Och just så här säger jag tack och hej till West Coast Riot, Metaltown och Pier Pressure för i år. Nu – skriva HIM. 

Nja, får säga att än så länge imponerar inte HIM något speciellt – trots en smårolig utläggning nyss av Ville Valo om storleken på hans blåsa, evolutionen och gitarrsolon.

Väldigt glest här 15 meter från scenen, men tydligen finns det folk på andra sidan det bakre kravallstaketet också. 

HIM på scen med ”Like St Valentine” som följs upp med ”Right here in my arms”. Ville verkar lite blasé och sjunger med ena handen placerad innanför byxlinningen. Men det skriks bra ungefär tiotalet meter framför mig, så något görs ju rätt. 

Snart HIM här. På den här scenen. Där en mysig dänga, Shangri-Las ”Dressed in black”, används som introstycke. 

Kollar på musikchefen Jocke Perssons rekommendation nu in Paramore. Och visst, energiknippet Hayley Williams ger ett upplivat intryck. Men musiken är lite för vän och gullig för att jag ska känna mig berättigad att stanna mer än tiotalet minuter. Men kidsen verkar gilla det i alla fall. 

På tal om ingenting så sägs det att Göta Älvbron låg risigt till under In Flames framträdande här i går kväll. Enligt uppgifter så flyttade sig förbindelsen mellan Hisingen och centrala Göteborg fem centimeter under hemmasönernas framträdande, vilket inte låter otroligt om man betänker hur piren gungade under bland annat ”Only for the weak”.

Mysigt värre på stora scenen nu. 30 Seconds To Mars frontman Jared Leto, nu friserad med en cerisefärgad och hårresande mohikanfrisyr, hoppar ner i fotodiket och framför bland andra ”From yesterday” helt akustiskt med publiken nära. Solen skiner också för fullt, så det är på något sätt trevligt.

Så, då har jag gjort det. Alltså noterat att Takida spelar här. ”Curly Sue” just när jag anländer till området. Vi låter det vara så. 

Galet snyggt fyrverkeri på slutet. Smällarna måste ha hörts flera mil.