Hardcore bygger broar: äldre man i mjukisbyxor, bandana och officiell Kiss-jacka (!) ger järnet till Hårda Tider. Hela moshpitten utgår från honom som centrum. Vackert!

In Flames om en kvart. Sonispheres höjdpunkt. Ja, tillsammans med Slipknot då, för dem som gillar ansiktslös radiometal. Peppen!

Undersökande journalistik på moshnivå: lokalpressens David Jannati representerar i pitten.

Hardcore for the tiny masses! Hårda Tider är för snabba, och hårda, för att fastna på bild.

Behöver jag tillägga att Abbath var drittfull? ”Norges enda rockstjärna”, hälsar min vän Jonas. Jojo.

Mobilbloggningen från Sundsvalls Gatufest förblir ett skämt.

Lyckades få upp ett inlägg i går, men som Timbuktu sa när jag sprang på honom på backstageområdet: ”Hellströms gig var så grymt att mobiltäckningen bara la ner!”

Timbuk avslutade själv kvällen inför en gigantiskt stor Sundsvalls-publik, bara nån timme efter att Håkan Hellström dragit en minst lika stor publik på samma scen.

Håkan stannade också kvar och festade på Gatufestens efterfest. Jag stötte på honom framåt småtimmarna. Han berättade att hans bandpolare mobbar honom för att han har ”tillgjorda leenden” på bilder. Sen tittade han upp i min mobilkamera. Och log.

Airbourne nu. Måste vara en felbokning. De borde ju ha spelat på gubbfesten Sweden Rock. Jag säger pass på det här.

Dagens snackis backstage: Abbath i Immortal fick tillbringa natten i fyllecell efter att ha slagits med hotellpersonalen. Hepp.

Har aldrig hört Amott-bröderna spela så mycket fel. Låter ibland som att en nybörjare lirar ”Guitar hero” på högsta svårighetsgraden. Inte okej.

Gitarronanisterna Arch Enemy kör gasen i botten. Som vanligt är Angela Gossow den stora behållningen. Annars: bröligt ljud och en scenshow som går på tomgång. Uppslutningen och scenplaceringen är betydligt bättre än de egentligen förtjänar.