Nämen?
avNämen?! Fiddys trummis vaknar till. Han börjar banka skinn med vild frenesi, som från ingenstans. Det låter som att Snurre Sprätt har fått fnatt bakom pukorna.
Nämen?! Fiddys trummis vaknar till. Han börjar banka skinn med vild frenesi, som från ingenstans. Det låter som att Snurre Sprätt har fått fnatt bakom pukorna.
Nämen!? Fifty plockar fram basist och gitarrist och trummis och rockar loss. Men det är mest hiphopbasen som hörs. Nåja. Alltid något.
50 Cent. Kanske inte hans mest glamorösa gig i karriären detta. Det är inte så mycket hiphop i Sandviken. Det känns mer… skolaula. Aight?
Fiddy är på scen. Klädd i gult och med keps. Han ber Sandviken att ”put your hands up” över ett tungt och långsamt beat. Yo!
Eurohouse för glesa läktare. Ja, det är the story of min fredag. Fiddy syns inte till. Dj:n blastar Daft Punks ”One more time”. Bredvid mig sitter Pappa Pop från tidningen Getingen och fingrar på sin Iphone med bister min.
Fiddy är på scen. Klädd i gult och med keps. Han ber Sandviken att ”put your hands up” över ett tungt och långsamt beat. Yo!
Eurohouse för glesa läktare. Ja, det är the story of min fredag. Fiddy syns inte till. Dj:n blastar Daft Punks ”One more time”. Bredvid mig sitterPappa Pop från tidningen Getingen och fingrar på sin Iphone med bister min.
50 Cent i Sandviken? Det är måttligt med folk framför scenen några minuter innan Fiddy går på. Men mycket golv.
Mr Big drog större publik än Down. Ville bara säga det.
MVH
Markus Larsson
Saxat från Sweden Rock, del 1:
• Aftonbladet bor i två stugor på en tomt. På vägen till festivalområdet passerar vi en rågång mellan två campingar, den så kallade Kukallén. Där står folk, oblygt och mitt på ljusa dagen, och pissar genom stängsel. Man blir attackerad av manliga organ från två håll. Igår räknade jag till 35 pissande penisar. Alltid en bra inledning till tung och dieseldoftande rock.
• Min kollega, kängpunkaren Röstlund, har grym koll på obskyr punk och metalband med fantasifulla namn. Han hånar mig ofta. Kallar mig för en folklig pajas, och så vidare. Och en sen natt börjar han prata om Ghost. Nej, inte filmen där Demi Moore svarvar fram en jättefallos av lera, utan bandet där sångaren bär gummimask och alla medlemmar är hemligare än Hemulen.
– De gör en grym Beatles-cover, Larsson. Jag hade inte hört talas om låten förut. ”Here comes the sun”, heter den.
Hm.
Ungefär som att inte veta att ett korsord består av ord och rutor.
• The Cult! ”Love removal machine”! Årets höjdpunkt på Sweden Rock hittills.
• Gwar! Legendarisk presskonferens. En massa män med rustningar och jättekäftar knallade in i presstältet och höll låda. En av jättekrabborna satt mitt framför mig med särade ben och gned sin…oh la la. Han behövde lite uppmärksamhet. Jag tog på mig hörlurarna och lyssnade på Candi Staton i stället.
• Gummistövlar. Bra grej.
• The Cult, igen. Trodde ett tag att det var Martin Carlsson, metalguru på Expressen, som stod på scen. Men det var bara Ian Astbury.
• Geoff Tate i Queensrÿche? På scen bar han hatt. Och liknade Peter LeMarc.
• Joan Jett? Hon är tuffare och coolare än Keith Richards. Men en påse jordnötter hade spelat bättre trummor än hennes skinnklåpare.
• Chips. Bra grej.
• Duff McKagan är alltid Duff McKagan. Och det är inte du.
• Rob Halford? En vildvittra i nitar och läder.
• Vad fan gör The Hooters här?
MVH
Markus Larsson