Annandag jul, 8 plusgrader och Dagmar har just swishat förbi!

Jisses vad det stormade inatt, är det någon som har kunnat sova? Inte jag i alla fall…

Jag hade feber igår eftermiddag, helt märkligt eftersom jag inte hade några som helst andra symtom, och till kvällen var det borta. Idag känner jag mig hur som helst ganska ok, förutom att jag är vansinnigt trött då. Jag kan väl inte skylla allt på Dagmar, eftersom darling och jag satt uppe halva natten och kollade Jägarna 2. Uppföljare till succéer brukar av tradition ha svårt att leva upp till samma klass som den första, och så var det även i detta fall, kommer inte att bli någon klassiker, men den var hur sevärd som helst tycker jag ändå. Riktigt riktigt spännande och jag satt på helspänn nästan hela filmen igenom.

 Mitt tips, se den om du inte sett den och gillar Lassgård och Stormare!

Julaftonen var underbar, hela släkten (nästan, utom en fam som fått vinterkräksjukan, stackars dom) var samlad. Mormor och morfar, farmor och farfar, alla kusiner, syskon, svågrar och svägerskor alla var vi samlade hemma hos farfar i hans stora hus, som är som gjort för familjesammankomster av det större slaget. Det var klappar, och tomtar, och mat, och barn som busade och skrattade, och allt var sådär otroligt hjärtligt och bullrigt! Härligt!

Jag berättade en gång för er (tror jag) att jag äntligen har hittat en bra rutin för att fixa håret på morgonen. Nåra av er ville ha lite tips på hur jag gör, och eftersom jag inte hade något bättre för mig här om dagen, ställde jag upp stativet i badrummet och körde en serie bilder allteftersom.

Här kommer de!

Julgranen är på plats men tomtar har vi fortfarande på loftet! Den absolut största behållningen av denna jul, ännu så länge, var att klä granen med Lillan igår, det var bara helt underbart att se med vilken frenesi och vilket allvar hon tog sig an uppgiften. Jag lovar att inte en enda kula, ängel eller stjärna har fått sin plats av en slump.

När Lillans systrar var små, minns jag att jag längtade efter att de skulle bli stora så att jag skulle få klä granen sådär sobert enkelt och vackert som jag hade sett i tidningar. Ett par år hann jag med det, innan Lillan nu axlat rollen som förste granpåkläderska. Med facit i hand kan jag säga så här, Hur kul och viktigt var det egentligen att klä granen själv? Julen är ju barnens högtid och det roligaste, tycker i alla fall jag, är att få vara med dem och se deras spänning, lycka och förväntning inför julaftonen!

Oh, my Good vad ”pretto”, det där lät…

Jag frågade M igår om han tyckte att jag var lite tråkigt oengagerad i julstök, – Borde jag var mer pysslig? Vet ni vad han svarade  – Ja, lite mer tomtar och juldekorationer skulle vi kunna ha här hemma! Gulligt, men det var inte riktigt det jag menade, juldekorationerna känns helt lagom, fram till att tomtarna får komma fram några dagar innan jul. Det jag menade var knäckkokning, sillinläggning, tomtetillverkning med Lillan, julklappshandling, rimmande och allt sådant som jag kan känna förväntas av en småbarnsmamma.

Just nu har jag fokuserat mycket på att få igång företaget, och hur mycket jag än skulle vilja säga att jag älskar att ha många bollar i luften, så kan jag inte göra det för det är inte sant! Det har nog tagit typ 39 år för mig att erkänna det för mig själv, men jag föredrar faktiskt att fokusera på en sak i taget. Det är liksom ”all in” när jag gör något, kan inte hålla på och tänka på en massa andra saker när jag för stunden brinner för och är engagerad i något. En svaghet? Ja visst, i jobbsökar sammanhang i alla fall, men inte alltid, ibland kan det faktiskt vara bra att vara hängiven något och inte hålla på och fladdra runt med allt möjligt hela tiden. Man kan omöjligt vara bra på allt!

men ibland blir jag faktiskt sur, och kanske har jag ett lite häftigt temprament from time to time, men jag jobbar på den biten! Vad gäller tidigare nämnt företag, och deras ovilja att sponsra mitt påhitt med ”välgörenhetsbloppis”, så säger jag bara bemötande, allt handlar om bemötande! 

För det första pratade jag med killen som var ansvarig för sådana saker redan den 9 dec, alltså snart två veckor sedan. Han lät positiv och lovade att återkomma till mig på måndagen eller möjligen tisdagen veckan efter. Jag poängterade också att det var bråttom, eftersom jag ville göra det innan jul. Inte ett ljud hörde jag ifrån honom i förra veckan. 

Igår eftermiddag kom så svaret, en vecka för sent. Visst han kanske hade supermycket att göra, eller så hade han kanske glömt bort det. Hur som helst hade det känts bra om han åtminstone hade motiverat sitt beslut, bara jättekort. Kanske var det praktiskt omöjligt, kanske hade han inte mandat att fatta sådana beslut, kanske var det en förtagspolicy eller något annat som låg bakom. Nu kändes det bara som att han inte tog mig på allvar på något sätt, eller kanske bara struntade i vilket.

Tycker ni att jag skall ta bort den obscena gesten i förra inlägget? 

Höll på att skriva godmorgon, eftersom jag tittade på bilden av min morgonruffsiga lilla jäntan på bilden. Det är så vansinnigt mysigt att ligga och dra sig i sängen med henne på mornarna, finns det något gossigare än ens lilla unge i pyjamas och ruffsigt hår?

Tog en nypa luft nere på bryggan nyss, och visst blir allt vackert när den fina vita fluffiga snön lägger sitt täcke över den annars så mörk grå värld vi lever i under vinterhalvåret här i Sverige!

Egentligen borde jag hålla detta för mig själv,

 eftersom chansen ökar, att det blir jag som vinner den helt underbara ponchon, om inte så många deltar i tävlingen… Men det vore väldigt ego av mig, så så kan jag inte göra :-)

 Dessutom måste jag bara visa er vilka otroligt fina bilder storfavvon Daniela Witte har tagit på den här helt sagolika (sagolika var nog det rätta ordet, liksom lite Ronja Rövardotter över den) och otroligt lyxiga ponchon/capen i 100% ull från svenska klädmärket Rightious Fashion, som man just nu kan vinna i Danielas blogg. Värdet är hela 2000 kr och plagget är rättvisemärkt och ekologiskt tillverkat i Nepal där ”Rightious” skapat arbetstillfällen till unga tjejer för att bekämpa prostitution i de större städerna dit flickorna annars reser för att försörja sig med att sälja sin kropp.

Vinden har vänt och ordningen är återställd, nu blåser det nordan här ute på Udden och det

går höööga vågor på sjön, ja så höga som det nu blir på en insjö mitt i Sverige! Väder och vind blir mycket påtagligt när man bor vid vattnet och man lär sig på något vis att leva med vädret och inte mot det. Så idag blir det mao inneaktiviteter när min lillasyster och hennes minsting kommer på besök.

Måste bara än en gång få tacka för alla fina meddelanden och mail jag fått av er,

de värmer så gott i hjärtat skall ni veta! Igår var jag så glad och upprymd, självförtroendet hade fått sig en puff i rätt riktning och jag kände mig så pass självsäker att jag till och med

gav mig i kast med att baka…