Två dagar har gått sedan Big Four-spektaklet. Rent allmänt är det största samtalsämnet hur extremt hårt Gary Holt dominerade i Slayer.

Idag på gymmet kör jag först hela ”Hell awaits” och sedan hela ”Bonded by blood”, och inser hur rimligt det är att hösäcken Hanneman måste bort.

Oavsett om det beror på en köttätande sjukdom eller en konflikt med Kerry King, som ryktet säger, är det helt klart att Holt representerar energi och liv, medan Hanneman står för soffpotatis och rigor mortis.

Men det jag tar med mig mest från hela helgen är Gary Holt och hans Discharge-ryggmärke. Jag ser framför mig hur fyrtiosjuåringen väljer ut ”Hear nothing see nothing say nothing”-märket i någon obskyr, punkig DIY-distro, och sedan går hem och syr på det på sin jeansjacka.

Sedan toppar han med Angel Witch.

Hjärtskärande och tårdrypande vackert.

Mellansnacket, för i helvete. Mellansnacket! Med eko!