Robyn äter en banan, sen sjunger hon ”don’t fucking tell me what to do”. Kanske det bästa scen-statement vi sett hittills på WOW.

Här nånstans är Fleet Foxes. I starkaste motljus och bortom folk, folk, folk. Så mycket folk här. Hade föredragit deras finstämda musik i en mindre inramning.

Howlin’ Pelle dompterar publiken och det känns som om festivalen verkligen startat. Flamingo-scenen har byggts ut med en ramp som han kan använda till max. Nästan så att man glömmer att det var ett tag sen The Hives släppte annat än stämnings-rubriker. Hives är ju alltid fest och frontmans-genialitet.

Sorry om det är dåligt med uppdateringar ibland, nätet här i Gbg is what it is…the Hives gjorde exakt det de skulle. Som vanligt alltså. Maximal pepp och fantastiskt roliga mellansnack.

Ska man klaga på nått och det ska man ju, så måste man bli bättre på att slussa in folk snabbare. Megaköer inför Hives som redan börjat spela. Det är ingen nyhet att alla vill in på samma gång, det borde finnas smartare och snabbare alternativ.

Janelle Monae. PS. Patrik Sjöberg, höjdhopparen, är här. Han ser ut ungefär som vanligt.

Jenny Wilson och ett soligt Gbg, kan det bli bättre. Nja, jo. Om man inte hade missat Edward Sharpe kanske som mamma hälsar var lysande…

And so it begins…vi hade inte kunnat önska ett bättre festivalväder! Nu kör vi!

On the road again! Way out west hägrar och jag och Pontus blåser längs motorvägen med E-Type i högtalarna. Tror inte det blir så många bloggrapporter från mig under helgen. Intervjuer och kändisjakt står på schemat. Men tack och lov är Sandy och Nina och fan och hans moster på plats för Festivalbloggens räkning. Stay tuned.

The Ark går på i bländande vitt. Jag är inget fan men kan dem att de ser sjukt fräna ut. Aldrig fel med lite glam. Tristess, not so much. Publik, bananas very much.