Ok, en sak kan jag lätt konstatera. Det blir inga pengar kvar av det vi trodde att vi skulle spara in på mindre bilåkning. ”Vinsten” går oavkortat till spontana restaurangbesök, glass i mängder och en och annan fika! Plus minus noll alltså, men tänk så mycket trevligare och miljövänligare än en massa bilåkande :-)

Kanske är det nyhetens behag (kan ju alltid hoppas det med tanke på att vågen visar en svag kurva uppåt…) och snart är väl ordningen någorlunda återställd igen.

Västerås har verkligen fått ett uppsving på krogfronten. För några år sedan fanns en, max två, ställen med självaktning i denna stad. 2013 har vi plötsligt så många trevliga ställen så det kan vara svårt att välja. Trevligt! I fredags testade vi en ny spansk tapasbar. Riktigt mumsigt var det även om det där med spansk nog bör sättas inom parentes, för inte var det mycket till riktig spansk mat inte. Men men, det spelade ingen roll för gott var det hur som helst och hela familjen knatade proppmätta hem därifrån i skymningen. Inte förrän dagen efter kom vi på att vi på fredagen hade 10 års jubileum och kanske borde ha firat det :-) Så kan det gå!

(Köksbordet får stå i tv:rummet fram till att köksgolvet är fixat)

Annars har helgen ägnats åt en del jobb för min del. Igår skrev jag reportagetexter och idag har jag gjort en mäklarfotografering. Sedan har vi haft en rad trevliga besök minsann. Jag började just att undra vart alla människor, som sagt att de skall hälsa på oss bara vi flyttat in, tagit vägen…

Här hemma har elektriker och snickare satt upp takrosetter och lampor. Äntligen, vi har haft det lite mörkt!

Lillan kan jag berätta, hur nöjd som helst med flytten. I huset som som ligger bredvid vårt (jag står på vår trappa och fotar), på vår lilla gård så att säga, bor en liten tjej som är ett par år äldre än Lillan och de leker så bra ihop! Här är dessutom toppen för barn att vara. Vägen är långt bort och vår lilla grusväg, den som syns i bild, leder ju bara till oss och grannen. Fritt fram för bus och fri lek alltså!

Kram

Helena

Det kändes jättejobbigt den dagen då flyttbussen kom och hämtade alla möbler på Udden. Jag hade en fruktansvärd separationsångest och allt kändes bara jobbigt. För mig stod världen stilla och jag fattade inte hur alla människor bara kunde ”lalla på” som om inget hade hänt.

Allt var kaos i det nya huset. Golvet i köket bar knappt, inget vatten och avlopp hade vi när städet kom och skulle börja jobba 24 timmar innan inflyttning. Kommunens vattenledning hade gått sönder när vi bytte inkommande vatten och avlopp, så de fick lov att gräva upp en bit av vår lilla grusväg, den vägen vi skulle använda för att flytta in!! I källaren hoppade utrotningshotade grodor, efter att de bilat upp golvet och köksluckorna som kom tillbaka från målaren var extremt dåligt gjorda. Tomten var uppgrävd och jag fick ett nervöst sammanbrott när jag pratade med ”Grävkillen” i telefonen. Plötsligt fick han sadla om från just grävkille till amatörpsykolog, en roll som han axlade med bravur. Tack Christer på Aros Grävtjänst AB för det!

Världens största tack vill jag också skicka till Sebastian på SE Bygg och Entreprenad AB. Bättre kille får man leta efter. Inte nog med att han skickligt handlett sina arbetare genom hela vår renovering, han har också varit ett fantastiskt stöd som funnits till hands för mig och mina/våra infall mer eller mindre 24 timmar om dygnet. Mitt i kaoset, och mitt nervsammanbrott, fick han sig en släng av sleven (huga vad dum jag var) men inte blev han arg för det inte, nej då. Han kom istället hit, lade armen om mig och sa att ”det är luuungt, det kommer att ordna sig”! Sebastian du är bäst!!

Men allt (nästan) har löst sig och trots att jag tvivlade där ett tag trivs vi in i vassen fint i huset! Grodorna är borta, nytt fint vatten och avlopp har vi. Tomten är dränerad och prydlig tack vare duktiga Jonathan (även om gräs och stenbeläggningar saknas ännu så länge) och det mesta verkar gå åt rätt håll!

Idag kör Lillan och jag en soft hemmadag, hon hostar och står i, så dagis kändes inte aktuellt. Vi har roat oss med att göra en kladdkaka på vit choklad. Recept längst ned i inlägget.

Lillan har klippt ut en stjärna som mall för florsockret!

Nöjd och stolt!

Uppdatering, det var visst ingen stjärna det var ”en spion som kan flyga”, så det så, nu vet ni det!

2 ägg
2 dl Strösocker
1 msk Vaniljsocker
2 ½ dl Vetemjöl
3 msk Apelsinjuice
100g smält Vit Choklad
100g smält Smör

1. Vispa ägg, vaniljsocker och socker.
2. Smält smöret och blanda i den vita smäta chokladen och apelsinjuicen.
3. Rör ner vetemjölet.
4. Häll smeten i en smord form med löstagbara kanter.
5. Baka i 15-20 minuter i 200 grader.
6. Pudra över florsocker med hjälp av tex en tesil.

KRAM

HELENA

Sakta men säkert går det framåt med kartonger och möblering och inboande och allt sådant. Ibland känns det som att jag bara flyttar runt alla kartonger till olika rum, men räknar man dem blir de faktiskt mindre till antalet för varje dag!

För att man skall stå ut har vi övervåningen som en frizon, inga kartonger i sovrummen och garderoberna, där måste det vara lugnt och städat så att vi kan hämta kraft någonstans.

Vid närmare eftertanke är det faktiskt egentligen bara stora vardagsrummet och mitt kontor som fortfarande härbärgerar några kartonger och lite löst plock just nu. Vi väntar fortfarande på att takrosetterna skall målas så att vi får sätta upp våra lampor. Sedan skall tv:n upp på väggen också.

Två tavlor har vi spikat upp idag, en i hallen och en i det som skall bli ”matsal”.

Sådär ja, det artar sig, eller hur?!

Imorgon kommer VLT hit för att göra ett reportage om att renovera gamla hus, så ikväll har jag färgat håret. Skall till frissan, men inte förrän den 15:e, och efter all flytt, renovering och annat hysteriskt den sista tiden har jag inte haft tid att fundera så mycket på hur jag ser ut. En snabb blick i spegeln i morse avslöjade att jag på sisådär en 3-4 veckor förvandlats till ett åkerspöke, hua! Nu är håret i alla fall färgat tack och lov. Med lite plattång och smink skall jag väl kunna se skaplig ut när de kommer tänker jag.

Natti, natti!

Helena

Som jag berättade för någon dag sedan upptäckte vi att vårt hus var mer allvarligt skadat än vad vi visste om. Sjukt rädd kan jag säga att jag blev av den vetskapen… Tror att jag skrev det den gången också. När man upptäcker något sådant som denna typen av skador, slås benen undan för en en smula. Man oroar sig för att man inte vet om det går att laga, hur mycket kommer det att kosta, är det mer, osv? Sedan återstår oron över att man inte skall få tag på rätt yrkesfolk för uppgiften.

Vem kan byta en syll och rädda ett bjälklag på ett 100 år gammalt hus liksom?

Efter grävning.

Bakom det blå skynket är eländet…

Baksidan är nu dränerad och allt gammalt bös är borta (grunden till en entré dök upp under den gamla otäcka altanen). På bilden nedan ser man hur det såg ut innan vi började gräva. En gammal stenbelagd altan, som låg emot den helt oskyddade syllen (syll är själva timmerstocken som ligger på grunden och som hela huset vilar på så att säga).

Före grävning

Om ni tittar till höger ser ni en liten bit av källarfönstret som sticker upp. Huset har som sjunkit ned i jorden genom åren så knappt inget av den vackra granitgrunden syntes på den södra sidan. Titta nu på den övre bilden så bra det blivit när vi sänkt marknivån till den ursprungliga. Så ser det ut på de gamla ritningarna som jag fått tag på!

Runt ”halvmånen” skall vi anlägga en mur som skall sticka upp en bit ovan kanten/gräset plus eventuellt en liten häck.

När det gäller syllen och bjälklaget har vi efter en tids letande hittat så rätt! Killar som verkligen vet vad de pratar om. Ni vet riktiga timmermän som inte tittar på vårt hus och skakar på huvudet. Istället säger de – Det här är ganska vanligt på gamla hus. Vi har gjort sådana här jobb förut, det är inget konstigt, det är lite pyssel men det går att fixa! Precis vad en halvhysterisk bloggerska, på gränsen till nervsammanbrott, behöver höra.

Jag menar titta hur vårt fina hus ser ut under den ”blå kjolen”.

Ser nästan tandlöst ut… Man kan ju bli nervös för mindre eller hur?

Kram

Helena

Go´kväll, go´kväll!

Sköna maj välkommen kan man väl säga tycker jag. Våren har varit i senaste laget men nu verkar det släppa. Vis av tidigare erfarenhet var det ”mycket kläder på” när vi stolpade bort till majbrasan igår kväll. Men faktiskt var det inte så kallt, kanske var det kläderna eller så var det faktiskt värme i luften.

En lite fjuttig majbrasa hade de arrangerat här i parken bredvid. Lillan som är van vid den jättebrasan som alltid finns i Barkarö, tyckte att denna ”såg lite smal ut”. Men parken är fin. Där tror jag att vi kommer att tillbringa en del tid!

Nå väl, Valborg har passerat och maj har gjort sitt intåg. Imorgon skrivs Udden över på de nya ägarna och den epoken är över för vår del. Blandade känslor, men tack och lov överväger de positiva just nu. Förstod nog inte riktigt hur rotad jag var där ute och hur svårt det faktiskt var att bara flytta sådär… Om vi, utav en eller annan anledning, hade varit tvingade att flytta kanske det hade känts lättare på något vis. Då hade flytten fyllt ett syfte på ett annat sätt, nu kändes det av och till  bara som en onödig flytt på grund av ett infall vi fick i höstas när allt var grått och trist.

Och vi bara blev helt kära i det här huset!

Vi tyckte förresten att vi var ganska klara invändigt när vi flyttade in, men har nog insett att nja, så är nog inte fallet riktigt… Vad har vi kvar då?

Fönsterbyten, köksgolv, entrégolv, lister, dörrhandtag, köksluckor (som blivit så dåligt gjorda att flera måste göras om, suck), måla tegel vid öppenspis i vardagsrummet och vid vedspisen i köket, jättejobbet med syllen och bjälklaget, altan och tomt. Ja, det var en del, jag har säkert missat en massa.

Jag har fått några frågor via kommentarer och mail som jag tänkte svara på lite snabbt.

1. Köket är platsbyggt av Markströms i Västerås (mer vet jag inte) och luckorna är i riktigt trä, inte mdf. Vi har lämnat luckorna till ett måleri för handmålning, inte sprayning.

2. Vi har målat med obruten vit färg rakt igenom hela huset.

3. Det nya huset är runt 250 kvm + ca 130 kvm källare. Udden var 188 kvm + gäststuga 10 kvm + strandhus ca 20 kvm.

Nu är det bäst att jag tar och hoppar i bingen. 7.00 skall jag möta upp killar som skall montera gardinstänger och hyllor på ett större kontor som jag håller på och inreder. Blir spännande att se alla gardiner och draperier uppe!!

Natti natti!

Helena

Nu har vi bara ytte pytte lite grejer kvar ute på Udden. Ni vet lite utekrukor, ett par gamla däck och lite sådant skrot, sedan är hela vårt bohag mycket mycket hårt beskuret och flyttat hit in till stan. Jag måste erkänna att jag inte är sådär vansinnigt bra på att slänga saker. Min mormor, hon sparade på allt, mamma hon kastar allt och jag har definitivt fått en släng av mormors hamstrande manérs…

Men nu jäklar har vi kastat, oj vad vi har kastat, skänkt bort och sålt. Eller egentligen inte sålt något ännu, eftersom vi bara har stuvat in en massa grejer på Selstor som skall säljas. Men huvudspåret har i alla fall varit att inget får komma in i detta hus som inte vi båda gillar. Allt halvnött, halvfult osv har åkt till återbruket. Det har ibland känts jobbigt för en ”samlare” som mig, men till syven och sist har jag faktiskt upplevt det som en befrielse! Det kan aldrig vara hälsosamt att omge sig med så mycket saker som inte används eller ens gillas.

Här hemma finns nu bara saker jag kan titta på och tänka, ja den är riktigt fin, vad glad jag blir av att ha just den grejen!

Trots att det fortfarande finns en massa kartonger med ouppackade grejer så börjar hela hemmet redan att kännas så himla mysigt. Här kommer vi att trivas och få det så himla bra. Jag tror att det fantastiska ljust här inne gör mig gott. Nästan som ljusterapi faktiskt! Någon frågade vad vi målat med för färg. Obruten vit färg rakt igenom, väggar lister, paneler och tak alltihopa! Nöjd? Jajjamensan!!

Kram

Helena

Heeej på Er!!!

Oj vad länge sedan det var jag gav något livstecken ifrån mig inser jag nu. Det har varit fullständigt kaos här i huset, i min hjärna och i min magen den sista tiden kan jag bara informera om. Gigantiska otäcka klumpar har guppat runt i magen och hjärnan har gått på högvarv. Jag vägde mig igår och det visade sig att jag gått ned runt tre kilo de senaste veckorna. Vad har hänt undrar ni nu förstås.

Jo, det som hänt är att vi för ett par veckor sedan upptäckte skador på delar av husets bärande konstruktion. Allvarliga saker med andra ord. I flygande fläng fick bitar av taket i källaren brytas upp och tillfälliga stöttor håller nu upp bjälklaget på vissa ställen. Vi kände till att det fanns vissa skador, men inte omfattningen och allvaret av dem.

Ja ni förstår ju själva vilken kaos det blev. Inflyttningsdatumet närmade sig med stormsteg och vi visste inte ens om huset gick att bo i. Vågade vi bära in tunga möbler och vågade vi gå på golvet överhuvud taget? Dessutom var inte övrig renovering riktigt färdig och något vatten och avlopp hade vi inte…

Inflyttningen fick skjutas upp några dagar och mitt i alltihopa, när vi äntligen skulle få vatten och avlopp, ja då gick kommunens vattenledning sönder där vi skulle koppla på våra rör… Halva vår lilla grusväg fick grävas upp. Man kan väl säga att det är lättare att flytta om man slipper bära alla grejerna över ett gammalt Gunnebostängsel och genom en sluttande trädgård full med grävskopor, lera och jordhögar… Men det gick det med!

Nu tillbaka till klumparna i magen. Bärande delar av huset är skadade = låter våldsamt dyrt, svårt och helt förfärligt!!! Där av klumparna. Huuur dyrt blir det, vem skall göra det, kan man göra det och i så fall hur??? En helt galen process med byggföretag, offerter, huvudskakningar, ofantliga summor pengar och enorma mängder sågspån (gamla hus är isolerade med sågspån) tog sin början.

Jag skulle kunna berätta om detta typ hur länge som helst, men det skall jag inte göra just nu. Jag kommer att återkomma till just detta då vi äntligen fått ro, huset (och vi) är äntligen i goda händer och allt kommer att fixas på bästa tänkbara sätt. Som sagt, återkommer till detta!

Well well, efter regn kommer solsken och så även i denna blogg.

Köket är inte riktigt klart ännu, det skall bland annat få nytt golv, men en liten titt kan jag bjuda på!

Och så en liten titt på den inre hallen.

Ja, som ni ser, inte färdigt på lång väg, men i alla fall på rätt spår.

Och vad gäller stabiliteten på golvet, så var det ingen fara med det. När rätt folk kom hit och gjorde sin bedömning (läs, bredde sina vingar över mig som var på väg att gå upp i atomer) blåstes faran över och en plan har utarbetats för hur huset skall lagas. Nu blir det rätt hela vägen och det känns så tryggt och bra!

Nu är det dax för lite vardagsliv här i stugan. Dagis väntar och en dag fylld av jobb. Då menar jag riktigt jobb och inte jobb med huset!

Kram kram

Helena