Garagrockiga hipsterpunkarna Black Lips går ut hårt inför en tapper skara blöta entusiaster. Folk satsar heroiskt för att uppbåda festivalstämning, trots gudarnas väderskymf. Kudos, kids!

Trans Am levererar monotont pumpande, nedstämd doomelectro med avslappnade poser, autotunermellansnack och textrader om crack. Jag trycker gilla.

Ösregn och ett festivaltåg fyllt med partyglada tonåringar som skrålar Eric Armadillos ”Vill du ligga med mig då”. Nina lider. Precis som vi alla gör.

”Men alltså. Är du på konfirmationsläger eller?”, undrar Zandra. Nej, bättre!

Hotell Hulingen, Hultsfred.

Notera: jättefet klockradio, jättefet fjärrkontroll, jättefet tv. Samt väggfast askfat på badrummet, trots att det råder rökförbud på hela haket.

Jag älskar platser där tiden stått stilla. Berlinmuren ska upp!

Passande soundtrack: ”Mischmasch”, av och med Paper. Paper-pepp på Hultan!

Cowboyboots.
Basktepjuck.
Jeansjacka.
Skinnjacka.
Jeansväst.
Kängor.

Borde räcka för tre dagar på Hultsfred.

Up yours, Sofi!

Gah! Vill dit! Och mitt under fucking Medeltidsveckan, dessutom. Som hittat!

Nix, lite folk även i centrum, när jag och Sandy njuter av pizza och gratis bea på Venezia. Vi fick även veta att de inte har färska champinjoner för ”folk i Hultsfred vill inte ha färska champinjoner”. Hepp.

Hultsfred 2011 – inte direkt samma hets som jag minns det från 90-talet…

Resan till Hultsfred har börjat. De plågar mig med Lionel Richie, likt galna professorer som droppar schampo i gulliga små kaninögon. Sedan kommer något på svenska, med elgitarrer och meningslös pekoraltext. Tomas Ledin, chansar jag. Eldkvarn, lyder svaret. Det här blir en väldigt, väldigt lång resa.

Ett Getawayanskt efterspel: Kicken, helt klädd i bländande vitt, mumsar burgare tillsammans med en herrbekant i Napalm Death-tröja och sportshorts. Jag tror det var Bullets ständige superroddare. En omaka duo, onekligen. Och nej, inga bilder. För tidigt för paparazzi-Krille!