Och DÄR kom festen i form av 90-talslokomotivet Prodigy. Jag har inte känt ett sådant här danssug sedan.. Tja, 90-talet.
Screamadelica igen, live, 19 år senare. Största publiken. Största soul-rösterna. Men kylan och vätan förstör för oss.
Halvlek i ösregnet och dags att byta de genomblöta sockorna. Kudos för det nya paret, Nina. Lovar att du får tillbaka dem.
Fin parka, Liam. Sjukt blött fortfarande, ändå impad av att folk kommer. Hejar åt låtar de inte känner igen. Inget Oasis. Man ska bara nöja sig med ett band klätt i Liams klädmärke.
Tyler, the creator i OFWGKTA sitter ned pga sitt brutna ben, men spelningen är annars hård. Mycket hård. Värt att stå i ett regnväder för. Stor heder till den stora publik som tagit sig hit.
Vi avbryter rapporterna från domedagsvädret på Hultsfred, och hajpar en värd konsert i den kungliga hufvudstaden. Nu, på lördag, crust-o-motherfucking bonanza. Önskar att jag var där.
Stöter på en glad Henric De La Cour som minglar på campingen. Naturligtvis hänger han med en grupp gothrockare.
Men varför har gotherna ett sådan färgglatt paraply?!
Say hello, wave goodbye. Så mycket (en suddig bild) får vi av The Drums sångare Jonathan Pierce innan han dras bort till en intervju. Så små, så söta.
Garagrockiga hipsterpunkarna Black Lips går ut hårt inför en tapper skara blöta entusiaster. Folk satsar heroiskt för att uppbåda festivalstämning, trots gudarnas väderskymf. Kudos, kids!
Hultsfred, gamle vän. I just den där lergropen hamnade jag när Morrissey spelade på Hawaii-scenen (nu GRÖNA scenen) senast. Stället är ju värsta Madeleine-kakan, full av minnen. Nås av nyheten att Morrissey ställt in i Helsingborg pga regn. Vi håller tummarna inför lördagens spelning här. Peter, Bjorn and John har dock ställt in konserten idag pga sjukdom.
