Gissa låten sim kommer nu. Den går så här: nananananananananananananananana. Och så vidare.

”Spending my time”. En svensk tryckare av världsklass. Fortfarande.

Achtung! Ballonger i publiken! Låten heter ”Joyride”. Har aldrig förstått dess storhet. Hiten borde heta ”Boring ride in Halmstad”, eller nåt. Men vad betyder det att jag inte råkar gilla låten? INGENTING! Ni älskar ju den ändå, era jävlar.

Versionen av ”Dangerous” tillhör också bland det bättre jag sett med Roxette den här vändan. Powerpop med arenarockvolym.

Tappade bort ordet ”konserten” i förra inlägget. Förlåt. Ordet hann inte tillbaka från toaletten.

”How do you do?” frågar Per Gessle från scen just nu. Jo tack. Ungefär som resten av – rätt bra. Kan inte klaga. Själv? Hallå?

Låten kunde har varit en pratbubbla i teckande serier och heter ”Crash! Boom! Bang!”.

Tycker ni att jag uppdaterar dåligt? Finns inget att berätta. Konserten är framme vid en transportsträcka. Men gitarristen Lundquist larmar fint mot slutet av ”7twenty7. Man skulle säkert kunna grilla korv på strängarna efteråt.

”It must have been love”. Gillar den sekundsnabba konstpausen innan Marie sjunger textens första ord. Sen blir det klang- och jubelföreställning i publiken.

Marie sjunger först en lågmäld version av ”Perfect day” som nästan överröstas av lallarna i baren. Sen: ”Things will never be the same”, en av Roxettes allra vackraste låtar.