Deppigaste som…
avDeppigaste som finns: slut på festival och en tom tågräls. Gah! Ge mig ett tåg nu! Eller mer Prodigy.
Deppigaste som finns: slut på festival och en tom tågräls. Gah! Ge mig ett tåg nu! Eller mer Prodigy.
This is hardcore? Nja. Men väl Suede med extra skrevjuckande.
Förlåt, det var Final Exit. Inte Refused. Dock fortfarande 90-tal.
”Smack my bitch up” och Prodigy får alla att sätta sig ner. Precis som Refused i UÅHC på, tja, 90-talet.
Hur du torkar pjuck, DIY-style på Hultsfred 2011.
Och DÄR kom festen i form av 90-talslokomotivet Prodigy. Jag har inte känt ett sådant här danssug sedan.. Tja, 90-talet.
Halvlek i ösregnet och dags att byta de genomblöta sockorna. Kudos för det nya paret, Nina. Lovar att du får tillbaka dem.
Vi avbryter rapporterna från syndafloden i Hultsfred för en solskenshistoria.
I vår bilaga Hårdrock! hade vi en tävling där en läsare kunde vinna en träff med Ozzy Osbourne. Överlycklig segrare blev Ellen, 17, från Skövde, som tog med sig farsgubben för att träffa The Prince of Darkness. Hon fick hans kråka – som nu förts över på hennes fot. För evigt.
En värdig vinnare, minst sagt. Kudos, Ellen.
Vi avbryter rapporterna från domedagsvädret på Hultsfred, och hajpar en värd konsert i den kungliga hufvudstaden. Nu, på lördag, crust-o-motherfucking bonanza. Önskar att jag var där.
Stöter på en glad Henric De La Cour som minglar på campingen. Naturligtvis hänger han med en grupp gothrockare.
Men varför har gotherna ett sådan färgglatt paraply?!