Theo Hutchcraft, vilka käkben.

Pojkarna och flickorna längst fram skriker som om det vore pojkbandskonsert.

Sjukt vackert. Och att de släpar med en verklig opera-man till sina konserter – stor respekt. Att de gör en cover på en av Kylie Minogues finaste låtar – ännu mer respekt!

Scenshow: Hoppa lite hopprep. Embassy är de små gesternas band.

Zis iz a görman festival. Nästa år måste all mat kryddas med paprika. 

Stor, vuxen publik på Tallest man on earth. ”Jag ser Håkan Steen i publiken som står och facebookar” hävdade han. Tillåt mig tvivla. 

”När går tåget?” ”Det beror på hur mycket kaffe lokföraren behöver dricka”. Helt vanlig konversation lördag em. Satt därmed och väntade på stilla tåg i vad som måste ha varit en hel Jura-period och missade Syket. Fick i stället män i blöjor. Och Mona Sahlin på Thorsten Flinck-konsert. 

Hultsfred city just nu, vy från en bankomatkö. Och jag minns inte ens när jag satte mig i tidsmaskinen?

När Håkan Steen kallar, kommer man. Vi var i fullsmockad lada med Oskar Linnros när vi förstod att det var i gamla Teaterladan man skulle vara.

Folk grät. Charles Bradley grät.

Han var dessutom helt klädd i guld.

Markus Larsson skriver mer om konserten här.

Vad kan man annars säga om gårdagen?

Lil B juckade mot förstärkare och verkade mer intresserad av att ligga än att framföra musik.

Erasure drog in lite välbehövlig gaydisco på området. Andy Bells pipa är det inget fel på.

Första kvällens makalösa OFGWKTA i repris.

Kill people, burn shit, fuck school.

Och lite Suede!

Guldhotpantsen lämnade han hemma, Andy Bell. Glitterkavajen kom med. Åh, vad jag gillar denna förvirrade man.

Vad har du i Systemet-påsen, Jan? Festivalmode på Ison & Fille – flum-militaristisk hobo chic.

Ibland är det lika bra att låta en bild stå okommenterad.