Jag har inte sett Crashdiet sedan Dave Lepard var med. Kanske inte min grej numera. Men jag utnämner SImon Cruz mäktiga Wendy O. Williams-tuppkam till festivalens mest fashionkorrekta frisyr. Kudos.

Life ain’t easy when you’re a green machine. Tydligen ska de vegetariska Smålandsrullarna vara tillbaka. Jag har inte sett till dem…

Nu kan jag åka hem då jag sett festivalens bästa tatuering. Jag fick inte killens namn, men han är robottekniker och sa att jag äger Aftonbladet, är snygg och har en stor kuk. Allt det scannade han av på en två minuter lång konversation. Rimligt.

Fick just tummen upp av en hårig man för mitt Electric Wizard-tygmärke. Han bar Pentagram bak på sin ryggtavla. Kärleken var ömsesidig.

I Norje i morgon?

STOPPA PRESSARNA! Gwar gör presskonferens imorgon och tiden stod stilla.

Allt hopp är ute! Halvextremt gubbgäng på väg till icke-extrem festival med superextremt väder.

Bok.

Signatur.

Min vän Hjalmar säger att Iron Maiden är barnmusik för barn.

Min vän Daniel säger att Iron Maiden är utvecklingsstörd musik för utvecklingstörda.

Jag vill härmed få fört till protokollet att jag är ett utvecklingsstört barn.

Den 8 juni släpps Aftonbladets bilaga Hårdrock!. I den slår jag fast att jag önskar att gruppen splittrats 1982. Jag äter upp de orden, här och nu.

När Steve Harris drar igång ”Running free”, en av de bästa punklåtarna någonsin som egentligen inte är en punklåt, är han den råaste jäveln på planeten.

Fortfarande, 2011.

En fullständigt magisk afton, sett från mitt perspektiv som fan sedan 20 år tillbaka.

Marcus Grahn betygsätter mer rimligt och nykter och professionellt i morgondagens papper. Han upptäckte ju, trots allt, Iron Maiden under Blaze Bayley-eran…

Allt jag kan säga nu är:

Ni som har biljetter till Ullevi – håll hårt i dem.

Eddie spelar lite gitarr, bara så där. Hepp.

Jag tjuvstartar festivalsommaren i ett tyskt betonglandskap. Med risk för att låta som Kissie: Gah! Gah! Gaaaaah! Peppen är enoooorm!