Idag när jag läser mitt actionbloggande från igår, inser jag att jag överanvänt orden rimligt och orimligt å det grövsta. Jag beklagar. Det blir bara lätt så när du står där i publikhavet och ska försöka förmedla en euforisk känsla och/eller ett svidande nederlag meddelst en suddig mobilbild och sms:ad text.

Då är det svårt att vara rockjournalistikens Hemingway.

Så jag summerar här gårdagen på ett väldigt pedagogiskt sätt i samma anda. Hade jag möjlighet att blogga upp ett tårtdiagram skulle jag göra det.

Väldigt, väldigt rimligt och bäst:
Alice Cooper
Graveyard

Lagom rimligt och bra:
Ghost

Rimlig värdighet:
Death Angel

Rimlig ovärdighet:
Monster Magnet

Vad jag tyckte om Corrosion of Conformity och Bullet For My Valentine får ni läsa senare. Recensioner – med plus och allt! – dyker upp på Nöjesbladets webb under dagen.

Snart: Youth of Today. Rimligt.