Ursäkta toahumorn… Faktiskt ganska fräscha bajamajor här, men vi lyckades hitta ett rejält besudlat exemplar. Betyg hittills: 4 plus. Beware – ganska tidigt på festivalen…

I’ll stand by you… Och några nackar. Vackert i regnet.

Ikväll klockan 21.45 går (eller rullar?) finaste Olle Ljungström upp på scenen på Where the action is. Egentligen är det här min favoritlåt, men den svartvita videon där han cyklar runt med en gammal gubbe har jag inte lyckats hitta.

Om ni undrar varför vi knappt nämnt kvällens stora skägg-magnet ännu, Neil Young, så lugna. Vi förväntar oss ett hostile takeover av Neil-männen hyfsat snart.

Gissar att både ni och jag är tacksamma att det var Markus som skötte den riktiga liverapporteringen igår. Och att det var han som satte plus.

Jag antar att känslan många har för Bruce är ungefär samma som jag har för Morrissey.

Asbury Park-skivan som sagt, The River, Thunder Road, (några fler av hans deppiga stunder) och 4 juli-låten Sandy som jag tack vare mitt namn fått höra några gånger. Det var min relation till mannen. Nu vann han definitivt över mig som publikdomptör, väckelseledare, pastor, soulfarbror. Glöden.

Dessa stadiga nackar behöver inte alltid stå i vägen…

Ytterligare plus till:

– Clarence Clemons guld(?)-naglar matchade till fingerlösa skinnhandskar och svart hatt.

– Nils Lofgrens coola krullafro.

– Att Bruce ger den manliga varianten av ”den lilla svarta” ett ansikte. Hur många svarta (tajta) t-shirts avverkar han under en turné? Lyckas bära upp dem gör han definitivt.

– Little Stevens urringning, hur lågt får man gå?

Ser fram emot att återse mina gubbrockarvänner på fredag när Neil Young spelar på Where the action is. Får absolut inte missas!

Tävla om biljetter här! Do it!

Imponerande, lyder pappas dom. Han vann mig som väckelsemötes-Bruce men förlorade mig som umpa-umpa-Bruce. Sen vann han mig tillbaka med blicken. Vackert

Vackra Thunder road. Låten som Bossen stoppade i Kevin Rowlands fina version. Den spreds dock via kasettband över Sverige. Ja, jag är 200 år gammal.

Några kids får låna micken i knägungaren Waiting on a sunny day. En pre-målbrott, en post (?). Och en liten stum viking. Bruce: he’s got the look!

Bruce ger relationsråd i Steves favoritlåt Fade away. Är ni redo att gå ned på era knän och be för att er kvinna ska stanna? undrar han. Två män ropar ja.

Mina favoriter hittills? Spirit in the night och Badlands. Sjuklig sucker för sorgliga stories, erkänner. Nu The River. Magiskt.

Jag kan väl knappast claima titeln Nostradamus eller Solbrith för den gissningen – men visst gymmar Bruce på hotellet.

Och badar bastu. Med livvakt verkar det som. Klas Granström får se honom i handduk runt höften. Undrar hur många svenska män som är grymt avis just nu?

Snart dags för min Bruce-premiär. Har bjudit pappa Lars. Han ska få igen för att han matat mig med Asbury Park-skivan under uppväxten.