Jag sitter i presstältet. Plötsligt låter det som att W.A.S.P. går på närmaste scenen och börjar vräka fram ett av sina senare ”Wild child”-avkok.

Jag kollar schemat.

Det är The Hooters.

Helvete vad trött hjärnan är.

Försök äta det här med värdighet om du kan. Utan att sitta vid ett bord, dessutom.