Powertrion COC utnyttjar inte direkt hela jättescenen.
This IS hardcore! Världens snyggaste logga och klassiskt USHC-bagage. Men Corrosion of Conformity kräver en mindre scen och mörker och svett och blod! Ge mig källare eller ge mig döden!
Inte många har orkat ta sig till Getawayområdet ännu, men Death Angel ger blanka fan i torpederna och går ut stenhårt. Thrash thrash thrash i den gamla Bay Area-skolan med 2 x h. Förvånansvärt vitalt med tanke på ålder, tidig timme och gassande sol. De som är här peppar, precis som bandet, trots att de kört 24h från Tyskland efter att ha flugit in från staterna.
För er på plats i Gävle kommer här lite konsumentupplysning: Gefle Record Store kör 50% på begagnat, 20% på nytt. Skynda fynda!
Checkar in i Gävle. Till skillnad från Borlänge så finns här inga skyltar om vårdad klädsel, bara en ytterst rimlig tavla, i entrén. Stöter även på ett ytterst orimligt tidningsomslag…
Sweden Rock, Metaltown, Peace & Love, Iron Maiden samt Big Four är avklarade. Och nu sitter jag på ett toktåg på väg till Gävle för att imorgon tackla Getaway Rock.
Här är min checklista:
Aldrig sett, måste ses! Gah! To die for:
Immortal
Youth of Today
Sett förr, måste ses igen! Gah! To die for:
Alice Cooper
Danzig
Sett förr, ser gärna igen, men kan missas:
Monster Magnet
Graveyard (inte sett sedan… eh, i fredags)
Marduk
Agnostic Front
Kreator
Opeth
Bullet
Accept
Entombed
Nifelheim
Earth Crisis (inte sett sedan jag bokade dem i UÅHC 1996)
F.K.Ü.
Enslaved
Okej, jag är sist på bollen:
Hårda Tider
Okej, ni får en chans till, sen är det finito:
Corrosion of Conformity
So last year:
Ghost
Kan ses under pistolhot:
Dr. Midnight & TMC
Hardcore Superstar
Blindside
Dia Psalma
Hammerfall
Skjut du, jag skiter i vilket bara jag slipper se:
The Darkness
Papa Roach
Sonata Arctica
The Poodles
Renegade Five
I övrigt har festivalårets absolut grövsta schemamiss anlänt. Att lägga Nifelheim och Entombed på exakt samma speltid på olika scener, är ett klockrent rättshaveri.
Två dagar har gått sedan Big Four-spektaklet. Rent allmänt är det största samtalsämnet hur extremt hårt Gary Holt dominerade i Slayer.
Idag på gymmet kör jag först hela ”Hell awaits” och sedan hela ”Bonded by blood”, och inser hur rimligt det är att hösäcken Hanneman måste bort.
Oavsett om det beror på en köttätande sjukdom eller en konflikt med Kerry King, som ryktet säger, är det helt klart att Holt representerar energi och liv, medan Hanneman står för soffpotatis och rigor mortis.
Men det jag tar med mig mest från hela helgen är Gary Holt och hans Discharge-ryggmärke. Jag ser framför mig hur fyrtiosjuåringen väljer ut ”Hear nothing see nothing say nothing”-märket i någon obskyr, punkig DIY-distro, och sedan går hem och syr på det på sin jeansjacka.
Sedan toppar han med Angel Witch.
Hjärtskärande och tårdrypande vackert.
Mellansnacket, för i helvete. Mellansnacket! Med eko!
Anledningen till att jag missade Megadave ser ni här.
”What do you think about that?”
Eld, bara råa klassiker och ett jävla tryck. Ändå kan jag inte sluta stirra på stekargänget framför mig. De kommer direkt från ett FETT säljmöte och är jävligt peppade. De high-fivar, vevdansar, fyllespexar och sjunger med i texter de inte kan. Metallica är det nya Stureplan, uppenbarligen.
Det är som att bevittna en blodig bilolycka: det är hur vidrigt som helst men du kan inte motstå att titta. Fast helst av allt vill jag deportera dem till Ibiza.
Inte stekare. Möjligen idioter dock.
