Mattias Kling skriver om hårdrock och relaterat i Aftonbladet sedan 2002. Här samlas tyckande, trams, tävlingar och textsjok i en skön blandning som uppdateras när andan faller på, men som aldrig står stilla.
Och så var det dags för väldspremiären. Lisa Miskovsky går upp och hänger med i ”Dead end”. Hon var inte det minsta nervös innan, och på scen gör hon sig grymt bra tillsammans med farbror Anders Friden. Och nu kör det gamla ”Whoracle”-spåret ”The hive” igång. Ja, ni förstår att det är fantastiskt.Ni borde ha varit här.
Precis som väntat är det grymt mycket folk. Det nya publikrekordet känns på riktigt för första gången sedan Volbeat.
In Flames sparkar just nu igång med ”Delight and angers”. Snyggt som fan.
Och nu kan det avslöjas. In Flames hemliga gästartist är… Lisa Miskovsky. Sitter just nu i logen med delar av bandet, vänner och familjer. Snartshowtime, så jag säger hej så länge. Och nej, jag gör inte recensionen i kväll. Det gör kollega Jocke Persson.
Nu måste jag springa ut och få en bra plats så jag ser vad som händer.
”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder” är ett mantra som vi nordbor muttrar för oss själva stora delar sommarhalvåret. Speciellt idag. Faan vad det är kallt och blött.Tyvärr packade jag för lätt för trippen ner till Blekinge och fick bara med mig ”dåliga” kläder. Kallt som sagt och kallare ska det tydligen bli enligt en prognos jag såg tidigare. När vi intar stora scen klockan 23.30 kommer kvicksilvret ligga kring 6 graders-strecket. Tur då att vi tagit med det tunga artilleriet med pyro och eld med oss ner. Stor eloge till festivalbesökarna som inte verkar tappa modet trots kyla och blöta. Eller så har de varit mer förutsende än jag och packat med mer än ”dåliga” kläder.
Snart smäller det, synd för er som missar kvällens gig med In Flames för det kommer bli något utöver det vanliga.
Heja Blåvitt!
/Daniel
Det är lite som vanligt här på Sweden Rock. Ryska ”journalister” som ställer frågor om Ryssland. Grekiska skribenter som gör detsamma. Och så vidare.
Så sällan blir sådana här tilldragelser sällan speciellt intressanta. Men vi får i alla fall veta vilken blomma Lemmy skulle vilja vara (”en sån där som äter saker”), vad han tycker om tidigare medarbetaren Brian Robertson (”som gitarrist var han fantastisk, som människa var han en jävla idiot”) och huruvida han föredrar festivaler eller intima klubbgig (”det spelar ingen roll, det blir samma show i vilket fall”).
Men mannen låter ovanligt rosslig i halsen. Sånt är aldrig lugnande. Hoppas några stadiga Jack å cola får stämbanden att lossna en smula.
Visst kan man lita på Lita. Ford, that is. Bara någon kunde ta och sänka den förbannade keyboarden också…
…och i samma sekund som jag skickat förra inlägget så börjar det regna igen. Ironiskt nog samtidigt som Marillion plockar fram ”Afraid of sunlight”. Tjosan.
Vädergudarna verkar gilla Marillion mer än vad Sweden Rock-publiken gör. Uppehåll i en halvtimme i sträck måste vara ett nytt dagsrekord, men det är ändå rätt glest med folk. Just nu framförs ”Hooks in you”, men jag känner mig inte helt fast. Hade gärna spanat in Voivod på en annan scen också.
Gästrecensent: Daniel Josefsson
Hej allesammans! Sweden Rock är kyligt och regnigt, men Jon Oliva-giget värmer en frusen själ. Janne från Grand Magus svängde förbi Close-Up-tältet nyss och dissade Twisted Sister-giget, men jag valde att inte lyssna på det örat. Mitt stalltips på bra gig idag: Abramis Brama på Gibson-scenen runt 22-snåret. Missa eller håll för evigt käften!