Som ni säkert redan förstått: det regnar här.
Men jag tar det igen. DET REGNAR HÄR.
Väldigt, väldigt mycket
Och att försöka vara en glad festivalare i störtregn är ungefär som att försöka lägga två jättefestivaler (läs: P&L och Bråvalla) bredvid varandra och tänka att båda ska överleva.

Så. Det jag har sett på campingen under dagen är bland annat tre tjejer som skrikit ”jag orkar inte mer” rakt ut och dängt tältpinnarna i leran. Två killar som kämpat förgäves med att få upp sitt tält men misslyckats – och istället flyttat in hos grannen. En ung tjej som suttit och gråtit vid ett stängsel. Två finskor som försökt äta en pizza med annanas men i stället mumsat i sig vad man nu får när mat sköjs av flera liter regn. Inte blir det pizza kvar av det i alla fall. En kille som döpt om Findus ravioli till ”soppa gjord på naturen” efter att ha försökt äta den utanför tältet. Ett hundratal dyblöta människor. Flera tältliknande högar blött tyg.

Ja. Som sagt. Det regnar här.

Måste återigen ställa frågan: varför spelar han i ladan!? En artist som var rätt i målgrupp för att locka en ny generation festivalbesökare borde få mer plats. Sjukt bra var det också.

Jo, jag tjatar. Men det här gjorde mitt Hultsfred i år.

Från Familjens sista, svettiga, underbara låt till Noel Gallaghers ”Little by little” och ”Don’t look back in anger” till Gorillaz bakom ett skynke.

Hur du enklast får uppmärksamhet på ett festivalområde? Klä ut dig till en snopp. Dessa tre härliga (!?) ballar fick extremt mycket ragg på kort tid, både killar och tjejer ville hänga med dem. De såg oerhört lyckliga ut.

Helt klart min festivalhöjdpunkt i år.
Så sjukt vackert.
Hon är fantastisk.
Och har svenska Acne-skor.

Precis samtidigt som de gick på öppnade sig skyarna. Men en liten tapper publik håller fortet.
Och klänningen är rosa och fin.