Inget fel på Roxettes nya låtar. Som ”Only when I dream”. Men jag föredrar materialet från ”Pearls of passion”. Ja, jag är så gammal (35). Nu harGessle feeling på scen. Han sprattlar och vet inte riktigt vad han ska göra av ben och armar. Vad kallas hans poser? Ni vet vilka jag menar. Har de ett namn? De liknar inget annat. Roxette manglar fram ”Soul deep” nu. En ”Pearls”-låt. Tack för det.

Roxette kommer, av naturliga skäl, inte nå samma höjder som för 20 år sen. Det är inte samma band längre. Men de blir alltmer sammansvetsade live. ”Sleeping in my car” och ”The big L” sitter bättre än jag sett dem göra tidigare på turnén.

The show is igång. ”Dressed for success” inleder, som vanligt. Popmusik är gammalt idag. Att vara i medelåldern och sjunga tonårspop är bra business 2011.

Inte ett dugg exklusivt! Men så här ser Roxettes scen ut ikväll! 

Roxette roxar Globen. Jaha. Då ska man se Roxette för tredje gången på ungefär ett år. Denna osannolika turné som ingen trodde skulle bli av. Eller åtminstone inte bli lika stor. Sitter bredvid Pappa Pop från Expressen och Tant Strul från Svenskan, två välkända recensenter. Före konserten spelas passande pop i högtalarna. Ett blandband med mycket 80-tal. Blöta trummor och saxofoner.

Gitarrsolo i ”In da club”? Vänta nu…

Vakna, Shorty! Det är din födelsedag. ”In da club” dånar i den mer än halvtomma lokalen. Tänk om Fiddy hade fler låtar av den här kalibern. Då kanske.

Fifty är ett ess på bitches. I alla fall på att få in ordet bitches extremt många gånger i samma freestyle. Det måste man ge honom.

Fifty frågar hur många i publiken som älskar gräs. Allihop, tydligen. Sen kör Fiddys gangstas igång Bob Marleys ”Is this love” för att bedyra sinkärlek till jazztobak. Fifty verkar inte heller ha fått tag på reggaeröka i Sandviken. Han verkar besviken.

Fifty har färre bra hits än man tror. Konserten trampar på. Det är ungefär lika intressant som boogie-med-benen-brett-isär-gruppen Status Quo.