Festivalen inleddes med glasblåsning för vår del, ett yrke som är enormt mycket svårare och detaljerat än vad vi trodde. Men också kul, vi fick hjälp att göra var sitt glas som vi sen fick behålla. En minst sagt annorlunda upplevelse!

Efter glasblåsningen var det backstagebaren som gällde, och där blev vi kvar mer eller mindre hela kvällen. Festivalarrangörerna hade den goda smaken att förse oss barhängare med två Wii-spel, ett flipperpel samt möjligheten att putta i golf. Plus öl, vin, sprit och cider i outsinliga mängder. Guitar Hero Metallica (såklart) samt Wii Punch Out, det senare en uppfräschning av den gamla NES-klassikern Mike Tyson’s Punch Out. Välbekanta karaktärer som Glass Joe, King Hippo och Piston Hondo (han hette Honda i orginalet, men på förekommen anledning kan de inte döpa honom till det nu) besegrades, liksom den nya Disco Kid. Otroligt rolig snubbe, som gjorde dansmoves innan varenda slag.

Sista bandet var Uriah Heep, som vi hade sett fram emot att kolla in. Joakim, sångare i Sabaton, var otroligt laddad men förväntansfullheten övegick snabbt i blasé efter ett par låtar. Ljudet var mycket märkligt, det var bara sång, trummor och framför allt hammond-orgel som hördes. Sen kom det fram att det var organistens fru som skötte spakarna vid mixerbordet, och då klarnade ju situationen märkbart.

Efterfesten med bl.a. Torch, Pain och Candlemass på hotellet urartade tydligen lite, men den här gången var vi faktiskt oskyldiga; vi hade redan gått och lagt oss, hehe.

Idag var det en hel del bra på programmet: Volbeat, H.E.A.T., Candlemass (som vår egen Pontus gjorde ljud åt), ZZ Top, Bullet och Twisted Sister. Med många flera, såklart. Årets festival är klockren, jag (Oscar) har bara missat två SRF under 2000-talet (två skivinspelningar och UFC 85 i London har fått företräde), och det lär dröja innan jag tröttnar på Sveriges (Europas? Världens?) bästa festival.

Det här blir femte gången HammerFall lirar på Sweden Rock (1998, ’99, ’01 och ’05), och förhoppningsvis – självklart! – den bästa. Vi får se. Bandet är otroligt laddat, vi har en ny och i vårt tycke imponerande scenshow med lite extra pyro dagen till ära. Men framför allt är det fansen som bär fram alla band till grymma konserter. Jag längtar!