Veckans läsarbrev
avDen förväntade inboxbombningen har uteblivit efter Metaltown/West Coast Riot har uteblivit. Visst har det kommit en och annan förolämpning från läsarkadern (speciellt amusanta är de som envist hävdar att Marilyn Mansons kraschlandning strax efter elva på lördagen skulle vara en bra konsert), men annars har det varit rätt tyst.
Dock måste jag framhålla nedanföljande mejl. Bara som en inblick i hur det ibland kan låta. Och, ja. Det är korrekt återgivet, med allt precis som det stod, dock anonymiserat så att personen i fråga ska slippa stå där med brallorna nere och frysa om rumpan.
”hej … jag bara under om du fatar de du skriver
1. Den Japanska kvintetten är som en insåpad gås
2.Ömsom goth, ömsom nu metal, ömsom melankolisk halvpop och stundtals yster trallpunk är Dir En Grey lite som en insåpad gås; just när man tror att man kopplat greppet står man plötsligt där tomhänt.
p.s du jobb för Aftonbladet .och när jag läste din arikel om Metaltown /dir en grey blev jag inte glad .för att de hörs hur jävla lite du kan om japanska metal …. jag råder dig att läsa och lyssna för nästa band arikel din tönt… XXXX”
Det här mejlet är egentligen kul ur främst två aspekter. Dels för att jag, eller någon annan som jag har låtit läsa dess innehåll, egentligen inte förstår exakt vad som är brevskrivarens problem. Dels för att det är skrivet med en stavning som borde få en som lämnat lågstadiet att rodna av genans.
Och, ja. Jag har svarat och önskat en förklaring. Men har fått noll respons. Kan det bero på att jag avslutade mejlet med… ack och ve… ”tönt”?
Som man tilltalar någon får man svar.
Glöm aldrig det, barn.