ut barnen för umgänge, trots domstolsorder.

Men från det att den lille sonen lämnats över är det blankt, säger 31-åringen. ”Tydligen” har han hämtat brödkniven med 20 centimeters blad och ”tydligen” har han attackerat.

När han grips finns hasch i hans kropp, och spår av sju mediciner, tre av dem benzodiazepiner.
Han gör inga gester, har ingen mimik. En 31-årig man, ensam vårdnadshavare till en liten flicka och pojke, nästan färdig med en teknisk högskoleutbildning. Och som en varm sommardag dödar mamman till dessa barn inför en större publik: terapeuter, grannar, vägarbetare.

Övervåldet är groteskt. Ett hugg går in genom hennes näsa och ut i halsen.

Det är som en inkapslad vrede släppts ut, en kraft han länge vakat över.
Det är så Eva-Marree Kullander Smith själv såg honom.

Hon berättade för flera släktingar att ju närmare hon kom barnen desto farligare var det. Hoten var vaga. Hon ville inte gå till polis, det skulle trappa upp fientligheten mellan dem.
Den kvinnliga behandlingsassistenten som förgäves försökte ingripa, som själv fick ett knivhugg i halsen, plågas varje dag av minnesbilder.

Flera gånger säger hon gråtande i rätten: ”Det känns så jävla meningslöst.”

I en privat mejlväxling med sin mamma beskriver Eva-Marree Kullander Smith hur hon tror att ex-sambon kommer att döda henne.
”Men folk tror att jag överdriver”, skriver hon.

Det är den 9 februari, hon har fem månader kvar att leva. Läget mellan henne och ex-sambon, pappa till hennes två barn, är spänt. Den senaste rättegången i vårdnadstvisten har just avslutats.

Eva-Marres mamma luftar på Facebook sin oro, den 31-årige pappan till hennes två barnbarn verkar ”inte stabil för fem öre”.

Dotterns svarsmejl andas uppgivenhet:
”Jag lever på och händer det så händer det.”

Hon berättar vidare att socialtjänsten är informerad om att ex-sambon är oberäknelig, farlig, särskilt nu när hans värld är i gungning; hans senaste relation har spruckit. Hon skriver:

”Han är inte typen som hotar innan. Han har haft vapen både hemma och undangömt på andra platser förut. Och när han inte längre har sin tjej, inga barn, misslyckats med skolan. Han har en sårad stolthet och ingenting att förlora.”

Vid denna tid har Eva-Marree Kullander Smith begärt enskild vårdnad utifrån att deras pappa vägrar samarbeta, På ett år har hon inte träffat barnen, trots att domstolsbeslut finns. Vidare skriver hon:

”Om folk är så naiva att de tror att han kommer bara lämna det här tyst utan protester så jaja… jag har i alla fall berättat för min omgivning, och så kan ni ju få säga sen ”ja hon sa ju det i och för sig… hon var ju rädd… men vi såg inga tecken på/trodde aldrig han skulle…” Blablabla.”

Hennes mamma blir orolig, vill resa för att stötta sin dotter, men Eva-Marree svarar:

”Det går faktiskt inte att göra något åt. Jag har accepterat det nu. Händer det så händer det. Ingen lyssnar och kan skydda mig. Jag vet i alla fall att kommer det något så gör han det utan varning.”

Och så blir det. Förmiddagen 11 juli sitter Eva-Marree Kullander Smith på trappan till huset på Tråddragargatan i Västerås där hon med hjälp av familjeterapeuter ska återknyta till sin snart fyraårige sin.

Han har hämtat en kökskniv, kommer bakifrån. Sticker henne med 31 hugg.

Rättegång har nu inletts mot 31-åringen för mord och mordförsök på en behandlingsassistent som försökte avvärja attacken. Han säger sig inte minnas, och hans advokat Martin Beskow menar att han felmedicinerats, fått maxdoser av tre ångestdämpande mediciner, såkallade benzodiasepiner.

Nu säger den 51-årige mannen att planen var att skjuta sig själv framför Susanne Hasselsjö. Att det här brevet fick honom att minnas det.
Hon skulle tvingas se honom dö.
Han gråter när brevet visas i Göteborgs tingsrätt, 14 rader, stora versaler, skrivna med brådska vad det verkar. Det fanns i ett block, i hans arbetsrum. En penna stack ut och polisen tittade efter, men först en månad efter brottet den första mars.
Den mordåtalade mannen säger:
– När de läste upp brevet i förhören, då vällde känslorna fram. Då mindes jag hur det var.
I en magnifik martyrscen skulle han skjuta sig, låta blodet spruta över Susanne Hasselskog? Ja, det kan vara sant. Var fjärde man som dödar en kvinna de stått nära tar även sitt eget liv.

Det finns mer jag känner igen.
51-åringen är samlad, har inte klippt håret sedan han greps, men skjortan är prydlig, diskret rand mot vitt. Han talar och talar. Framför sig har han anteckningar om allt det han måste säga om sin relation med Susanne, hans livs kärlek.

Två timmar tar berättelsen om hur svårt det är att leva med Susanne, hur sviken han känner sig när hon har kontakt med en annan man på nätet fast de förlovat sig.
Hon ”tjafsar” och ”provocerar”.
Hon visar honom inte allt, hon ”höll på med telefonen” och ”gömde sig bakom koder”.
Hans röst går från skrovlig till stark, det är han som är offret i relationen: hon går inte med på hans förslag på vem som ska betala vad. Hon rusar hemifrån en kväll, för att han blivit lite arg.
Och aldrig gick hon in i tvättstugan!
Det jag känner igen är en grandios självömkan. En oförmåga att se sin egen roll i förhållandet.  Sjukdom är den inte – vad jag vet. Jag är inte psykiater.

Men så farlig kan självömkan bli, här i en man som är lämnad, och i någon mening på glid; han har förlorat ett vd-jobb, en nystartad vinimport, sitt körkort.
Slutligen når hans berättelse fram till den 1 mars i år. Allt kretsar då kring att få reda på vad Susanne har för sig. Han har skaffat ett vapen, provskjutit det hemma i tvättstugan, därefter lindat in det i en svart sopsäck och satt det i städskåpet.

Tidigt på morgonen har han lyckats hitta henne, vet att hon inlett en ny relation. Han springer ifatt henne, petar henne i ryggen med vapnet.
Han har klottrat i ett block till barnen, i det han kallar självmordsbrev:  ”Förlåt men jag mådde så himmla dåligt…”

Åklagaren har en annan tolkning. Där i brevets fortsättning står det ju svart på vitt: ”…och jag ville inte att hon skulle komma undan med en sån förnedring”.

Nu finns den, fotbojan som ska avslöja att förföljaren bryter mot kontaktförbud.
Men polisen har ingen brottsling de kan sätta den på.
De flesta kontaktförbud gäller män som inte respekterar att relationen är slut. Ett ständigt problem är att förbuden överträds. Därför ville regeringen att polisen skulle få ett övervakningsredskap.

Men det har tagit tid att få fram en fungerande apparat, som passar med svensk lagstiftning.
– Skillnaden är att polisen ska få larm bara när en viss zongräns överträds, vi ska inte övervaka personen i övrigt, förklarar Inka Wennerberg, handläggare på Rikspolisstyrelsen.

Nu finns 30 apparater, levererade av engelska företaget Buddy till en kostnad på tre miljoner kronor.
Men kraven är höga för att de ska kunna användas – det krävs att en person fått såkallat ”särskild utvidgat besöksförbud”.

Ingen i Sverige har det just nu. Trots att åklagare beslutade om fyratusen kontaktförbud under förra året.
Bara 45 av dem fick efter överträdelser den skarpare åtgärden ”särskilt kontaktbud”. Den som överträder även det förbudet kan med lagändringen 2011 få ”särskilt utvidgat kontaktförbud”. Bara en person fick det förra året – och då fanns ingen fotboja.

Få kommer att kvalificera sig till att tvingas bära fotbojan.
– Men det kan öka om det blir mer känt att möjligheten finns, tror Inka Wennerberg,

Fortfarande är Kenan Capanoglu vårdnadshavare för sin snart femåriga dotter Lisa vars mamma han mördade 2009.
Det har gått fyra år.

Botkyrka kommun har som vi ser det mycket att förklara för Lisa när hon blir vuxen. Då kan hon fråga: Vilket ansvar tog ni sedan jag såg mamma dödas?
Särskilt som Lisa efter tre år även flyttades från sin mormor och morfar, trots protester från barnpsykolog som kallar det ”ett gränslöst övergrepp”.

Om Lisa berättade vi redan i januari i år, i vår granskning av 179 barn som förlorat sin mamma i ett mord.  Vi chockades av hur hårt barnen faktiskt drabbas. Vi talade med barn som glömts bort, nekats psykologhjälp, flyttats mellan familjehem.

Stor uppmärksamhet väckte vårt avslöjande att pappa så ofta var vårdnadshavare, fast han dödat mamma. Så var det för 40 procent av barnen i vår specialgranskning av 54 barn. Från fängelset kan han styra deras liv.
Så ska det inte vara.
Socialstyrelsen har riktlinjer: när en förälder dödat den andra bör socialnämnden gå till domstol för att få vårdnaden överflyttad.
Lika tydlig är justitieminister Beatrice Ask: ”Obegripligt”, sa ministern om vårt avslöjande, och lovade se över frågan. Även Barnombudsmannen är kritisk och vill att vårdnaden automatiskt lyfts när en förälder dödat den andre.

Med Lisa blir det uppenbart hur föräldralösa barn blir, när pappa dödat mamma.
Hennes stora familj har ingen insyn i hur Lisa mår i familjehemmet där hon placerats efter beslut om LVU, omhändertagande enligt lagen om vård av unga.
Mormor och morfar har ingen talan. De kan inte protestera mot några som helst myndighetsbeslut kring barnbarnet.

Bara socialnämnden bestämmer runt Lisa. Det blir skört, rättsosäkert. För vad händer med det som inte fungerar?
Bara pappa Kenan kan överklaga beslut, från fängelset.

Vår frågelista till Botkyrka kommun har fyra punkter.
• Varför har ni efter fyra år fortfarande inte gått till domstol med frågan om vårdnaden?
• Varför har inte en särskild vårdnadshavare utsetts. Ni skriver att ”sökandet fortgår”. Släktingar har erbjudit sig, men nekats uppdraget.
• Under tre år framfördes ingen allvarlig kritik mot mormor och morfars hem. Varför fick de ingen chans att rätta till eventuella missförhållanden?
• Flera domstolar fastslår hur stark anknytning Lisa har till mormor och morfar, som är kärleksfulla och ansvarsfulla. På vilket sätt gagnar det henne att som nu ha två timmars övervakat umgänge med närmsta familjen varannan vecka?

Botkyrka kommun har avböjt att kommentera, och hänvisar till sekretessen. Socialchef Graham Owen har inte heller lämnat någon principiell kommentar.

Ytterligare sju barn förlorade sin mamma efter vår senaste granskning i januari.
För tre av de sju barnen var det pappa som dödade mamma.
Två barn såg mamma mördas, och försökte hindra sin pappa, som då anföll även dem.
Totalt 186 barn har nu förlorat sin mamma i ett mord eller dråp, under 2000-talet och för de flesta var det pappa som dödade.

Den 14 januari skar han halsen av sin förra älskade ”…på ett närmast rituellt och skändligt sätt”, anser Västmanlands tingsrätt.
Han visar ingen ånger.
Därför döms Amanoel Georges till lagens strängaste straff – livstids fängelse och utvisning.

Det hände på Myrornas butik i Västerås. Då visste den 33-åriga trebarnsmamman att ex-partnern Amanoel Georges var farlig.

När de träffades 2011 var hon skild från mannen hon fått tre barn med. Även Amanoel Georges hade barn, och hade varit våldsam mot deras mamma.
Hans berättelse är att han och nya hustrun planerade för ett liv tillsammans i Egypten. Medan han var borta för att ordna med det återupptog den 33-åriga kvinnan relationen med sin ex-man, pappan till hennes barn.

Då började Amanoel Georges hota henne över telefon. Hoten gick ut på att hon förtjänade döden då hon hade vanärat hans heder.
Till slut fick hon nog, polisanmälde.
Polisen fick dock inte tag på Amanoel Georges, som aldrig delgavs att han hade besöks­förbud.
Han hade lämnat landet för gott, blev polisens slutsats, och utgjorde ­därmed inte någon ­fara för sin förra partner.

Men den 14 januari i Västerås är han tillbaka, letar efter henne, ser henne på skolan. När hon går in i Myrornas butik följer han efter, och tar fram en kniv.
Det är ett betydande tumult.
Minst tre män försöker förhindra mordet, de vräker ner klädställningar , griper efter stavar i butiken, sparkar på mannen med kniven.

Men han får tag på henne, hugger. Hon får skador i ansikte, händer, bröst, buk, rygg, säte. Hårtussar slits av.

Han dödade metodiskt, säger ett vittne. ”Amanoel George verkade målmedvetet inriktad på något som skulle göras och hans blick sa att han hade all rätt att göra det.”

Själv säger den dömde mördaren att det var en ingivelse, efter hennes ansiktsuttryck när hon såg honom i butiken. Lendet krossade honom, sa han i tingsrätten. ”Ett meningslöst leende”.
Han hade förväntat sig värme.
Då tänkte han att allt ändå var slut och att hon förtjänade döden.

Det finns inga förmildrande omständigheter, anser tingsrätten, väl medveten om att gränser tänjs. Mord som dessa nämns inte i förarbeten till lagen om livstidsstraff.
Ändå vill domstolen tillämpa lagens strängaste straff och skriver: ”Efter gärningen har han inte uppvisat något tecken på att han ångrat det han gjort utan har i stället sett det som att han därigenom upprättat sin heder.”

Kvinnans barn är 6, 10 och 12 år gamla.

På sval juristsvenska återger Malmö tingsrätt en tonårings oerhörda berättelse. Hon är 16 år, har vuxit upp förvissad om att hon måste skydda mamma. Att pappa är kapabel att döda.
Och det hände.
Igår dömdes den 60-årige pappan till 14 års fängelse för mordet i en lägenhet på Friisgatan 30 juli 2012. Under rättegången har hans dotter ”… lämnat sin berättelse på ett uppriktigt och eftertänksamt sätt”, skriver tingsrätten i en dom genomlyst av respekt för tonårsflickan.
Flickan och mamma står varandra nära. Rädslan finns alltid där. De måste alltid be pappa om lov när de vill göra något.
Hon är sex eller sju, tror hon, när pappa börjar slå även henne.
Han slår när hon inte vill diska. när hon suttit för länge vid datorn, när hon säger emot. Då säger han: ”Nästa gång ska jag ta kniven och skära halsen av er:” Han förklarar: ”En dotter ska vara rädd för sin pappa.”

Hon vill aldrig sova hos kompisar, känner att hon måste vaka över mamma.
Hon säger till sin mamma att hon tror att de ska dö. ”Man kan inte tänka så”, svarar hennes mamma.
Han spelar om pengar på datorn hemma, röker samtidigt, och när de vill vädra blir han rasande. När han förlorar pengar får de skulden.
Flickans mamma lovar flera gånger att de ska flytta, hon ska lämna honom, men hon är orolig. Hur ska mannen klara sig? Blir han hemlös?

Så tycks det ändå ske, försiktigt planerar de en flykt, mamma köper lägenhet i februari 2012 och flyttar i smyg sakerna, en väska i taget.
Efter skolavslutningen i juni ska de i väg. Flickan ska börja i gymnasiet, han ska inte få veta vilken.

Lugnt och stilla ska skilsmässan ordnas, med tiden ska han lugna ner sig. Hoppas de.
Mamman skickar vädjande mejl. ”Jag vill inte dig illa men jag måste göra så här.”, skriver hon 25 juli 2012.
Den 29 juli träffas de sista gången som familj, de går på restaurang.  Pappa frågar mamma om hon verkligen vill skiljas och hon svarar ja.

Pappa är lugn och bestämd, minns flickan. Det gör henne mycket illa till mods. Så brukar han aldrig uppträda.

Dagen därpå går mamma hem till pappa i gamla lägenheten, de ska titta på en ny bostad till honom. Där slår pappa med en stekpanna, och utdelar elva hugg med kniv och skruvmejsel, varav fem mot halsen.

Många vet hur flickan och hennes mamma levde. Det finns kamrater, en moster, en morbror, flera kontakter med kvinnojouren. Ändå kunde mordet inte undvikas. Jag är upprörd över det, vill vara upprörd.
Minst 179 barn har under 2000-talet förlorat sin mamma i ett mord, för många av dem en mardröm som besannats. Ett antal barn lever så, i detta ögonblick, i förvissning att mamma ska dö.

Pappan har diagnosen personlighetsstörning med narcissistiska och antisociala drag, men kan inte anses lida av en allvarlig psykisk störning, Han döms till utvisning, fast han bott 40 år i Sverige.

Inget av hans två barn vill någonsin mer träffa honom.  

Den 52-åriga kvinnan vädjade den 25 juli förra året i mejl till sin sambo om förståelse för att hon ville skiljas.
Hon lovade hjälpa honom hitta en ny bostad.
Hon hade då fem dagar kvar att leva.
Nu åtalas sambon för att ha mördat henne med stekpanna, kniv och skruvmejsel.

När de träffades i Malmö gick hon i gymnasiet, han var sju år äldre. De fick en dotter. Kvinnans syster visste att kvinnan ville bryta upp redan då, att hon hade börjat bli rädd för sin man.

Åren gick, rädslan växte.

Hon bad sin syster ta hand om flickan om något skulle hända och sa: ”Han kan lika gärna döda mig för jag orkar inte leva med honom.”
När dottern var 16 år iscensatte hon sin flykt. I februari 2012 köpte hon i hemlighet en lägenhet och inredde den med bohag hon fick av systern och småsaker som hon tog från det gemensamma hemmet i Malmö.
Efter skolavslutningen i juni skulle de flytta. Dottern skulle därefter börja på en gymnasieskola och han skulle inte få veta vilken.
Hon ljög om att det nya boendet var socialförvaltningens skyddade adress. Hon sa också att hennes nya arbete på sjukhuset var i poolen, så han kunde inte söka henne på någon särskild avdelning.
Lugnt, sakta men säkert skulle skilsmässan ordnas. Med tiden skulle han lugna ner sig. Hoppades hon.
Den 25 juli mejlade hon överslätande: ”Jag vill inte dig illa men jag måste göra så här.”
Men systern visste att rädslan fanns kvar. Han hade hotat att döda henne, flera gånger, och skulle kanske göra det. ”Åtminstone om han blir riktigt trängd”, sa hon.
Den 30 juli förra året gick hon hem till sin exsambo som fanns kvar i bostaden. Meningen var att de skulle titta på en ny bostad åt honom. Klockan var tio i tolv.
En granne ringer polis klockan 12.07, efter att ha hört skrik.

Mannen erkänner att han dödat henne, och säger att han inte visste vad han gjorde. ”Jag blev så förvirrad. Någon dödsängel kom och gav kniven i min hand.”
Kvinnan hade elva stick och hugg med kniv och skruvmejsel i sin kropp och húvudskador efter en stekpanna.
Mannen åtalas även för grov fridskränkning mot dottern, då han vid sex tillfällen ska ha slagit, sparkat och hotat att döda henne.
Han säger även i förhör:” Jag kan inte acceptera att förlora familj.”

UR MEJLEN:

Fredagen 20 juli 2012 14:04:41
Jag är ledsen att jag måste meddela dig att jag inte vill bo och leva tillsammans med dig längre. Jag har redan berättat detta för dig men du vill inte förstå det.
…
Du kan ringa till Kriscentrum som kan hjälpa dig. de har telefonnummer 970607 eller 290999. de kan hjälpa dig på så sätt att du kan prata med dem om din situation och hur du ska få hjälp med att hitta någonstans att bo.
Är det så att du har slagit sönder telefonen eftersom du inte svarar när du ringer?

Lördagen 21 juli 2012 14:45:11
Jag blev glad att du ringde mig därför jag har varit orolig för dig.
…
Jag skulle komma till dig men du skrämmer mig och jag vet inte om jag kan lita på dig.
Jag vet att du är jättearg på mig.
Förstår du nu att vi måste skiljas.
Det som har blivit ett stor problem nu är att vi inte får bo kvar på Friisgatan.
Jag kan försöka att hjälpa dig att hitta någonstans att bo.
Du måste vara försiktig nu med dina pengar annars blir det katastrof.
…
Jag vill inte dig illa men jag måste göra så här.
Vi kommer att fixa allt så att det blir så bra som möjligt.
Jag mejlar dig igen lite senare och så ska vi se om vi kan träffas men jag vet inte om det går i dag.

.

Den 53-åriga kvinnan i Haparanda berättade om maken Kari Hekkalas extrema svartsjuka.
Han gick igenom datorn, smög runt på hennes arbetsplats, tittade i hennes underkläder och höll vakt medan hon duschade.

Svartsjuka och kontroll är mer regel än undantag i de över tvåhundra fall jag sett sedan 2009, då vi började vår granskning av mord och dråp på kvinnor. Men sällan så extremt.

I går dömdes Kari Hekkala till 18 års fängelse för att ha dödat sin hustru med 25 knivhugg. Ja, övervåld är vanligt även det.
Kontrollen börjar på allvar efter att de gift sig i april 2011. De var båda medelålders, hade känt varandra länge när de inledde förhållandet för tre år sedan.

Kvinnans sex vuxna barn kände inte igen sin glada, starka och hårt arbetande mamma. Hon blev tystare, tycktes inte kunna fatta egna beslut.
Hon berättade för många om en absurd övervakning. Det hände att Kari Hekkala – som är sjukpensionär efter en arbetsplatsolycka – tillbringade hela dagen på ICA Maxi i Haparanda där hon arbetade.

Han vaktade henne medan hon duschade. Han tog hennes bilnycklar så att hon inte skulle kunna lämna hemmet.
Barnen försökte förklara att när ordet Viagra dök upp i datorns skräppost betydde det ingenting. Men han fortsatte söka bevis för otrohet, som att titta i hennes trosor, svara när hennes telefon ringde: ”Ring inte hit din jävel”.

Ett tag anklagade han henne för att driva en bordell.

En arbetskamrat berättar att han en gång besökt paret för att få hjälp med sin bil. Därefter dök kvinnan upp med blåtiror, Kari Hekkala hade övertygats om att arbetskamraten hade sex i fikarummet med hans fru.

Kvinnan sa vid något tillfälle till sin chef: ”Om jag inte dyker upp är jag död”.

Den 30 augusti förra året hade kvinnan fått nog, begärt skilsmässa och polisanmält. Det var en torsdag, hon gick från jobbet klockan 17.09.
En timme senare kom ett larm om en brand i villa Pellinpää, räddningstjänsten såg lågor slå ut genom ytterdörren, inne i köket fann de henne. Hon hade börjat laga potatisgratäng.

Kari Hekkala nekade när han greps i sitt torp i Korpikä utanför Kalix. Under rättegången erkände han plötsligt att han dödat sin fru – men ändrade sedan sin historia och förklarade att han trodde det var hustruns son han hade huggit med jaktkniv.
Han sa till poliserna att han planerat sin egen död, han skulle brinna upp i sin bil. På passagerarsätet stod en dunk bensin.

Många i Haparanda kände till den absurda svartsjukan, ingen tycks ha förstått att den kunde utvecklas till något livsfarligt. Men hur ska vi kunna förstå exakt vilka kontrollerande desperata män som inför en skilsmässa är beredda att döda? Det är vad vi måste få veta mer om.

Den 44-årige mannen var arg på sin före detta fru, han kände sig förolämpad och kränkt, säger han.
Han hämtade en kniv i köket och högg henne i bröstet.
– Jag har dödat henne med kniv, sa han till larmoperatören.

I dag åtalades mannen av Nacka tingsrätt misstänkt för mord på sin exfru den 28 juli. Trots att paret hade separerat bodde de tillsammans med de fyra barnen.

Familjen hade grillat på gården och de tre äldsta barnen var ute och lekte efter maten. Den tvåårige pojken låg och sov.

Den 39-åriga mamman låg och vilade i soffan när han kom in till henne. Han säger att de började bråka och att han hämtade en kniv i köket. Efteråt ringde han larmnumret 112.

”Jag har dödat henne”

– Jag har dödat min tjej, säger han på inspelningen.

– Vi har bråkat och hon ligger här nu.

– På vilket sätt har du dödat henne? frågar operatören.

– Jag har dödat henne med kniv.

Medan mannen pratade med larmoperatören vaknade den lille pojken.

– Hej, kom, kom här, hörs han säga till sonen.

När polisen kom till huset stod pappan med sin son i famnen utanför lägenheten. Pojken togs om hand och pappan greps.

Efteråt fördes mannen till arresten på Nacka polisstation. Gång på gång kallade han till sig vakten.

– Jag ville döda henne, upprepade han för vakten.

La kudde över ansiktet

Han berättade att han var förbannad på sin före detta fru. Han sa att de hade haft problem i flera år. Hon förolämpade honom och han hade den här kvällen bestämt sig för att fråga henne varför. Enligt honom började de bråka.

Han blev galen, gick in i köket och hämtade en stor kniv, gick tillbaka till

vardagsrummet och stack henne i bröstet. Efter första hugget sa hon förlåt, berättade han för arrestvakten. Hon började skrika och han fortsatte hugga.

I polisförhör har han berättat att han la en kudde över ansiktet för att pojken inte skulle höra hennes skrik.

Senare har mannen sagt att det inte var planerat, att det inte var meningen att hon skulle dö. Han har erkänt själva gärningen men tycker inte att det handlar om mord.

– Jag tappade all kontroll, säger han i förhör.

Mannen är tidigare dömd för misshandel av fyrabarnsmamman som arbetade som vårdbiträde. Enligt hennes mamma och syster var hon rädd för sin exman.

Saknar sin mamma

De två äldsta döttrarna, 12 och 15 år, berättar i förhör med polisen att föräldrarna bråkade en del men att det var länge sen de såg pappan slå deras mamma.

Den tolvåriga flickan gråter under förhöret.

– Jag saknar henne, säger hon.

Målsägandebiträdet Mari Schaub berättar att barnen har tagits om hand på bästa sätt.

– De som finns runt omkring dem har gjort allt för att de ska må så bra som möjligt i denna svåra situation, säger hon.

Mannens advokat säger att hans klient hållit fast vid sin version av händelsen under hela utredningen.

Den 39-åriga mamman dödades med flera knivstick medan ett av de fyra barnen låg och sov i lägenheten.
I dag åtalades hennes ex-man misstänkt för mord.
Han har erkänt gärningen men inte mord.

Den 44-åriga mannen ringde själv SOS Alarm på kvällen den 28 juli i somras. Samtalet är ett av åklagarens bevis mot mannen när han nu åtalas misstänkt för mord vid Nacka tingsrätt.

– Han säger att det har varit en diskussion, han har känt sig kränkt av henne och tappat kontrollen, säger åklagaren Jesper Paulander.

Bar ut barnet

Ett av barnen låg och sov när mamman dödades i deras lägenhet. Pappan bar ut barnet till polisen, syskonen var ute och lekte på gården.

Som Aftonbladet tidigare har berättat var paret skilda sedan några år, men just nu bodde de tillsammans med barnen.

Mannen är tidigare dömd för misshandel av kvinnan.

– Det finns uppgifter från hennes familj om att hon har varit rädd, säger Jesper Paulander.

Mannen har i förhör erkänt att han stack med kniv, men han har nekat till rubriceringen mord. Kort efter att han greps gjorde han vissa uttalanden till en vakt på arresten som också ska höras under den kommande rättegången.

– Det är för att visa att han haft avsikt att döda henne. Dessa uttalanden tillsammans med det grova våldet gör att jag ser det här som mord, säger Paulander.

Var rädd

Målsägandebiträdet Mari Schaub berättar att barnen har tagits om hand på bästa sätt.

– De som finns runt omkring dem har gjort allt för att de ska må så bra som möjligt i denna svåra situation, säger hon.

De två äldsta barnen har hörts av polisen.

Nu är de 201. Efter en svart sommar ser vi hur samhället fortsätter misslyckas med att skydda hotade kvinnor.
De bad om hjälp, de polisanmälde brotten, det fanns kontaktförbud.
Ändå dödades de.

Nästan alla kvinnor som dödats i år hade lämnat eller försökt lämna mannen som tog deras liv. Då är risken som störst, det vet vi sedan tidigare, och den kunskapen ska finnas även hos polis, socialtjänst och i vården.
Ändå stiger dödstalen stadigt. För tre år sedan avslöjade vi att 153 kvinnor dödats av en man eller ex-man under 2000-talet. Vid årsskiftet var siffran 189.
Och nu: minst 201.

Skulle bli bäst på skydd

Länge har det talats om utbildning, riskbedömningar – och samordning.
Men vad blev det?
Med vanmakt ser vi Malmö, där fyra av kvinnomorden ägde rum. Just Malmö skulle bli bäst på att skydda utsatta kvinnor och deras barn. På regeringens uppdrag utformades ”Projekt Karin”, och modellen med samordning av myndigheter ska spridas över Sverige.
Men ingen av de fyra Malmökvinnorna hade fångats upp av ”Projekt Karin” – trots att det fanns allvarliga signaler om att de var i fara.
Kvinnor som dödshotas ska ha den bästa hjälp som finns att tillgå. Det handlar om att se varningssignaler, och att reagera på dem. Men skyddsnätet har glipor.

• Tvåbarnsmamman som i februari knivmördades på öppen gata inför sina barn var gömd med hjälp av en kvinnojour i Malmö men skriven i Vellinge. Polisutredningen låg i Trelleborg.
• Ytterligare en kvinna i Malmö hade kontaktförbud för sin före detta sambo. Även hon hade polisanmält hot och trakasserier. Brottet hamnade aldrig på specialistgruppens bord, kontaktförbudet hanterades av närpolisen.
• I slutet av juli dödades ytterligare två kvinnor: båda hade haft kontakt med socialtjänstens kriscentrum i Malmö, en av dem hade även sökt hjälp hos en kvinnojour. Ingen polisanmälan gjordes och därför ingen hot- och riskbedömning.

Varför hade ingen av dessa kvinnor fått hjälp av dem som har den bästa kunskapen och bäst resurser att skydda dem?
Och varför gör inte domstolarna mer?
Vi är skakade över att tingsrätten i Malmö släppte en man på fri fot i väntan på att fallet skulle upp i hovrätten. Man såg en tidigare ostraffad artig man utan missbruk. Hade de känt till något om riskbedömning hade de känt igen de flesta av de farligaste riskfaktorerna: självmordshot, vårdnadstvist, depression, fixering, svartsjuka.
Tre månader efter frigivningen mördade han sin exsambo på gatan, inför deras två små döttrar.
Flera av de senaste morden utreds fortfarande. Exakt vilket ansvar samhället har vet vi först när polisutredningarna är avslutade och domarna har fallit.

Ska hitta systemfel

Från och med i år ska dessutom Socialstyrelsens särskilda ”haverikommission” granska kvinnomorden för att leta efter systemfel. Här vilar ett tungt ansvar på åklagarna som ska rapportera för myndigheten om morden och dråpen som ska granskas.
Åtminstone fallet Ellinor Galerius är sedan två månader färdigt för granskning – men arbetet är inte påbörjat och domen har inte skickats in. Det är inte heller klart vilka som ska göra jobbet.
Vad väntar ni på?

Kerstin Weigl
Kristina Edblom

LÄS MER:

Om de senaste tolv fallen.

Om alla 201 kvinnor som dödats av en man eller exman under 2000-talet.

För tre år sedan var de 153. Sedan dess har vi fortsatt räkna.
På nyårsafton förra året visste vi att 189 kvinnor dödats av en man eller exman i Sverige sedan januari år 2000.
Nu vet vi att de är minst 201 – här är de senaste fallen:

190. Kvinna, 38.
Hon låg i skilsmässa från pappan till den åttaårige sonen, men de träffades ofta. Pojken såg på medan pappa misshandlade mamma, kastade ut kroppen genom fönstret. Han gömde den sedan i ett skogsparti.
Mannen dömdes till åtta års fängelse. Domstolen ansåg det inte bevisat att han hade för avsikt att döda henne.
Dödad 2 november 2010.

191. Malin Westerberg, 36.
Hon hade kämparglöd, brukade säga att ”allt ordnar sig”. Viktigast av allt var hennes tre barn.
En dag för tre år sedan sa hennes man att han skulle gå ut och handla med de två minsta barnen, men de kom inte tillbaka, berättar Malins mamma. Han hade tagit med dem till sitt hemland. I Sverige fanns hennes äldste son kvar. Hon pendlade fram och tillbaka, tvingades sluta på jobbet som redovisningsassistent. I samband med oroligheter i landet förra våren flyttade familjen hem till Sverige.
Förra sommaren dömdes mannen för misshandel av Malin. Hon och barnen flyttade till ett skyddat boende.
Hon skulle bara hämta lite kläder i den gemensamma bostaden i Upplands Väsby. Samma dag anmäldes hon försvunnen. Mannen dömdes till 18 års fängelse för att besinningslöst ha knivmördat henne och sedan dumpat kroppen.
Dödad 17 september 2011.

192. Lotta Andersson, 25.
Hon läste till undersköterska och hade tidigare arbetat på ett äldreboende. Hon var snäll och omtänksam, tyckte familjen, och gjorde allt för sin ettåriga dotter.
De senaste åren hade hon varit tillsammans med den 26 år äldre mannen och av och till bodde de tillsammans i Ystad. Lottas mamma säger att sambon hade ett stort kontrollbehov och svårt att hantera konflikter.
Lotta berättade för sin sambo att hon fått en egen lägenhet och skulle flytta ut. Hon skickade flera sms till sin mamma och bror som blev oroliga.
Både Lottas lilla flicka och mannens trettonåriga dotter var hemma när han ströp henne till döds.
Dödad 3 oktober 2011.

193. Chatarina, 41.
Hon var mamma till tre barn, älskade film och musik, den äldste sonen berättar att man kunde prata med henne om vad som helst.
Hon fortsatte umgås med en man som slog henne. Han påstår att hon hade varit otrogen, att det var därför han sparkade henne, slet i hennes hår, lämnade henne i sängen. Han dömdes till 14 års fängelse.
Dödad 29 oktober 2011.

194. Ellinor Galerius, 23.
Ellinor gick ut gymnasiet med fina betyg. Hon var intelligent, säger hennes familj, en god lyssnare och såg fram emot att utbilda sig till undersköterska.
Hon hade daglig kontakt med sin mamma. Relationen med pojkvännen hade tagit slut efter att han tagit strypgrepp på henne, men i december började de träffas igen och hon flyttade in hos honom. Han hade då försökt ta itu med sitt alkoholmissbruk. Men relationen var konfliktfylld.
Han var svartsjuk och kontrollerande och Ellinor var på väg att göra slut.
Han högg henne två gånger med kniv, tingsrätten bedömde det som dråp och inte mord. Han dömdes till nio års fängelse.
Dödad 28 januari 2012.

195. Kvinna, 39.
Hon fruktade för sitt liv, gömde sig med döttrarna till kvinnojourens skyddade boende. Ex-sambon var dömd till ett års fängelse för att ha hållit henne olaga frihetsberövad, men släppts fri i väntan på att fallet skulle upp i hovrätten.
På väg hem från lekparken kom han springande, högg henne med kniv i mage och bröst. Flickorna, sex och fyra år gamla, stod bredvid.
Han dömdes till livstids fängelse i Malmö tingsrätt.
Dödad 17 februari 2012.

196. Kvinna, 74.
Hon hittades död i sitt hem i en by i Mellansverige. Maken låg död på gårdsplanen med ett hagelgevär mellan benen. Polisens utredning visade att han var gärningsmannen, och tagit sitt eget liv.
Dödad 6 mars 2012.

197. Kvinna, 39.
Hon var miljöinspektör i Malmö, uppskattad för sin vänlighet. Hon skulle parkera om bilen när hennes ex-sambo sköt henne.
Han kunde aldrig acceptera skilsmässan, förföljde henne och hade fått kontaktförbud. Han är nu häktad på sannolika skäl misstänkt för mord. De hade en dotter tillsammans.
Dödad 6 maj 2012.

198. Kvinna, 33.
Den 33-åriga fembarnsmamman misshandlades hemma, hittades svårt skadad på gatan och avled senare på sjukhus.
Hon hade tidigare ansökt om skilsmässa, men dragit tillbaka dem.
Alla barn var hemma när deras pappa dödade mamma. Mannen är häktad och menar att hans gärning i första hand ska rubriceras som grov misshandel och vållande till annans död.
Dödad 18 juli 2012.

199. Kvinna, 39.
Hon var en glad och social mamma till fyra barn. Paret skilde sig för några år sedan men levde tillsammans i Tyresö. Han är tidigare dömd för misshandel av sin ex-fru.
Mannen har erkänt att han högg kvinnan med kniv, men inte att han haft uppsåt att döda. Barnen var hemma när deras mamma dödades, pappan larmade själv polisen.
Han är nu häktad på sannolika skäl misstänkt för mord.
Dödad 28 juli 2012.

200. Kvinna, 52.
Kvinnan hade under många år haft en relation med den 59-årige mannen och de hade en gemensam dotter. Nu höll de på att separera.
Grannar larmade polisen, men när de kom till lägenheten hade mannen redan hunnit därifrån. Han anmälde senare sig själv till polisen och berättade att han dödat henne med kniv.
Mannen är häktad på sannolika skäl misstänkt för mord,
Dödad 30 juli 2012.

201. Kvinna, 22
Kvinnan befann sig hemma hos en nära släkting i Hallunda när hon knivskars till döds. Hennes 21-årige make greps på platsen. Under häktningsförhandlingen medgav mannen att han ”brukat våld” mot henne, han har i polisförhör berättat att det var han som orsakade hennes död. Polisutredningen pågår.
Dödad 23 augusti 2012.

Osäkra fall där polisutredningen fortfarande pågår:

1 augusti, Kristinehamna: En 76-årig kvinna hittades död i sin bostad, maken greps i lägenheten. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård för trippelmord på 1970-talet. Mannen är häktad misstänkt för mord, han säger att han varken kan erkänna eller förneka.
6 augusti, Sollentuna: En 17-årig flicka sköts till döds. Hennes pojkvän har förklarat att det var ett vådaskott men åklagaren hävdar att det finns omständigheter som talar för mord. Tingsrätten häktade honom misstänkt för mord.

FAKTA Så arbetar vi med undersökningen:

• Sedan våren 2009 har Aftonbladet räknat samtliga fall då en kvinna dödats av sin man i Sverige.
• Någon gång varje år vänder vi oss till samtliga polismyndigheter och begär ut uppgifter om anmälningar gällande mord, dråp och vållande till annans död.
• Vi räknar fall där det finns en fällande dom eller en avslutad polisutredning som slagit fast att det handlar om mord och vem gärningsmannen är. Vi räknar även fall där det finns en häktad gärningsman som gjort säkra medgivanden.
• Granskningen gäller dödligt våld mot kvinnor i nära relationer. Med nära relation avser vi en kärleksrelation. Gärningsmännen var pojkvän, sambo, make eller ex till den dödade kvinnan.

LÄS MER:

• Om samtliga kvinnor som dödats under 2000-talet av en man de älskat, litat på och i många fall fått barn med på vår specialsajt.
• Om vår granskning, här.