Det blev 14 års fängelse och utvisning för Malmöbon som förföljde sin ex-sambo och sköt henne med fem skott i huvudet i somras.  
Ännu en gång står klart att kontaktförbud inte fungerar – inte för de farligaste mannen.

När den 39-åriga kvinnan dödades i sin egen bil den 6 maj 2012 hade hon terroriserats under ett halvår. Den 41-årige ex-sambon ringde minst tjugo gånger om dagen, kom hem nästan varje dag, skrek genom brevlådan, besökte hennes arbetsplats.

Hon sökte, och fick, kontaktförbud.

Men sedan länge är det tydligt att kontaktförbud inte alltid har inverkan på män som vägrar acceptera skilsmässan, som envist och aktivt förföljer kvinnan.
Att de då måste övervakas har diskuterats länge.

Sedan oktober 2011 finns en ny lag som ger åklagare rätt att besluta om elektronisk övervakning. Beslutet kallas såkallat ”särskilt utvidgat kontaktförbud”.
Men först nu finns en apparat, som först ska testas. Ingen vet ännu hur den fungerar, men meningen är att larmet ska gå om den hotfulla närmar sig en viss zon.

Frågan är även hur många fall det kan röra sig om. ”En handfull”, uppger man på rikspolisstyrelsen.

Det första året sedan lagen infördes gjordes 829 anmälningar om olaga förföljelse.  De flesta rör män som förföljer kvinnor.

Hur många hotande män kan komma i fråga för elektronisk övervakning? Kommer liv att kunna räddas? När kommer arbetet i gång?

Kvinnan som mördades i sin bil i maj kände sig maktlös inför terrorn och försökte till och med ta tillbaka uppgifterna om att han brutit mot kontaktförbudet. Åklagaren stod på sig och väckte åtal.
Då skickade han ett sms till den gemensamma tonårsdottern. ”… i slutändan kommer ni att få betala för detta, sota för detta och det har jag svurit vid.”

En månad senare var den 39-åriga kvinnan död.

Mennen som dömdes i går anmälde sig själv hos polisen, sa att han fått ”hjärnsläpp” men att det varit ”sista utvägen.”
De har en 14-årig dotter.

Justitieminister Beatrice Ask kräver att kommunerna blir bättre på att skydda våldsutsatta kvinnor. Hjälpen är för långsam, för dåligt organiserad.
– Hur länge ska vi behöva se kvinnor till och med dödas på grund av misstag? Vi måste få det att fungera bättre, säger hon till Aftonbladet.

Beatrice Ask uttrycker irritation över byråkrati och lamhet, och har tre punkter, som hon vill se uppfyllda i alla kommuner.

•Bostadsgaranti för våldsutsatta.
•Samarbete mellan kommuner, så att en kvinna snabbt kan lämna sin hemkommun.
•Kontaktpersoner, som säkerställer kvinnans skydd, och även samordnar insatser från skola, polis, socialtjänst, försäkringskassa och andra myndigheter.

– Många våldsutsatta kvinnor går ju på knäna när de ska ta alla myndighetskontakter, säger Ask. Jag har retat upp mig länge nog på att många av de mest utsatta kvinnorna inte kan, inte orkar och inte hittar i byråkratin.

Aftonbladets granskning av dödligt våld mot kvinnor visar att varningssignaler är vanliga, ändå dödas de. Senast i förra veckan skrev vi om en 33-årig kvinna som dödades i Malmö, efter att under flera år berättat om rädsla, försökt lämna sin make.

– Alltför ofta handlar det om dålig samordning, säger Beatrice Ask. Det kan vara att socialen eller polisen vet att något händer, men ingen har funderat över säkerheten vid bostaden eller på arbetet.

Det spretar för mycket, anser Beatrice Ask. Några kommuner har börjat samarbeta, och ”byta” skyddsbehövande kvinnor sinsemellan.
– Men vi behöver ett system som alltid finns, och som vi inte ska behöva diskutera. Det ska vara självklart att kunna etablera sig på en annan ort. Jag kan inte acceptera att inte tillräckligt görs i alla kommuner.
Förslaget har hon gett sin partistyrelse.

Men kan du tvinga kommunerna?
– Det kan jag ju inte, om jag inte skickar pengar. Men jag kan driva frågan mot kommunpolitiker och mot polisen.
Särskilda samordnare har det talats om i många år. Varför har ingenting hänt?
– Allt ska krånglas till och administreras och passas in i organisationsskisser, men man får börja i andra ändan, med: Vad är praktiskt? Allt går. Den som sätter sig in i misären inser att det är en god investering att sköta det här bättre.

Nu kommer ny forskning som belägger det vi just skildrat i granskningen av hur hårt barn drabbas sedan de förlorat sin mamma i mord.

• Risken för psykisk sjukdom är tre gånger högre för barn i familjer där pappa har dödat mamma.
• Risken för självmordsförsök är tre gånger högre – och risken för fullbordat självmord är fyra gånger högre.
•Även risken att barnen själva begår våldsbrott är tre gånger högre.

Det är Henrik Lysell, läkare och doktorand som står bakom undersökningen av nästan 500 barn till pappor som dödade under åren 1973 och 2008.
– Mycket mer kan göras för de här barnen, säger han, det gäller för samhället att med alla medel försöka att begränsa skadan som de har utsatts för.

”Hon var kanske lite för snäll”, säger en socialsekreterare i Malmö som försökte hjälpa den 33-åriga kvinnan som dödades i sin säng.
Det var i juli förra året, maken slog ihjäl henne med en fönsterbräda av marmor medan de fem barnen sov.

Kvinnan är nummer 198 i vår pågående granskning av dödligt våld mot kvinnor under 2000-talet. Nu åtalas mannen för mord och genom polisens trehundrasidiga förundersökning blottas kvinnans väg genom den välmenande samhällsapparat som inte kunde förhindra hennes död.

Den 33-åriga kvinnan i Malmö hade under flera år berättat om rädsla, försökt lämna sin make. Paret kom till Sverige från Marocko 2002.
I slutet av 2010 ber hon socialtjänsten om hjälp, och får genast plats på ett boende för våldsutsatta kvinnor. Där säger hon så lite som möjligt.
Vilket med facit är ”fel”.

I efterhand säger en socialsekreterare om kvinnan:
– Hon var en mycket ödmjuk och snäll person, kanske lite för snäll och hade kanske behövt prata lite mera om det svåra hon varit med om och varit lite tydligare.

Några månader går, kvinnan upptäcker att mannen hittat henne, bevakar henne från en bil utanför. Då skakar hon i hela kroppen, minns en socialsekreterare.
Men tillägger att kvinnan ”inte var så verbal”.

Kvinnan flyttar med sina barn till ett eget boende, mannen ligger på hårt om att få träffa barnen. Hon drar tillbaka skilsmässoansökan. ”Han är snäll igen”, förklarar hon.
Socialtjänsten tvivlar på idyllen, men släpper kontakten.

Så den 13 juli förra året händer två saker.
Kvinnan går till socialtjänsten och ber om ekonomiskt bistånd. Hon har 42 kronor på kontot och berättar om makens hot, och anklagelser om otrohet.
Har han gjort något konkret? frågar utredaren.

Men det har han inte, inte ännu.

Samma julidag besöker mannen en imam, för att få råd, han förklarar sig ”förnedrad” för att frun åter vill skiljas. Ett återbud bokas, till 19 juli klockan 14.
Men då är mannen anhållen misstänkt för mord.

Strax före fyra på morgonen 18 juli såg vittnen mannen försöka placera i bilen en kropp inlindad i täcke.
”Det var en olycka”, sa han, när polisen hittade honom hemma med blodiga fingrar.

Mord eller dråp, är en fråga för tingsrätten. Alla stora frågor återstår.
Hur arbetar socialtjänsten med kvinnor som är ”lite för snälla”. (Men skakar i hela kroppen.) Hur verbal bör en mordhotad kvinna vara? Anade ingen att barnen fick stryk? Vi väntar på svar.

Tystnad råder på Socialstyrelsens enhet för så kallade haverikommissioner, som sedan ett år arbetar för att minska kvinnomorden.

Läsarengagemanget för fyraåriga Lisa fortsätter, och nu planeras en manifestation på Sergels torg den 9 februari, med uppropet ”Låt Lisa komma hem”.

På en dryg vecka har namnlistan fördubblats, 5 826 personer har skrivit på, bland dem Alexandra Rapaport, Mikael Spreitz, Thomas Hedengran, Lotta Gray och Daniel ”Salong Betong” Eriksson.

Bakgrunden är att Mirijam Johansson såg Aftonbladets artikel om Lisa som efter att ha sett sin mamma mördas flyttats från mormor och morfar, trots två psykologers protester.

– Lisas öde angår oss alla, anser Mirijam Johansson. Att inte morföräldrarna som är Lisas närmsta anhöriga räknas som just det, och inte heller har någon talan eller anses vara part i målet är så beklämmande att jag saknar ord

Fotnot: Namninsamlingen pågår fortfarande. se även facebookgruppen:  http://www.facebook.com/groups/418739021528825/

Listan växer, nu har över tre tusen skrivit under uppropet om ”Lisa”, som utan förvarning och mot två barn psykologers vilja flyttades från mormor och morfar. Där har hon bott sedan hon för tre år sedan såg mamma mördas.

Bland underskrifterna finns artisterna Zinat Pirsadeh och Marcus Öhrn, regissören Daniel Fridell, skådespelarna Moa Gammel och Charlotta Johnsson.
Designer Michaela de la Cour, tidigare frontfigur i Army of Lovers, skriver på bloggen: ”Att förlora om och om igen sätter sina spår.”

Listan ligger kvar, och meningen är att den så småningom ska överlämnas till socialnämnden.

I dag har 1 121 personer skrivit under en namninsamling i protest mot att fyraåriga Lisa i somras flyttades från mormor och morfar.
Där hade hon bott tre år, efter att hon sett sin mamma mördas.

i

Fallet Lisa i vår granskning väckte starka känslor hos läsarna. En av dem, Mirijam Johansson, sökte förgäves på nätet efter en namninsamling.

– För jag var så upprörd över att flickan berövats den trygghet och kärlek som fanns hos mormor och morfar som ju fått med beröm godkänt som familjehem. Jag kände att någon måste protestera, och bestämde jag mig för att själv starta en lista.

Mirijam Johansson, som är filmproducent och tvåbarnsmamma i Täby, har spridit budskapet på sin egen Facebooksida. Mormor och morfar till ”Lisa” (som heter något annat) är tacksamma för stödet. De avvaktar närmast ett möte med socialtjänsten. Hur och när namninsamlingen kan överlämnas till socialtjänsten är ännu inte beslutat.

Två barnpsykologer kritiserar socialtjänstens beslut att flytta Lisa. Den oförberedda flytten är ”ett gränslöst övergrepp”, skriver en av dem.

Fotnot: Namninsamlingen pågår fortfarande. se även facebookgruppen:  http://www.facebook.com/groups/418739021528825/

Efter att ha läst Aftonbladets artiklar om de dödade kvinnornas barn begär riksdagsledamoten Caroline Szyber (kd) att vårdnadsfrågan utreds.
– Om en morddömd förälder kan neka sina barn terapi är det uppenbart att lagen är för snäv, säger hon.

Hon begär att en pågående översyn av LVU, lagen om vård av unga, ska få ett tilläggsdirektiv och att utredarna ser över hur lagen säkrar barnets bästa. Utredningen ska vara färdig mars 2014.
– Jag blev väldigt berörd av det jag läste i Aftonbladet, säger Caroline Szyber. Lagen tolkas ibland som att vårdnadshavares rätt väger tyngre än barnets bästa. Då är det vår roll som lagstiftare att förtydliga lagen.

Att en morddömd man får berätta i radio behöver inte vara fel.
Men då krävs kunskap. Och fingertoppskänsla.

Det handlar om en kvinna som för åtta år sedan ströps i sin säng. Psykoterapeuten Eva Rusz pratar svepande om mordet, som att ”det skedde”.
Hon säger vidare: ”Det var ju blint raseri och vrede som ledde till att du tog livet av din fru…”. I en första intervju förra månaden går hon ännu längre, hon underkänner morddomen och säger: ”… så det här var ju egentligen ett dråp kan man säga.”

Flera gånger uttalar hon sig slarvigt, nära nog bagatelliserande om brottet. Kanske är det okunskap.
När en man dödar sin fru, sambo eller flickvän är det sällan noga planerat. Ändå bedöms de här fallen oftast som mord och straffen blir i regel mycket stränga.
Att strypa en människa är ett utdraget förlopp, tar flera minuter. Det finns tid för besinning, att göra val. I det här fallet försökte kvinnan värja sig.

Mannen som ska få offentlig terapi hos Eva Rusz har avtjänat sitt straff och uttrycker ånger. Han har en uppriktig önskan att återuppta sitt liv, må lite bättre.
Vi tycker det är bra att han kommer till tals. Det ger kunskap. Männen som dödar sin kvinna har nästan alltid psykiska problem.

Problemet med Eva Rusz program är flåsigheten, slarvet, de snabba slutsatserna. Alla som gått i terapi vet att det är ett tålmodigt öppet prövande av strategier och livsval.
Flera felaktigheter finns dessutom i hennes expertkommentarer. En är att 10-15 procent av männen som dödat sin fru tar sitt liv. De är många fler, nära 25 procent.

Vidare säger Eva Rusz att männen begår självmord ”för att de har skuldkänslor”. Men det vet vi ingenting om. I de flesta fall tycks det handla om att männen vill ta sitt liv, och ta kvinnan med sig i döden.

Den morddömde mannen längtar efter barnens förlåtelse. De har haft tre telefonsamtal under åtta år. Barnen har inte godkänt att pappa pratar i radio om mordet på deras mamma, men är föremål för diskussion och spekulation i programmet.
Respektlöst, tycker vi.

Ett uttalande når oss, angående vår nya siffra 201: ”Det är något fundamentalt fel i dagens samhälle som gör att så många kvinnor utsätts för våld och dödas av en nära anhörig, oftast en man”, skriver Margareta Winberg, ordförande i svenska UN Women.

Ser vi ännu ett misstänkt fall då en kvinna dödats av sin man i samband med en skilsmässa i Haparanda?

Förra torsdagen larmades polisen till en villabrand utanför Haparanda. En 52-årig kvinna hittades död och polisen fattade misstankar om att hon blivit mördad och att branden var anlagd.

I dag skriver Norrbottens-Kuriren att kvinnan hade ansökt om skilsmässa och kontaktförbud. Tidigare i år ska hon ha nekats kontaktförbud för maken, skriver tidningen.

Hennes 63-årige make är anhållen misstänkt för mordet. Han nekar till anklagelserna.

Åklagaren Ulla-Karin Lindström vill inte kommentera misstankarna mot mannen, men säger att han har begärts häktad misstänkt för mord och att häktningsförhandling kommer att hållas i dag.

Vi vet inte ännu om den 52-åriga kvinnans död kommer att ingå i vår granskning, men givetvis följer vi utvecklingen.

Justitieminister Beatrice Ask kallar det ”ett misslyckande för samhället” att kvinnorna mördats. Om vår nya siffra sa hon: ”Jag reagerar givetvis med bestörtning.” Hon nämner även en rad brister: att riskbedömningar inte alltid görs av polisen, att hjälpen kommer för sent, att stödet till våldsutsatta kvinnor varierar för mycket i Sverige.
Se hela chatten: http://www.aftonbladet.se/debatt/article15348823.ab

Ingvar Persson på Aftonbladets ledarredaktion skriver om vår granskning.

Skyddsnätet måste bli bättre, precis som kunskaperna om riskfaktorerna, skriver han.

”De kvinnor som finns med i Aftonbladets granskning är toppen på ett isberg. De har fått betala det yttersta priset för ett våld som finns överallt omkring oss.”

Läs hela inlägget här.

Vad gör regeringen för kvinnor som lever under hot och våld?
Hur ska morden i nära relationer minska?
Varför går det inte snabbare?

Klockan 15.30 svarar justitieminister Beatrice Ask (M) på era frågor i Debatt live. Redan nu går det bra att skicka in frågor.

Här hittar ni chatten.

I dag publicerar vi vår senaste granskning av kvinnomorden i Sverige. Här i bloggen och i dagens Aftonbladet.

Klockan 10 nu på förmiddagen kan ni ställa era frågor eller komma med synpunkter till mig och Kerstin. Redan nu går det bra att skicka in kommentarer. Vi hörs snart!

Klicka här för att komma till chatten.

PS. I eftermiddag klockan 15.30 är det justitieminister Beatrice Ask som svarar på frågor i Debatt Live. Börja ladda med frågor redan nu!