2011 finns det inget mer självklart rockband på den svenska scenen än Graveyard. Betänk att gruppen funnits i, tja, en musikhistorisk kvart? De har turnerat sig korkade, slitit hund och svettats blod för Saken. Så besinningslöst vackert att det fortfarande är möjligt att göra det i dessa sinnesslöa ”Idol”-tider – och göra supersuccé, dessutom.

Hörde du det, Andreas Carlsson, din förbannade halvfigur? Du kan sitta där med dina Coverdales och dina Simmons. Vi behöver dem inte. Vi har Graveyard.