Saxat från Sweden Rock, del 1:

• Aftonbladet bor i två stugor på en tomt. På vägen till festivalområdet passerar vi en rågång mellan två campingar, den så kallade Kukallén. Där står folk, oblygt och mitt på ljusa dagen, och pissar genom stängsel. Man blir attackerad av manliga organ från två håll. Igår räknade jag till 35 pissande penisar. Alltid en bra inledning till tung och dieseldoftande rock.

• Min kollega, kängpunkaren Röstlund, har grym koll på obskyr punk och metalband med fantasifulla namn. Han hånar mig ofta. Kallar mig för en folklig pajas, och så vidare. Och en sen natt börjar han prata om Ghost. Nej, inte filmen där Demi Moore svarvar fram en jättefallos av lera, utan bandet där sångaren bär gummimask och alla medlemmar är hemligare än Hemulen.

– De gör en grym Beatles-cover, Larsson. Jag hade inte hört talas om låten förut. ”Here comes the sun”, heter den.

Hm.

Ungefär som att inte veta att ett korsord består av ord och rutor.

• The Cult! ”Love removal machine”! Årets höjdpunkt på Sweden Rock hittills.

• Gwar! Legendarisk presskonferens. En massa män med rustningar och jättekäftar knallade in i presstältet och höll låda. En av jättekrabborna satt mitt framför mig med särade ben och gned sin…oh la la. Han behövde lite uppmärksamhet. Jag tog på mig hörlurarna och lyssnade på Candi Staton i stället.

• Gummistövlar. Bra grej.

• The Cult, igen. Trodde ett tag att det var Martin Carlsson, metalguru på Expressen, som stod på scen. Men det var bara Ian Astbury.

• Geoff Tate i Queensrÿche? På scen bar han hatt. Och liknade Peter LeMarc.

• Joan Jett? Hon är tuffare och coolare än Keith Richards. Men en påse jordnötter hade spelat bättre trummor än hennes skinnklåpare.

• Chips. Bra grej.

• Duff McKagan är alltid Duff McKagan. Och det är inte du.

• Rob Halford? En vildvittra i nitar och läder.

• Vad fan gör The Hooters här?

 

MVH

 

Markus Larsson