Det blev inget actionbloggande från Public Enemy på Katalin i Uppsala igår. Först havererade möjligheten att mobilblogga upp bilder. Sedan började alla i hela lokalen att hoppa. Så jag stoppade undan mobilen och hoppade med, och njöt av en sjukt cool konsert istället för att stirra in i en Iphones döda ögon.

Speltid väl över två timmar och massa hits, klassiker och mindre kända nykomlingar. Visst, jag tröttnade på jammandet av och till. Black Sabbaths ”Electric funeral” är coolt, men ”Smells like teen spirit”? Not so much.

Och det eviga tjatet om att vi alla ska twittra med Chuck D och Flavor Flav? Eh.

Oookeeej…

Men det kan jag ta i utbyte mot den vrålbrutala svängtyngd som uppvisades. I kombination med liten intim lokal och inte fullsmockat, gör det kvällen till om inte en klassisk spelning, så i alla fall en jävligt bra en.

Bonus: De tog upp lokala förmågor som fick rappapå scen. Kung Henry kände jag igen, vass som alltid. Men den sista killen, han i den svartvitrandiga träningsjackan… Holy shit! Vem var det och tog någon numret på lastbilen som körde över mig?

På slutet såg det ut så här med extra We are the world-känsla.

Sedan kommer det obligatoriska ”kan jag få upp några brudar som skakar rumpan på scen”, som ni kan se i klippet här under. Oh well. Can’t win ’em all. En stenhård ”She watch channel zero?!” innan väger upp mycket. Även om Slayer-riffet inte kommer fram så tydligt.

Och efter rumpskak kommer handskak:

…men ja, jag skulle hellre bara se Chuck D och Flavor Flav med en dj och S1W, än ett helt funksoulband som stundom drar åt metal. Just sayin’.