Deras resa hit var lång och farlig och tog månader.
När de får se sina föräldrar igen, ens prata med dem, vet de inte.
– Vi kommer inte hit för att ha roligt, vi kommer hit för att överleva, säger en ensamkommande flyktingpojke.
Vi träffas på ett transitboende i Stockholm några dagar innan jul.
På julafton kommer det att bli lite firande här, säger en i personalen, även om många av de boende är muslimer och egentligen inte firar den högtiden.
Men det kommer att bli några paket, en gran och lite festligare mat är tanken. Något som bryter av den ganska isolerade och långsamma vardagen som det är att bo på ett transitboende.
Just nu bor tio ensamkommande flyktingbarn här, både tjejer och killar, från olika länder.
Någon tittar på tv, två ungdomar sitter bredvid varandra framför en dator. Det är liv och rörelse i korridorerna.
– På dagarna när man går i skolan eller umgås med varandra så går det bra. Det är på kvällen, när man är ensam och ska sova, som man börjar oroa sig. Jag tänker på om jag kommer att få uppehållstillstånd eller om jag måste flytta igen. Jag tänker på min familj och hur de har det. Det är en stress, säger en 16-årig flicka.
Hon kom till Sverige för två månader sedan. Hon flydde från Iran där hon och hennes familj bodde. Som afghaner behandlades de illa där, säger hon. Hon fick inte gå i skola, livet var hårt och farligt, och hon såg inga möjligheter – bara hinder. Resan mot Sverige tog flera månader och tog henne genom flera länder.
Hur det gått för hennes familj vet hon inte.
En jämngammal kille har en liknande historia.
Han flydde från Afghanistan och kom även han till Sverige för några månader sedan.
– Jag såg ingen framtid där längre. Jag hade inga möjligheter. Afghanistan är som en fotbollsarena som stormakterna spelar boll på utan att bry sig om hur många som dör, säger han.
De båda har planer på att studera i Sverige om de får stanna. Att bli någonting.
– Vi som kommer hit är tvingade att fly, vi kommer inte hit för att utnyttja Sverige eller ha roligt utan för att få en chans att skaffa oss en framtid, säger pojken.
Mikaela Hagan är handläggare på Rädda Barnen med frågorna flykting och integration. Rädda Barnen skriver på sin hemsida att många av de ensamkommande flyktingbarnen bär på svåra upplevelser av separation och flykt.
Rädda Barnen jobbar gör att tillgodose deras rätt till samma behandling och rättigheter som barn som är medborgare och bofasta i Sverige.
Mikaela Hagan säger att den flyktinggrupp som är som mest utsatt är de papperslösa, ensamkommande flyktingbarnen.
– De som inte får sin asylansökan prövad och därför tvingas gömma sig, säger hon.
Det är en grupp som blir fler och fler, socialstyrelsen uppskattar att det finns 10 000 papperslösa i Sverige varav 2000 av dem barn. Och de lever i en extremt utsatt tillvaro, både vad gäller ekonomi och möjlighet till sjukvård och utbildning.
– De flesta mår mycket dåligt av att leva gömda, att hela tiden behöva vakta sin rygg, att inte kunna röra sig fritt. En del har levt fem-sex år som papperslösa utan uppehållstillstånd och ovissheten och stressen präglar dem mycket, säger Mikaela Hagan.
Många av de papperslösa, ensamkommande flyktingbarnen får förlita sig på andras välvilja för att överleva.
Framtiden får vänta för dem, allting handlar om att överleva dagen.
– Många säger att det inte går att tänka alls på framtiden, att de bara hinner tänka på vad de ska äta i dag och i morgon och hur de ska få tag i maten, säger Mikaela Hagan.
Ett av de ensamkommande flyktingbarnen på transitboendet.
Fakta:
• Under år 2012, t.o.m. den sista augusti, ansökte 2 113 ensamkommande barn och ungdomar, varav 16% flickor, om asyl hos Migrationsverket.
• Bland de asylsökande 2011 var 2 657 ensamkommande barn. De senaste åren har antalet ensamkommande barn ökat från 2% till 10% av det totala antalet asylsökande.
• 77% av de ensamkommande barnen, som främst kommer från Afghanistan och Somalia, blev beviljade uppehållstillstånd år 2011. • De flesta barnen är pojkar mellan 16-18 år. Av de totala antalet asylsökande ensamkommande barn 2011 var 15% flickor. Hur många som får uppehållstillstånd har varierat stort de senaste åren. • År 2004 fick 25% av de asylsökande barnen uppehållstillstånd, 2005 var det 18% och under 2006 nåddes en topp på nästan 80%. Enligt FN:s barnkonvention är alla under 18 år barn.
(Källa: Migrationsverket)