Inlägg av Markus Larsson

Världens bästa nationalism

av Markus Larsson
Matt Berninger kan själv bara gapa åt sin egen och The Nationals briljanta pessimism. Foto: AFP
Matt Berninger kan själv bara gapa åt sin egen och The Nationals briljanta pessimism. Foto: AFP

:++++:
The National
Scen: Orange stage, Roskilde

ROSKILDE. En kompis har en teori.
Han tror att The National har blivit favoriter hos kritiker och författare eftersom musiken passar bra att skriva till. En sorts intellektuell bakgrundsmusik.
Han gillar uppenbarligen inte bandet, men jag tänker inte argumentera emot. En annan mer vedertagen slogan, att alla är journalister idag, kan i så fall förklara att ett indieband från Cincinnati, Ohio, lyckas samla hela festivalen framför största scenen. Publiken är som Bruce Springsteens extranummer 1978 – den tar inte slut. Inte åt nåt håll.
Det är en märklig känsla att se The National uppträda under Roskildefestivalens klassiska och apelsinfärgade scenbåge. Allt talar emot bandets pessimism.
Storleken på konserten och solskenet från en enorm klar himmel borde steka sönder den mörka och inåtvända musiken. Sångaren Matt Berninger gömmer sig bakom solglasögon och mumlar som vanligt rakt ner i skorna.
Men de inleder med ”Fake empire” – ”Fake empire”! – och i kväll är moll den nya extasen.
Berninger är som alltid en sällsam syn. Det springer runt myror i hela kroppen. Mellan låtarna vankar han rastlöst omkring och sippar pissgult vin och munnen babblar oavbrutet. Resten av bandet tar sin frontman med ro och stämmer instrumenten och berättar att de har fått hänga med Kris Kristofferson och Metallica backstage och att det är awesome.
Matt Berninger liknar en ångestriden och halvpackad karaktär i en pjäs av Ingmar Bergman som för en lång monolog med sig själv. ”Vad gör jag här?” ”Hur kom jag hit?” ”Hur ska detta sluta?” ”Hur kunde min mor säga så!”
Matt Berninger ser hela tiden ut att vara på gränsen till ett nervsammanbrott. Då och då exploderar han och skriker så att saliven flyger flera meter. Efteråt ber han artigt åskådarna längst fram om ursäkt om han råkade spotta på dem.
Hur stor konserten hade kunnat bli i ett mindre rum under tak går knappt att föreställa sig. Men de sista 20 minuterna är det bästa jag sett i år. För till slut går det som för Walter White i tv-serien ”Breaking bad” – det brister för Matt Berninger, det blir kortslutning, ”zzzzzzapp”.
Han tumlar rakt ut i publiken och knuffas och snubblar och kramas, förföljd av stressade säkerhetsvakter. Han sliter i mikrofonsladden och drar ut den till bristningsgränsen. Han är så inne i musiken och konserten och sig själv att han inte märker att micken går sönder mitt i ”Mr November”.
Bandet och blåssektionen ser förvirrade ut och spelar ännu högre och kraftfullare.
Matt Berninger fortsätter att gestikulera och skrika bland tusentals händer och smartphones och flaggor. Ansiktet är förvridet. Venerna på halsen är på väg ut genom skinnet. Ingen hör vad han sjunger. Och att det inte spelar någon roll, att det faktiskt är skit fucking samma, säger en del om hur bra det är.
Jublet slår lock för öronen.

Låtarna: Fake empire, Don’t swallow the cap, Bloodbuzz Ohio, Mistaken for strangers, Sea of love, I should live in salt, Afraid of everyone, Coversation 16, Squalor Victoria, I need my girl, This is the last time, Abel, Slow show, Sorrow, Apartment story, Graceless, England, Mr. November, Terrible love

Hultsfred ur en rockjournalists synvinkel

av Markus Larsson
Dag ett. Gräset är blött framför Imagine Dragons.
Dag ett. Gräset är blött framför Imagine Dragons.
Dag ett. Kul!
Dag ett. Kul!
Dag ett. Det är trångt i danstälten.
Dag ett. Det är trångt i danstälten.
Dag ett. Där borta står Labyrint och spelar. Gräsmattan lyssnar noggrant.
Dag ett. Där borta står Labyrint och spelar. Gräsmattan lyssnar noggrant.
Dag ett. ASAP Rocky inleder konserten med att ropa: "Yo, what's up gräset"?
Dag ett. ASAP Rocky inleder konserten med att ropa: ”Yo, what’s up gräset?”
Dag två. My Bloody Valentine uppträder i solsken. Lidingö-spexet "De vet du" lockar ungefär en 750 procent större publik. Tidens anda.
Dag två. My Bloody Valentine uppträder i solsken. Lidingö-spexet De vet du lockar ungefär en 750 procent större publik. Tidens anda.

 

Dag två. Savages! Sångerskan Jehnny Beth muckar gräl med hela världen varje sekund och är briljant.
Dag två. Savages! Sångerskan Jehnny Beth muckar gräl med hela världen varje sekund och är briljant.

 

Dag två. Men som så ofta på årets "Hultsfredsfestival" är det bara den här publiken som står och lyssnar på Savages.
Dag två. Men som så ofta på årets ”Hultsfredsfestival” är det bara den här publiken som står och lyssnar på Savages.

 

Den långa pinnen säger pang

av Markus Larsson
Marc Storace visar att även schweizare gillar att lira luftgitarr.
Marc Storace visar att även schweizare gillar att lira luftgitarr. Foto: Rickard Nilsson

:++:
Krokus
Festival Stage, Sweden Rock Festival
Bäst: ”Long stick goes boom”.
Sämst: Covern på ”American woman”.

NORJE. Finns redan ett AC/DC.
Och det behövs inga fler. Kvoten är fylld. Därför är Krokus rätt onödiga.
Men efter att ha sett, i tur och ordning, Sweet och Survivor och Kiss och ett trött UFO känns ändå denna europeiska karikatyr av AC/DC lite befriande.
Krokus älskar sin fyrtaktsrock så mycket att de gett musiken ett eget namn: krok’n’roll.
Det är rock som låter som ett verkstadsgolv ser ut. Det är rock som har producerats av en keps med oljefläckar. Det är rock med mycket ”vroom” i tanken och en hel del ”pang-pang” i byxan. Det är rock som vill låta precis som albumet ”Dirty deeds done dirt cheap” eller saluten ”For those about to rock”, och inget annat. Det är rock som varken gillar disco eller grunge. Det är rock med album som heter ”Smutsig dynamit” och låtar som heter ”Bättre än sex”.
Att just Krokus uppträder på den största scenen sent på fredag säger en del om årets program. Förutom huvudakterna är det rätt syrefattigt på sina ställen.
Men det är kanske en annan diskussion.
Krokus spelar åter igen med sin originalsättning (förutom trummisen som är ny och heter Flavio). Bandet är som bäst när de härmar små australiska män i shorts rakt av och som sämst när de börjar sniffa på metal.
Inget är direkt märkvärdigt. Men Krokus har i alla fall kommit på en av de bästa låttitlarna i kukrockens historia:
”Long stick goes boom”.

Markus Larsson

 

 

Åh, kyss mig!

av Markus Larsson
IMG_1462

Hundratals journalister väntar just nu på fyra amerikanska män som gillar att spöka ut sig offentligt.

Det är ett ståhej. Presskonferensen med Kiss är dessutom försenad.

Det kan bero på att Amon Amarth mullrar så mycket utanför att att alla i presstältet måste skrika ”VAD SA DU?” till varandra.

Kiss kan med andra ord vara försenade på grund av ett svenskt band från Tumba som tagit sitt namn från ett berg som författaren J.R.R. Tolkien hittade på.

Så rimligt.

 

Kategorier Sweden rock
Taggar kiss, Sweden rock

Veckans viktigaste fråga

av Markus Larsson

Saxat från den gångna dagen innan Sverige förlorade mot England i fotboll:

Är det här rätt miljö för Anna Ternheims skymningsballader?

Eftermiddagssol? På största scenen inför en blygsamt stor publik? Nämnde jag att solen lyser? Och att gräsmattan är större än publiken?

Du har följande alternativ:

1= Jajamensan! Det är gött!

X= Kunde ha varit värre.

2= Nej. Anna Ternheims låtar påminner om vampyrer – de bränns till aska om de utsätts för dagsljus.

Om du svarar 1 eller X kan du inte vara riktigt klok. Om du svarar 2 däremot: unna dig en bira.

”Listen to your…

av Markus Larsson

”Listen to your heart”. En bra avslutning. Konserten borde packa kappsäcken här. Men jag antar att ”Church of your heart” är kvar innan den feta damen sjunger.

Sida 1 av 9
  • Tjänstgörande nöjesredaktör: Sandra Wejbro
  • Nöjeschef: Nathalie Mark
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB