James Blake.

Köer. trafikkaos, turbomiddag i Haga, en språngtur med fullpackad ryggsäck in på festivalområdet, en taxiresa, en stressad promenad på tre kilometer – att sen få en av de sista platserna för att sätta sig i Annedalskyrkan och lyssna på James Blake… Jag lovar, ett tag trodde jag att hans suggestiva musik skulle få Satan eller Jesus att plötsligt kliva upp ur kyrkokoret och kräva underkastelse.

Men. Så blev det inte.

Det blev en mycket fin konsert i alla fall.

LOW inledde också vackert, men kanske aningen oinspirerat.

James Blake möttes av ett öronbedövande jubel – ca 70 procent ”glada att se dig” och 30 procent ”hurra, jag överlevde Stay out wests hittills värsta kö”.

Sen blev det fortsatt fest för vissa – Warpaint och nån Timbuktu-fest – själv drog jag till nån pub i Haga där Galenskaparna och /eller After Shave hängde.

Bara i Göteborg.

LOW och den vackra kyrkan.

Sex av sex möjliga. Norska VG snålar inte med betyget efter Kanye Wests spelning i Bergen igår.

Timbuktu var också där och twittrar om det.

Peppen inför lördagens spelning på Way Out West är hyfsat enorm nu.

Med bandagerad hand efter att ha blivit hundbiten stod han så där. Tillbaka på gamla Hawaii-scenen.

Jag har inte riktigt lyckats smälta det än. Men fint var det.

Jättetrumman och manglet i ”Meat is murder” var knäckande.

Och ja, Maskinen var sannolikt mycket bra också, jag såg dem senast på Putte i parken. Men herregud, om de fortfarande tror att Morrissey handlar om ensamhet och misär kan de väl få tro det. Jag är bara extremt tacksam för att gubbfan finns i mitt liv. Motsatsen förefaller som att leva livet helt endimensionellt.

Att kunna kombinera kärlek, intelligens OCH party i byxan. Man behöver inte välja.

Sluta mobba, folks.

Nu sätter jag mig på tåget mot Stockholm. Enjoy.

Uppdatering: Fick påpekat att Maskinen troligtvis bara menade att det var så mycket folk i tältet att det inte kunde finnas publik kvar på festivalen åt Moz. Tack Nina. Jag var på väg att knacka dem.

Uppdatering 2: Innan Patrik Sjöberg eller nån annan läser det här – knackningen var menad ironiskt. 

De här Riddarna hoppas jag inte har nåt med Medeltidsveckan att göra. Beskrivs som hipster-hårdrock. Ganska trevligt. Ingen publikrusning dock. Istället orimligt mycket folk på Hoffmaestro.

Låten Morrissey alltid passar på att spela live – ”Meat is murder” – ackompanjeras av passande obehagliga bilder. Han är åtminstone inte insmickrande i onödan. ”Thank you for your natural beauty” sa han när han gick av scenen.

”Action is my middlename” är Morrisseys nya låt. Den handlar typ om – sex.

Mörkret sänker sig över Hultsfred. Moz sjunger Lou Reeds fina ”Satellite of love”.

”I’m so happy to be back in your beautiful country. I hope we can keep it that way. But – you never know”. Sen spelar Morrissey ”You have killed me”.

Festivalens seriöst mest intelligenta låttext hittills: ”You’re the one for me fatty”. Sen när ”Everyday is like sunday” kommer dör man lite.

”Panic” är en hyfsad start på en konsert. Festivalens klart största publik också. ”First of the gang” är låt två. Folk trivs, Morrissey borde trivas om han som ryktet säger fått fem timmars massage idag.